---
citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 468
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 468
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
date: 1876-02-22
url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-468/"
source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1876 s. 468

Beträffande underlåtenhet att göra i lag föreskrifven anmälan om antagen handelsfirma, vid det förhållande, att endast en person och ej ett bolag samma firma begagnade.

---

Vid Stockholms rådstufvurätt yrkade t. f. stadsfiskalen P. Cederborg ansvar enligt Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 å handlanden Walfrid Andersson för det han, som under loppet af flera år idkat handelsrörelse under firma Anton Bendix & C:ni, underlåtit att om den utaf honom sålunda antagna firma göra i lag föreskrifven anmälan.

Andersson bestred allt afseende å berörda yrkande, enär de i ofvanåberopade Kongl. Förordning meddelade föreskrifter afsåge allenast bolag, som under antagen firma drefve handels- eller fabriksrörelse, men ej enskild person, som under särskild firma idkade rörelse. Andersson hade ensam idkat handel under nu ifrågavarande firma.

Medelst utslag den 27 Mars 1875 utlät sig rådstufvurätten: att enär Andersson medgifvit, att han i Stockholm

s. 469 Sida 469 i årgången börjar här

idkat handel under antagen firma Anton Bendix & C:ni, samt denna firma icke angåfve att Andersson utöfvade den handelsrörelse, som i firmans namn bedrefves, vid hvilket förhållande enligt grunderna för Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 det ålegat Andersson att inom tre månader efter antagandet af firman hos magistraten skriftligen uppgifva namn på den person, som för berörda firma vore ansvarig, men Andersson sådant försummat, förty fäldes Andersson att utgifva det i nämnda förordning för sådan underlåtenhet stadgade vite 300 rdr specie med 450 kronor, angifvaren t. f. stadsfiskalen Cederborgs ensak.

Andersson besvärade sig hos Svea hofrätt, som i utslag den 9 December 1875 yttrade, att som de uti Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798 meddelade föreskrifter enligt förordningens ordalydelse och innehåll hade afseende endast å bolag, men icke ens uppgifvet vore att Andersson varit i bolag med någon annan om den handelsrörelse, han under ofvanomförmälda firma utöfvat, funne hofrätten, med ändring af rådstufvurättens utslag, Cederborgs i målet förda talan icke kunna bifallas.

I detta utslag sökte Cederborg i underdånighet ändring.

Målet föredrogs den 22 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, friherre Leuhusen, Wretman, Naumann, Huss och Svedelius), dervid Högsta Domstolens fleste ledamöter funno skäl icke vara anfördt, som kunde föranleda ändring i hofrättens öfverklagade utslag.

Justitierådet Naumann pröfvade skäligt att, med ändring af hofrättens utslag, fastställa rådstufvurättens beslut.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.