--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 460 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 460 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-03-01 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-460/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 460 Om återfående af erlagd revisionsskilling vid det förhållande att, i anseende till mellankommen åtgärd å svarandeparts sida, Kongl. Maj:t i slutlig dom förklarat domstolarnes i målet meddelade föreskrift hafva förfallit. Rättegångsbalkens 30 kap. 17 --- Till Stockholms rådstufvurätt uttog grosshandlanden C. G. Cervin m. ft. stämning å Stockholms badhus-aktiebolag med påstående om bolagets förpligtande att vidtaga nödiga åtgärder för afhjelpande af de olägenheter Cervin och hans medparter tillskyndades derigenom att rök och sot från bolagets ångskorsten inträngde i deras i närheten af badhuset belägna bostäder. Efter bolagsdirektionens hörande meddelade rådstufvurätten den 16 Juni 1873 dom, hvarigenom bolaget förpligtades, vid vite af 300 kronor, att inom 3 månader derefter låta till erforderlig höjd uppdraga ifrågavarande ångskorsten och i öfrigt vidtaga sådana anordningar, att den grannarne nu tillskyndade olägenhet derifrån, så vidt möjligt vore, förekommes . Parterne vädjade å ömse sidor till Svea hofrätt, som. genom dom den 11 Juni 1874 gillade rådstufvurättens dom, men bestämde tiden för fullgörandet af de stadgade föreskrifterna till 3 månader efter den dag, hofrättens dom meddelades. Direktionen för badhus-aktiebolaget sökte i underdånighet ändring. I dom den 26 Maj 1875 yttrade Kongl. Maj:t, att enär, enligt hvad bolaget uppgifvit och vederparterne lemnat obestridt, den skorsten, om hvars förändring Cervin och hans medparter väckt påstående, under tvistens fortgång blifvit af bolaget nedrifven, förklarades domstolarnes om samma skorstens förändring meddelade föreskrift hafva förfallit. s. 461 Sida 461 i årgången börjar här Under åberopande af sistnämnda dom, anhöll bolagsdirektionen nti en till hofrätten ingifven skrift att återbekomma den revisionsskilling, 100 kronor, som för sakens underdåniga fullföljd till Kongl. Maj:t blifvit hos hofrätten af bolaget nedsatt. Advokatfiskalsembetet, som å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar hördes öfver berörda ansökning, bestred bifall till densamma. I beslut den 3 Juni 1875 yttrade hofrätten: att då, till följd af Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda dom, all vidare verkan af hofrättens dom i saken upphört, funne hofrätten, med tillämpning af 30 kapitlet 17 § Rättegångsbalken och Kongl. Förordningen den 27 November 1854, att ifrågavarande revisionsskilling borde till direktionen återställas; i följd hvaraf direktionen skulle ega att hos statskontoret om revisionsskillingens utbekommande sig anmäla. Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Forssell, Assessoren Moberg och adjungerade ledamoten notarien Cöster; hvaremot assessoren friherre Staël von Holstein och fiskalen Westman voro skiljaktige och förklarade: att enär Kongl. Maj:ts ifrågavarande dom icke, enligt desse ledamöters åsigt, innefattade ändring af Kongl. hofrättens dom i saken, det icke, emot 30 kapitlet 17 § Rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i Kongl. Förordningen den 27 November 1854, borde tillåtas sökanden att få revisionsskillingen åter. I hofrättens berörda beslut sökte advokatfiskalsembetet i underdånighet ändring och anförde följande: Om än, till följd af Kongl. Maj:ts dom, all verkan af hofrättens i saken gifna dom finge anses hafva upphört, hade detta dock skett icke derigenom att Kongl. Maj:t upphäft, undanröjt eller i någon mån ändrat hofrättens dom, utan derigenom att bolaget gått domstolarnes beslut i förväg och, utan afbidan af slutlig dom, undanröjt det föremål, hvars för grannarne menliga beskaffenhet utgjorde enda upphofvet till tvisten; vid hvilket förhållande all vidare fråga om förändring af samma föremål måste af sig sjelf förfalla, äfven om sådant icke s. 462 Sida 462 i årgången börjar här blifvit i Kongl. Maj:ts dom uttryckligen förklaradt. Af denna anledning syntes Kongl. Maj:ts dom icke böra uppfattas annorlunda än att, — sedan bolaget på förut omnämndt sätt gått sina vederparter i allo till mötes och sådant jemväl blifvit hos Kongl. Maj:t ådagalagdt, — Kongl. Maj:t låtit dervid bero. Denna utgång vore närmast att jemföra med det fall, då parterne träffat förlikning, i hvilket fall revisionsskillingen skulle tillfalla kronan. På dessa skäl hemstälde advokatfiskalsembetet, att bolagsdirektionens ifrågavarande ansökning måtte förklaras icke kunna bifallas. I afgifven förklaring yttrade bolagsdirektionen: Redan i hofrätten hade bolaget uppgifvit och vederparterne lemnat obestridt att ifrågavarande skorsten under sommaren 1873 blifvit nedrifven. Då nu det sakförhållande, på grund hvaraf Kongl. Maj:t förklarat domstolarnes om skorstenens förändring gifna föreskrift hafva förfallit, åberopats och i verkligheten varit för handen, innan hofrätten i saken dömt, syntes det uppenbart att Kongl. Maj:ts dom innebure ändring af hofrättens dom. Målet föredrogs den 1 Mars 1876 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Wretman, Naumann. Huss och Svedelius) funno skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade beslut kunde verka ändring. Justitieråden Södergren och Cramér yttrade, att enär Kongl. Maj:ts förklarande derom, att, sedan badhusaktiebolaget under rättegångens lopp låtit nedrifva den skorsten, hvars begagnande i oförändradt skick medelst domstolarnes beslut bolaget förbjudits, hofrättens af sådan orsak dämera icke tillämpliga föreskrift om samma skorstens förändring förfölle, icke blifvit meddeladt såsom ändring af hofrättens dom, så att derigenom skulle häfvas det af bolagets vederparter genom rättegångens anställande hufvudsakligen sökta och af domstolarne gifna förbudet mot begagnandet af så beskaffad skorsten som den nedrifna varit; utan fasthellre till klar ledning för rätta förståndet af Kongl. Maj:ts dom i detta hänseende förekomme, att Kongl. Maj:t för bolaget stadgat den påföljd af skyldighet till ersättande af veder- s. 463 Sida 463 i årgången börjar här parternes kostnader å saken hos rådstufvurätten och hos Kongl. Maj:t, som enligt lagens uttryckliga bestämningar icke kunde ega rum, derest icke bolagets vederparter vid pröfning af sjelfva tvistefrågan funnes hafva egt giltig orsak till rättegångens anställande, och deremot bolaget, oaktadt det redan hos hofrätten anmäldta förhållande, att den omtvistade skorstenen vore borttagen, saknat fog till klagan öfver hofrättens dom, så att derföre denna af Kongl. Maj:t gillades; funne justitieråden, i förmåga af det utaf hofrätten i det nu öfverklagade utslaget åberopade lagrum och med ändring af samma utslag, bolagets ansökning om ifrågavarande revisionsskillings återbekommande icke kunna bifallas. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.