--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 207 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 207 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-10-31 url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-207/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 207 Om bättre rätt till lösegendom, som hos en pantlånare blifvit tagen i mät. --- Sedan pantlånaren C. J. Pettersson efter stämning till Stockholms rådst.rätt yrkat åläggande för pantlånaren C. J. Tillqvist att till Pettersson utgifva 3,728 kronor 77 öre jemte ränta, förordnade, uppå ansökning af Pettersson, öfverståthållareembetets kansli, genom resolution den 26 Juni 1874, tvenne exsekutionsbetjente att hos Tillqvist uppteckna, värdera och, intill dess omförmälda fordringsanspråk blifvit slutligen prôfvadt eller annorledes förordnades, i qvarstad s. 208 Sida 208 i årgången börjar här sätta sä mycket af Tillqvists lösa egendom, som kunde motsvara fordrade beloppet. Den 3 Juli 1874 upptecknades, värderades och sattes i qvarstad åtskilliga hos Tillqvist befintliga lösören, af hvilka en del, bestående af andra personer tillhöriga, hos Tillqvist pantsatta effekter, upptecknades till endast de belopp, för hvilka de blifvit belånade. Den sålunda i qvarstad satta lösegendomen upptogs till ett värde af 4,077 kronor 85 öre. Öfver qvarstadsförrättningen klagade enkan M. G. Ljungberg hos öfverståthållareembetets kansli med förmälan att lösörena tillhörde henne eller blifvit hos henne pantsatta; men öfverståthållareembetets kansli hänvisade enkan Ljungberg till domstol och förordnade, att qvarstaden skulle fortfara tills vidare och intill dess domaren sig utlåtit eller annorledes förordnades. Detta beslut blef af Svea hofrätt faststäldt genom dom den 18 Augusti 1874, som vann laga kraft. Den 24 Augusti 1874 försattes Tillqvist i konkurs, som börjades den 17 i samma månad. Sedan uti ofvanomförmälda rättegång emellan Pettersson och Tillqvist rådst.r:n genom dom den 5 Oktober 1874 förpligtat Tillqvist att till Pettersson utgifva det af honom fordrade beloppet jemte ränta, så instälde sig exsekutionsbetjenterne W. Helén och G. Lindroth, på grund af vederbörandes exsekutorialordres, den 16 i sistnämnda månad uti Tillqvists bostad i huset n:o 30 vid Skomakaregatan i Stockholm för att uttaga Petterssons fordran, uppgående till 3,945 kronor 75 öre förutom utmätningskostnader. Dervid uppgaf Tillqvist, att han hvarken kunde betala skulden eller hade någon lösegendom till utmätning; men på anhållan af Pettersson, att den med qvarstad belagda egendomen måtte i mät tagas, utmättes dels lösegendom till värde af 267 kronor och dels den lånesumma med ränta, hvarför annat gods till värde af 891 kronor var pantsatt. Det utmätta godset bortfördes från Tillqvists bostad. I November 1874 uttog enkan Ljungberg till rådst.r:n stämning å Pettersson jemte Helén och Lindroth, med yrkande, att som ofvanberörda utmätning skett i enkan Ljungbergs s. 209 Sida 209 i årgången börjar här bostad samt af det utmätta godset den till 267 kronor värderade lösegendomen tillhörde enkan Ljungberg och de öfriga lösörepersedlarne, hvilkas länevärden jemte ränta äfven utmätts, blifvit hos henne pantsatta, utmätningsförrättningen måtte upphäfvas och det i mät tagna godset till henne återställas. Sysslomannen i Tillqvists konkurs, kammarmusikus F. W. Zimmerman och kanslisten F. T. Bonnedal, yrkade efter stämning å Pettersson jemte Helén och Lindroth, att, derest enkan Ljungbergs omförmälda talan ej kunde bifallas, utan den i mät tagna egendomen borde anses vara Tillqvist tillhörig, den för Petterssons räkning gjorda utmätningen måtte, såsom verkstäld först efter det Tillqvists konkurs börjat, förklaras vara utan verkan och den utmätta egendomen öfverlemnas till konkursmassan. Helén och Lindroth uppgåfvo, bland annat, att enkan Ljungberg, som anträffats i den lägenhet, der utmätningen skett, vägrat gifva anvisning å det i qvarstad satta godset, under påstående att det tillhörde henne, men att Helén och Lindroth innehaft bevis derom, att Tillqvist skattade för den på stället idkade pantlånerörelsen. Enkan Ljungberg åberopade dels en den 1 Juli 1871 upprättad handling, enligt hvilken Tillqvist emot viss lön och andra förmåner antagits till föreståndare för den pantlånerörelse, enkan Ljungberg öppnat uti en af henne förhyrd lokal inom egendomen n:o 30 vid Skomakaregatan, dels ock ett den 7 Augusti samma år emellan henne och Zimmerman upprättadt kontrakt, enligt hvilket enkan Ljungberg till den 1 April 1875 förhyrt ifrågavarande lägenhet. Pettersson bestred, att den utmätta egendomen tillhörde enkan Ljungberg, samt företedde den af Tillqvist med ed fästade, till konkursdomstolen ingifna förteckning å hans tillgångar och skulder, i hvilken förteckning den utmätta egendomen ej fanns upptagen. Pettersson yrkade dels att Tillqvist måtte i målet höras med anledning deraf att han ej uppgifvit eller afträdt ifrågavarande egendom, dels ock att, Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 14:de arg. 14 s. 210 Sida 210 i årgången börjar här då Pettersson, på sätt han äfven styrkte, i Tillqvists konkurs bevakat fordran under yrkande om förmånsrätt ur samma egendom, förevarande mål måtte förklaras åvilande, till dess konkursdomstolen i saken dömt. Sysslomannen bestredo detta yrkande. Genom dom den 22 Februari 1875 utlät sig rådst.r:n: att emedan uti förevarande sak ej mindre enkan Ljungberg än äfven sysslomännen i Tillqvists konkurs, å konkursmassans vägnar, väckt anspråk på återbekommande af det gods samt den lånesumma, jemte ränta, å åtskilliga pantsatta effekter, som, till ett uppskattadt sammanlagdt värde af 1,158 kronor, den 23 Oktober 1874 uti huset n:o 30 vid Skomakaregatan tagits i mät för en Petterssons enligt rådst.r:ns dom den 5 Oktober 1874 och öfverståthållareembetets kanslis exsekutorialordres af den 16 i samma månad hos Tillqvist egande fordran å tillhopa 3,945 kronor 75 öre, utom utmätningskostnåder, samt enkan Ljungberg af den tvist som vid konkursdomstolen kunde vara anhängig i anledning af Petterssons i konkursen gjorda yrkande om förmånsrätt i det, som utmätt blifvit, icke lagligen vore förhindrad att för närvarande påkalla pröfning af sin berörda instämda talan, vid hvilket förhållande det icke heller borde betagas konkursmassan att, utan afvaktande af nyssnämnda tvists utgång, i saken bevaka den rätt i afseende å det, som i mät tagits, hvilken kunde konkursmassan tillkomma, funne rådst.r:n, som ansåge något hinder för pröfning af de i saken framstälda yrkanden icke förefinnas deruti, att Tillqvist personligen icke blifvit i saken hörd, de af Pettersson i omförmälda hänseenden gjorda invändningar icke förtjena afseende, utan förotoges saken till afgörande; och enär ej ifrågasatt blifvit, att det i utmätningsinstrumentet uti 23 poster först upptagna, till 267 kronor uppskattade gods skulle vid utmätningstillfället varit någon annan tillhörigt, än antingen enkan Ljungberg eller Tillqvist, och ej heller att de belopp, tillhopa 891 kronor, för hvilka det derefter i utmätningsinstrumentet förtecknade gods såsom panter för lemnade lån, efter antagliga lånevärdet, upp- s. 211 Sida 211 i årgången börjar här gifvits häfta, skulle varit försträckta af någon annan, än antingen enkan Ljungberg eller Tillqvist; alltså och då, ehuru till stöd för konkursmassans talan förekommit att, enligt, hvad Helén och Lindroth, hvilka förrättat utmätningen, uppgifvit och obestridt blifvit lemnadt, Tillqvist skattade för den i lägenheten, der utmätningen skedde, idkade pantlånerörelse, enkan Ljungberg likväl genom de af henne i saken företedda handlingar, nemligen dels ett med Zimmerman upprättadt hyreskontrakt, på grund hvaraf enkan Ljungberg från den 1 Oktober 1871 innehaft och intill den 1 April 1875 egde begagna den lägenhet, hvari, såvidt uppgifvet blifvit, utmätningen skett, ocli dels en den 1 Juli 1871 daterad handling, medelst hvilken enkan Ljungberg förklarat sig antaga Tillqvist till föreståndare för den af henne i ofvanberörda egendom inrättade pantlånerörelse mot i handlingen utfäst godtgörelse, desto heldre måste anses hafva visat bättre rätt till det gods, som blifvit i mät taget, äfvensom till de mot pant af det öfriga i utmätningsinstrumentet förtecknade godset lemnade, jemväl utmätta försträckningsbelopp, som Tillqvists konkursmassa å sin sida ej, utom hvad ofvan förekommit, ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf antagas finge, att det som utmätt blifvit och hvilket för öfrigt ej i den till konkursdomstolen inlemnade, af Tillqvist med ed fastade förteckning å hans tillgångar upptagits, tillhörde Tillqvist; förklarades, med ogillande af Zimmermans och Bonnedals, å Tillqvists konkursmassas vägnar, i saken förda talan, enkan Ljungberg utan hinder af den verkstälda utmätningen berättigad att efter tillsägelse hos Pettersson samt hos Helén och Lindroth få till sig å af enkan Ljungberg anvisadt ställe i Stockholm, på Petterssons bekostnad, återstäldt allt det i utmätningsinstrumentet förtecknade gods, med undantag af de persedlar bland det pantsatta godset, hvilka kunde visas hafva blifvit behörigen utlösta och i afseende å hvilka det ålåge Helén och Lindroth att för de influtna pantskillingarne till enkan Ljungberg vid anfordran redovisa. s. 212 Sida 212 i årgången börjar här Såväl Pettersson som Zimmerman och Bonnedal vädjade till Svea hofrätt, som uti dom den 27 April 1876 yttrade, att, hvad anginge af Pettersson hos hofr:n framstälda anhållan om vittnesförhör, så emedan Pettersson icke ens namngifvit de personer, hvilka han önskade få såsom vittnen hörde, kunde berörda anhållan icke bifallas; samt att, beträffande sjelfva saken, hofr:n pröfvade rättvist fastställa rådst.r:ns dom. I denna dom sökte Pettersson ändring med anhållan tillika att få en mängd namngifne personer på ed hörde till bevisning derom att ifrågavarande egendom tillhörde Tillqvist och ej enkan Ljungberg. I afgifvet betänkande hemstälde N. Rev. (rev.-sekr:ne Fåhræus, föredragande, och Lagergren samt t. f. rev.-sekr. Westman), att Kongl. Maj:t måtte, med afslag å Petterssons begäran om vittnesförhör med uppgifne personer, pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Saken föredrogs den 27 September 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Almqvist, Bolin, Rabe, Huss, von Segebaden och Svedelius), dervid just.rådet Huss förklarade, att han ansåge det icke böra förvägras Pettersson att få af honom såsom vittnen åberopade personer, derest de ojäfviga befunnes, på ed i målet afhörda; hvaremot H. D:s öfrige ledamöter voro beredde att saken i befintligt skick till afgörande företaga. Beträffande sjelfva saken biföllo H. D:s fleste ledamöter N. Rev:s betänkande. Just.rådet Rabe yttrade: »Enär icke ådagalagdt är, att frågan om eganderätten till omstämda utmätta gods blifvit af öfverståthållareembetet förvisad till domaren, och, efter mitt omdöme, det följaktligen, enligt 1 kap. 1 och 2 §§ samt 7 kap. 3 § U. B., icke tillkommit rådst.r:n att till pröfning upptaga enkan Ljungbergs emot Pettersson jemte exsekutionsbetjenterne Helén och Lindroth instämda påstående, varda domstolarnes beslut i sjelfva saken, såvidt Pettersson emot desamma fullföljt talan, af mig undanröjda». Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.