---
citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 479
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 479
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1875-04-29
keywords:
  - Ordningsstadgan för rikets städer
url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-479/"
source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1875 s. 479

Förbrytelse mot Ordningsstadgan för rikets städer den 24 Mars 1868. Hinder för trafiken, eller icke?

---

Vid rådstufvurätten i Nyköping tilltalade stadsfiskalen A. Åberg, å tjenstens vägnar, arrendatorn Anders Gustaf

s. 480 Sida 480 i årgången börjar här

Larsson i Stora Axmora för det han den 21 Mars 1874haft ett med drank lastadt åkdon fiere timmar stående på Östra Storgatan i Nyköping, oaktadt tjenstgörande poliskonstapel upprepade ganger tillsagt honom att undanskaffa åkdonet.

Larsson erkände åtalade förfarandet med bestred ansvarspåföljd, enär derigenom icke vållats hinder för allmänna trafiken. Han hade vid tillfället haft fiera ärenden att uträtta på olika ställen i staden, och medan dessa uträttades hade han icke haft att tillgå annan plats för åkdonet än sjelfva gatan. Då han efter erhållet medgifvande af en vid förutnämnda gata bosatt handlande ställt åkdonet utanför dennes handelsbod hade han ansett sig icke vara pligtig att efterkomma poliskonstapelns tillsägelser.

Åklagaren medgaf att, honom veterligen, icke något hinder för trafiken uppstått.

Rådstufvurätten yttrade i utslag den 20 April 1874: att ehuru Larssons ifrågavarande åtgärd borde anses obehörig, och hans underlåtenhet att, efter derom af polistjensteman erhållen tillsägelse, undanskaffa åkdonet vore otillbörlig; likväl och då, så vidt visadt vore, åkdonet icke orsakat hinder i den allmänna rörelsen, samt vid sådant förhållande bestämmelserna i ordningsstadgan för Rikets städer icke vore i förevarande fråga tillämpliga, frikändes Larsson från all påföljd.

Åklagaren besvärade sig hos Svea hofrätt och yrkade tillämpning af 2 § i nyssnämnda ordningsstadga; men genom utslag den 30 Juni 1874 fann hofrätten skäl icke vara anfördt, som till ändring i rådstufvurättens utslag kunde föranleda.

Åklagaren sökte i underdånighet ändring, som deremot bestreds af Larsson.

Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 29 April 1875 (i närvaro af justitieråden, friherre Leuhusen, Almqvist, Vretman, Rabe, Olivecrona, Lagerstråle och von Segebaden); och pröfvade Högsta Domstolen rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, döma Anders Gustaf Larsson att för ofvan omförmälda åtalade förseelse, enligt 2 § i ordningsstadgan för Rikets städer den 24 Mars 1868, bota fem kronor, deraf tre fjerdedelar ställdes till polismyndighetens i Nyköping förfogande och en fjerdedel tillfölle Nyköpings stadskassa.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.