--- citation: Naumanns tidskrift 1875 s. 95 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1875 s. 95 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1874-01-13 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1875/s-95/" source: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1875 s. 95 Inbördes testamente emellan makar, med tillägg af orden: »De emellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag-. --- Godsägaren C. F. Bellander och hans hustru Clara Augusta, född Ekelöf, upprättade den 10 September 1870 inbördes testamente, hvilket innehöll bland annat följande: »Jag C. F. Bollander förordnar härmed såsom min yttersta vilja, att hela min jordfastighet med derå uppförda åbyggnader, bestående af Reslöf n:o 3, 3/g mantal, n:o 11, 49/120 mantal, n:o 14 3/4 mantal och n:o 24, 5/g mantal, tillsamman 219/120 mantal, samt hela mitt lösörebo af penningar, guld, silfver och öfrig lösegendom, af hvad namn och beskaffenhet det vara må, skall efter min död tillfalla min hustru Clara Ekelöf. De mellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag. Åro de mellan oss sammanaflade barn döda och finnas afkomlingar efter dem, ärfva då dessa jemte deras moder efter lag». Hustrun testamenterade hela sin qvarlåtenskap till mannen. Vid arfskifte den 17 December 1871 efter Bellander påyrkade kontraktsprosten J. 0. Lindfors, såsom förmyndare för Bellanders och hans efterlemnade enkas två omyndiga barn, att barnen måtte ensamme tillskiftas ofvan omförmälda hemman i Reslöf, benämnda Reslöfsgård och af Bellander före äktenskapet förvärfvade, samt tillika erhålla hälften af boets lösegendom och den fasta egendom, som Bellander under äktenskapet förvärfvat; men skiftesmännen tillämpade bestämmelserna i ofvannämnda testamente på det sätt, att enkan erhöll ena hälften och barnen den andra hälften i Reslöfsgård, hvarjemte lösegendomen och boets öfriga fastigheter efter enahanda grund mellan sterbhusdelägarneskiftades. s. 96 Sida 96 i årgången börjar här I stämning å enkan Bellander till Onsjö häradsrätt yrkade Lindfors, att ifrågavarande testamente måtte förklaras böra efter dess ordalydelse så tydas och förstås, att detsamma icke utgjorde hinder för Lindfors’ myndlingar att undfå till fördelning sig emellan såsom fädernearf alla de fastigheter, Bellander före äktenskapet ägde, samt att, såsom följd deraf, det efter honom upprättade arfskifte måtte rättas så, att myndlingarne förklarades berättigade att genast erhålla, utöfver hvad dem redan tillskiftats, jemväl den andel i Reslöfsgård, som enkan fått sig tillagd, äifvensom tillerkännas rätt till afkomst af sagde fastighet. Enkan Bellander bestred bifall till käromålet. Testamentsvittnena, länsmannen C. G. Almström och skrifvaren L. Paulsson, hade blifvit inför häradsrätten hörde, först för dödsfalls skull dels den 14 September 1870, då de vitsordat testamentets lagliga tillkomst, dels ock don 6 Juli 1871 efter Bellanders död på enkans begäran, vid hvilket senare tillfälle vittnena togo på sin ed: Almström: Efter anmodan af Bellander infunno sig begge vittnena den 10 September 1870 på Reslöfsgård, dervid Bellander förevisade ett af honom uppsatt koncept till testamente, som han anmodade Almström att renskrifva. Detta koncept innehöll icke orden: »De emellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag», och ej heller, så vidt Almström kunde minnas, den derpå följande meningen: »Äro de — — —• — efter lag». Dessa båda satser inflickades af Bellander till förekommande af rättegång, sedan Almström gjort honom uppmärksam på, att han ej ägde laglig rätt att till sin hustru testamentera mera än hälften af barnens laglott. Af samtal mellan makarne Bellander förstod Almström att meningen var, det barnen skulle erhålla »endast sin laglott». Paulsson: Det af Bellander företedda konceptet innehöll icke de af Almström omvittnade meningarne. Dessa tillades af Bellander, sedan tal uppstått att barnen jemväl borde hafva arf, och skulle, enligt Paulssons uppfattning af s. 97 Sida 97 i årgången börjar här samtalet i ämnet, utmärka, att »fru Bellander borde ärfva lika med barnen». Uti rättegången hörda, tillade vittnena: Almström: Sedan orden: »De emellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag» blifvit inflickade, föreslog Almström, att denna mening skulle utbytas till följande: »Barnen skola bibehållas vid sin laglott», dervid Almström upplyst Bellander om hvad, som menades med laglott. Den föreslagna förändringen blef dock ej vidtagen, enär Bollander ansett båda uttrycken liktydiga. Vid testamentets upprättande afsågos endast de af Bellander före makarnes äktenskap ägda fastigheterna men ej de under äktenskapet förvärfvade. Paulsson: Enligt vittnets uppfattning åsyftade Bellander med testamentet, att hans hustru skulle, efter hans död, erhålla »hälften af all egendom i boet». I anledning af vittnesmålen anförde Lindfors: Testamente borde tolkas restrictivt, således i tvifvelaktiga fall snarare till förmån för, än emot arfvinge. Ifrågavarande testamente innehölle i allt fall den uttryckliga bestämmelse, att barnen skulle ärfva efter lag. Ej ens vittnenas upp- . fattning om testators mening vore sammanstämm ande. Genom utslag den 4 Juni 1872 utlät sig häradsrätten: att ehuru den uti ifrågavarande testamente förekommande mening: »De emellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag» kunde tyckas gifva stöd åt den af Lindfors påstådda tolkning af testamentet, hvilken, om den vunne erkännande, skulle föranleda dertill, att enkan Bellander uteslötes från all lott i mannens före äktenskapet ägda fasta egendom; likväl och som två vittnen sammanstämmande berättat, att de af samtal emellan makarne Bellander vid testamentets upprättande funnit mannen Bellanders afsigt med förordnadet hafva varit, att hustrun skulle efter hans död tilläggas hälften af den i testamentet nämnda fasta egendom; fördenskull och emedan antagas måste, att Bellander med testamentet velat grundlägga ett annat egendomsförhållande Tidskrift för lagstiftning ete. 12:te årg. 7 s. 98 Sida 98 i årgången börjar här efter sin död, än det, hvartill den af Lindfors yrkade tolkning föranledde, enär testamentets upprättande i annat fall, livad omtvistade fasta egendomen anginge, varit ändamålslöst; alltså och då af vittnet Almströms berättelse dessutom framginge, att Bellander ansett de i testamentet begagnade orden: » De emellan oss sammanaflade barn ärfva dock efter lag» liktydiga med de af Almström föreslagna: »Barnen skola bibehållas vid sin laglott», om betydelsen hvaraf Bellander jemväl af Almström underrättats, blef, med godkännande af den till grund för arfskiftet åberopade tolkning af testamentet, Lindfors’ klandertalan ogillad. Lindfors vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anförde följande: Vittnesmålen vore ingalunda så tydliga och sammanstämmande, att deraf kunde vinnas någon ledning för testamentets tolkning. Så hade, till exempel, vittnet Almström berättat, att vittnet gjort Bollander uppmärksam på att han ej ägde borttestamentera mera än hälften af barnens laglott. Vid ett senare tillfälle hade Almström uppgifvit att testamentet afsåg endast de af Bellander före äktenskapet ägda men ej de under äktenskapet förvärfvade fastigheterna. Deremot hade vittnet Paulsson sagt, att Bellander med testamentet åsyftat, att hans hustru skulle erhålla hälften af all egendom i boet. Då testamentet innehölle två motsatta stadganden, måste antingen dessa upphäfva hvarandra, eller ock den senare bestämmelsen anses gälla framför den förra. Hofrätten yttrade medelst dom don 7 Februari 1873: att som ifrågavarande af Bellander den 10 September 1870 upprättade testamente icke kunde tolkas annorlunda än så, att derigenom förordnats, det skulle, efter hans död, all hans efterlemnade så väl fasta som lösa egendom, med undantag af den del deraf, som utgjorde hans barns laglott, tillfalla enkan Bellander, samt klandrade arfskiftet uti ifrågavarande del funnes upprättadt i öfverensstämmelse med berörda testamente efter derå sålunda gifven tolkning, pröfvade hofrätten rättvist fastställa det slut häradsrättens utslag innehölle. s. 99 Sida 99 i årgången börjar här Lindfors sökte i underdånighet ändring. I underdånigt betänkande den 26 November 1873 hemställde nedre revisionen (revisionssekreteraren Svedelius, konstituerade revisionssekreteraren Glimstedt, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Bråkenhielm) att Kongl. Maj:t måtte, lika med domstolarne, finna Bellanders ifrågavarande testamente i afseende å ofvan omförmälda, honom enskildt tillhöriga fastigheter böra sålunda tydas, att han derigenom förordnat att samma fastigheter till så stor del, som ej utgjorde barnens laglott, skulle tillfalla enkan Bellander, samt förty pröfva rättvist gilla det slut, hvari domstolarne stannat. Vid sakens underdåniga föredragning den 10 December 1873 inför Högsta Domstolen blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss och von Segebaden). Justitierådet Södergren yttrade: att som uti det åberopade testamentet Bellander vid bestämningen att hela hans fasta och lösa egendom skulle efter hans död tillfalla hans hustru, fästat vilkor, att dessa makars barn dock skulle ärfva efter lag; och enligt den så vid testamentets upprättande som vid Bellanders död gällande lag bröstarfvingarnes arfsrätt omfattade all den efter gälds betalning återstående qvarlåtenskap, hvarom icke genom testamente blifvit annorlunda förordnadt; så ock då den omständighet, att icke skäligen kunde förmodas, det Bellander haft för afsigt att medelst dessa bestämningar huru hela qvarlåtenskapen skulle tillfalla den ena, men dock i arf tillkomma den andra, göra något genom egna motsägelser meningslöst och icke för något ändamål verkställbart testamente, icke i och för sig lagligen berättigade till sådan tillämpning af denna handling, hvarigenom, med fördelning emellan särskilda personer af det, som enligt testamentet skulle i sin helhet någondera sidan tillfalla, bröstarfvingarnes i lag bestämda arfsrätt finge någon i testamentets ordalag icke stadgad inskränkning; och de angående detta testamentes upprättande hörda vittnen s. 100 Sida 100 i årgången börjar här icke haft att sammanstämmande anföra och vitsorda något sådant muntligt tillkännagifvande af Bellander, som kunde antagas vara gjordt såsom tillägg vid det skriftliga testamentet, att äga lika kraft med detta och gälla såsom förklaring af dess mening; fann justitierådet för sin del, med ändring af domstolarnes beslut, det icke lagligen kunna förvägras Bellanders bröstarfvingar, hvilkas talan Lindfors fört, att, utan hinder af det åberopade testamentet, tillgodonjuta sin arfsrätt efter Bellander såsom i stämningen blifvit yrkadt. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 13 Januari 1874. --- Källa: Naumanns tidskrift 1875, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.