--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 387 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 387 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-01-11 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-387/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 387 Vidkommande rätta förståndet af det i 4 § af K. F. d. 18 Sept. --- Vidkommande rätta förståndet af det i 4 § af K. F. d. 18 Sept. 1874 ang. vilkoren för försäljning af bränvin m. m. meddelade förbud: »Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja». Stadsfiskalen P. F. Kylander tilltalade, å tjenstens vägnar, vid rådstufvurätten i Carlstad arbetskarlen Lars Jonsson för det denne, hvilken icke hade rättighet att bedrifva mindre partihandel med bränvin, skulle den 15 Januari 1875 tillhandagått annan person med anskaffande af 15 kannor bränvin och sålunda brutit mot 4 § i K. F. den 18 Septem- s. 388 Sida 388 i årgången börjar här ber 1874, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker. Jonsson bestred ansvarsyrkandet. Han hade vid inköp för egen räkning af 100 kannor bränvin, på anmodan af drängen N. Melin och efter mottagande af erforderligt penningebelopp samt kärl, på samma gång åt denne inköpt 15 kannor bränvin, eller tillhopa 115 kannor i 5 kärl, hvaraf han sjelf behållit 4 och lemnat det femte, innehållande 15 kannor, till Melin; och hade Jonsson härvid icke tillskyndats någon fördel, enär de af Melin lemnade penningarne jemnt åtgått till inköp af hans 15 kannor. Rådstufvurätten yttrade i utslag den 1 Februari 1875: att enär Jonsson erkänt att han, som icke förvärfvat rättighet att idka någon slags handel med bränvin, berörda den 15 Januari tillhandagått drängen Melin med anskaffande af 15 kannor bränvin, hvilka han för af Melin mottagna penningar, tillika med 100 kannor, afsedda för eget behof, inköpt hos ett handelshus i Carlstad och sedermera aflemnat till bemälde Melin i ett för sådant ändamål af honom mottaget kärl; förty, då Jonsson sålunda brutit mot föreskrifterna i 4 § 1 mom. i ofvannämnda K. F., under åberopande af berörda samt 41 och 54 §§ i samma K. F., dömdes Jonsson, som en gång tillförene pliktat för oloflig bränvinsförsäljning, att för andra gången föröfvad enahanda förseelse böta 80 kronor. Borgmästaren Waldenström var skiljaktig från beslutet och yttrade: »Ehuruväl föreskrifterna i de från och med år 1855 utfärdade K. F:r, angående vilkoren för bränvinsförsäljning, äro otydliga och obestämda i fråga om flere köpares rätt att för gemensam räkning inköpa dylik vara och densamma afhemta i flera kärl, dem köpare sig emellan egde fördela allt efter en hvars tillskott af de medel, hvar med varan inköpts, har dock genom den mängd åtal, som i följd deraf uppstått och afgjorts, en viss bestämd tolkning gifvits åt dessa lagbud, hvaraf framgår, enligt Kongl. Maj:ts utslag dels af den 23 Februari 1858 (se Schmidts juridiska arkiv, 31 Bandet, sid. 542) att stadgandet uti K. F. den 18 s. 389 Sida 389 i årgången börjar här Januari 1855 derom att hvad som såldt blifvit icke finge afhemtas i mindre belopp, än det minsta, som finge säljas, ej lade hinder i vägen för flere köpare att gemensamt inköpa bränvin genom en person och detsamma sedermera sig emellan fördela i förhållande som en hvar tillskjutit penningar till det gemensamma inköpet; dels ock, efter det att i 1863-års K. F. förbjudits, att det å minuthandelsställe inköpta bränvinet finge mellan flere köpare fördelas, af, bland andra, Kongl. Majts utslag den 20 Oktober 1870 (se denna Tidskrift, årg. 1871, sid. 253) och den 7 Januari 1874, att detta nya stadgande ej heller lade hinder i vägen för flere köpare att gemensamt genom en person inköpa bränvin och detsamma sig emellan fördela efter en hvars tillskjutna medel. Då dessa båda stadganden jemväl äro bibehållna i K. F. den 18 September 1874, synes mig således denna rätt vara ostridig. Nu har deremot uti denna K. F. tillagts ett nytt stadgande af innehåll: »ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja»; och frågan är således om den af Lars Jonsson vidtagna åtgärden kan derunder föras. Att detta ej kan ske, anser jag så mycket hellre, som genom den klandrade åtgärden Jonsson ej kan sägas så hafva tillhandagått allmänheten, som uti K. F. förbjudes, dermed, enligt mitt förmenande, måste afses något helt annat än ett gemensamt inköp af varan, ty i annat fall skulle ej allenast rätten för flere köpare att sammanskjuta medel till inköp genom en person för gemensam räkning vara tillintetgjord, hvilket den, på af mig här ofvan anförda grunder, icke är, utan derjemte af ett sådant förbud följa, det jag personligen skall infinna mig å försäljningsstället, vare sig det ena eller andra, för inköp till mitt eget behof, enär i annat fall den person, som för anskaffandet deraf af mig ditskickades och sedermera lemnade mig bränvinet, skulle, på samma grund som Jonsson, vara skaffare och derföre underkastad ansvar, derest ej det anskaffade och aflemnade partiet utgjorde minst 100 kannor eller det belopp, som en hvar egde försälja; — hva- s. 390 Sida 390 i årgången börjar här dan jag, på grund af det anförda, ogillar åtalet samt frikänner Jonsson från allt ansvar i detta mål». Med åberopande af borgmästaren W:s skiljaktiga mening, anförde Lars Jonsson hos Svea hofrätt besvär emot rådstufvurättens utslag. Genom åtalade förfarandet kunde han icke anses hafva »tillhandagått allmänheten». Han hade blott, efter ett tillfälligt sammanträffande med Melin, hvilken ansett det af spritförsäljningsbolaget i Carlstad bestämda pris, som med 30 öre för kanna öfverstege priset vid ett annat försäljningsställe, vara för högt och förty anmodat Jonsson att åt Melin köpa 15 kronor på det billigare stället, efterkommit denna anmodan, Åklagaren yrkade fastställelse. Jonsson vore sedan gammalt känd för att, efter s. k. »salning», tillhandagå med bränvins anskaffande, och påtagligt vore att så varit händelsen äfven nu. Endast ifall Jonsson varit Melins tjenstehjon, hade hans ifrågakomna åtgörande kunnat försvaras. Hofrätten utlät sig i utslag den 22 Juni 1875: att som annat förhållande icke blifvit i målet ådagalagdt än Jonsson uppgifvit, eller att, då han ifrågavarande dag skolat för egen räkning inköpa 100 kannor bränvin, förenämnde Melin anmodat honom att för Melins räkning inköpa 15 kannor bränvin, och att, sedan Jonsson för sådant ändamål af Melin mottagit kärl och erforderliga penningar, Jonsson i en salubod inköpt 115 kannor bränvin, deraf 15 kannor imätts Melins kärl, hvarefter Jonsson lemnat detsamma till Melin; alltså och då Jonsson genom berörda förfarande, deraf han icke haft någon fördel, icke kunde anses hafva tillhandagått allmänheten, blefve, med ändring af rådstufvurättens utslag, åtalet af hofrätten ogilladt. Till detta beslut bidrogo assessoren Munthe samt adjungerade ledamöterne, v. häradshöfdingarne Selling och Lilliestråle; hvaremot hofrättsrådet Retzelius var af skiljaktig mening och yttrade, att han för sin del ej funne skäl att i rådstufvurättens utslag göra ändring. Åklagaren sökte i underdånighet ändring. s. 391 Sida 391 i årgången börjar här Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 11 Januari 1876, hvarvid justitieråden Almqvist, Wretman och Huss funno skäl icke vara anfördt, som uti hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring. Justitierådet Lindhagen yttrade: »Enär i målet icke är fulltygadt att Jonsson vid ifrågavarande bränvinshandel gått Melin tillhanda under sådana förhållanden att han gjort sig förfallen till det emot honom äskade ansvar, finner jag ej skäl till ändring i hofrättens beslut». Justitieråden Cramér, Naumann och von Hofsten pröfvade rättvist att med ändring af hofrättens öfverklagade utslag, fastställa rådstufvurättens i målet meddelade beslut. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.