--- citation: Naumanns tidskrift 1876 s. 72 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1876 s. 72 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1875-09-23 url: "https://ratiolex.se/naumann/1876/s-72/" source: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1876 s. 72 Angående ansvar för ett omhändertaget paket --- måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom; dock att tiden för fullgörande af föreskriften om tillhandahållande af åtkomsthandlingar torde bestämmas till senast en månad före 1876 års lagtima vinterting i tingslaget. Saken föredrogs den 1 September 1875 inför Högsta Domstolen; Och enär Jon Persson destomindre vore lagligen skyldig att i omstämda ändamål tillhandahålla Marma bolag åtkomsthandlingar till ifrågavarande hemman, som upplyst vore ej mindre att häradsrätten den 30 September 1852 meddelat Per Jonsson och hans hustru fastebref å hemmanet, än äfven att Jon Persson å sitt köp erhållit uppbud den 21 Juni 1873 och fasta den 21 Mars påföljda år, samt följaktligen Marma bolag ej kunde anses vara i behof att få del af de åtkomsthandlingar till hemmanet, hvilka Jon Persson kunde innehafva, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter (justitieråden Rabe, von Segebaden, Svedelius och Hernmarck} rättvist att, med ändring af domstolarnes beslut, ogilla Marma bolags i saken förda talan. Justitieråden Naumann och von Hofsten biföllo nedre revisionens underdåniga betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 September 1875. A. omhändertager ett paket, innehållande penningar, men uppgifver sig hafva nedlagt detsamma i en bordslåda, utan att dock gitta visa det han skilt sig från paketet på sådant sätt, att det kunnat utan hans vållande eller vangömmo förkomma. Är A. skyldig att för paketet ansvara? Efter stämning till rådstufvurätten i Falköping förmälde Anders Petersson i Jettened Rumpegården, att han någon dag omkring den 4 Juni 1873 till sin i tjenst hos hökaren A. s. 73 Sida 73 i årgången börjar här Wahlgren i nämnda stad varande dotter lemnat 100 kronor i penningar, hvilka hon skulle förvara till dess Anders Petersson en annan dag återkomme, samt att den 4 påföljande Juli urmakaren A. G. V. Lindhlad inkommit å Wahlgrens kontor, framdragit den låda i skrifpulpeten, hvari omförmälda penningar förvarades, och lemnat dem till Wahlgren. Som Anders Petersson icke i godo kunnat förmå Wahlgren att redovisa berörda penningar, så yrkades att Wahlgren måtte varda ålagdt att till Anders Petersson återgälda ifrågavarande 100 kronor jemte ränta derå. Vid första rättegångstillfället förnekade Wahlgren, att han tagit någon befattning med ifrågavarande penningar. I anledning häraf åberopade Anders Petersson nedannämnda vittnen, som berättade: l:o) Glasmästaren S. A. Frohm: En dag under 1873 års sommar, då vittnet inkommit på Wahlgrens kontor, der denne ocli vittnet Lindblad då voro sittande på hvar sin sida om Wahlgrens skrifbord, hade Lindblad ur en låda i bordet upptagit ett paket. Wahlgren frågade hvad Lindblad hade dermed att göra och uppgaf att paketet innehölle 100 k:r. Lindblad sköt paketet öfver till Wahlgren, som tog detsamma och öppnade en annan låda; men vittnet såg icke om Wahlgren deri nedlade paketet. Strax derpå, efter det Wahlgren varit ute i boden, förklarade han, att penningarne saknades. Vittnet och Lindblad läto, sedan de hvar för sig i något ärende varit ute, afkläda sig och undersöka sina kläder. 2:0) Urmakaren A. G. V. Lindblad: Lika med. förra vittnet, »med den ändring, att vittnet icke fick veta, att penningarne vore borta förr än (vittnet) varit hemma och ätit qvällsvard samt återkommit till Wahlgrens bostad». 3:o) Bromsaren C. A. Ros: En dag under sommaren 1873 inkom vittnet på Wahlgrens kontor, der Wahlgren, Frohm och Lindblad då befunno sig. Straxt derefter gick Wahlgren ut i boden för att utlemna några varor, men återkom inom kort ocli gick då fram till bordet samt utdrog en låda deri för att upptaga 100 k:r, som Wahlgren uppgaf s. 74 Sida 74 i årgången börjar här sig hafva nyligen ditlagt i ett paket. I lådan, som noga undersöktes, hade då icke funnits annat än papper. 4:0) Länsmannen J. Timberg: Den 4 Juni (»Juli»?) 1873 på aftonen besökte vittnet i något ärende Wahlgren, som då berättade: att Lindblad ur en låda i Wahlgrens skrifbord upptagit ett konvolut, innehållande 100 k:r; att Wahlgren fråntagit Lindblad penningarne och nedlagt dem i en annan låda i samma bord; att penningarne straxt derpå saknats; och att endast Wahlgren, Lindblad och Frohm varit inne i Wahlgrens rum, då penningarna voro framtagna. Efter vittnenas hörande medgaf Wahlgren, att han haftsig bekant att ifrågavarande penningar förvarades i hans skrifbord, der Anders Peterssons dotter, som till förvarande emottagit desamma, nedlagt dem. Wahlgren påstod dock, att sedan Lindblad, på sätt denne berättat, öfverlemnat konvolutet, hvari penningarne förvarades, Wahlgren genast nedlagt detsamma i en annan bordslåda, der Wahlgren, efter det han några minuter varit ute i boden, sedermera saknat penningarne. I utslag den 22 Juni 1874 utlät sig rådstufvurätten: att Wahlgren medgifvit, att han, på sätt vittnena Frohm och Lindblad berättat, vid det tillfälle stämningen afsåge, efter det sistnämnda vittne ur en låda i ett skrifbord å Wahlgrens kontor framtagit ett papperskonvolut, ostridigt innehållande 100 kronor, tillhöriga Anders Petersson, från Lindblad till sig tagit berörda konvolut, men invändt att Wahlgren omedelbarligen efter detsammas emottagande nedlagt det uti en annan i samma bord befintlig låda, hvarest straxt derefter, sedan Wahlgren en kort stund varit ute från kontoret, penningarne saknats; och emedan Wahlgren för hvad han sålunda invändt ej förebragt någon bevisning, samt Wahlgren, efter hvad upplyst och m®dgifvet vore, senast innehaft ifrågavarande penningar, med hvilka veterligen ej någon annan tagit befattning; ty och då Wahlgren måste anses skyldig för nyssberörda af honom sist omhänderhafda medel ansvara, förpligtades Wahlgren att genast mot qvitto till Anders Petersson s. 75 Sida 75 i årgången börjar här utgifva fordrade 100 kronor jemte fem procent ränta derå frän stämningsdagen den 12 Maj 1874 till dess beloppet guldits. Wahlgren vädjade till Göta hofrätt och anförde följande. Konvolutet, som enligt uppgift innehållit 100 kronor, hade, utan förfrågan hos Wahlgren och utan hans vetskap, inlagts i en oläst låda i hans skrifbord. För hvad sålunda blifvit Wahlgrens tjensteflicka anförtrodt, kunde Wahlgren på intet sätt anses ansvarig. Enligt rådstufvurättens åsigt skulle väl Wahlgrens ansvarighet hafva tagit sin början från den stund, då Lindblad ur lådan framtog konvolutet och Wahlgren sökte hindra honom derifrån genom att flytta det till en annan oläst låda, der det, enligt Wahlgrens uppfattning skulle säkrare få ligga orubbadt. Men Wahlgren kunde ej rimligtvis anses skyldig ansvara för en penningesumma, den han icke mottagit och med hvilken han ej haft annan befattning än att förhindra en obehörig person att lägga hand vid det, med hvilket han icke hade att skaffa. Intet af de afhörda vittnena hade kunnat intyga att konvolutet innehållit 100 kronor, enär de icke räknat penningarne. Icke heller Wahlgren visste det, ty han kände endast att Anders Petersson erbjudit honom låna detta belopp, som skulle vara inneslutet i konvolutet. Om Anders Peterssons dotter eller någon annan, under den månad penningarne legat i Wahlgrens låda, borttagit så mycket, att det icke funnits mera än några få kronor qvar, då Wahlgren flyttade konvolutet, borde väl Wahlgren icke dömas gälda hela det uppgifna beloppet. Icke hade Wahlgren anledning tro att sådant borttagande egt rum; han vore till och med temligen säker, att icke så skett; men hvad garanti hade man derfor? Ett vore fullkomligt säkert, nemligen att antingen någon af vittnena Lindblad och Frohm eller Wahlgren tagit de förkomna penningarne, emedan ingen annan funnits inne på kontoret, då dessa förkommo; men att just Wahlgren skulle vara den misstänkte förefölle besynnerligt, då han bevisligen icke varit ute ur rummen från den tid konvolutet uppdrogs ur lådan intilldess kroppsvisitation å nämnda vittnen och Wahlgren samt noggrann undersökning i rummen anstäldes. Begge vittnena hade deremot under tiden varit s. 76 Sida 76 i årgången börjar här ute i staden. Wahlgren skulle ej fästa sig vid summans storlek, om ej med den ådömda skyldigheten att densamma gälda äfven vore förenad en moralisk skymf. Han hade i viss mån blifvit stämplad såsom den der olofligen tillgripit penningarne. Men hvarför hade han ej hellre tillegnat sig de 400 kronor, som kort tid förut af samma person på samma sätt varit nedlagda i samma låda? Det borde åtminstone åläggas Anders Petersson att med ojäfviga vittnen styrka, att konvolutet verkligen innehållit 100 kronor eller en del deraf, då Wahlgren vidrört detsamma. Säkrast vore likväl att Anders Petersson, för att återfå hvad han möjligen förlorat, hölle sig till sin dotter, som troligen ensam vore för emottagna beloppet ansvarig. I dom den 1.8 December 1874 yttrade hofrätten: att enär den befattning, Wahlgren, enligt sitt erkännande, tagit med ifrågavarande papperskonvolut, icke varit af sådan beskaffenhet, att han endast på grund deraf kunde anses hafva ådragit sig skyldighet att för detsammas innehåll ansvara, pröfvade hofrätten rättvist att, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, stämningspåståendet ogilla. Om denna dom förenade sig presidenten Lemchen samt hofrättsråden Björkman och von Gegerfelt; hvaremot assessorerne Lothigius, Schånberg och Bessie voro skiljaktige och förklarade att de faststälde rådstufvurättens utslag. Anders Petersson sökte i underdånighet ändring, som bestreds af Wahlgren, hvilken derjemte anmälde jäf emot vittnet Lindblad, enär denne enligt företedt prestbevis vore systerson till Anders Peterssons hustru, om hvilket förhållande Wahlgren förut icke skulle egt kännedom. I underdånigt betänkande den 7 Augusti 1875 yttrade nedre revisionen (revisionssekreteraren Lagergren och konstituerade revisionssekreteraren Åbergsson): Enär Wahlgren hos Kongl. Maj:t uppgifvit och med företedt prestbevis styrkt, att ett af de vid rådstufvurätten på Anders Peterssons begäran hörda vittnen, urmakaren A. G. V. Lindblad, är systerson till Anders Peterssons hustru, ocli Lindblad således, enligt 17 kapitlet 7 § Rättegångsbalken, var jäfvig att i saken vittna, s. 77 Sida 77 i årgången börjar här torde å hans vittnesmål ej kunna fästas afseende; hemställande nedre revisionen i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med afslag å Anders Peterssons hos Kongl. Maj:t framstälda begäran om målets återförvisning, måtte pröfva rättvist gilla hofrättens dom. Föredraganden, revisionssekreteraren Poignant, var härifrån skiljaktig och yttrade: »Ehuru Wahlgren till bemötande af det underdåniga ändringssökandet uppgifvit och med företedt prestbevis styrkt, att ett af de vid rådstufvurätten på Anders Perssons begäran hörda vittnen, urmakaren A. G. V. Lindblad, är systerson till Anders Peterssons hustru, och Lindblad således, enligt 17 kap. 7 § Rättegångsbalken, var jäfvig att i saken vittna, hvadan å hans vittnesmål ej må fästas afseende; likväl, enär dels af hvad Wahlgren inför rådstufvurätten medgifvit och dels af ojäfviga vittnens berättelser, dem Wahlgren lemnat obestridda, framgår, att Anders Petersson tillhöriga, i ett papperskonvolut inneslutna penningar till belopp af 100 kronor blifvit af Wahlgren tagna i förvar och att, derest, såsom Wahlgren påstått och således emot honom må antagas, penningarne förkommit, sådant skett genom Wahlgrens vangömmo; alltså och då i följd häraf, jemlikt 12 kapitlet 2 § Handelsbalken, Wahlgren skall penningarne fullt återgälda, hemställer jag i underdånighet att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med upphäfvande af hofrättens dom, fastställa det slut, hvari rådstufvurätten stannat». Saken föredrogs den 31 Augusti 1875 inför Högsta Domstolen, (i närvaro af justitieråden Carleson, Naumann, von Hofsten, Rabe, von Segebaden, Svedelius och Hernmarck), dervid, i fråga om det mot afhörda vittnet urmakaren Lindblad anförda jäf, Högsta Domstolen biföll nedre revisionens betänkande. Beträffande sjelfva saken förenade sig Högsta Domstolens ofvanbemälde ledamöter, med undantag af justitierådet Svedelius, om följande yttrande: »Som ostridigt är, att, sedan urmakaren Lindblad ur en låda i skrifbordet å Wahlgrens kontor uttagit ett Anders Petersson tillhörigt paket, som, s. 78 Sida 78 i årgången börjar här efter hvad Wahlgren inför rådstufvurätten medgifvit, innehållit 100 kronor, Wahlgren tagit paketet från Lindblad och att detsamma derefter på obekant sätt bortkommit; alltså och emedan Wahlgren, som uppgifvit sig endast hafva nedlagt paketet i en annan bordslåda, icke gittat visa att han, efter att hafva tagit paketet om hand, skilt sig derifrån på sådant sätt, att det kunnat utan hans vållande eller vangömmo förkomma, och Wahlgren följaktligen måste vara fortfarande underkastad den skyldighet att ansvara för paketet, hvilken öfvertagandet af detsamma medfört; ty bifalles det slut föredragandens särskilda mening innefattar». Justitierådet Svedelius biföll det underdåniga betänkandet. Kongl. Majds dom utgafs den 23 September 1875. --- Källa: Naumanns tidskrift 1876, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.