--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 657 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 657 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-04-05 keywords: - Giftorätt url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-657/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 657 Om undanskiftande af hustrus giftorätt för sådan gäld, som tillkommit genom mannens särskilda vållande och förgörelse, deraf hustrun ingen nytta eller del haft. Bevisningsskyldigheten i detta afseende. Giftermålsbalkens 11 kap. 4 §. --- Å inställelsedagen i Telegrafdirektören A. Westmans vid rådstufvurätten i Helsingborg anhängiga konkurs ingaf vice auditören M. Larsson, i egenskap af god man for be- Tidskrift fur lagstiftning etc. 13:de årg. 42 s. 658 Sida 658 i årgången börjar här malde Westmans hustru, ansökning om boskilnad för hustru Westman och rätt för henne att undanskifta sin giftorätt för sådan gäld, derför mannen efter lag borde ensam svara. Med sådan gäld afsåges den fordran å 65,390 kronor 26 öre med ränta, som drätselkammaren i nämnda stad bevakat på grund af rådstufvurättens den 27 Oktober 1874 meddelade utslag,, hvarigenom Westman förpligtats att till drätselkammaren återbära nämnda belopp, hvilket han i egenskap af kamrerare vid drätselkammaren uppburit men sedermera förskingrat. Hustru Westman hade nemligen icke haft någon del i tillkomsten af denna gäld eller någon nytta deraf. Detta framginge deraf att hustrun i boet infört egendom till värde af 31,602 kronor 12 öre, hvaremot boets hela tillgång vid konkursens början utgjort allenast 27,347 kronor 22 öre. Hustru Westmans anteckningar öfver utgifterna för makarnes »inre» hushållning utvisade ock, att dertill ej åtgått mannens löneinkomster, utöfver hvilka han årligen uppburit räntor och arrenden af hustruns lösa och fasta egendom. Drätselkammaren bestred yrkandet om rätt för hustru Westman att undanskifta sin giftorätt, enär det ej blifvit visadt, att det af mannen förskingrade beloppet icke kommit makarnes gemensamma bo tillgodo, samt hustru Westmans uppgifter i öfrigt vore obestyrkta. Sedan frågan blifvit till rätten hänskjuten, meddelade rådstufvurätten den 13 Januari 1875 dom, hvari rådstufvurätten, jemte det den biföll boskilnadsansökningen i enlighet med 12 § Kongl. förordningen om boskilnad och undanskiftande af egendom i makars bo den 18 September 1862, i öfrigt sig utlät: att ehuru den gäld, för hvilken undanskiftande blifvit begärdt, eller drätselkammarens i konkursen bevakade fordran 65,390 kronor 26 öre med ränta, finge anses hafva tillkommit endast genom Westmans eget vållande och förgörelse; likväl och som, då annat förhållande icke blifvit visadt, det finge antagas, att de medel, Westman såsom kamrerare i drätselkammaren förskingrat, kommit Westmans och hans hustrus gemensamma bo tillgodo; samt det belopp, Westman på grund af sitt berörda förfarande ålagts s. 659 Sida 659 i årgången börjar här till drätselkammaren utgifva, således icke vore att hänföra till sådan gäld, hvaraf hustru Westman ingen del eller nytta haft; alltså och då de omständigheter, hvilka för tillämpning af stadgandet i 11 kapitlet 4 § Giftermålsbalken förutsattes, icke vore för handen, kunde Larssons påstående om rätt för hustru Westman att hennes giftorätt för meranämnda skuld undanskifta icke bifallas. Larsson vädjade till hofrätten öfver Skåne och Blekinge samt anmärkte, att då ostridigt vore att ifrågavarande gäld tillkommit genom mannen Westmans särskilda vållande och förgörelse, det måste anses åligga drätselkammaren att styrka sin invändning, att hustru Westman af gälden haft nytta eller del. Drätselkammaren genmälde, att bevisningsskyldigheten måste anses tilhöra hustru Westman, enär hon ville frigöra sig från den henne enligt lag i allmänhet åliggande skyldighet att med sin giftorätt ansvara för gäld, som blifvit i äktenskapet gjord. Genom dom den 28 Maj 1875 fann hofrätten ej skäl till ändring i fullföljda delen af rådstufvurättens dom. Larsson sökte i underdånighet ändring. Medelst underdånigt betänkande den 23 Februari 1876, hemstälde nedre revisionen (revisionssekreteraren Glimstedt, konstituerade revisionssekreteraren Herslow, föredragande, och t. f. revisionssekreteraren Skarin), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Vid sakens föredragning den 7 Mars 1876 inför Högsta Domstolen (i närvaro af justitieråden Södergren, Cramér, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius och Hernmarck) blef nedre revisionens betänkande bifallet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 5 April 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.