--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 609 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 609 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-05-19 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-609/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 609 Smädliga yttranden om annan, fälda på olika tider i samma ämne (rörande en konkurs), ansedda icke såsom särskilda brott, utan såsom utgörande fortsättning af en ocli samma förbrytelse. --- Handlanden C. A. Pettersson instämde till rådstufvurätten i Söderhamn handlanden N. Jansson med påstående om ansvar för det denne vid särskilda tillfällen om Pettersson af arghet utspridt, att han i sin den 1 December 1873 Tidskrift för lagstiftning etc. 13:de arg. s. 610 Sida 610 i årgången börjar här inträffade konkurs genom falsk bouppgift, den han med ed bekräftat, undandragit sina borgenärer tillgångar. — Under rättegången påstod P., att J. öppet framkastat anspelningar derom att de tillgångar, som P. skulle hafva undandolt, sedermera öfverlåtits till hans broder, handlanden Fr. Pettersson, och ingått i det varulager, denne hölle till salu; och ansåg P., att motivet till J:s beteende varit yrkesafund; hvarjemte upplystes att P., som numera vore bokhållare hos brodern, tillika idkade kommissionshandel för egen del. J. bestred att han om P. fält sådana yttranden, att dennes medborgerliga förtroende kunnat derigenom förnärmas. Bland andra, af P. åberopade vittnen berättade l:o) Snickaren J. Rundberg: Vid ett tillfälle under sommaren 1874, då vittnet å stadskällaren i Söderhamn sammanträffat med J., hade denne yttrat, att det icke vore så rent med P:s sak, och att det varit bättre om P. betalt sina borgenärer fullt, än att drifva en handel, som ej vore rigtig. . En annan gång, då vittnet träffat J. i hans bostad, hade han sagt, att det vore besynnerligt huru P. kunnat få så mycket varor, då han häftade i stora skulder, och att det nog vore P:s varor, fastän handeln ginge i broderns name. Då vittnet någon dag pä hösten samma år jemte sin son innevarit hos J., hade denne under samtal om P. sagt: »Det är just på konkurser, sådane personer blifva rika, när de få skoja som P.» Mot slutet af år 1874 hade vittnet hört J. säga, att P. fört origtiga handelsböcker, och sedan J. blifvit delgifven stämningen i målet, hade han yttrat till vittnet att han nära nog kunde bevisa, att P. gjort falsk konkurs, enär han godtgjort enkefru Bolin 10 kronor mera, än hon egt att fordra; 2:0) Förra vittnets son Rundberg: Då vittnet jemte sin fader vid ett tillfälle på hösten 1874 innevarit hos J., hade vittnet hört denne fälla det af J. Rundberg omförmälda yttrandet om P.; och 3:0) Skrifvaren Lindeman: Mot slutet af år 1874 hade J. i sin salubod, der, förutom vittnet, flera andra personer s. 611 Sida 611 i årgången börjar här innevarit, sagt att P. måste ha gjort falsk cession eller fört falska böcker. Rådstufvurätten föreläde J. att med ed betyga: det han icke haft ofvan omförmälda yttranden om P. (undantagande dock det af begge vittnena Rundberg sammanstämmande uppgifna yttrandet); men åt denna ed brast J. Rådstufvurätten yttrade genom utslag den 28 Juni 1875: att enär J., hvilken brustit åt honom i målet ålagd värjemålsed, derigenom vore öfvertygad att hafva dels en dag i slutet af år 1874 i sin salubod i flera personers närvaro yttrat, att P. gjort falsk konkurs eller fört falska böcker, dels en dag under samma år å stadskällaren i Söderhamn sagt, att det ej vore så rent med P:s sak och att det varit bättre att P. betalt sina borgenärer fullt, än drifva en handel, som ej vore rigtig, dels ock en dag, sedan J. fått del af stämningen i målet, yttrat, att han nära på kunde bevisa, att P. gjort falsk konkurs, enär han godtgjort en enka Bodin 10 kronor mera, än hon egt att fordra, samt J. derjemte genom i målet hörde snickaren J. Rundbergs och dennes sons vittnesmål blifvit förvunnen att hafva en dag under hösten 1874 i sitt hemvist vid samtal med J. Rundberg yttrat, att det vore genom konkurser, sådane personer som P. blefve rika; förty och då med afseende å hvad i målet förekommit, berörda ärekränkningar ingalunda kunde anses hafva af obetänksamhet tillkommit, under åberopande af 16 kap. 7, 8 ocli 14 §§ strafflagen, dömdes J. att för hvartdera af första och tredje yttrandena hållas till fängelse i 2 månader samt för hvartdera af andra och fjerde yttrandena böta 100 kronor; hvarjemte stadgades att J., vid bristande tillgång till berörda böter, skulle i stället hållas till fängelse i ytterligare 1 månad och 15 dagar. Jansson besvärade sig hos Svea hofrätt, som medelst utslag den 6 December 1875 sig utlät: att som J. vore förvunnen att hafva ej mindre en dag i slutet af år 1874 i en salubod om P. fält ofvan omförmälda yttrande, hvarigenom J. pådiktat P. bestämdt brott, än äfven om honom haft öfrige i rådstufvurättens utslag upptagne smädliga utlåtelser. s. 612 Sida 612 i årgången börjar här men, med afseende å de i målet förekomna omständigheter, berörda yttranden borde betraktas icke såsom särskilda brott utan såsom utgörande fortsättning af en och samma förbrytelse samt anses hafva tillkommit allenast af obetänksamhet, funne hofrätten skäligt på det sätt ändra rådstufvurättens utslag, att, jemlikt 16 kap. 7 § strafflagen, jemförd med 4 kap. 3 § samma lag, J. skulle för hvad honom sålunda till last låge böta 500 kronor. Mot detta utslag anförde Pettersson underdåniga besvär och yrkade att rådstufvurättens utslag måtte fastställas. Då J:s beskyllningar mot P. skett på olika tider och ställen, borde de anses såsom särskilda brott och af arghet tillkomna. Målet föredrogs inför Högsta Domstolen den 19 Maj 1876 (i närvaro af justitieråden friherre Leuhusen, Almqvist, Naumann, Huss, von Segebaden, Svedelius ocli Hernmarck); och fami Högsta Domstolen skäl ej vara anfördt, som i hofrättens öfverklagade utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.