--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 562 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 562 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-03-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-562/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 562 Upplåtelse på 50 år af dels strandrätt omkring en vik, dels dispositions-rätt af samma vik, samt rättighet att, utan klander å upplåtarens sida, utlägga erforderliga Hänsor med landfäste. --- Enligt den 11 Januari 1874 upprättadt kontrakt hade åtskilliga hemmansegare i Westannors och Smedby byar till s. 563 Sida 563 i årgången börjar här Kopparbergs bergslags styrelse på 50 är upplåtit »all den strandrätt» de egde omkring den till Östra Dalelfven stötande s. k. Westannorsviken äfvensom »all den dispositionsrätt» de såsom strandegare egde till nämnda Westannorsvik, hvarförutom bergslagsstyrelsen lemnades rätt att utan klander å upplåtarnes sida utlägga erforderliga länsor med landfästen. Hos Leksands, Ähls och Bjursås tingslags häradsrätt sökte bergslagsstyrelsen att till säkerhet för omförmälda kontrakts bestånd inteckning måtte meddelas i upplåtarnes hemmansdelar. Genom beslut den 29 December 1874 förklarade häradsrätten: att enär inteckning för slikt aftal, som uti ifrågavarande kontrakt innefattades, icke lagligen egde rum, kunde ansökningen ej bifallas. Styrelsen anförde besvär hos Svea hofrätt och anmärkte att just en sådan upplåtelse, som i Kongl. Förordningen den 9 November 1844 afsåges, hade genom kontraktet egt rum. Uti infordradt utlåtande yttrade häradsrättens ordförande: att 1844-års förordning icke torde vara tillämplig vid fråga om nyttjanderätt till vatten; och att inteckning ej heller torde, emot lag och gällande praxis, kunna meddelas för andra nyttjanderättsaftal, än dem, som med afseende å föremålet för nyttjanderätten, vore erforderligen bestämda, och sålunda icke för s. k. strandrätt eller eljest obestämda förbindelser att något af annan tåla eller lida. Häradsrättens beslut vore alltså, enligt ordförandens åsigt, på lag grundadt. Medelst utslag den 29 Juni 1875 utlät sig hofrätten: att som inteckning till säkerhet för beståndet af aftal utaf ifrågavarande beskaffenhet icke vore i lag medgifven, funne hofrätten ej skäl att i häradsrättens beslut göra ändring. Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren Moberg, referent, och notarien Cöster. Assessoren friherre O. W. Staël von Holstein var från beslutet skiljaktig och yttrade: »Som ifrågavarande afhandling innefattar upplåtelse af nyttjanderätt till fast egendom och följaktligen är af beskaffenhet att inteckning till säkerhet för densamma jemlikt Kongl. Förordningen den 9 November s. 564 Sida 564 i årgången börjar här 1844 lagligen eger rum, finner jag, med ändring af häradsrättens beslut, den af häradsrätten åberopade omständigheten icke hafva utgjort hinder för inteckningens beviljande; till följd hvaraf, meo voto, målet bör visas åter till häradsrätten, med föreläggande för klaganden att inom 3 månader härefter anmäla ärendet till återföretagande, vid äfventyr att inteckningsansökningen förfaller». I hofrättens utslag sökte bergslagsstyrelsen i underdåhet ändring. I underdånigt betänkande den 26 Februari 1876 yttrade nedre revisionen (revisionssekreterarne Lagergren och von Bahr samt t. f. revisionssekreteraren Westman, den sistnämnde föredragande): »Då den genom ifrågavarande kontrakt af jordegarne åt annan upplåtna s. k. strandrätt omkring den till Östra Dalelfven stötande Westannorsviken, jemte rättigheten att i samma vik utlägga erforderliga länsor med landfästen, afser strändernas nyttjande och således innefattar upplåtelse af nyttjanderätt till jord, hemställer nedre revisionen i underdånighet, att Köngl. Majit måtte finna skäligt, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, som torde hafva att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara; dock att bergslagsstyrelsen bör senast vid det lagtima ting, som infaller näst efter 3 månader från Kongl. Maj:ts doms dag, ärendet hos häradsrätten till förnyad handläggning anmäla, vid påföljd att eljest den nu gjorda ansökningen anses förfallen». Saken föredrogs den 29 Februari 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Babe, Olivecrona, von Segebaden och Lindhagen); och enär ifrågavarande afhandling innefattade upplåtelse af nyttjanderätt till fast egendom och följaktligen vore af beskaffenhet att inteckning till säkerhet för densamma jemlikt Kongl. Förordningen den 9 November 1844 lagligen egde rum, biföllo Högsta Domstolens fleste ledamöter det slut i saken nedre revisionens betänkande innehöll. Justitierådet Olivecrona gillade hofrättens utslag. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 Mars 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.