--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 439 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 439 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-02-24 keywords: - Äktenskapsförord url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-439/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 439 Äktenskapsförord med den bestämmelse att mannen icke fick giftorätt i vissa hustruns ärfda stadsfastigheter, derest ej hustrun afled före mannen. Boskilnad beviljad hustrun i afseende på dessa fastigheter. Testamente af henne till förmån för barnen. --- Skomakaren J. E. Redin ingick år 1856 äktenskap med Maria Josefina Eriksson. Före vigseln upprättades den 21 Juni nämnda år emellan hennes fader, i hans egenskap af s. 440 Sida 440 i årgången börjar här dotterns giftoman, och Redin ett »äktenskapsförord», deri, bland annat, stadgades, »att alla mig» (fadren) »eller min hustru nu tillhöriga och efter enderas vår död, vår dotter i arf tillfallande fastigheter i Enköping eller dess område skola förblifva vår dotters enskilda tillhörigheter, så att dess man i hennes lifstid ingen giftorätt undfår uti sagde fastigheter eller deras värden, i fall desse fastigheter äro eller blifva förvandlade; hvadan ej heller något deraf eller dess värde kan gå i betalning eller intecknas för Redins gäld, ehvad namn den hafva kan; men om min bemälda dotter före nämnde dess man aflider, äger han att laga giftorätt uti egendomen åtnjuta». Denna handling blef i laga ordning intagen i rättens protokoll. Uppå sedermera gjord ansökning af hustru Redin att vinna boskilnad och att få undanskifta den fasta egendom, som tillfallit henne i arf efter hennes föräldrar, meddelade rådstufvurätten i Enköping den 30 Oktober 1871 dom, hvarigenom rådstufvurätten, under åberopande af ofvanomförmälda »äktenskapsförord», och då ostridigt vore att hustru Redin i arf efter sina föräldrar bekommit samt i makarnes bo infört vissa uppräknade fastigheter inom Enköpings stads område, stadgade att hustru Redin ägde ur boet undanskifta alla de uppräknade fastigheterne, som funnes i boet qvar. Denna dom blef af Svea hofvätt medelst dom den 10 April 1873 faststäld, och hofrättens berörda dom vann laga kraft. Emellertid hade skomakaren Redin afträdt sin egendom till konkurs. I anledning af tvistiga fordringsanspråk i samma konkurs meddelade rådstufvurätten den 4 Augusti 1873 utslag, hvari rådstufvurätten, bland annat, yttrade, att som dels Redin jemte landtbrukaren Hartzell och en tredje person genom laga kraftvunnet utslag förpligtats att, hvilkendera bäst gälda gitte, godtgöra Hartzells konkursbo värdet af förskingrad egendom och ersätta förre riksdagsmannen Olof Olofsson i Karleby (hvilken var syssloman i Hartzells konkurs) för hans rättegångskostnad, dels ock Redin ensam blifvit. ålagdt att till bemälde Olof Olofsson gälda domslösen, blefve dessa tre poster med ränta till betalning faststälda, s. 441 Sida 441 i årgången börjar här att gäldas af bo oskifto i lösören och den gemensamma fasta egendomen; men som »ifrågavarande» gäld härrörde af Redins brottslighet och således, då annat förhållande ej vore visadt, måste hänföras till sådan gäld, deraf hustru Redin ingen nytta eller del haft, finge den fasta egendom, som enligt hofrättens dom i boskilnadsmålet blifvit undanskiftad såsom hustru Redins enskilda egendom, ej till samma gälds betalning användas. Detta utslag vann laga kraft. Sedan rådstufvurätten, såsom ofvan är nämndt, dömt till boskilnad, upprättade hustru Redin den 25 Februari 1872 ett testamente, deri hon förordnade, att vid hennes död skulle hennes barn »äga och behålla all den qvarlåtenskap, så väl fast som lös, som i mitt bo möjligen finnes qvar vid dödstimman, utan att min man. Redin, skall deraf med anledning af ett oss emellan upprättad äktenskapsförord något äga eller honom tillfalla det minsta såsom giftorätt». Hustru Redin afled den 11 December 1872, och den 2 Januari 1873 tecknade mannen å testamentet bevis att han med detsamma åtnöjdes, hvarefter makarnes barn på grund af samma testamente erhöllo uppbud å största delen af den fasta egendom, hustru Redin fått undanskifta. Olof Olofsson i Karleby, såsom syssloman i Redins konkurs, uttog till rådstufvurätten stämning å stadsfiskalen H. Svedelius i dennes egenskap af förmyndare för makarne Redins barn och anförde: Enligt ofvan anmärkta handling af den 21 Juni 1856 skulle Redin, derest han, såsom nu vore förhållandet, öfverlefde sin hustru, åtnjuta laga giftorätt i de hustrun efter hennes föräldrar i arf tillfallna fastigheter i Enköping. Stadgandet i boskilnadsdomen derom, att hustrun på grund af »förordet» ägde ur mannens bo såsom sin enskilda egendom undanskifta vissa uppräknade, henne i arf efter föräldrarne tillfallna fastigheter kunde ej verka till rubbning af hvad sålunda vore i »förordet» bestämdt. Nu hade dock hustruns gode man Svedelius, såsom jemväl s. 442 Sida 442 i årgången börjar här förmyndare för barnen, omhändertagit all hustru Redins qvarlåtenskap och å myndlingarnes vägnar gjort anspråk på att få densamma behålla såsom arf efter deras moder och på grund af hustru Redins omförmälda testamente. Då likväl konkursmassan vore innehafvare af Redins rätt, yrkade Olof Olofsson, att Svedelius måtte, utan hinder af det eller de testamentariska förordnanden hustru Redin kunde hafva om sin qvarlåtenskap gjort, varda ålagdt att till Olof Olofsson för konkursmassans räkning afträda den andel af qvarlåtenskapen, som efter laga arfskifte på Redins giftorätt belöpte. - Svedelius invände, att hustru Redin, som genom domstols beslut berättigats undanskifta de fastigheter, på hvilka anspråk nu framstälts, följaktligen varit oförhindrad att öfver samma fastigheter fritt disponera. Ej heller vore Olof Olofsson berättigad att klandra hustru Redins testamente. På dessa grunder bestreds käromålet. Olof Olofsson erinrade, att hustru Redin ej ägt rätt att genom testamente förordna om mannens giftorätt, hvadan hälften af all den fasta egendom, som hon berättigats undanskifta, bort, på grund af »äktenskapsförordet», efter hustru Redins död tillfalla mannen och i följd af dennes konkurs tillgodokomma konkursmassan. Genom utslag den 1 December 1873 utlät sig rådstufvurätten: att emedan rådstufvurätten ej mindre genom dom den 30 Oktober 1871, som genom hofrättens den 10 April 1873 gifna dom blifvit faststäld, i anledning af hustru Redins ansökning om boskilnad förklarat att den sistnämnda ägde att ur boet undanskifta vissa uppräknade, af henne i boet införda fastigheter på Enköpings stads område, än äfven genom laga kraftvunnet utslag den 4 Augusti 1873, med föranledande af framstälda anmärkningar mot bevakade fordringar i Redins konkurs, yttrat, att de till betalning faststälda fordringsbeloppen skulle gäldas af bo oskifto i lösören och den gemensamma fastigheten, hvaremot, då gälden, enligt hvad upplyst vore, härrörde af Redins brottslighet och sålunda, då annat förhållande ej blifvit visadt, finge s. 443 Sida 443 i årgången börjar här hänföras till sådan gäld, som genom Redins särskilda vållande och förgörelse tillkommit, deraf hans hustru ingen nytta eller del haft, den fasta egendom, som enligt hofrättens dom den 10 April 1873 blifvit undanskiftad såsom hustru Redins enskilda egendom, ej finge till samma gälds betalning användas; ty och som det af Olof Olofsson, såsom syssloman i Redins konkurs, framstälda anspråk på en del af förutnämnde fastigheter till gäldande af Redins skuld, vid berörda förhållande ej förtjenade afseende, blefve käromålet ogilladt. Olof Olofsson vädjade till Svea hofrätt och anförde: De af rådstufvurätten åberopade domslut ägde tillämplighet endast så länge hustru Redin lefde. Det i laga ordning tillkomna »äktenskapsförordet», som måste lända begge makarne till efterrättelse, innehölle att vid hustruns död skulle mannen njuta giftorätt i hustruns ärfda fastigheter. Hustru Redin hade icke ägt rätt att ensidigt ändra »förordets» bestämmelser. Med käromålet afsåges ej att klandra hustru Redins testamente, hvilket, i hvad det rörde den egendom, som tillhörde hustrun, gerna finge gälla. Konkursmassan fordrade blott att få ur hennes bo uttaga den del, som enligt »äktenskapsförordet» utgjorde mannens giftorätt och hvarå testamentet således icke ägde tillämplighet. Svedelius genmälde, att mannen Redin genom boskilnaden förlorat den honom enligt »förordet» tillkommande giftorätt i hustruns bo. Genom dom den 15 Maj 1874 yttrade hofrätten: att som ifrågavarande den 21 Juni 1856 upprättade handling, i hvad den innefattade bestämmelse om den rätt till hustru Redins qvarlåtenskap, som, i fall hon aflede före mannen, skulle vid hennes död Redin tillkomma, icke vore att hänföra till så beskaffadt förord angående makars giftorätt, hvarom 8 kapitlet Giftermålsbalken handlade; alltså funne hofrätten, der någon anledning ej förekommit till antagande att berörda handling blifvit såsom testamente efter hustru Redm bevakad, ej skäl att i rådstufvurättens domslut ändring göra. s. 444 Sida 444 i årgången börjar här Sedan Olof Olofsson aflidit, sökte hans sterbhusdelägare ändring, och en af dem, A. R. Carlsson, som efterträdt sin fader Olof Olofsson i sysslomannabefattningen, fullföljde i denna sin egenskap det underdåniga ändringssökandet samt anförde: Ifrågavarande handling af den 21 Juni 1856 innefattade ett verkligt äktenskapsförord. Allt det fasta gods, hvarå konkursboet gjorde anspråk, vore beläget inom Enköpings stads område och hade således varit makarne Redins gemensamma egendom. Redin hade genom förordet afträdt sin lagliga giftorätt i detta gods allenast för det fall, som nu ej inträffat, att hustrun öfverlefde mannen. På grund häraf yrkade Carlsson bifall till stämningspåståendena. Medelst underdånigt betänkande den 13 Januari 1875 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Glimstedt samt tillförordnade revisionssekreterarne Herslow, föredragande, och Skarin), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Saken föredrogs den 27 i sistnämnda månad inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Qvensel, friherre Leuhusen, Naumann, Bolin, Babe, Olivecrona och von Segebaden) dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter biföllo det underdåniga betänkandet. Justitierådet Qvensel yttrade: »Ehuru skomakaren Redin efter mitt omdöme icke afsagt sig giftorätt uti ifrågavarande fastigheter för annan än den icke inträffade händelse, att hustrun honom öfverlefde, och han således af förordet ej varit förhindrad att tillgodonjuta den anpart i samma fastigheter, som honom eljest kunnat tillkomma; likväl och som i boskilnadsmålet hustrun blifvit berättigad att undanskifta fastigheterne såsom sin enskilda egendom, och gemensamhet deruti för makarne sålunda upphört, gillar jag på dessa skäl det slut, betänkandet tillstyrker». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 24 Februari 1875. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.