--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 373 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 373 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-12-15 keywords: - Redovisning url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-373/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 373 Beträffande skyldighet, för syssloman i konkurs att redovisa ränta å konkursmassans omhänderhafda medel. Konkurslagens 63 §. --- Kronolänsmannen J. F. Hård, rådmannen S. J. Petersson, Sofia Blomqvist på Wisingsö, A. Dahlberg och A. Anzon i Grenna, N. F. Wickbom i Röttle och Gustaf Pettersson i Orserum, hvilka samtlige voro borgenärer uti Johan Peterssons i Reaby Tyskagård konkurs, uttogo i sådan egenskap till Wista häradsrätt stämning å v. häradshöfdingen B. J. G. Arvidson med påstående, att, som Arvidson, hvilken varit syssloman i ofvannämnde konkurs, underlåtit att i redovisningen öfver förvaltningen af konkursboet tillgodoföra konkursmassan ränta å de penningebelopp, han i sin berörda egenskap uppburit, Arvidson måtte förpligtas att till konkursmassan gälda dylik ränta från de dagar medlen influtit. Ifrågavarande, af Arvidson den 9 April 1873 afslutade redovisningsräkning var af hufvudsakligen följande innehåll; Inkomster. 1870 Nov. 19. Uppburit hos kronofogden Lidbom i afräkning å länsman Hårds skuld..........................rdr 13,556: 01. Transport rdr 13,556: 01. s. 374 Sida 374 i årgången börjar här Transport rdr 13,556: 01. 1870 Dec. 14. Uppburit auktionsskilling... » 530: — 1871 Sept. 16. Uppburit af Lidbom å Hårds skuld » 445: 39. » Okt. 12. D:o d:o » 23: - 1873 April 9. Influtna räntor å lyftade medel » 760: 73. Summa rdr 15,315: 13. Utgifter. 1869—1873 i åtskilliga poster tillhopa » 194: 27. 1871 Januari 14. Ombudsmannens och sysslo- mannens arfvode » 740: — 1873 April 9. Behållning till utdelning ... » 14,380: 86. Summa rdr 15,315: 13. Arvidson genmälde: att han redovisat 760 rdr 73 öre, utgörande ränta å af borgenärer lyftade medel 4,493 rdr 6 öre; att han å återstående kapitalet, hvarifrån borde afräknas förvaltningskostnader 934 rdr 27 öre, icke tillgodofört konkursmassan någon ränta af den anledning att medlen icke varit utlånade mot ränta; att borgenärerna icke beslutit sådan utlåning; att Arvidson ej heller insatt medlen i ränteri eller allmänt penningeverk utan haft dem förvarade i sitt kassaskåp, enär han borde hafva penningar genast tillhands, i fall förmånsrätts-egande borgenärer, hvilka bevakat fordringar till sammanlagdt belopp af 22,803 rdr 33 öre, anmälde sig vilja lyfta betalning för samma fordringar; samt att Arvidson fördenskull icke kunnat göra medlen fruktbärande på annat sätt än genom insättning på folioräkning i Smålands enskilda bank, hvilket dock ej kunnat utan borgenärernas bemyndigande ske, enär nämnda bankinrättning ej vore ett allmänt penningeverk. På grund häraf yrkade Arvidson ogillande af käromålet eller, om detta yrkande icke kunde bifallas, att han icke måtte förpligtas betala högre ränta än folioräkningsränta så vidt på vederparternes del belöpte. s. 375 Sida 375 i årgången börjar här Hård och hans medparter anförde: att Arvidson gjort sig skyldig till försummelse deruti att han hvarken insatt konkursboets medel i ränteri eller allmänt penningeverk eller sammankallat borgenärerna för erhållande af föreskrift rörande medlens utlåning; att ehuru Arvidson ej egt uppbära arfvode förr än han slutlig reda för sig gjort, han dock redan i Januari 1871 påfört massan sådant arfvode, hvarigenom ränteförlust å motsvarande belopp uppkommit; att då Smålands enskilda bank vore att anse såsom allmänt penningeverk, Arvidson följaktligen bort derstädes insätta medlen åtminstone mot någon ränta; att Arvidson haft medel insatta i nämnda bankinrättning på depositions- och ej på folioräkning; och att han förty borde åtminstone förpligtas att med ed betyga att han icke haft någon ränta å konkursboets medel. På begäran af Hård och hans medparter blef, med häradsrättens tillstånd, vittnesförhör i målet den 13 April 1874 anstäldt inför rådstufvurätten i Jönköping med kamreraren i Smålands enskilda bank A. Svensson och bokhållaren derstädes A. von Sydow, hvilka begge sammanstämmande intygade: att så väl under tiden från den 19 November 1870 till och med den 9 April 1873 som före och efter denna tid Arvidson haft större och mindre belopp insatta på depositionsräkning i nämnda bankinrättning mot den depositionsränta, som vid de olika tiderna af banken erlades i öfverensstämmelse med derom offentligen gjorda tillkännagifv anden. På fråga om berörda belopps storlek förklarade begge vittnena att de, enligt för dem gällande instruktion, ansåge sig hvarken skyldige eller berättigade att i detta hänseende meddela upplysning. Hård och hans medparter yrkade, att vittnena måtte förpligtas att lemna den äskade upplysningen, men på grund af 20 § i Kongl. Kungörelsen angående enskilda banker med rätt att utgifva sedlar den 20 Maj 1864 blef berörda yrkande af rådstufvurätten afslaget. s. 376 Sida 376 i årgången börjar här Genom utslag den 26 November 1874 utlät sig häradsrätten: att af handlingarne i målet inhemtades, att Arvidson, såsom syssloman i Johan Peterssons konkurs, för massans räkning uppburit i särskilda poster tillsamman 15,315 kronor 13 öre, deraf till förvaltningskostnaden åtgått 934 kronor 27 öre, hvadan, efter afdrag af 760 kronor 73 öre, som Arvidson lyftat samma dag redovisningen afgifvits, Arvidson för massans räkning omhänderhaft ett kapital af 13,620 kronor 13 öre, samt att han å detta belopp icke redovisat någon ränta; och ehuru Arvidson underlåtit att, på sätt 63 § i Konkurslagen föreskrefve, i allmänt ränteri eller penningeverk insätta berörda penningar; likväl och emedan borgenärerne i konkursen icke, så vidt visadt vore, beslutat utlåning af massans medel, hvarförutan Arvidson saknat laglig befogenhet att göra dem fruktbärande, samt Hård och hans medparter genom Arvidsons underlåtenhet i förstberörda hänseende icke tillskyndats någon förlust, funne häradsrätten, då dertill komme att Hård och hans medparter, emot Arvidsons bestridande, icke förmått styrka, att Arvidson njutit ränta af boets tillgångar, rättvist att käromålet ogilla. Hård och hans medparter vädjade till Göta hofrätt samt yrkade, bland annat, att, med ändring af rådstufvurättens i Jönköping beslut, vittnena Svensson ocli von Sydow måtte varda ålagdt meddela upplysning om beloppet af de medel Arvidson insatt hos Smålands enskilda bank på depositionsräkning under tiden från den 19 November 1870 till och med den 9 April 1873 samt om de dagar, då penningarne blifvit insatta och uttagna. I dom den 7 Maj 1875 yttrade hofrätten: att enär de uppgifter, Hård och hans medparter affordrat vittnena Svensson och von Sydow, icke kunde på målets utgång inverka, lemnades bemälde parters klagan öfver rådstufvurättens i Jönköping ofvan omförmälda beslut utan afseende; och funne hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag. Hård och hans medparter sökte i underdånighet ändring och fullföljde sin begäran om åläggande för Svensson s. 377 Sida 377 i årgången börjar här och von Sydow att vid förnyadt vittnesförhör meddela äskade upplysningarne. Medelst underdånigt betänkande den 21 Oktober 1875 hemstälde nedre revisionen (konstituerade revisionssekreterarne Åbergsson, föredragande, och Herslow samt t. f. revisionssekreteraren Westman), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Vid sakens underdåniga föredragning den 18 November 1875 inför Högsta Domstolen blef nedre revisionens betänkande bifallet af Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden friherre Leuhusen, Wretman, Bolin, von Segebaden och Hernmarck). Justitierådet Almqvist yttrade: att emedan, enligt uttryckliga föreskriften i 63 § Konkurslagen, Arvidson såsom syssloman i Johannes Peterssons konkurs ålegat att de konkursmassans influtna medel, som ej varit för boets vård och förvaltning nödiga och om hvilkas användning borgenärerna ej lemnat annan föreskrift, i allmänt ränteri eller penningeverk insätta, men Arvidson, med uraktlåtande af denna skyldighet, ostridigt utan tillstånd innehaft medel af omförmälda beskaffenhet åtminstone från början af år 1871 till den 9 April 1873; ty och enär Arvidson, hvars berörda förfarande, enligt justitierådets omdöme, vore så att anse, som hade Arvidson samma medel till sin enskilda nytta begagnat, följaktligen gjort sig skyldig att till borgenärerna redovisa ränta derå efter fem för hundra om året, pröfvade justitierådet rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, sålunda bifalla Hårds och hans medparters emot sysslomannaredovisningen instämda klandertalan, att Arvidson förpligtades att för hvad af berörda medel, om hvilkas belopp, i afseende hvarå närmare tillförlitlig utredning nu ej förekommit, särskildt finge emellan parterne tvistas, belöpte på Hårds och hans medparters i Johannes Peterssons konkurs bevakade särskilda fordringar till dem betala fem procent årlig ränta för nyssnämnda tid. Kongl. Majts dom utgafs den 15 December 1875. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.