--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 617 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 617 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-06-20 keywords: - Orlofssedel url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-617/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 617 Yrkande af gårdsinspektor mot godsets égaré att erhålla annan och battre orlofsedel äin den han bekommit, hvarjemte påståenden blifvit framstälda om ansvar ocli ersättning. Bevisningsskyldigheten! --- På våren 1871 erhöll Reinhold Alsing anställning såsom inspektor vid Skörtinge egendom, hvilken egdes af fabriksidkaren O. W. von Schmalensée och annan person, men disponerades af von Schmalensée. Efter godvillig öfverenskommelse lemnade Alsing berörda befattning den 5 Maj 1873. På begäran om orlofsedel, lemnade von Schmalensée den 6 November sistnämnda år Alsing ett betyg af följande lydelse: »På begäran af Herr Reinhold Alsing, som i egenskap af inspektor förvaltat Skörtinge egendom med underlydande hemman från den 24 April 1871 till samma dag 1873, får jag härmed lemna det intyg: att han under nämnda tid ådagaläde allt annat än nit, omtanka och skicklighet i utförandet af det ansvarsfulla uppdrag, som blef honom anförtrodt, hvilket förhållande jag anser mig pligtig att oförstäldt böra meddela, likasom att han vid afflyttningen lemnade gårdens räkenskapsböcker i mycket ofullständigt skick samt de emottagna inventarierna af glas, porslin och linne m. m. till stor del skadadt och defekt. På grund af den erfarenhet jag sålunda vunnit om bemälde Alsings oförmåga och bristande goda vilja att ens någorlunda uppfylla sina åtagna förbindelser, anser jag honom oförtjent af hvarje vitsord. Norrköping den 2 Maj 1873. O. W. von Schmalensée». s. 618 Sida 618 i årgången börjar här Efter stämning till Skärkinds häradsrätt yrkade Alsing, att von Schmalensée måtte ådömas ansvar för uraktlåtenhet att i berörda orlofsedel lemna intyg angående Alsings frejd och nykterhet; att von Schmalensée, derest han bruste i sin skyldighet att bevisa de mot Alsing gjorda tillvitelserna, måtte fällas till ansvar för utfärdande af oförtjent orlofsedel och förpligtas att annan rättvis sådan aflemna; samt att von Schmalensée måtte varda ålagdt ersätta Alsing den skada, som honom tillskyndats derigenom att han till följd af dröjsmålet med orlofsedelns utlemnande och densammas oförtjenta innehåll varit i saknad af annan tjenstebefattning intill den 24 Oktober 1874. Von Schmalensée genmälde: Det klandrade betyget vore utfärdadt i enlighet med bestämmelserna i 21, 22 ocli 24 §§ legostadgan. Enligt von Schmalensées öfvertygelse hade Alsing ej gjort sig förtjent af bättre orlofsedel. Om von Schmalensée utfärdat annat betyg, som afvikit från sanna förhållandet, skulle annan husbonde derigenom kunnat vilseledas. ■ Ett slikt förfarande hade kunnat för von Schmalensée medföra ansvar. Det ålåge Alsing att visa det han gjort sig förtjent af bättre betyg än det klandrade. Någon nämnvärd förlust kunde ej hafva tillskyndats Alsing derigenom att lian först den 6 November 1873 erhållit betyget. På dessa grunder bestreds käromålet. Genom utslag den 24 November 1875 utlät sig häradsrätten: att enär Alsing icke styrkt att ifrågavarande orlofsedel varit oförtjent eller att von Schmalensée vid påfordran vägrat att densamma till Alsing utlemna, blef så väl Alsings yrkande om förpligtelse för von Schmalensée att utgifva ny orlofsedel som Alsings framstälda ersättningspåstående af häradsrätten ogilladt; men då orlofsedeln varit ofullständig derutinnan, att von Schmalensée i densamma ej afgifvit något yttrande om Alsings frejd och nykterhet, dömdes von Schmalensée, jemlikt 21 ocli 24 §§ i legostadgan den 23 November 1833, att härför bôta tio kronor, till lika fördelning emellan Alsing och Skärkinds sockens fattige, samt förelädes att, vid anfordran, till Alsing aflemna särskildt intyg s. 619 Sida 619 i årgången börjar här angående Alsings frejd och nykterhet under den tid han varit i von Schmalensees tjenst. Alsing anförde besvar hos Göta hofrätt. Det kunde icke vara Alsings skyldighet att bevisa att den klandrade orlofsedeln vore oförtjent. Den åsigt att bevisningsskyldigheten i slikt fall ålåge tjenstehjonet vore både orimlig och vådlig samt gjorde tjenstehjonets val eller ve helt och hållet beroende af husbondens godtycke. För ett tjenstehjon vore det i de flesta fall och isynnerhet då orlofsedeln icke angåfve några faktiska förhållanden omöjligt att förebringa bevisningtill vederläggande af ett i orlofsedeln uttaladt omdöme. Deremot vore det ganska lätt för husbonden, hvars uttalanden i orlofsedeln måste grunda sig på fakta, att bevisa orlofsedelns öfverensstämmelse med sanna förhållandet. I utslag den 20 Januari 1876 fann hofrätten skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i häradsrättens utslag. Om detta beslut förenade sig hofrättsrådet Westring, assessorerne Bergius och Hesse, samt v. häradshöfdingen Andersson. Hofrättsrådet Ebermann var från beslutet skiljaktig så till vida, att han förklarade sig vara af hofrättens föregående beslut derom att besvären icke skulle utställas till kommunikation förhindrad att meddela ändring i häradsrättens utslag. Alsing sökte i underdånighet ändring. Af legostadgans föreskrift för husbonde att vid utfärdande af orlofsedel noga följa sanning ocli rättvisa följde ock skyldighet för husbonde att bjuda skäl för orlofsedelns rigtighet, då densamma ifrågasattes. Von Schmalensée genmälde. Alsing hade antagits på obestämd tid ocli var hvarken lagstadd eller genom kontrakt fästad vid inspektorsbefattningen. Alsing sorterade således icke under legostadgan utan kunde när som helst och utan betyg skiljas från befattningen. Alsing hade ej ens sökt styrka, att han förtjenat bättre betyg än det klandrade. Det ålåge ej von Schmalensée att förebringa bevisning till stöd för sitt i orlofsedeln uttalade subjektiva omdöme. Blott i s. 620 Sida 620 i årgången börjar här det fall att von Schmalensée tillvitat Alsing bestämdt fel, last eller brott, hade det tillhört von Schmalensée att bevisa sin uppgift derom. Målet föredrogs den 20 Juni 1876 inför Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitieråden Naumann, Bolin, Olivecrona, Svedelius och Hernmarck) funno skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring i hofrättens utslag. Justitieråden Carleson ocli Lindhagen yttrade, att då Alsing icke visat att han blifvit uti von Schmalensées tjenst lagligen stadd, justitieråden instämde i det slut, hvari Högsta Domstolens öfrige ledamöter i målet stanuat. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.