--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 56 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 56 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-11-10 url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-56/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 56 Får kommunalstämma ålägga kommun att ing å borgen? --- oguldna kapitalbeloppet 1,370 rdr jemte ränta efter sex procent å 2,000 rdr från sistberörda dag till den 1 September 1869 samt lika ränta från denna och öfriga afbetalningstider å då återstående belopp, hvarjemte socknemännen ålades gälda vederparternes kostnader å rättegången och i sådant afseende dels utgifva 77 rdr 55 öre, dels ock gälda häradsrättens rese- och traktamentskostnader för urtima ting med 55 rdr till rättens ordförande och 139 rdr till nämnden, hvilka senare belopp dock förskottsvis skulle af Wallin och Krook utbetalas. Råneå socknemän och bland dem särskildt N. H. Sundén m. fl. personer i Jemtö by vädjade till Svea hofrätt samt anförde: Berghmark m. fl. hade ej emot innehållet af 1 § i Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 ägt laglig rätt att i kommunalstämma tillförbinda socknemännen ifrågavarande borgensansvarighet. Protokollet vid kommunalstämman den 25 Januari 1863 hade ej blifvit uppläst med besvärshänvisning. För öfrigt hade Grape, Sundén, Strand och Lundberg ej beredt socknemännen säkerhet i Widgrens tillgångar, hvadan Wallin och Krook borde hålla sig till dem, som undertecknat borgensskriften, och dessa kännas skyldiga att i stället för socknemännen betala fordrade beloppet. Hofrätten yttrade medelst dom den 21 Maj 1874: att som den fråga, hvilken å omförmälda kommunalstämma varit föremål för öfverläggning och beslut, icke utgjorde ärende af sådan beskaffenhet, att det enligt 7 § i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 tillkomme kommunalstämma att derom besluta, samt följaktligen det till grund för krafvet åberopade beslut ej vore för socknemännen förbindande, hvadan ej heller den i följd af samma beslut af Grape, Sundén, Strand och Lundberg på Widgrens ifrågavarande skuldförbindelse å socknemännens vägnar tecknade löftesskrift kunde mot socknemännen äga laga verkan; alltså blef, med ändring af häradsrättens utslag, den mot socknemännen förda talan ogillad; och skulle Wallin och Krook sjelfve vidkännas kostnaden för det i saken hållna s. 57 Sida 57 i årgången börjar här urtima ting, hvaremot rättegångsutgifterna i öfrigt så vid häradsrätten som i hofrätten parterna emellan qvittades. Wallin, Krook och bruksägaren D. Hummel (den sistnämnde jemväl utredningsman i Asplunds sterbhus) sökte 1 underdånighet ändring. Åberopade 7 §:n i Kongl. Förordningen om kommunalstyrelse på landet innehölle ej förbud för kommunalstämma att upptaga och afgöra fråga af sådan beskaffenhet som förevarande. Kommun kunde upptaga lån och utfärda förbindelser; således äfven borgensförbindelse. Hofrätten saknade behörighet att upphäfva kommunalstämmas beslut. I allt fall kunde ej de personer, som undertecknat ifrågavarande löftesskrift, frikallas från ansvarighet derför. På dessa grunder yrkades upphäfvande af hofrättens och fastställande af häradsrättens beslut, eller ock, derest socknemännen ansågos icke kunna till den fordrade betalningsskyldigheten förpligtas, att de personer, som undertecknat borgensförbindelsen, måtte sådan skyldighet åläggas. Råneå socknemän yrkade fastställelse af hofrättens dom. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren, konstituerade revisionssekreteraren Adlers, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Abergsson) hemställde i underdånigt betänkande den 4 November 1874, att Kongl. Maj:t på af hofrätten anförd grund och då den omständighet, att Grape, Sundén, Strand och Lundberg, enligt erhållet bemyndigande, å Råneå socknemäns vägnar tecknat ifrågavarande borgen, icke lagligen medförde förbindelse för dem personligen, måtte pröfva rättvist på det sätt fastställa hofrättens dom, att sökandenes förda talan förklarades icke kunna bifallas; hvarjemte hemställdes att sökandene måtte förpligtas godtgöra socknemännen dem genom sakens underdåniga fullföljd tillskyndade utgifter med 100 rdr jemte hvad till lösen af Kongl. Maj:ts dom åtginge. Saken föredrogs den 10 November 1874 inför Högsta Domstolen, dervid justitieråden Naumann, von Hofsten och Svedelius biföllo det underdåniga betänkandet. Justitierådet Huss, med hvilken justitieråden Qvensel och Wretman sig förenade, anförde: »Då ifrågavarande s. 58 Sida 58 i årgången börjar här borgen blifvit ingången för att upprätthålla det inom socknen anlagda apotek och förty haft afseende på helsovården, en angelägenhet, som kommunen såsom sådan äger att vårda och enligt 7 § i Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 tillhör kommunalstämmas upptagande och beslut, finner jag det å behörig kommunalstämma fattade, laga kraftvunna och i verket satta beslut om socknens borgensansvarighet för det af apotekaren Widgren upptagna lån vara för socknen förbindande, hvadan jag, med upphäfvande af hofrättens dom, pröfvar rättvist gilla det slut, hvaruti häradsrätten stannat». Justitierådet Södergren yttrade: »Enär, så vidt af handlingarne kan inhemtas, Råneå socknemän, då ifrågavarande beslut å kommunalstämma den 25 Januari 1863 fattades, icke redan, såsom en för kommunens medlemmar gemensam angelägenhet i och för deras behof af behörigen ordnad apoteksrörelse, förehaft någon anstalt att med bidrag eller förskott af penningar eller annorledes bereda möjlighet eller visshet att den af apotekaren Widgren innehafda apoteksinrättning blefve tillbörligen vidmakthållen; och icke heller vid beröde tillfälle frågan om samme apotekares bispringande med socknemännens ansvarighet för lån till bedrifvande af hans apoteksrörelse blifvit annorlunda ordnad, än att han skulle äga att lånebeloppet för sin enskilda räkning upptaga och efter eget godtfinnande använda, utan någon redovisningsskyldighet inför socknemännen, hvilka å sin sida icke heller hade lagligt åliggande att, derest apoteksinrättningen vanvårdades, för densamma annorlunda, än hvartill särskildt den ifrågaställda tillfälliga borgen kunde dem förbinda, vidkännas någon åtgärd eller någon kostnad; finner jag för min del, att omförmälda fråga om socknemännens så beskaffade inträdande i ansvarighet för Widgrens enskilda skuldsättning, till fullgörande af hvilken ansvarighet icke anvisades någon kommunens redan ägande tillgång, utan hvartill framdeles, då behof inträdde, medel skulle af dåvarande socknemän tillskjutas, ej varit att hänföra till hvad uti 1 § af Förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 kal- s. 59 Sida 59 i årgången börjar här las »kommunens medlemmars gemensamma ordnings- oclr hushållningsangelägenheter» eller hvad i samma Författnings 7 § betecknas såsom angelägenheter, hvilka kommunen såsom sådan äger att vårda; och som Råneå socknemän, mot hvika år 1873 förevarande rättegång anställdes och bland hvilka, såsom å svarandenes sida utan gensägelse blifvit erinradt, ett större antal blifvit medlemmar i kommunen sedan kommunalstämmans ifrågavarande beslut fattades och den föreskrifna tiden för dess öfvertagande af dåvarande socknemän gick till ända, icke i annat fall äro till betalningsskyldighet på grund af detta beslut och den i enlighet dermed affattade borgensförbindelsen bundne, än att kommunalstämman ägt att med förbindande kraft äfven mot framdeles blifvande socknemän, sådan ansvarighet besluta; men, såsom jag nu funnit, beslutet öfverskridit kommunalstämmans befogenhet; alltså och då ansvarigheten för Widgrens skuld var i den åberopade förbindelsen utfästad såsom gällande för Råneå socknemän samfäldt, icke för särskilda personer bland dem med de öfriges uteslutande; bifaller jag för min del det slut, som i nedre revisionens underdåniga betänkande i sjelfva saken, och beträffande kostnaderne derå blifvit tillstyrkt». Kongl. Maj:ts dom, affattad i enlighet med förstbemälde tre justitieråds mening, hvilken blifvit af justitierådet Södergren biträdd, utgafs den 14 December 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.