--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 374 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 374 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-11-29 url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-374/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 374 Fartygs sammanstötning (ångfartyget »Wester-Norrland» samt slupen »Henning»). — Genom dom hade Kongl. Maj:t förklarat att en i anledning deraf mot befälhafvaren å »Wester-Norrland» af »Hennings» skeppare instämd ersättningstalan icke kunde bifallas. Det oaktadt yrkar i utta- --- Den 2 Augusti 1869, kl. emellan 6 och 7 f. m., sammanstötte i Öregrunds skärgård ångfartyget » Wester-Norrland», fördt af kaptenen C. A. Pettersson, samt slupen »Henning», förd af skepparen P. Pettersson i Håkenäs, med den påföljd, att »Henning» med innehafvande last nästan ögonblickligen sjönk. s. 375 Sida 375 i årgången börjar här Med anledning häraf uttogs af skepparen Pettersson och försäkringsaktiebolaget Gauthiod, der »Hennings» last var assurerad, stämning å ångfartygsbefälhafvaren Pettersson till Stockholms rådst.rätt med yrkande, att, som sistbemälde Pettersson genom felaktig manöver vållat sjöolyckan, honom måtte varda ålagdt att med person och fartyg ansvara för den förorsakade skadan. Genom dom den 10 Mars 1870 förklarade rådst.r:n ångfartygsbefälhafvaren Pettersson hafva genom felaktig manövrering varit till ombordläggningen vållande och dömde förty honom och fartygets rederi, det senare dock endast med värdet af fartyget, att i skadestånd utgifva till skepparen Pettersson för slupen, m. m. 10,575 rdr 70 öre med ränta äfvensom till bolaget Gauthiod lastens värde. Svea hofrätt, der så väl ångfartygsbefälhafvaren Pettersson som skepparen Pettersson sökte ändring, den förstnämnde under särskildt framhållande af den omständigheten, att han vid olyckstillfället icke fört befälet och sålunda icke, enligt 49 § sjölagen, vore pligtig svara för annan skada än den, han sjelf vållat, faststälde den 22 December 1870 rådst.r:ns dom. Ångfartygsbefälhafvaren Pettersson sökte ändring hos Kongl. Maj:t, som i dom den 22 Maj 1871, uppå anförde skäl, förklarade, att, enär, emot ångfartygsbefälhafvaren Petterssons bestridande, det icke kunde anses lagligen ådagalagdt, att de för ångfartygets manövrering vidtagna åtgärder varit stridande emot stadgandet i 15 § af K. F. den 28 April 1863 att ångfartyg skulle styra undan för seglande fartyg eller så manövrera, att detta ej hindrades att fortsätta sin kurs; alltså och då anledning ej vore för handen att, sedan fara för ombordläggning yppats, någon af de i öfrigt för sådant fall i 16 § af nämnde K. F. anbefallda åtgärder blifvit åsidosatt, kunde den af skepparen Pettersson och Gauthiod i saken instämda talan icke bifallas. Sjöförsäkringsbolaget Wätö, der slupen »Henning» var försäkrad, sökte härpå hos Kongl. Maj:t det förklarande, att hvad uti berörda tvist blifvit dömdt icke måtte utgöra hin- s. 376 Sida 376 i årgången börjar här der fór bolaget, som den 21 Februari 1870 fått till skepparen Pettersson utbetala försäkringssumman, 5,000 rdr, att emot ångfartygsbefälhafvaren Pettersson eller ångfartygets rederi, eller hvem eljest det vara kunde, föra talan om återgäldande af försäkringsbeloppet eller uti andra i sammanhang dermed stående frågor; men Kongl. Maj:t förklarade i utslag den 24 Februari 1874 ansökningen innefatta ett ämne, som ej tillhörde Kongl. Maj:ts omedelbara upptagande. Till den 8 April 1875 uttog direktionen för Wätö bolag stämning å ångfartygsbefälhafvaren Pettersson under påstående, att, enär bolaget måst till skepparen Pettersson, som för slupen »Henning» varit delegare i bolaget, utgifva försäkringssumman 5,000 rdr, och slupens förolyckande måste anses varit en följd af felaktig manövrering från ångfartyget Wester-Norrlands sida och underlåtenhet att vidtaga sådana försigtighetsmått, som för undvikande af ombordläggning vore föreskrifna, ångfartygsbefälhafvaren Pettersson måtte förpligtas att till bolaget återgälda den utgifna försäkringssumman jemte 6 % ränta derå från den 21 Februari 1870 till skeende liqvid. Kärandebolagets ombud, som företedde qvitto af skepparen Pettersson å den bekomna assuranssumman, anförde, att i förevarande sak fråga allenast vore om ångfartygsbefälhafvaren Petterssons förpligtande att personligen af egna tillgångar gälda ifrågavarande skada. Ångfartygsbefälhafvaren Pettersson bestred allt afseende å käromålet och invände, att, enär Kongl. Maj:t genom ofvan anmärkta dom den 22 Maj 1871 befriat honom, såsom icke till fartygssammanstötningen vållande, från skyldighet att utgifva skadestånd, och Wätö bolag icke vore att betrakta annorledes än såsom skepparen Petterssons rättsinnehafvare, hvadan bolaget ej heller egde bättre rätt än denne, kunde förevarande mål icke af rådst.r:n till pröfning upptagas. Härtill genmäldes, att fråga om Tolagets rätt i förevarande afseende icke varit föremål för domstols pröfning, s. 377 Sida 377 i årgången börjar här dä bolaget ju icke varit part i förra målet; att bolaget icke borde lida någon minskning i sin rätt af det sätt, hvarpå skepparen Pettersson i nyssnämnde mål möjligen utfört sin talan; att Kongl. Maj:t i förra målet ingalunda förklarat, att ångfartygsbefälhafvaren Pettersson icke varit till sammanstötningen vållande, utan endast att bevisningen å den ena eller andra sidan ej varit öfvervägande; samt att bolaget sålunda icke vore betaget rättigheten att förebringa bevisning derom, att ångfartygsbefälhafvaren Pettersson ensamt vållat den uppkomna skadan. Rådst.r:n yttrade i beslut den 20 Maj 1875: att, enär Wätö bolag betalt ofvanberörda assuranssumma för slupen »Henning» och således vore berättigadt att af den, som kunde tillförbindas att hafva varit till skadan vållande, återbekomma försäkringssumman; samt uti förra rättegången Wätö bolag ej varit såsom part hördt eller dess rätt i omförmälda hänseende blifvit bevakad, funne rådst.r:n förra rättegången ej utgöra hinder för pröfningen af förevarande talan. Rådmannen Seippel var ifrån beslutet skiljaktig och gillade för sin del den gjorda invändningen. Ångfartygsbefälhafvaren Pettersson ingick härefter i hufvudsakligt svaromål och bestred till alla delar bolagets talan, helst han i intet fall kunde anses varit till fartygssammanstötningen vållande, då han vid olyckstillfället icke fört befälet å fartyget utan gått till hvila. Bolaget anmärkte, att underdomstolarne i förra målet ej fästat afseende å det redan då upplysta förhållande, att ångfartygsbefälhafvaren Pettersson vid olyckstillfället legat och sofvit. Sedan de å ömse sidor afgifna edfästade sjöförklaringarne i målet företetts och vittnen afhörts, yttrade rådst.r:n i dom den 16 December 1875: att, som genom Kongl. Maj:ts, i en af skepparen P. Pettersson emot ångfartygsbefälhafvaren C. A. Pettersson anhängiggjord rättegång om ersättning för den genom ifrågavarande ombordläggning uppkomna skada, den 22 Maj 1871 meddelade dom blifvit förklaradt, att, vid den emellan de å ömse sider hörda vittnen förekomna stridighet s. 378 Sida 378 i årgången börjar här i uppgifter, hvaraf den ena icke finge framför den andra tilläggas afgörande vitsord, och i saknad af annan bevisning, det icke, emot ångfartygsbefälhafvaren Petterssons bestridande, kunde anses lagligen ådagalagdt, att det för ångfartygets manövrerande vidtagna förfarande varit stridande mot stadgandet i 15 § af K. F. den 28 April 1863 att ångfartyg skulle styra undan för seglande fartyg eller så manövrera, att detta ej hindrades att fortsätta sin kurs; alltså och då Wätö försäkringsbolag ej förebragt någon ytterligare bevisning, föranledande dertill, att vid ombordläggningstillfället med afseende å ångfartygets manövrering sådant oriktigt och lagstridigt förfarande egt rum, att ombordläggningen derigenom skett, ogillades den af bolaget Wätö i saken förda talan. Parterne klagade å ömse sidor hos hofr:n, ångfartygsbefälhafvaren Pettersson särskildt deröfver, att målet blifvit af rådst.r:n till pröfning upptaget. Hofr:n fann i dom den 6 April 1876 ej skäl att göra ändring vare sig i rådst.r:ns under rättegången meddelade beslut eller slutliga dom i hüfvudsaken. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Forssell, assessoren Boivie, referent, och notarien Cöster. Vice här.höfdingen Carlson, med hvilken assessoren, friherre O. W. Staël von Holstein sig förenade, yttrade: »Emedan den talan om ersättning, sjöförsäkringsbolaget fört i denna sak mot sjökaptenen Pettersson grundar sig derpå, att Pettersson såsom befälhafvare å ångfartyget Wester- Norrland varit genom ångfartygets felaktiga manövrering vållande till att slupen »Henning», förd af skepparen Pettersson, vid omförmälda tillfälle förolyckats; men denna fråga blifvit på talan af skepparen Pettersson af domstolarne pröfvad, hvarvid genom Kongl. Maj:ts dom den 22 Maj 1871 är förklaradt, att det icke kunde anses ådagalagdt, att de för ångfartygets manövrering vidtagna åtgärder varit stridande mot stadgandet i 15 § af K. F. den 28 April 1863 att ångfartyg skall styra undan för seglande fartyg eller så manövrera att detta ej hindrades att fortsätta sin kurs; alltså och då sjöförsäkringsbolaget såsom skepparen Petterssons rätts- s. 379 Sida 379 i årgången börjar här 1nnehafvare icke kan ega annan eller bättre rätt än denne, finner jag för min del, med ändring af rådst.r:ns under rättegången den 20 Maj 1875 meddelade beslut samt slutliga dom, sjöförsäkringsbolagets i saken instämda talan icke kunna till pröfning upptagas». Wätö bolag sökte ändring hos Kongl. Maj:t och anförde, att genom hofr:ns emot ångfartygsbefälhafvaren Pettersson laga kraftvunna beslut vore afgjordt, att förevarande saks pröfning ej hindrades af föregående domslut i den emot honom förut anhängiggjorda rättegång; att lagligt hinder alltså icke mötte att i denna sak prôfva den bevisning, som förekommit i förra målet; samt att genom denna bevisning och den vidare utredning, som bolaget åstadkommit, vore fullkomligt uppenbart, att skadan förorsakats genom felaktig manövrering från Wester-Norrlands sida.. I afgifven kontradeduktion anmärkte ångfartygsbefälhafvaren Pettersson att den omständigheten, att han icke hos Kongl. Maj:t öfverklagat hofr:ns dom, ej utgjorde hinder för Kongl. Maj:t att, på sätt nu uppå förut anförda skäl påyrkades, förklara ifrågavarande sak icke kunna komma under ompröfning. N. Rev. (rev.-sekr. Lagergren, föredragande, och Åbergsson samt konst, rev.-sekr. Skarin) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär i förevarande sak, der Wätö bolag rigtat sitt anspråk på ersättning för slupen »Hennings» förolyckande mot ångfartygsbefälhafvaren Pettersson personligen, ostridigt är att, på sätt denne i sin sjöförklaring uppgifvit, under tiden från kl. 2 på morgonen den 2 Augusti 1869 intilldess begge fartygen så närmat sig hvarandra, att sammanstötning blef oundviklig, befälet å ångfartyget varit öfverlemnadt åt vakthafvande styrmannen, medan befälhafvaren i sin hytt njutit hvila, samt några sådane förhållanden, som ovilkorligen påkallat befälhafvarens personliga tillsyn vid ångfartygets förande under tiden, icke, så vidt visadt blifvit, varit för handen, så att befälets öfverlemnande till annan person må anses hafva skett obehörigen; alltså och då ångfartygsbefälhafvaren Pettersson följaktligen icke torde kunna göras an- s. 380 Sida 380 i årgången börjar här Årfdabalkens 23 kap. 5 §. svarig fór den felaktighet i afseende å ångfartygets manövrering, som Wätö bolag lagt till grund för sin i saken förda talan, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvari hofr:n stannat». Saken föredrogs den 1 November 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, friherre Leuhusen, Bolin, Rabe, Olivecrona, von Segebaden och Hernmarck); och emedan sjöförsäkringsbolaget Wätö genom utbetalning till skepparen Pettersson af det penningebelopp, hvarför slupen »Henning» varit hos bolaget försäkrad, icke emot ångfartygsbefälhafvaren Pettersson förvärfvat sig annan eller bättre rätt uti ifrågavarande hänseende, än den skepparen Pettersson egt; samt, vid den tid utbetalningen skedde, frågan huruvida ångfartygsbefälhafvaren Pettersson, i denna sin egenskap, vore skyldig ersätta den skada, skepparen Pettersson lidit derigenom, att, i följd af förment felaktig manövrering å ångfartygets sida, slupen vid omstämda tillfälle förolyckats, blifvit af skepparen Pettersson vid domstol anhängiggjord; ty och som genom Kongl. Maj:ts den 22 Maj 1871 i nyssnämnda rättegång gifna dom ångfartygsbefälhafvaren Pettersson blifvit från yrkade ersättningsskyldigheten befriad, samt bolagets talan följaktligen, på sätt ångfartygsbefälhafvaren Pettersson invändt, icke bort af domstolarne upptagas till pröfning, fann H. D. det underdåniga ändringssökandet icke kunna bifallas. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 29 November 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.