--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 47 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 47 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-04-21 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-47/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 47 Lmerum cessans. Ersättningsanspråk i följd af fartygs sammanstötning. Sjölagens 172 §. --- Ångfartyget Love Bird, fördt af sjökaptenen C. Lietz, sammanstötte i Skagerrak den 30 Juni 1871 med ångfartyget Victoria, fördt af sjökaptenen L. A. Andersson, med den påföljd att Love Birds förstäf träffade Victorias babordsida midtför maskinrummet. Sedan fartygen, af hvilka Victoria af sammanstötningen lidit betydlig skada, kommit loss från hvarandra, tog Love Bird Victoria på släp och inbogserade detsamma till Göteborg, dit fartygen anlände på eftermiddagen den 1 Juli och der Victoria förtöjdes vid Klippans tullstation. I stämning å Lietz till rådstufvurätten i Göteborg yrkade Andersson, att Lietz, som varit vållande till sammanstötningen, måtte förpligtas ersätta den skada, som i följd deraf drabbat Victoria och dess last. Rådstufvurätten förklarade enligt dom den 29 Juni 1872 Lietz hafva varit ensam vållande till ombordläggningen och således enligt 172 § Sjölagen skyldig att ersätta den der- s. 48 Sida 48 i årgången börjar här igenom uppkomna skadan; och yttrade rådstufvurätten vidare, rörande beloppet af den ersättning, som det tillkomme Lietz att gälda till följd af den genom hans berörda vållande Victoria åbragta skada: att Andersson företett en af ingeniörerne C. L. Lundberg och F. Hansson samt sjökaptenen C. F. Kahl afgifven och af dem sedermera efter aflagd vittnesed till riktigheten bekräftad berättelse öfver don af dem, efter vederbörligt förordnande, den 4, 7 och 24 Juli 1871 verkställda besigtning å ångfartyget Victoria, enligt hvilken berättelse, efter det särskilda åtgärder funnits nödiga och blifvit verkställda för tätning af befintligt hål i fartygets babordssida äfvensom till förekommande af skrofvets brytning vid den erforderliga upphalningen på slip, de efter uppgifven ombordläggning med annat fartyg befunna skadorne å fartyget och maskinen blifvit undersökte och beskrifne samt utlåtande meddelats om behöflige åtgärder för fartygets iståndsättande, men beträffande maskinen yttrats, att besigtningsmännen icke kunde tillstyrka reparation af denna, enär de stora kostnaderne, en sådan reparation skulle medföra, troligen komme att betydligt öfverstiga priset å en fullt lika kraftig maskin af den beskaffenhet, som nu användes, på grund af hvilka utlåtanden utgifterna för fartygets iståndsättande uppskattats till 26,446 rdr 7 öre samt försämringen af maskinen beräknats till 35,250 rdr och alltså hela skadan å fartyg och maskin värderats till 61,696 rdr 7 öre, hvilket belopp Andersson ock fordrat såsom skadeersättning, jemte det han dels yrkat att i sådant afseende undfå godtgörelse för utgifter vid lossning af lasten och vård af densamma med...............................933 rdr 4 öre; för fartygets tätning och bringande till Lindholmens verkstad med....................2,606 » 50 » för vårdande af den vid fartygens ombordläggning skadade och till följd af samma skador sedermera aflidne maskinisten Olsson samt för hans begrafning med 115 > 50 > s. 49 Sida 49 i årgången börjar här för diverse utgifter, föranledde af ombordläggningen, nemligen kostnaden för sjöförklaringen med arvode till tolk; för besigtningen, pråmhyror och brandförsäkringsafgifter för fartygets inventarier; för lotsen Robinsons kost; skeppsklarerareafgifter, fartygets målning in- och utvändigt, åtskilliga resor och telegram- mer samt materialier med........................1,506 rdr 94 öre; för besättningens hyror under sju dagar efter påseglingen, befälhafvarens aflöning under reparationen, jemte båtlegor, bestridande af vakt, arbetspenningar samt ersättning till restauratrisen med ... 6,709 > 16 » som i räkningen upptagits såsom kon- tanta utgifter; och för den tid, fartyget till följd af påseglingen varit obrukbart, beräknad till 275 dagar efter 150 rår om dagen med 41,250 rdr; dels ock under rättegången påstått, att Lietz’ rättighet till godtgörelse för det han till Göteborg inbogserat Victoria skulle förklaras betingad af förbindelse för honom att för samma godtgörelse hålla Andersson skadeslös, i anledning af hvilka anspråk Lietz anmärkt, att det icke vore utredt, att samtlige befunne skadorna vållats af ombordläggningen; att Lietz icke varit i behörig ordning kallad till närvaro vid någon besigtning å ångfartyget Victoria och icke underrättad om den tid, då densamma verkligen skett; att skadeersättningsanspråket vore uppstäldt i strid med 152 § Sjölagen; att Andersson, oberoende af Lietz’ mening, förfogat öfver ångfartyget Victoria och beslutat om sättet och tiden för reparationen och att Anderssons påstående rörande ersättning för Victorias inbogsering vore stridande emot Sjölagen, äfvensom Lietz bestridt den ingifna räkningen i dess helhet och särskildt hvad den innehölle så väl i afseende på kostnader för lasten, för fartygets tätning och bringande till Lind- Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. 4 s. 50 Sida 50 i årgången börjar här holmen, for vård och begrafning af maskinisten Olsson samt för »diverse utgifter» och Anderssons »kontanta utgifter», hvilka samtlige kostnader icke tillhörde skadan och icke vore behörigen styrkte eller vid besigtningen utrönte och nödige befunne, som ock rörande godtgörelse för den tid fartyget varit obrukbart, i hvilket sistnämnde hänseende Lietz ansett Anderssons anspråk sakna all laglig grund; och emedan till skador, för hvilka Andersson, jemlikt 172 § Sjölagen, vore berättigad att af Lietz, på grund af hans vållande till ombordläggningen, undfå ersättning, endast kunde hänföras de, som åkommit sjelfva fartyget jemte dess ångmaskin och inventarier och de utgifter, som erfordrats för fartygets bringande till hamn samt för sjöförklaringen, besigtning å skadorna och derför nödige åtgärder äfvensom föllossning af och vård om lasten till dess densamma blifvit från fartyget skiljd, samt hvad 152 § Sjölagen innehölle icke i denna sak ägde tillämplighet, ty funne rådstufvurätten — som, då besigtningsinstrumentet icke föranledde att andra skador blifvit anmärkte än de som af ombordläggningen vållats, och Lietz ej heller framställt särskild anmärkning i afseende på någon af de i instrumentet omförmälda skadorna eller annorlunda än med bestridande bemött anspråket på ersättning för utgifter, hvilka med ingifne handlingar blifvit bestyrkte, lemnade utan afseende hvad Lietz i nämnda hänseende anfört samt saknade anledning att, till följd af Lietz’ anmärkning beträffande besigtningens verkställande utan lians kallande dertill, inskränka det vitsord, besigtningsförrättningen, såsom företagen efter behörigt förordnande samt edeligen bestyrkt, tillkomme — lagligt tillerkänna Andersson dels det belopp 61,696 rdr 7 öre, hvartill skadan å fartyget och dess maskin blifvit uppskattad; dels hvad som fordrats föilastens lossning, med undantag för deri inbegripne brandförsäkringsafgifter till belopp af 15 rdr 40 öre, eller återstående 917 rdr 64 öre; dels utgifterna för fartygets tätning och bringande till Lindholmens verkstad 2,606 rdr 50 öre och dels af de såsom diverse utgifter fordrade 1,506 rdr 94 öre hvad som utan särskild å Anderssons sida icke åstad- s. 51 Sida 51 i årgången börjar här kommen utredning funnes vara af ofvannämnde beskaffenhet och icke heller vore innefattadt i den af besigtningsmännen beräknade kostnad för fartygets iståndsättande, eller utgifterna för sjöförklaringen 2 rdr 50 öre; biträde af tolk 15 rdr; arvode till besigtningsmännen 450 rdr och skeppsklarerarearvode 49 rdr 25 öre, tillhopa 510 rdr 75 öre; hvarjemte rådstufvurätten förklarade Lietz icke äga att utfå den godtgörelse, han till belopp af 300 pounds engelsk sterling betingat sig för införande i Göteborgs hamn af ångfartyget Victoria, enär Lietz för denna kostnad sjelf vore ansvarig; att i följd af denna profiling Lietz ålades att till Andersson, såsom befälhafvare å ångfartyget Victoria, genast utgifva ofvanberörde sammanräknade belopp 65,736 rdr 96 öre jemte räntor (i domen närmare bestämda), till dess liqvid komme att ske; äfvensom Andersson förklarades berättigad, jemlikt ofvan åberopade 172 §, jemförd med 49 § Sjölagen, att utur ångfartyget Love Bird med dess frakt utbekomma hvad sålunda blifvit honom tillagdt. Båda parterne vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 2 Maj 1873 yttrade: att hofrätten icke funne skäl att på Lietz’ vad meddela ändring i rådstufv urättens dom, samt att hofrätten, beträffande Anderssons derstädes fullföljda talan, funne densamma ej föranleda annan rättelse i motvädjade domen än att, då det genom livad i saken förekommit måste anses vara styrkt att rederiet för ångfartyget Victoria fått utgifva dels tre riksdaler för den vid fartygens ombordläggning skadade maskinisten Olssons forslande till Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, dels 19 rdr 50 öre för hans vårdande å sjukhuset och dels 100 rdr till restauratrisen Hanna Berndtsson för diverse henne tillhöriga varor, hvilka vid ombordläggningen förstörts, samt berörde utgifter, jemlikt stadgandena i 64 och 175 §§ Sjölagen, vore af den beskaffenhet att desamma borde godtgöras af den till ombordläggningen vållande, Lietz förpligtades att till Andersson erlägga jemväl nämnde belopp tillhopa 122 rdr 50 öre jemte i domen upptagne räntor allt till dess liqvid följde, med rätt s. 52 Sida 52 i årgången börjar här för Andersson att ur ångfartyget Love Bird och dess frakt uttaga beloppen. Om denna dom förenade sig vice häradshöfdingen Stjernspetz samt hofrättsråden Hessle och Freidenfelt, hvaremot assessoren Backman, med hvilken assessoren von Sydow var ense, fann skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i rådstufvurättens dom. Parterne fullföljde underdånig talan. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lilienberg, konstituerade revisionssekreteraren Adlers och t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm, den sistnämnde föredragande) afgaf underdånigt betänkande den 11 Mars 1874, deri nedre revisionen hemställde, att Kongl. Maj:t måtte finna Lietz’ fullföljda talan icke föranleda ändring i hofrättens dom. Beträffande derefter Anderssons ändringssökande, så alldenstund Lietz, jemlikt 172 § Sjölagen, torde vara skyldig godtgöra jemväl den förlust, som uppstått derigenom att ångfartyget Victoria efter ombordläggningen den 30 Juni 1871 icke kunnat begagnas, innan detsamma undergått erforderlig reparation och erhållit ny maskin insatt i den skadades ställe; fördenskull och emedan Lietz lemnat obestridt, att ångfartyget Victoria varit i overksamhet till den 1 April 1872, då den tid, för hvilken Andersson yrkat att godtgörelse för sagde förlust skulle utgå, tilländalupit, samt, med hänsigt till bestämmelserna i ett af Andersson företedt, med Motala mekaniska verkstads aktiebolag den 12 Augusti 1871 afslutadt kontrakt om insättning af ny maskin i ångfartyget Victoria, det icke finge antagas, att detta arbete och reparationen i öfrigt kunnat före omförmälde tids utgång medhinnas, men i saknad af behörig utredning om annan grund för bestämmande af skadestånd i berörda hänseende detsamma icke torde kunna beräknas annorlunda än i enlighet med hvad Andersson vilkorligen fordrat eller till fem procent ränta från den 30 Juni 1871 till den 1 April 1872 å 88,303 rdr 93 öre, hvartill värdet af ångfartyget Victoria i skadadt skick efter ombordläggningen uppskattats, tillstyrkte nedre revisionen, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist på s. 53 Sida 53 i årgången börjar här det sätt ändra hofrättens dom derutinnan, att Lietz förpligtades att, utöfver hvad domstolarne honom ålagt betala, till Andersson genast utgifva för den genom ångfartyget Victorias overksamhet under ifrågavarande tid af sammanlagdt 275 dagar förorsakade förlust 3,372 rdr 67 öre med rätt för Andersson att ur ångfartyget Love Bird och dess frakt äfven detta belopp uttaga; hvaremot hofrättens dom i fråga om öfrige, af Andersson fullföljda delar af saken torde varda af Kongl. Maj:t fastställd. Vid sakens föredragning den 18 Mars 1874 biföllo Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Cramér, Naumann, von Hofsten och Habe) det underdåniga betänkandet. Justitieråden Södergren och Wrelman pröfvade rättvist att fastställa hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 April 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.