--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 548 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 548 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-03-01 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-548/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 548 Beträffande sökt inteckning i fastighet till hvilken, enligt gällande testamentsbestämmelse, fullständig eganderätt icke tillfölle gäldenären förr än vid hans ännu lefvande moders frånfälle. --- Friherre Axel Fabian Trolle Löwen, som den 24 November 1819 erhållit fasta å ett mantal Husby säteri jemte åtskilliga andra hemman, hade, enligt ett den 21 Augusti 1829 upprättadt testamente jemte dertill den 30 December samma år gjordt tillägg, förordnat, att hans med friherre Carl Falkenberg gifta dotter Sofias barn skulle erhålla en tredjedel af friherre Löwens efterlemnade förvärfvade fastigheter; hvarjemte i 10:de punkten stadgats, att, ehuru dottern Sofia icke blifvit tillagd någon eganderätt till det, som motsvarade hvad hennes systrar undfinge, utan denna eganderätt blifvit öfverlåten på hennes barn, det likväl vore friherre Löwens uttryckliga vilja att hans dotter Sofia skulle i sin lifstid oafkortadt och ograveradt njuta all afkastningen eller revenuen af hennes barns lott till så väl sitt eget som barnens underhåll och de senares edukation, hvilken lott allt derföre, sedan den genom i behörig ordning förrättad delning af friherre Löwens qvarlåtenskap blifvit bestämd ocli afskild, skulle genast till förvaltning under förmyndareansvar s. 549 Sida 549 i årgången börjar här emottagas af friherre Löwens son, men om han ej kunde eller ville emottaga denna befattning, egde han att i samråd med friherre Löwens hustru och brorson i sitt stalle hos vederbörande hofrätt föreslå annan man till erhållande af förordnande att vara barnens förmyndare, på det att vid dottern Sofias död de måtte komma i åtnjutande af allt det, som i följd af testamentet blifvit dem tillagdt. Friherre Löwen efterlemnade vid sin död enka och fyra barn, bland dessa dottern Sofia, och enligt instrumentet öfver den efter honom år 1830 förrättade bouppteckning funnos bland tillgångarne i boet säteriet Husby och dertill lydande, i instrumentet uppräknade hemman. Vid arfskifte den 5 Maj 1830 fördelades friherre Löwens fasta egendomar emellan hans sterbhusdelegare sålunda, att hans med friherre Carl Falkenberg gifta dotter Sofias barn bekommo säteriet Husby med dertill lydande hemman. Enligt instrumentet öfver den 27 September 1852 förrättad bouppteckning efter friherre Falkenberg, hade han efterlemnat såsom sterbhusdelegare sin enka Sofia Löwen samt åtta barn, deribland sönerna Axel och Bror Henrik. Vid 1875-års vinterting i Rönö härad sökte vice auditören Eberhard Hamnström att, till säkerhet for en af friherre Bror Henrik Falkenberg den 17 November 1860 till sedelhafvaren utfärdad skuldförbindelse å 5,000 rdr rmt jemte ränta, för hvilken forbindelse friherre Axel Falkenberg ingått borgen såsom för egen skuld, erhålla inteckning i bemälda friherrars egande en fjerdedel af säteriet Husby med underlydande hemman. Till ådagaläggande deraf att denna fordran ej var preskriberad, företedde Hamnström åtskilliga handlingar, hvarjemte han, i ändamål att styrka gäldenärens eganderätt till ofvannämnde del af fastigheten, åberopade här förut omförmälda handlingar. Vidare anförde Hamnström: Eganderätten till fastigheten hade redan vid testators död öfvergått på friherrinnan s. 550 Sida 550 i årgången börjar här Sofias barn. Dessa hade vid hennes mans död varit åtta och bland dem gäldenärerne. Friherrinnan Sofia hade derefter icke erhållit och kunde numera vid 70-ärs ålder icke efter naturens ordning få flera barn. Följaktligen tillfölle en åttondedel i de testamenterade fastigheterna hvarje af de åtta barnen. Denna andel kunde väl genom något af barnens död förstoras men aldrig förminskas. Då inteckning ej blifvit sökt i större andelar af fastigheten, än det vore styrkt att gäldenärerne minst egde, utgjorde den omständigheten att desse möjligen egde eller kunde komma att ega större andelar deraf ej hinder för inteckningens meddelande. Hamnström medgåfve dock att skuldebrefvet icke finge till betalning uppsägas förr än vid friherrinnan Sofias död och att anteckning derom finge å skuldebrefvet göras. Då således hvarken kapital eller ränta kunde komma att ur fastigheten uttagas före friherrinnan Sofias död, kunde inteckningen ej utgöra hinder vare sig för henne att i sin lifstid oafkortadt få åtnjuta afkastningen af barnens lott eller för dem att komma i åtnjutande af den nyttjanderätt, som först efter modrens död skulle dem tillfalla. Inteckning vore icke i testamentet förbjuden. Friherrarne Falkenberg bestredo ansökningen och att förbindelsen vidare vore emot dem gällande. Vore krafvet ej preskriberadt, åberopades i allt fall bestämmelserna i 10 punkten af testamentet. Kunde inteckning beviljas för friherrarne Falkenbergs enskilda skulder, rubbades testamentet i dess hufrudsakligaste del. Först efter modrens död inträdde hennes då lefvande barns fullständiga eganderätt till fastigheterna. Någon af friherrarna Falkenberg kunde dö före modren och efterlemnade då icke någon eganderätt i fastigherna. Genom utslag den 19 Maj 1875 utlät sig häradsrätten: att enär, om än Hamnströms fordringsrätt på grund af den företedda förbindelsen vore att anse såsom bevarad, det likväl icke blifvit styrkt, att friherrarne Falkenberg hade sådan rätt till de fastighetsdelar, hvari inteckning sökts, att s. 551 Sida 551 i årgången börjar här den sökta inteckningen kunde meddelas, förklarades ansökningen icke kunna bifallas. Hamnström fullföljde sin talan hos Svea hofrätt, som i utslag den 30 Juni 1875 fann skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda ändring i häradsrättens utslag. Hamnström sökte i underdånighet ändring. Medelst underdånigt betänkande den 29 Januari 1876 hemstälde nedre revisionen (revisionssekreterarne Fåhræus, föredragande, Poignant och von Bahr), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens utslag. Saken föredrogs den 3 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Almqvist, Carleson, Rabe, Olivecrona, Svedelius och Hernmarck); och som friherrarne Falkenbergs eganderätt till ifrågavarande en fjerdedel af säteriet Husby med underlydande hemman icke blifvit lagligen styrkt, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter rättvist fastställa hofrättens utslag. Justitierådet Almqvist yttrade: »Som det af Hamnström hos häradsrätten, till bestyrkande af friherrarne Falkenbergs eganderätt till de fastigheter, hvaruti inteckning blifvit sökt, åberopade, af friherre Axel Fabian Trolle Löwen den 21 Augusti 1829 upprättade testamente innehåller, jemte förklarande att en tredjedel af hans fasta egendom borde tillfalla hans med kammarherren friherre Carl Falkenberg gifta dotter Sofias barn, tillika den föreskrift att bemälda friherrinna Falkenberg skulle i sin lifstid oafkortadt och ograveradt njuta all afkastningen af hennes barns fastighetslott, till så väl sitt eget som barnens underhåll, hvilken lott derföre, sedan den genom behörig delning blifvit bestämd och afskild, skulle till förvaltning under förmyndareansvar emottagas af friherre Trolle Löwens son eller annan vederbörligen förordnad förmyndare för nämnda barn, på det att de, vid friherrinnan Falkenbergs inträffade död, måtte komma i åtnjutande af allt det, som i testamentet dem tillagdt blifvit; alltså och ehuru, såsom handlingarne vidare utvisa, vid delning den 5 Maj 1830 af friherre Trolle Löwens efterlemnade fasta egendom, den lott deruti, som utgjorts af ifrågavarande s. 552 Sida 552 i årgången börjar här Husby säteri med underlydande, tillfallit kammarherren friherre Falkenbergs omyndiga barn, finner jag likväl, på grund af anförda stadganden i friherre Trolle Löwens testamente, full eganderätt till samma fastighetslott icke, så länge friherrinnan Sofia Falkenberg lefver, tillkomma hennes barn friherrarne Falkenberg, — i följd hvaraf och då ostridigt är att friherrinnan Falkenberg ännu är i lifvet, jag pröfvar rättvist, jemlikt 7 kapitlet 12 § rättegångsbalken, sådan den lyder i förordningen den 13 Juli 1818, gilla det slut, hvari domstolarne i saken stannat».• Kongl. Maj:ts dom utgafs den 1 Mars 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.