--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 394 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 394 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-03-02 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-394/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 394 Beträffande väghållningsskyldighet. Tillämpning af gammal eller ny vägdelning i anseende till bristande fullständig utstakning af de nya väglotterna? Exsekutivt ärende eller icke ! --- I November månad år 1873 lät länsmannen E. 0. Rosenius verkställa lagning af ett vägstycke inom Silfbergs socken, livilket Grängshammars aktiebolag skulle vara skyldigt att vidmakthålla; och beordrade kronofogden W. Graan derefter länsmannen J. M. Grönstedt att hos vederbörande väghållningsskyldige utmätningsvis uttaga väglagningskostnaden, som uppgick till 458 rdr 50 öre, till gäldande hvaraf Grönstedt den 15 December 1873 hos Grängshammars bolag tog i mät ett till 500 rdr värderadt sto. Öfver utmätningen klagade Grängshammars bruksägare hos konungens befallningshafvande i Kopparbergs län. Genom vägdelning, som blifvit genom kammarkollegii utslag den 13 Februari 1873 fastställd, hade Grängshammars bolag fått, i stället för det ifrågavarande vägstycket, som förut varit å bolaget indeladt, sig tillagdt ett annat vägstycke i den till Grängesbergs bruk ledande allé, hvilket nya vägstycke bolaget redan under sommaren 1873 satt i behörigt skick, hvadan det vore ett misstag af vederbörande att af bolaget fordra ersättning för lagning af det äldre vägstycket. För att styrka riktigheten af sina uppgifter företedde bolaget ett af landtmäteriauskultanten N. F. Hamnqvist å embetets vägnar utfärdadt intyg, af innehåll att, vid den af honom den 24 Juli 1871 afslutade vägdelning inom Stora Tuna och Silfbergs socknar, Grängshammars bruk fått sitt vägstycke i allén fram till bruket, och att de nya vägstyckena skolat tillträdas, så snart vägdelningen blifvit af konungens befallningshafvande fastställd, hvilket skett medelst resolution den 22 Mars 1872. Tillika företedde bolaget s. 395 Sida 395 i årgången börjar här kammarkollegii ofvan omförmälda utslag af den 13 Februari 1873, hvarigenom konungens befallningshafvandes nyssberörda beslut blifvit faststäldt; och hade utslaget blifvit den 11 Maj 1873 vederbörligen kungjordt samt derjemte å kommunalstämma den 25 i samma månad tillstäldt Stora Tuna socknemän. Häröfver hördes kronofogden Graan samt länsmännen Rosenius och Grönstedt, hvilka yrkade besvärens ogillande hufvudsakligen på den grund, att utstakning af de nya väglotterna icke ägt rum förr än i Januari 1874, och att någon ny vägdelningslängd icke ens ännu i Februari månad samma år till kronobetjeningen aflemnats, hvarföre den gamla delningslängden måst dittills följas. Jemväl åberopade Graan en af ordföranden i Silfbergs sockens kommunalnämnd, C. Lundqvist, hvilken jemväl var förvaltare vid Grängshammars bruk, utfärdad kungörelse, deri en hvar väghållningsskyldig inom nämnde socken anmanades att den 13 och 14 Januari 1874, hvilka dagar landtmätaren Hamnqvist bestämt för nya vägmärkens utsättande, möta förrättningsmannen vid det vägstycke, som blifvit den väghållnings skyldige tilldeladt. Konungens befallningshafvande yttrade i utslag den 11 Juni 1874: att enär genom vädelningsförrättarens kungörelse om utsättande af namnpålar den 13 och 14 Januari 1874 till vederbörande väghållningsskyldiges efterrättelse, enligt den genom kammarkollegii ofvan omförmälda utslag den 13 Februari 1873 fastställda vägdelning, vore ådagalagdt, att någon tillämpning af berörda vägdelning derförinnan icke kunnat äga rum, samt bruksägarne, som icke förnekat, att det vägskifte, hvarå ifrågavarande lagning blifvit verkställd, enligt gamla indelningen tillhört dem att underhålla, icke mot kronofogden Graans samt länsmännen Rosenii och Grönstedts bestridande förebragt ringaste bevisning derom, att kammarkollegii oftanämnda utslag vunnit laga kraft den tid, då vägens lagning af vederbörande väghållningsskyldige bort fullgöras, och Grängshammars bruksägare vid sådant förhållande icke kunde af den anledning s. 396 Sida 396 i årgången börjar här befrias frän skyldigheten att gälda kostnaden för samma vägs iståndsättande mot lega, att sådant icke ägt rum förr än den nya vägdelningen genom laga kraftägande utslag blifvit fastställd, helst, på sätt ofvanberördt vore, någon tillämpning af samma delning i anseende till bristande fullständig utstakning då ännu icke kunnat iakttagas; förty och då Grängshammars bruksägare icke uppgifvit, mindre visat, att den verkställda väglagningen ej varit erforderlig eller att den kunnat för mindre kostnad mot lega verkställas,, funne, med stöd af 25 kapitlet 11 § Byggningabalken, konungens befallningshafvande skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda till ändring i den öfverklagade utmätningsåtgärden. På bolagets vägnar anförde dess disponent A. Wigert besvär hos Svea hofrätt, som genom utslag den 22 September 1874 fann skäl ej vara anfördt, ledande till ändring i konungens befallningshafvandes öfverklagade utslag. Wigert fullföljde underdånig talan. Enär det blifvit beslutadt, att tillträde af de nya väglotterne skulle äga rum så snart vägdelningen blifvit fastställd, samt detta skett genom kammarkollegii utslag den 13 Februari 1873, hvaremot klagan ej förts, så vore uppenbart att bolaget skolat på hösten samma år iståndsätta det nya men icke det gamla vägskiftet. Wigert företedde och åberopade dels en till väghållningsskyldige i Stora Tuna och Silfbergs socknar utfärdad kungörelse med uppmaning att närvara vid utstakning af vägskiftena inom berörda socknar den 17 Juli 1871, samt dels ett från landskansliet i Falun utfärdadt intyg, af innehåll att, enligt ett af konungens befallningshafvande derstädes den 19 April 1872 meddeladt utslag, grusning och lagning af allmänna vägarne inom ifrågavarande begge socknar skulle ske höstetiden. Nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren, föredragande, samt Glimstedt och konstituerade revisionssekreteraren Bråkenhielm) afgaf den 27 Januari 1875 underdånigt betänkande, af följande innehåll: Då, enligt hvad landtmätaren Hamnqvist, hvilken år 1871 verkställt vägdelning inom Stora Tuna och Silfbergs socknar och redan den 17 s. 397 Sida 397 i årgången börjar här Juli samma år utstakat de nya väglotterna, å embetets vägnar intygat, tillträdet af nämnde väglotter skulle äga rum så snart vägdelningen vunnit konungens befallningshafvandes fastställelse, samt ostridigt vore, att berörda vägdelning blifvit efter deröfver anförda besvär gillad så väl af konungens befallningshafvande genom utslag den 22 Mars 1872 som äfven af kammarkollegium enligt beslut den 13 Februari 1873, hvilket blifvit vederbörande den 11 och 25 nästpåföljande Maj delgifvet, utan att, så vidt visadt vore, klagan deröfver blifvit fullföljd; alltså och då jemväl vore upplyst, att konungens befallningshafvande genom utslag den 19 April 1872 stadgat, att allmänna vägarnes inom Silfbergs socken fyllning och grusning skulle försiggå om hösten, hemställde nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte anse Grängshammars aktiebolag icke hafva varit skyldigt att nu ifrågasatta lagning af den bolaget enligt äldre delningen tillskiftade men enligt nya delningen på annan väghållningsskyldig öfverlåtna vägsträcka inom sistnämnda socken ombesörja, hvarföre Kongl. Maj:t torde pröfva rättvist att, med ändring af hofrättens och konungens befallninghafvandes öfverklagade beslut, ogilla ifrågavarande utmätning. Saken föredrogs den 11 Februari 1875 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Olivecrona, Lagerstråle och Huss) funno frågan om Grängshammars bolag eller annan jordägare haft laglig skyldighet att vid ifrågavarande tillfälle underhålla vägen vara af tvistig beskaffenhet, så att samma fråga ej kunde i nu anhängiggjorda ordning afgöras; men då efter gamla vägdelningen vägstyckets iståndsättande tillhört bolaget, och detta således måste ersätta kronobetjeningen hvad den påkostat, fastställde desse ledamöter det slut, hvaruti hofrätten stannat; bolaget dock härigenom icke betaget att emot andre väglottsägare föra talan efter befogenhet. Justitieråden Bolin och von Segebaden förenade sig om följande yttrande: »Ehuru den af bruksägarne åberopade vägdelning blifvit, efter deröfver förd klagan, af kammarkollegium fastställd genom utslag den 12 Februari 1873, s. 398 Sida 398 i årgången börjar här som, efter hvad upplyst är, vunnit laga kraft; likväl och som, mot Graans och dennes medparters bestridande, det desto mindre kan i denna sak för utredt antagas att någon allmän tillämpning af det under samma förrättning fattade beslut om tiden för de nya väglotternas tillträde kommit att följa, innan ifrågavarande vägstycke, hvilket enligt den äldre indelningen ostridigt varit Grängshammars bruksägare för underhåll tilldeladt, bort om hösten 1873 vara iståndsatt, som, enligt handlingarnes föranledande, de nya väglotternas slutliga utstakning genom felande vägmärkens anbringande icke ägt rum förr än i Januari månad 1874; alltså och på de af konungens befallningshafvande i öfrigt anförda skäl varder hofrättens öfverklagade utslag faststäldt; bruksägarne härigenom obetaget att mot annan väglottsägare utföra särskild talan om ersättning i fall af befogenhet. Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 2 Mars 1875. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.