---
citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 465
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 465
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1875-02-17
keywords:
  - Konungens Befallningshafvande
url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-465/"
source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1875 s. 465

Ytterligare angående Konungens befallningshafvandes rätt att meddela vitesförbud. Landshöfdinge-Instruktionen den 10 November 1855, § 10. Fullmakt genom telegram.

---

Hos Konungens befallningshafvande i Wester-Norrlands län sökte direktionen för flottningsbolaget å Angermannaelfven tillåtelse att anlägga lämpliga ledbommar i nämnda elf för flottningsgodsets inledande i redan förut tillåtna förvarings- och sorteringsbommar vid Sandslån och Kungsgårdsviken. I anledning af denna ansökning förordnade Konungens befallningshafvande tvenne landtmätare att anställa besigtning å stället. Vid denna besigtning företeddes ett emellan bemälda bolag och Östhammars byamän upprättadt kontrakt, innefattande medgifvande för bolaget att anlägga ifrågavarande ledbommar. Enligt bolagets uppgift var vattnet i elfven odeladt emellan Östhammars och Mellanhammars byamän. Sedan protokollet vid undersökningen inkommit, meddelade Konungens befallningshafvande, genom utslag den 31 December 1873, den begärda tillåtelsen. Derefter lät bolaget nedslå åtskilliga pålar för att iordningställa ledbommen vid Sandslå, men dessa pålar upprefvos af Mellanhammars byamän, som tillika hos Kammarkollegium öfverklagade Konungens befallningshafvandes omförmälda utslag.

Bolaget anhöll nu hos Konungens befallningshafvande att Mellanhammars byamän måtte genom vederbörande kronofogde förständigas vid vite att genast upphöra med upprifning och skadande af de för ledbommens iordningställande nedlagda arbeten.

Genom Resolution den 14 April 1874 förordnade Konungens befallningshafvande vederbörande kronofogde att meddela den handräckning, som till skyddande af de utaf bola-

Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 30

s. 466 Sida 466 i årgången börjar här

get verkställda arbeten kunde erfordras, samt förständigade Mellanhammars byamän, vid vite af 300 rdr, att genast upphöra med upprifning och skadande af berörda arbeten.

Öfver denna resolution, så vidt den afsâg det meddelade vitesförbudet, anförde byamännen besvär hos Svea hofrätt. Ifrågavarande arbeten verkställdes å deras landgrund, dem till stor skada. Konungens befallningshafvandes utslag den 31 December 1873 vore ej laga kraftvunnet, utan af byamännen öfverklagadt. På dessa skäl yrkades upphäfvande af vitesförbudet.

I förklaringen anförde bolaget: Vattnet i elfven vore oskiftadt emellan Östhammars och Mellanhammars byamän. Bolaget innehade Östhammars byamäns rätt. En delägare i samfällighet kunde ej lagligen hindra annan delägare att begagna samfälligheten, om derigenom skada ej tillskyndades den förre. Genom omförmälda åtgärd hade byamännen gripit Konungens befallningshafvande i embetet.

Medelst utslag den 22 September 1874 yttrade hofrätten: att som Konungens befallningshafvande icke lagligen ägt att ifrågavarande vitesförbud meddela; alltså blefve Konungens befallningshafvandes resolution, i hvad den blifvit öfverklagad, af hofrätten undanröjd.

I detta utslag sökte bolaget i underdånighet ändring.

Före inställelsedagen anmälde sig registratorn J. Söderholm såsom ombud för byamännen och åberopade honom dertill genom telegram gifvet uppdrag, hvarjemte Söderholm, efter tiden för inställelsen, ingaf skriftlig fullmakt från byamännen.

Nedre revisionen (revisionssekreteraren von Bahr, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Åbergsson) afgaf den 3 Februari 1875 underdånigt betänkande af följande innehåll: Då registratorn J. Söderholm, hvilken inom den för sakens fullföljd hos Kongl. Maj:t bestämda tid, under åberopande af honom dertill gifvet uppdrag genom telegram, anmält sig för bevakande af byamännens talan, icke torde derigenom lagligen visat sig vara bemyndigad att för dem föra talan, hemställer nedre

s. 467 Sida 467 i årgången börjar här

revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t, utan afseende derå att Söderholm efter nämnda tid företett behörig rättegångsfullmakt, måtte finna hvad å svarandesidan blifvit hos Kongl. Maj:t i saken andraget icke kunna komma under pröfning; och lärer Kongl. Maj:t, beträffande sjelfva saken, pröfva rättvist gilla hofrättens utslag.

Vid sakens underdåniga föredragning den 17 Februari 1875 blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Cramér, Almqvist, Wretman, von Hofsten, Huss och Lindhagen).

Uti detta beslut instämde justitierådet Naumann under åberopande af 10 § i Instruktionen för landshöfdingarne i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställde tjenstemän den 10 November 1855.

Kongl. Majt:s dom utgafs den 15 Mars 1875.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
