--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 249 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 249 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-10-27 keywords: - Tjenstehjon url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-249/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 249 Tjenstehjons-aftal, eller icke ? Ansvar för aftalets brytande. --- Till Stranda häradsrätt uttog varfstimmermannen Carl Svensson i Hälletorpet stämning å bryggaren P. Schmid i Mönsterås med påstående om åläggande för Schmid, i hvilkens bryggeri Svensson varit anstäld såsom arbetare i 107 dagar från den 23 Januari 1873 mot öfverenskommen dagspenning af 1 rdr, att till Svensson härför utgifva oguldne 47 rdr jemte ränta derå. Efter genstämning yrkade Schmid, bland annat, att som Svensson enligt träffadt aftal varit stadd såsom tjenare hos Schmid under ett år, räknadt från ofvannämnde dag, emot 325 rdr i lön, men Svensson den 2 Juni 1873 afvikit ur tjensten, han måtte ej allenast förklaras oberättigad att utbekomma hvad han af Schmid fordrat, utan äfven dömas att återbära emottagen städjepenning 5 rdr och 60 rdr, som han å lönen uppburit, samt att böta lönens halfva belopp. s. 250 Sida 250 i årgången börjar här I målet företeddes ett den 21 Januari 1873 upprättadt, af parterne i vittnens närvaro underskrifvet kontrakt af innehåll, att »Svensson den dagen erhållit städja af 5 rdr för att hos Schmid, bryggare i Mönsterås, inträda i tjenst den 23 i samma månad till den 23 Januari 1874 emot en månadtlig lön af 25 rdr vid tjensteårets slut. Dessutom 25 rdr». Det var emellan parterne ostridigt, att Svensson på grund af berörda kontrakt arbetat hos Schmid från den 23 Januari till den 2 Juni 1873, då Svensson, som hos Schmid haft fria husrum, men ej fri kost, lemnade hans hus. I anledning af genstämningen anmärkte Svensson, att det åberopade kontraktet ej kunde såsom tjenstehjonsaftal anses, då det icke blifvit upprättadt för den tid, lagen bestämde såsom tjenstår, och ej heller innehölle någon bestämmelse derom att brytandet af kontraktet skulle medföra samma påföljd, som brytandet af tjenstehjonsaftal. På grund häraf bestred Svensson bifall till Schmids påstående. Genom utslag den 29 December 1873 utlät sig häradsrätten: att parterne genom skriftligt aftal den 21 Januari 1873 öfverenskommit att Svensson emot städja 5 rdr, lön 25 rdr i månaden och derutöfver ett belopp af 25 rdr, som borde vid tjenstetidens slut erläggas, skulle den 23 i sagde månad i Schmids tjenst inträda samt der qyarblifva intill den 23 Januari 1874; och emedan detta aftal, hvilket parterne ömsesidigt vitsordat, måste, utan hinder deraf att det ej tagit sin början vid den tid, som i allmänhet vore bestämd för tjenstehjons inträde i tjenst, anses utgöra ett lagligt tjenstehjonsaftal, samt upplyst vore, att Svensson redan den 2 Juni 1873 lemnat Schmids tjenst utan att låta i laga ordning sig ur densamma skilja; ty och som Svensson sålunda olofligen ur tjensten afvikit, blefve, med stöd af 52 § i legostadgan den 23 November 1833, såsom detta lagrum lydde i Kongl. Kungörelsen den 29 Maj 1846, Svensson dömd att genast, vid tvång af utmätning, till Schmid återbära städjepenningen 5 rdr samt det belopp, Svensson af lönen uppburit, hvilket ostridigt utgjorde 60 rdr, samt att böta hälften af den utfästa lönen eller 162 rdr 50 öre, deraf s. 251 Sida 251 i årgången börjar här hälften tillfölle Schmid och andra hälften de fattige i Mönsterås köpings kommun. Svensson vädjade till Göta hofrätt, som i dom den 2 April 1875 yttrade: att emedan, med afseende å beskaffenheten af ofvanomförmälda emellan parterne den 21 Januari 1873 träffade aftal, Svensson ej kunde anses hafva genom detsamma blifvit Schmids lagstadda tjenstehjon, i följd hvaraf legostadgan icke vore på målet tillämplig; ty och som således Svenssons brytande af aftalet endast kunde för honom medföra skyldighet att godtgöra derigenom möjligen uppkommen förlust för Schmid; alltså och då Svensson, vid det förhållande att någon sådan icke, så vidt visadt blifvit, förefunnes, måste anses berättigad utbekomma de 47 kronor, han enligt aftalet ostridigt hade att fordra för det arbete, han hos Schmid förrättat, blefve, med upphäfvande af häradsrättens utslag, Schmids stämningstalan ogillad och honom ålagdt att mot qvitto till Svensson genast utgifva sagde 47 kronor jemte 6 procent ränta derå från den 23 Januari 1874 till dess liqvid skedde. Schmid sökte i underdånighet ändring och, med förmälan att Svensson blifvit stadd egentligen till biträde i Schmids yrke såsom bryggare, åberopade stadgandet i 17 § 4 mom. Kongl. Förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 Juni 1864. Nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren samt t. f. revisionssekreterarne Norberg och Lilienberg, den sistnämnde föredragande), hemstälde, medelst underdånigt betänkande den 22 September 1875, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af hofrättens dom, fastställa häradsrättens utslag. Vid sakens underdåniga föredragning den 30 September 1875 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Cramér, Wretman, Naumann, Bolin, von Segebaden, Lindhagen och Hernmarck) pröfvade Högsta Domstolen rättvist fastställa hofrättens dom. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 27 Oktober 1875. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.