--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 229 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 229 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-10-04 url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-229/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 229 Skogsafverkningskontrakt icke intecknadt. Fastigheten säljes utan förbehåll om beståndet af samma kontrakt. Säljaren ålagdt att godtgöra kontraktsinnehafvaren den skada och förlust honom tillskyndats genom underlåtenheten att göra ett slikt förbehåll. Grunderna för 16 kap. --- 15 § Jordabalken. Jfr. hvad hyresaftal i stad vidkommer, arg. 1865, sid. 365; årg. 1874, sid. 432; årg. 1876, sid. 206. Enligt afhandling den 31 Oktober 1870 försålde Erik Svensson i Ahle till E. A. Wennström på 5 års tid afverkningsrätt å den till hans hemman n:o sub 1 i Ahle hörande skogstrakt; oclr medgafs i afhandlingen Wennström inteckningssäkerhet. Sedermera försålde Erik Svensson, enligt köpebref den 18 Oktober 1873, berörda hemman till Olof Olsson i Trönbyn att genast utan undantag tillträdas. Med anledning häraf uttog Wennström å Olof Olsson stämning till Norrala här:rätt med yrkande, att Wennström måtte förklaras berättigad att, på sätt i afhandlingen den 31 Oktober 1870 vore bestämdt, fritt och utan intrång disponera den af honom inköpta skogstrakt, äfvensom att Olof Olsson måtte varda ålagdt godtgöra Wennström ej mindre 858 sågtimmer, som blifvit af Olof Olsson under vintern 1873—74 å nämnda skogslott afverkade, än äfven 250 timmer, dem Wennström under samma tid låtit fälla, men Olsson derefter tillegnat sig. I sammanhang härmed blef Erik Svensson jemväl af Wennström instämd med påstående, att, derest Wennströms mot Olof Olsson framstälda talan icke kunde bifallas, Erik Svensson måtte förpligtas godtgöra Wennström den skada och förlust, honom vållats genom Erik Svenssons underlåtenhet att vid hemmanets försäljning göra förbehåll om beståndet af ofvanberörda afverkningskontrakt. s. 230 Sida 230 i årgången börjar här Under rättegången upplystes, att Olof Olsson sökt lagfart å det från Svensson inköpta hemmanet den 22 December 1873 samt att Wennström låtit inteckna sitt kontrakt den 15 Januari 1874. Olof Olsson medgaf, att han under uppgifna tid afverkat ifrågakomna antal sågtimmer, men bestred allt afseende å käromålet, enär Wennström icke visat sig hafva fullgjort de i kontraktet bestämda betalningsvilkor. Erik Svensson genmälde, att det visserligen kunde anses såsom en underlåtenhet från hans sida, att han icke vid köpeaftalet med Olof Olsson gjort förbehåll om beståndet af afhandlingen med Wennström, men denna försummelse hade dock icke tillkommit afsigtligt, utan härledde sig deraf, att Erik Svensson vid försäljningen af hemmanet icke erinrat sig Wennströms afverkningsrätt, helst han alltifrån kontraktets upprättande haft den öfvertygelse, att detsamma blifvit i behörig ordning intecknadt; och bestred Erik Svensson, på grund häraf, allt afseende å den emot honom framstälda talan. Wennström påstod, att Erik Svensson afsigtligt underlåtit att vid försäljningen af hemmanet skydda hans rätt samt företedde, till stöd för denna sin uppgift, Svea hofr:s dom den 12 Juni 1873, hvaraf inhemtades, att hofr:n ogillat Erik Svenssons yrkande att ifrågavarande afverkningskontrakt måtte, till följd af Wennströms uraktlåtenhet att å rätt tid gälda köpeskillingen, varda upphäfdt. Här.r:n meddelade utslag den 12 Maj 1874, deri, jemte det här.r:n, . — enär upplyst och medgifvet vore, ej mindre att, efter det Erik Svensson från sitt och sin hustrus hemman 7 öresland n:o sub 1 i Ahle genom afhandling den 31 Oktober 1870 upplåtit till Wennström afverkningsrätt å Norra skogen under viss tid, Erik Svensson derefter den 18 Oktober 1873 till Olof Olsson försålt nämnda hemman, än äfven att dels Olof Olsson den 22 December 1873 sökt lagfart å ofvanomförmälda hemmansköp, dels ock Wennström först den 15 Januari 1874 sökt inteckning i hemmanet Ahle till säkerhet för beståndet af förstnämnda afhandling, samt uti det s. 231 Sida 231 i årgången börjar här för Olof Olsson utfärdade köpebref icke ens blifvit omnämndt, att afverkningsrätt å hemmanets skog vore till Wennström upplåten, än mindre såsom köpevilkor stadgats, att Wennström skulle fortfarande ega tillgodonjuta afverkningsrätten under den tid afhandlingen derom bestämde; förty och då Wennström, på sätt ofvan förmälts, icke till säkerhet för beståndet af kontraktet om skogsafverkningsrätten sökt inteckning i hemmanet innan Olof Olsson sökte uppbud å detsamma, — förklarade Olof Olsson icke kunna förpligtas vare sig att låta Wennström tillgodonjuta afhandlingen om meranämnda skogsafverkningsrätt eller att till Wennström utgifva godtgörelse för det timmer, hvaraf Olof Olsson satt sig i besittning, här.r:n tillika, beträffande den emot Erik Svensson förda talan, sig utlät: att, som genom hvad i saken förekommit, det icke, emot Erik Svenssons bestridande, kunde för styrkt antagas, att denne förmedelst sin underlåtenhet vid hemmanets försäljning till Olof Olsson att omförmäla den till Wennström upplåtna skogsafverkningsrätt, haft för afsigt att derigenom söka beröfva Wennström tillgodonjutandet af ifrågakomna afverkningsrätt, samt Erik Svenssons nyssnämnda underlåtenhet i och för sig lagligen ej föranledde till någon skyldighet för honom att godtgöra Wennström den förlust, denne lidit genom sin egen försummelse att låta afhandlingen intecknas, blefve käromålet jemväl härutinnan ogilladt. Såväl Erik Svensson som Wennström sökte ändring i Svea hofrätt, den förre dock endast beträffande här.r:ns domskäl, i hvilket afseende han anmärkte, det här.r:n, i stället för att grunda domen på Wennströms försummelse att låta i behörig ordning inteckna kontraktet, rätteligen bort såsom hufvudskäl åberopa den omständighet, att Wennström icke i rätt tid guldit den för afverkningsrätten öfverenskomna köpeskilling. Wennström, som vidblef sin emot Erik Svensson framstälda talan, företedde, till stöd för sin uppgift, att denne afsigtligt vållat, att Wennström gått förlustig sin afverkningsrätt, ett af Matts Olsson i Närby utfärdadt bevis, deruti s. 232 Sida 232 i årgången börjar här denne intygade, att, sedan han den 18 Oktober 1873 bevittnat det emellan Erik Svensson och Olof Olsson upprättade köpebref, hade den förre enskildt vidtalat Matts Olsson att förtiga hemmansköpet, enär detsamma vore låtsadt och endast tillkommit i afsigt att omintetgöra Wennströms afverkningsrätt. Hofr:n yttrade i dom den 30 Mars 1876, att, då Erik Svensson, som genom sin åtgärd att till Olof Olsson försälja ofvannämnda hemman, vållat, att Wennström gått miste om sin ifrågavarande skogsafverkningsrätt, jemlikt grunderna i 16 kap. 15 § Jordabalken, vore skyldig godtgöra Wennström härigenom uppkommen skada, samt ostridigt vore, att den Wennström genom afhandlingen den 31 Oktober 1870 tillförsäkrade afverkningsrätt omfattat de 1,108 sågtimmer, hvaraf Olof Olsson satt sig i besittning, och hvilka timmer vore till sin beskaffenhet beskrifna i 2 af Wennström vid här.r:n åberopade och i här.r:ns protokoll för den 19 Mars 1874 intagna timmerrapporter, blefve här.r:ns utslag sålunda ändradt, att Erik Svensson förpligtades att till Wennström utgifva berörda 1,108 sågtimmers värde; hvilket värde, i brist af åsämjande, skulle med ledning af nämnda timmerrapporter bestämmas af gode män, af hvilka parterne, eller i tredskande parts ställe vederbörande underexsekutor, skulle utse en hvar och dessa två en tredje; parterne dock obetaget att, derest de icke åtnöjdes med gode männens beslut, särskildt utföra talan om ersättningens belopp. Erik Svensson sökte i underdånighet ändring och anförde, att försäljningen af hemmanet icke kunde i och för sig vara af beskaffenhet att förnärma Wennströms rätt eller åstadkomma någon förpligtelse för Erik Svensson att gifva Wennström skadestånd; att 16 kap. 15 § Jordabalken numera icke kunde anses oförändrad gällande, sedan lagstiftningen genom K. F. den 13 Juni 1800 och den 9 November 1844 inslagit på en ny väg och icke blott lemnat utväg för en nyttjanderättsinnehafvare att skydda denna sin rätt, utan äfven ålagt honom att, för god ordning, taga inteckning till säkerhet för sitt kontrakt, samt att, till följd häraf, grun- s. 233 Sida 233 i årgången börjar här derna för bedömandet af rättstvister, som den ifrågavarande, icke vore desamma, som fått sitt uttryck i ofvanåberopade § i Jordabalken; och vidhöll Erik Svensson fortfarande, att Wennström måste anses hafva brutit kontraktet genom sin försummelse att å utfåst tid erlägga köpeskillingen, hvadan han icke kunde anses berättigad till skadestånd efter den af hofr:n utstakade grund. Wennström erinrade, att inteckning af kontrakt vore en åtgärd, afsedd att trygga rättsförhållandet till tredje man, ej emot upplåtaren, samt att Erik Svensson sålunda icke kunde anses hafva blifvit genom Wennströms försummelse att låta inteckna kontraktet befriad från skyldigheten att tillse, det denne finge under aftalade tiden åtnjuta sin afverkningsrätt; åberopande Wennström, för att gendrifva Erik Svenssons påstående, att han skulle låtit kontraktsbrott komma sig till last, den af honora förut i målet företedda, af hofr:n den 12 Juni 1873 meddelade dom. N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren samt t. f. rev.-sekr. Norberg och Cöster, den sistnämnde föredragande), hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. Saken föredrogs den 6 September 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Cramér, Almqvist, Rabe, Huss och Svedelius), dervid N. Rev:s betänkande blef af H. D. bifallet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 Oktober 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.