--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 513 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 513 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-03-03 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-513/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 513 Gatu- och tomtreglering i stad, fastställd af Kongl. Maj:t. Fråga om verkställighet deraf. Stadsfullmäktiges beslut att lösa en tomtedel, afsedd för anläggning af strandgata. Ägarens påstående om inlösen af hela tomten med åbyggnader. Äger Råd- --- Sedan en del af Örebro stad i Mars månad år 1854 nedbrunnit, upprättades förslag till ny gatu- och tomtreglering, omfattande jemväl den ej afbrända stadsdelen, hvilket förslag, som af stadens invånare vid allmänt sammanträde den 10 April 1854 godkändes, blef för fastställelse till Kongl. Maj:t ingifvet. I deröfver infordradt underdånigt yttrande hemställde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, att regleringen måtte gillas, samt anförde i öfrigt: att regleringen beträffande den nedbrända stadsdelen komme att, så snart Kongl. Maj:ts beslut meddelats, bringas till verkställighet, men att regleringen i hela sin vidd först i en mera aflägsen framtid torde kunna utföras, emedan den vore beroende såväl af de vilkor, hvarunder de qvarvarande åbyggnaderna, utan förnärmande af nuvarande hus- och tomtägares lagliga rätt, kunde rubbas, som ock af stadens förmåga att inlösa den betydliga jordvidd, hvilken för allmänna platser samt de nya qvarteren och tomterna erfordrades, hvadan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föresloge, att rubbning i nu qvarstående åbyggnad finge påyrkas endast då fråga vore om nybyggnad samt på grund af den lösningsrätt, hvilken, enligt Kongl. Förordningen den 20 November 1845, 7 kapitlet jordabalken och 1 kapitlet i byggnadsordningen den 27 Juni 1827 för städerna i Örebro län, staden, viderboende eller nabo tillkomme, och att staden ej heller skulle vara pligtig att till allmänna platser å den trakt, hvarmed staden utvidgades, inlösa jord förr eller i vidsträcktare mån än bebyggandet af nya tomter derstädes i fråga komme. Tidskrift för lagstiftning etc. 12:te årg. s. 514 Sida 514 i årgången börjar här I Bref till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 11 Maj 1854 fastställde Kongl. Maj:t regleringen beträffande den afbrända stadsdelen samt fann skäligt att regleringen för de bebyggda delarna af staden, på sätt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föreslagit, gilla till framtida iakttagande allt eftersom successiv verkställighet af samma reglering utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde äga rum; och blef den rörande regleringen upprättade kartan af Kongl. Maj:t fastställd. I den af branden icke hemsökta stadsdelen ägde gårdsägaren C. J. Halin tomten n:o 141. Denna tomt delades af Agatan i två delar, den östra, å hvilken funnos uppförda flera boningshus, samt den vestra, hvars södra del, benämnd stallgårdstomten, var bebygd med ett stall, men hvars norra del var enligt den fastställda regleringen afsedd att utläggas för åstadkommande af en strandgata längs Svartån. Då Halin år 1863 byggde på östra tomten, erhöll han tillstånd att å den norra uppföra provisoriska materialbyggnader, hvilka han sedan genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes den 27 Februari 1871 meddelade och till verkställighet befordrade utslag fick sig ålagdt borttaga. Emellertid hade Halin sökt tillstånd att på den norra tomten få uppföra nya uthus och hänvisades af magistraten att hos stadsfullmäktige hemställa om staden ville lösa till sig denna för strandgatan afsedda andel. Halin ställde sig väl denna hänvisning till efterrättelse, men förbehöll sig dervid att staden skulle lösa hela tomten, enär den, efter frånskiljandet af norra delen, blefve för trång. Stadsfullmäktige beslöto emellertid att lösa endast norra tomten, öfver hvilket beslut Halin anförde besvär hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som i utslag den 18 Februari 1871 yttrade: att då frågan om staden borde lösa jemväl öfriga tomten skulle afgöras enligt 14 § i Kongl. Förordningen den 14 April 1866, lemnades besvären utan afseende. Sedan Halin utverkat förständigande för stadsfullmäktige att vidtaga åtgärder för norra tomtens inlösande, i händelse staden sådant önskade, stämde, enligt stadsfullmäktiges uppdrag, drätselkammaren i Februari 1874 Halin till s. 515 Sida 515 i årgången börjar här rådstufvurätten i Örebro med påstående, att Halin, såsom ägare till tomten n:o 141, måtte förpligtas att mot den ersättning, som enligt Kongl. Förordningen den 14 April 1866 kunde varda bestämd, till staden afstå norra tomten såsom erforderlig för strandgatas utläggande i enlighet med den fastställda regleringen. Halin yrkade deremot, att staden måtte förpligtas lösa kela tomten med derd befintliga byggnader. Såsom skäl derför anfördes: att Halin å östra tomten med behörigt tillstånd uppfört en mängd boningshus, af hvilka ett trevånings stenhus åt Agatan vore under byggnad; att han å denna tomt saknade utrymme för vedbodar till boningshusen och derföre behöfde hela vestra tomten för uppförande af sådana uthus; att derest norra delen af sistnämnde tomt blefve honom fråntagen, han ej kunde anskaffa nödiga vedbodar till boningshusen och följaktligen ej heller uthyra dessa; och att han således genom mistning af norra tomten komme att lida sådant men i sin nyttjanderätt att hela gården borde lösas. Sedan syn på stället hållits, dervid utrönts att östra tomten vore mycket tätt bebyggd med boningshus, och att ett der uppfördt stall vore inredt till förvaringsrum för ved, utlät sig Rådstufvurätten genom utslag den 22 April 1874: att enär Örebro stad obestridligen vore berättigad att lösa mark till strandgata, sådan densamma funnes utlagd å den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 11 Maj 1854 fastställda karta öfver plan till ny gatu- och tomtreglering för nämnda stad, och Halin styrkt sig vara ägare till den tomtdel, å berörda karta betecknad med N:o 2,433, hvaraf staden, enligt ett af kommissionslandtmätaren C. W. Fröman utfärdadt intyg, för berörda ändamål behöfde 0,624 kappland eller 0,1092 qvadratref, förty förpligtades Halin att till staden afstå sistnämnda andel af tomten emot den ersättning, som kunde blifva bestämd i enlighet med Kongl. Förordningen den 14 April 1866; samt enär Halm ägde tillfälle att under eller uti sitt under byggnad varande hus af sten på östra sidan om södra Agatan inrätta erforderligt antal vedbodar, ansåge rådstufvurätten Halins yrkanden obefo- s. 516 Sida 516 i årgången börjar här gade och förklarade dem ej föranleda annan påföljd, än att den blifvande expropriationsnämnden ägde att vid bestämmandet af den lösen, staden borde utgifva för ofvanberörda jord, afgöra om och till hvilket belopp Halin borde af staden njuta ersättning för den inskränkning i nyttjanderätten till sin gård, han genom i fråga varande vedbodars inrymmande derstädes kunde komma att få vidkännas. Öfver detta utslag anförde Halin i Svea hofrätt besvär och invände följande: Vid granskning af Kongl. Brefvet den 11 Maj 1854 hade han funnit, att Kongl. Maj:t derigenom ingalunda godkänt något behof i fråga om afstående af jord, än mindre bestämt någon tid derför, utan endast gillat tomtoch gaturegleringen till framtida iakttagande, när sådant »kunde» ske utan förnärmande af någons lagliga rätt. Rådstufvurätten hade derför, enligt 2 § i Kongl. Förordningen „den 14 April 1866, ej bort upptaga stämningspåståendet till pröfning. På grund häraf yrkade Halin, att rådstufvurättens utslag måtte varda undanröjdt. Om denna invändning ej kunde bifallas, fortsatte Halin yrkandet att Örebro stad måtte förpligtas lösa hela gården. I utslag den 3 Augusti 1874 yttrade Hofrätten: att emedan Kongl. Maj:t genom åberopade brefvet den 11 Maj 1854, jemte pröfning af i fråga varande gatu- och tomtregleringsplan för Örebro stad i hvad den samma anginge den del af staden, der Halins i fråga varande tomt vore belägen, förklarat, att planen gillades till framtida iakttagande allenast allt efter som successiv verkställighet af densamma utan förnärmande af någons lagliga rätt kunde äga rum; samt, på sätt Halin i besvären anmärkt, Kongl. Maj:t icke genom berörda förklarande finge anses hafva godkänt behofvet af i fråga varande tomtdels afstående till Örebro stad; samt Drätselkammaren i allt fall icke visat, att tiden, då tomtdelen skulle afstås eller upplåtas, blifvit genom Konungens förordnande eller parternes öfverenskommmelse bestämd; ty och som vid sådant förhållande rådstufvurätten icke, emot 2 § i Kongl. Förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866, bort målet till hand- s. 517 Sida 517 i årgången börjar här läggning företaga; alltså blefve rådstufvurättens med målet vidtagna åtgärder och dess utslag undanröjda. Häröfver anförde drätselkammaren i underdånighet besvär: Det vore obestridligt att Kongl. Maj:t genom ofvan omförmälda Bref af den 11 Maj 1854 godkänt behofvet af norra tomtens afstående för Strandgatan. Det Kongl. Brefvet måste anses innefatta äfven bestämmelse om tiden då afträdandet skulle ske, enär Kongl. Maj:t gillat hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i afseende på tiden för regleringens verkställighet föreslagit eller, bland annat, att rubbning i åbyggnad finge påyrkas, då fråga uppstode om nybyggnad. Då Halin nu begärt tillstånd till nybyggnad å tomtdelen, måste tiden för dess afträdande och expropriationstalans anhängiggörande hafva inträdt. På grund deraf yrkade Drätselkammaren fastställelse af rådstufvurättens utslag. Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 3 Mars 1875; och som, enligt innehållet i Kongl. Maj:t åberopade Bref den 11 Maj 1854, Örebro stad ägt att, i anledning af Halins väckta fråga om nybyggnad å den del af i fråga varande tomt, som enligt den fastställda gatu- och tomtregleringen skulle till strandgata utläggas, påfordra tillämpning af samma reglering; alltså och då rådstufvurätten följaktligen bort, på sätt som skett, målet till handläggning företaga, pröfvade Högsta domstolens fleste ledamöter (justitieråden Södergren, Vretman, Naumann, von Hofsten, Rabe och Huss) lagligt att, med undanrödjande af Hofrättens utslag, visa målet åter till hofrätten, som hade att detsamma, uppå anmälan, åter företaga samt dermed vidare lagligen förfara. Justitierådet Lindhagen anförde: »Som, enligt innehållet i ofvannämnda Kongl. Bref, Örebro stad ägt att i förevarande fall påfordra tillämpning af den fastställda gatuoch tomtregleringen, och rådstufvurätten följaktligen bort, på sätt som skett, målet till handläggning företaga, instämmer jag i det slut, hvaruti Högsta Domstolens öfrige ledamöter stan nat». --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.