--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 538 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 538 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-03-01 keywords: - Förmyndarekammare url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-538/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 538 Angående förmyndarekammares ersättningsskyldighet för det densamma godkänt pant, som befunnits vara otillräcklig samt underlåtit tillse att fordringsrätten mot pantlemnaren blifvit bibehållen. --- Genom testamente den 20 Oktober 1847 förordnade Sara Catharina Blix, att hennes fasta egendom n:o 3 i qvarteret Höga Stigen Mindre vid Stora Glasbruksgatan i Stock- s. 539 Sida 539 i årgången börjar här holm skulle vid hennes död tillfalla handlanden Nils Adolf Söderlunds och hans hustru Catharina Charlotta Blix’ redan födda och framdeles blifvande barn äfvensom de barn, hvilka hustru Söderlund tilläfventyrs i annat gifte erhölle, likväl med vilkor att hustru Söderlund i hela sin lifstid egde rätt att lyfta och använda hela årliga afkomsten, och att hvarken makarne Söderlunds barn, då de blefve myndiga eller gifta, eller någon annan i deras ställe eller för deras räkning finge lyfta något af kapitalet förr än barnens moder dött och barnen derefter blifvit myndiga eller gifta, samt att qvarlåtenskapen, intill dess hustru Söderlund aflidit samt hennes barn derefter blifvit myndiga eller gifta, skulle förblifva under justitiekollegii och förmyndarekammarens vård och förvaltning. Detta testamente blef, efter Sara Catharina Blix’ död, bevakadt vid Stockholms rådstufvurätt den 13 Maj 1852 af vederbörande curator ad litem, enligt förordnande; i hvilken bevakning makarne Söderlund instämde. På ansökning af makarne Söderlund tillät rådstufvurätten den 10 Augusti 1858 att ifrågavarande, omyndiga Carl Adolf och Augusta Adolfina Söderlund tillhöriga fasta egendom finge försäljas för en köpeskilling af 9,000 rdr, dock under förbehåll att, innan tredje uppbudet beviljades, hos rådstufvurätten styrktes att hela den behållna köpeskillingen blifvit till förmyndarekammaren aflemnad antingen i kontanta penningar eller i sådana säkerhetshandlingar, som af förmyndarekammaren godkändes. Egendomen köptes sedermera af konduktören A. G. Jansson, hvilken till förmyndarekammaren aflemnade, såsom säkerhet för köpeskillingen, ett af Jansson och hans hustru den 24 September 1859 till handlanden Söderlund eller ordres utfärdadt och af den sistnämnde transporteradt skuldebref å 7,825 rdr jemte 6 procent årlig ränta derå, till säkerhet hvarför inteckning blifvit den 26 i samma månad meddelad i fastigheten med betalningsrätt efter de inteckningar som samma dag beviljats för tillsamman 40,250 rdr, men med förmånsrätt framför andra inteckningar å s. 540 Sida 540 i årgången börjar här 7,000 rdr med ränta. Derjemte företedde Jansson dels brandförsäkringsbevis, hvaraf styrktes att egendomen vore brandförsäkrad för 80,000 rdr och häftade för premielän till belopp af 187 rdr 50 öre, dels ock gravationsbevis, utvisande att fastigheten häftade för en den 12 April 1845 beviljad inteckning å 666 rdr 32 skill, banko och att den ifrågavarande inteckningen gälde med betalningsrätt i egendomen inom ett belopp af 49,262 rdr 50 öre. Uti en till förmyndarekammaren ingifven skrift uppgaf Jansson vidare, att handlanden Söderlund medgifvit att liqvidera skilnaden mellan den resterande köpeskillingen och inteckningens belopp. À denna skrift, hvari jemväl omförmäldes att Jansson till säkerhet för köpeskillingen aflemnat en inteckning uti egendomen, under två tredjedelar af densammas brandförsäkringsvärde, till belopp af 7,825 rdr, hade Söderlund tecknat följande: »Förestående köpeskillingsliqvid godkännes af mig med anhållan att för barnens räkning få uppbära räntan». Med godkännande af den säkerhet, som sålunda blifvit stäld för behållna köpeskillingen, beslöt förmyndarekammaren den 25 Oktober 1859, att bevis skulle Jansson meddelas, det hinder af rådstufvurättens förut omförmälda föreskrift icke vidare för honom mötte att å köpet erhålla tredje uppbudet; och skulle det ingifna skuldebrefvet hos förmyndarekammaren förvaras för Sara Catharina Blix’ sterbhus räkning, med rätt för handlanden Söderlund att i följd af testamentet räntan hos gäldenären uppbära. Den intecknade egendomen blef sedermera försåld först till Robert Ankarcrona och derefter till C. F. Almgren, hvilka begge genom påskrifter å ofvanomförmälda skuldebref, daterade Ankarcronas den 9 Oktober 1861 och Almgrens den 9 Oktober 1866, iklädde sig betalningsskyldighet för skuldebrefvets innehåll till kapital och ränta. Vid Almgrens påskrift å skuldebrefvet hade handlanden Söderlund tecknat sig såsom närvarande, hvarjemte bemälde Söderlund å skuldebrefvet qvitterat räntan för tiden till den 1 Oktober 1866. Den 14 September 1868 blef inteckningen förnyad. s. 541 Sida 541 i årgången börjar här Den 18 Juli 1871 sökte makarne Söderlund och deras två barn, af hvilka sonen då uppnått 28 år samt dottern 2G år, hos förmyndarekammaren, att de för barnens räkning der innestående medel måtte blifva till barnen utlemnade, dervid förmyndarekammarens uppmärksamhet fästades derpå, att, om den intecknade egendomen, som någon tid förut blifvit utmätt och annonserad till salu, komme att säljas å exsekutiv auktion, egendomen icke skulle uppgå till sådant pris, att den emottagna inteckningen blefve dermed betald. Förmyndarekammaren fann skäligt på det sätt bifalla ansökningen, att skuldebrefvet finge till makarne Söderlund och deras två barn emot qvitto utlemnas. Den 11 December 1871 blef fastigheten å exsekutiv auktion såld för 47,400 rdr. Sedan handlanden Söderlund aflidit, uttogo hans enka och barn i Juli 1873 stämning å förmyndarekammaren till Stockholms rådstufvurätt och med förmälan att de ej uttagit inteckningen, emedan de ej kunde bevaka en så stor pant, samt att den erhållna köpeskillingen ej lemnat tillgång till gäldande af ens någon del af inteckningen, yrkade: att, då denna skada uppstått derigenom att förmyndarekammaren antagit en inteckning, som legat utom två tredjedelar af brandförsäkringsvärdet, då 3 års räntor tillades föregående inteckningar, och att senare egare tillåtits att påskrifva inteckningen betalningsskyldighet utan att fordringsrätten enligt 3 § i K. Förordningen den 4 Mars 1862 upprätthållits emot skuldebrefvets utgifvare, Jansson, förmyndarekammaren måtte varda ålagdt att utbetala det intecknade beloppet 7,825 rdr jemte 6 procent ogulden ränta derå från den 1 April 1870 till dess betalning skedde. Förmyndarekammaren medgaf att motparternes uppgifter angående skuldebrefvet vore rigtiga, men bestred käromålet under erinran, att handlanden Söderlund till en början godkänt skuldebrefvet såsom innefattande nöjaktig säkerhet vid den tid det till förvarande för hans då omyndiga barn af förmyndarekammaren emottogs, och att, beträffande påskrifterna af Ankarcrona och Almgren, väl icke något medgifvande från s. 542 Sida 542 i årgången börjar här förmyndarekammarens sida härtill egt rum, men att Söderlund desto hellre måste anses hafva godkänt åtgärden, som han derefter sjelf uppburit räntan å skuldebrefvet och då Almgren medelst sin påskrift iklädt sig betalningsansvaret sjelf dervid varit tillstädes. Genom dom den 30 Oktober 1873 utlät sig rådstufvurätten: att som upplyst vore att förmyndarekammaren medelst beslut den 25 Oktober 1859 godkänt den säkerhet, som blifvit stäld för behållna köpeskillingen för ifrågavarande fasta egendom; alltså och emedan enkan Söderlund och hennes barn icke ens föreburit att vid berörda tid anledning förefunnits till det antagande, att det förskrifna beloppet icke skulle kunna ur köpeskillingen för fastigheten utgå, samt, så vidt förmyndarekammarens nyssnämnda dag förda protokoll innehölle, någon pröfning af Janssons och hans hustrus vederhäftighet för skuldsedelns belopp icke egt rum, vid hvilket förhållande den omständighet, att senare egare af fastigheten R. Ankarcrona och C. F. Almgren tillåtits att å skuldsedeln påteckna det de, hvar efter annan, iklädde sig betalningsskyldighet för dess innehåll, icke kunde tilläggas det afseende enkan Söderlund och hennes barn velat derå fästa;, ty och då, efter det förmyndarekammaren, i anledning af' handlanden Söderlunds samt hans hustrus och barns ansökning att de för barnens räkning hos förmyndarekammaren innestående testamentsmedel måtte till dessa senare, som dårnera uppnått myndig ålder, utbetalas, i beslut den 18 Juli 1871, förklarat, att ifrågavarande skuldsedel finge till »sökandene» utlemnas, det förhållande att berörda fastighet, som dårnera blifvit för gäld utmätt och vid derå den 5 påföljande September anstäld värdering uppskattad till G0,000 rdr, sedermera blifvit den 11 December samma år försåld för 47,400 rdr, deraf, så vidt visadt vore, enkan Söderlunds och hennes barns fordran på grund af nämnda skuldebref, icke kunnat till fullo gäldas, icke lagligen kunde föranleda till skyldighet för förmyndarekammaren att den för enkan Söderlund och hennes barn härigenom uppkomna förlust ersätta, funne rådstufvurätten käromålet icke kunna bifallas. s. 543 Sida 543 i årgången börjar här Beträffande förmyndarekammares ersättningsskyldighet. Enkan Söderlund och hennes barn vädjade till Svea hofrätt. Vid sakens afgörande i hofrätten förspordes skiljaktigameningar, i anledning hvaraf omröstning anstäldes, dervid referenten, fiskalen Geijer, yttrade: »Emedan i saken förekommit ej mindre att då ifrågavarande af byggmästaren Jansson och hans hustru utgifna, uti ifrågakomna fastighet intecknade skuldsedel af förmyndarekammaren godkändes och emottogs i stället för kontanta penningar, som Jansson eljest varit pligtig att såsom köpeskillingsliqvid till förmyndarekammaren inbetala, berörda fastighet, brandförsäkrad för 80,000 rdr, varit besvärad med premielån och inteckningar, som, gällande med förmånsrätt till betalning före berörda skuldsedel, utgjort i kapital tillhopa 41,437 rdr 50 öre, än äfven att förmyndarekammaren, oaktadt den sålunda för Janssons skuld lemnade pant icke kan anses hafva varit af otvifvelaktig säkerhet, underlåtit tillse att fordringsrätten emot Jansson blifvit bibehållen, samt förmyndarekammaren icke bestridt vare sig enkan Söderlunds och hennes barns uppgift att den vid fastighetens exsekutiva försäljning erhållna köpeskilling ej lemnat någon tillgång till gäldande af skuldsedelns innehåll, eller deras påstående att, om Janssons ansvarighet för skuldsedeln fortfarit, densammas innehåll kunnat hos honom till fullo uttagas, men omförmälda köpeskilling uppgått till allenast 7,812 rdr 50 öre, hvaremot återstående i skuldsedeln förskrifna 12 rdr 50 öre blifvit Jansson af handlanden Söderlund godtgjorda, vid hvilket förhållande något ansvar för sistnämnda belopp icke kan fömyndarekammaren åligga; ty och som det af Sara Catharina Blix upprättade testamente innehåller, att hennes qvarlåtenskap skulle intill dess Catharina Charlotta Söderlund aflidit förblifva under förmyndarekammarens vård och förvaltning; alltså pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, sålunda bifalla käromålet att förmyndarekammaren förklaras vara skyldig ansvara enkan Söderlund och hennes barn för fulla gäldandet af ofvanberörda 7,812 rdr 50 öre jemte derå ogulden ränta». s. 544 Sida 544 i årgången börjar här Vice häradshöfdingen Christierson yttrade: »Emedan i saken förekommer ej mindre att dä ifrågavarande, af byggmästaren Jansson och hans hustru utgifna, i omförmälda fastighet intecknade skuldsedel af förmyndarekammaren godkändes och emottogs i stället för kontanta penningar, som Jansson eljest varit pligtig att såsom köpeskillingsliqvid till förmyndarekammaren inbetala, berörda fastighet, brandförsäkrad för 80,000 rdr, varit besvärad med premielån och inteckningar, som, gällande med förmånsrätt till betalning före berörda skuldsedel, utgjort i kapital tillhopa 41,437 rdr 50 öre, än äfven att förmyndarekammaren, oaktadt den sålunda för Janssons skuld lemnade pant icke kan anses hafva varit af otvifvelaktig säkerhet, underlåtit tillse att fordringsrätten emot Jansson blifvit bibehållen, samt förmyndarekammaren icke bestridt vare sig enkan Söderlunds och hennes barns uppgift att den vid fastighetens exsekutiva försäljning erhållna köpeskilling ej lemnat någon tillgång till gäldande af skuldsedelns innehåll, eller deras påstående att, om Janssons ansvarighet för skuldsedeln fortfarit, densammas innehåll kunnat hos honom till fullo uttagas; ty och som det af Sara Catharina Blix upprättade testamente innehåller, att hennes qvarlåtenskap skulle intill dess Catharina Charlotta Söderlund aflidit förblifva under förmyndarekammarens vård och förvaltning; alltså pröfvar jag rättvist, med ändring af rådstufvurättens dom, sålunda bifalla käromålet, att förmyndarekammaren förklaras vara skyldig ansvara enkan Söderlund och hennes barn för fulla gäldandet af ifrågavarande skuldsedels belopp 7,825 rdr jemte derå ogulden ränta». Assessoren Böok afgaf följande yttrande: »Emedan förmyndarekammaren, då den lät hos byggmästaren Jansson innestå det belopp af den utaf honom för ifrågavarande fastighet utfästa köpeskilling, som tillkom Catharina Charlotta Söderlunds barn, varit skyldig tillse, att den möjligt största säkerhet för detta belopp jemte ränta derå blefve af köparen stäld, men förmyndarekammaren, ehuru den kunnat genom berörda köpeskillingsfordrans behöriga inteck- s. 545 Sida 545 i årgången börjar här nande åt densamma bereda förmånsrätt i fastigheten näst efter de gravationer å tillhopa endast 1,187 rdr 50 öre, hvarför densamma häftade vid försäljningen till Jansson, dock för god tagit en inteckning, som stått så lågt bland de i -egendomen efter försäljningen tillkomna inteckningar, att den -erbjöd en jemförelsevis blott ringa säkerhet; ty och på de af referenten i öfrigt andragna grunder och då det i denna sak lämpligen icke kan afgöras huruvida enkan Söderlund och hennes barn må vara berättigade att sjelfva omhändertaga ifrågakomna medel, instämmer jag i det slut, hvari referenten stannat». Hofrättsrådet Rezelius förenade sig med v. häradshöfdingen Christierson. Hofrättsrådet Ramsay yttrade: »Som upplyst är, att, då ifrågakomna, uti fasta egendomen 1:0 3 Höga Stigen Mindre intecknade skuldebref af byggmästaren Jansson öfverlemnades till förmyndarekammaren i stället för kontanta penningar, som han eljest varit skyldig att såsom köpeskillingsliqvid dit inbetala, berörda fasta egendom var besvärad med äldre inteckningar till så högt belopp, att med beräkning af desamma, jemte tre års ränta derå, förenämnda skuldsedel icke föll inom två tredjedelar af egendomens brandförsäkringsvärde, samt den för Janssons skuldsedel sålunda lemnade pant, enligt min åsigt, icke varit af fullgod beskaffenhet, men förmyndarekammaren detta oaktadt underlåtit att fordringsrätten emot Jansson vidmagthålla; alltså och på de af referenten i afseende å förmyndarekammarens förhållande i öfrigt anförda skäl, pröfvar jag, som anser mig i denna sak icke kunna ingå i pröfning huruvida, emot bestämmelserna i enkan Blix testamente att hennes qvarlåtenskap skulle intilldess enkan Söderlund aflidit förblifva under förmyndarekammarens vård och förvaltning, enkan Söderlund och hennes barn må vara berättigade att sjelfva omhändertaga ifrågavarande medel, rättvist instämma i det slut, hvaruti v. häradshöfdingen Christierson uti saken stannat». Hofrättens dom expedierades i öfverensstämmelse med •den af v. häradshöfdingen Christierson yttrade mening. s. 546 Sida 546 i årgången börjar här I denna dom sökte förmyndarekammaren i underdånighet ändring och yrkade att förmyndarekammaren måtte förklaras ej lagligen kunna tillförbindas ansvara för den förlust, som kunde hafva i afseende å skuldebrefvet Söderlunds barn tillskyndats. Dervid bifogades rådstufvurättens protokoll för den 3 och 10 Augusti 1858 samt den 16 November samma år, utvisande, att sedan makarne Söderlund anhållit om tillstånd till försäljning för deras omyndiga barns räkning af den testamenterade fastigheten till konduktören Jansson och skräddaren J. M. Jansson emot 9,000 rdr, samt vid ansökningen fogat ett emellan Söderlund samt konduktören Jansson den 2 Augusti 1858 upprättadt köpekontrakt, enligt hvilket den betingade köpeskillingen 9,000 rdr skulle liqvideras sålunda, att vid kontraktets undertecknande köparen aflemnade såsom betalning en uti egendomen n:o 22 vid Stora Glasbruksgatan intecknad skuldsedel af den 12 Juli 1858 å 6,000 rdr samt å återstoden 3,000 rdr utfärdade revers på 6 månaders uppsägning och löpande med 6 procent ränta samt intecknad uti den försålda fastigheten, emot hvilka förbindelser köparen skulle, sedan justitiekollegium och förmyndarekammaren till försäljningen lemnat bifall, erhålla köpebref; så och efter det curator ad litem — utan att yttra sig om köpekontraktet — tillstyrkt bifall till ansökningen, hade rådstufvurätten bifallit den i fråga satta försäljningen, dock med förut anmärkta förbehåll, hvarefter rådstufvurätten, der Söderlund, konduktören Jansson och skräddaren Jansson anhållit att köpekontraktet måtte få omskrifvas och gälla endast för konduktören Jansson, förklarat hinder deremot icke från rådstufvurättens sida möta, med förbehåll dock att konduktören Jansson i afseende å köpeskillingens inlevererande till förmyndarekammaren iakttoge hvad rådstufvurätten förut föreskrifvit. Förmyndarekammaren anförde vidare: att den icke utlånat makarne Söderlunds barns medel, utan i följd af rådstufvurättens beslut och i enlighet med det af curator ad litern godkända köpekontraktet emottagit den ifrågavarande reversen i förvar; att, då konduktören Jansson enligt köpe- s. 547 Sida 547 i årgången börjar här kontraktet icke varit pligtig lemna kontanta penningar, utan aftalet mellan köparen och Söderlund, hvilket af rådstufvurätten, såsom öfverförmyndare, godkänts, innehölle att Jansson skulle lemna revers, intecknad i den försålda fastigheten, det icke borde läggas förmyndarekammaren till last att den till förvarande emottagit skuldebrefvet; alt förmyndarekammaren icke haft skäl bibehålla fordringsrätten hos Jansson, då den erbjudna säkerheten blifvit af rådstufvurätten bedömd endast med afseende å den intecknade fastighetens värde, men utan hänsyn till hvilken person som af densamma vore innehafvare; att, då enligt enkan Blix’ testamente räntan å skuldebrefvet skulle uppbäras af hustru Söderlund, förmyndarekammaren icke haft någon skyldighet tillse, att räntan ordentligen betalades, utan vore det hennes fel om räntan icke i rätt tid uttagits; att förmyndarekammaren långt före fastighetens exsekutiva försäljning skilt sig vid förvaltningen och vården om reversen, hvilken vederparterne förklarats berättigade att utfå, hvadan det varit deras egen underlåtenhet att vid auktionen bevaka sin fordran, som orsakat att den icke kunnat utgå ur köpeskillingen; att bestämmelserna i Sara Blix’ testamente icke kunde tillmätas större afseende än att skuldebrefvet skulle i förmyndarekammarens vård förblifva, hvarvid dock handlanden Söderlund, så länge han lefde, och de omyndigas moder derefter, såsom doras förmyndare, enligt lag, ej kunde undgå att i afseende å skuldebrefvets och fordringsrättens bevarande på grund af detsamma vidtaga de åtgärder, som förmyndare i allmänhet ålåge, hvadan förmyndarekammaren icke 1 varit annat än depositarie och vederparterne deponenter af skuldebrefvet; och att orsaken till den inträffade förlusten låge icke deri att förmyndarekammaren emottagit skuldebrefvet, utan deri att de omyndiges målsmän godkänt så väl detsamma som köpekontraktet, hvarmed förmyndarekammaren icke haft något att skaffa. Medelst underdånigt betänkande den 29 Januari 1876 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Fåhrous, s. 548 Sida 548 i årgången börjar här föredragande, Poignant och von Bahr), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Saken föredrogs den 1 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Almqvist, Carleson, Babe, Olivecrona, Svedelius och Hernmarck), dervid Högsta Domstolen fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens dom kunde verka ändring. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 Mars 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.