--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 53 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 53 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-08-08 url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-53/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 53 Ytterligare angående åtkomsthandlingars utlemnande till vederpart (editi® documentorum). Se arg. 1875 sid. 680; arg. 1876 sid. 69. --- Enligt ett den 23 September 1860 i vittnens närvaro skriftligen upprättadt kontrakt, hade hemmansegaren Lars Larsson i Svedja till gästgifvaren Måns Persson i Storbyn eller hans rättsinnehafvare upplåtit och försålt, bland annat, rättigheten att under 50 år å den till Lars Larssons hemman. n:o sub 4 i Svedja om 4 öres- 6 1/5 penningeland då hörande eller, efter slutad delning af södra skifteslagets utoch fäbodeskog, tillkommande skog afverka växande träd af vissa i kontraktet bestämda dimensioner. Genom särskilda påskrifter å detta kontrakt hade dels Måns Persson den 24 Augusti 1864 till Per Persson, dels ock den sistnämnde den 9 nästpåföljde November till Edefors sågverksegare trans- s. 54 Sida 54 i årgången börjar här porterat »halfva skattetalet eller 2 öres- 31 10 penningeland af förestående kontrakt» med samma rättigheter och skyldigheter, som bemälde öfverlåtare tillkomme. Efter stämning till 1875 ârs vinterting med Ljusdals tingslag yrkade grosshandlaren T. M. Weguelin, att Lars Larsson mätte varda ålagdt tillhandahålla Weguelin, såsom innehafvare af Måns Perssons rätt, så fullständiga åtkomsthandlingar till Lars Larssons hemman, att inteckning deri till säkerhet för ofvanberörda kontrakts framtida bestånd kunde af Weguelin erhållas. Lars Larsson bestred käromålet under förmälan, dels att han ej i kontraktet förbundit sig medgifva inteckning och dels att den försålda skogen redan vore afverkad i den mån att inteckning vore öfverflödig. Genom utslag den 30 Juli 1875 utlät sig här.r:n: att enär ostridigt vore, att Lars Larsson, såsom egare af omförmälda hemman, undertecknat ifrågakomna afhandling, samt han lemnat obestridt, att Weguelin vore Måns Perssons rättsinnehafvare, förpligtades Lars Larsson, vid vite af 50 kr., att senast en månad före nästa lagtima ting till Weguelin öfverlemna så fullständiga åtkomsthandlingar till nämnda hemman, att Weguelin kunde i hemmanet vinna inteckning till säkerhet för afhandlingens bestånd. Lars Larsson vädjade till Svea hofrätt. Han åberopade dervid hvad han vid här.r:n anfört och erinrade vidare, att Weguelin icke i något fall lagligen kunde erhålla inteckning uti större del af hemmanet än hälften eller 2 öres- 31/10 penningeland, enär afverkningsrätten endast till halfva skogen upplåtits till Edefors sågverksegare, hvilkas rätt numera af Weguelin innehades. Weguelin företedde i afskrift en den 24 Augusti 1864 upprättad afhandling, enligt hvilken Måns Persson till Per Persson på 50 år öfverlåtit sina till hemmanet mo sub 4 i Svedja om 2 öres- 31/10 penningeland hörande skogsandelar i södra skifteslaget. Denna afhandling hade den 9 November samma år transporterats på Edefors sågverksegare och af desse den 26 Mars 1872 på Weguelin. s. 55 Sida 55 i årgången börjar här Weguelin ansåg sig härigenom hafva visat, att han vore innehafvare af afverkningsrätten till hela den skog, som omförmäldes i 1860-års kontrakt, i följd hvaraf och då han saknade all kännedom, vid hvilken tid och på hvad sätt Lars Larsson förvärfvat sig ifrågavarande hemman, samt således icke kunde sjelf anskaffa afskrifter af den senares åtkomsthandlingar, Weguelin yrkade att här.r:ns utslag måtte varda faststäldt. I dom den 20 Januari 1876 yttrade hofr:n: att som Weguelin, hvilken icke ens föreburit, att Lars Larsson skulle hafva åtagit sig att tillhandahålla Weguelin omstämda åtkomsthandlingar, ej heller förebragt sådan bevisning, att Lars Larsson ändock kunde dertill förpligtas, blefve, med ändring af här.r:ns utslag, Weguelins i saken förda talan ogillad. Om denna dom förenade sig hofrättsråden Montelius och Törnqvist, den sistnämnde referent, samt v. här.höfd. Westdahl. Från beslutet var v. här.höfd. friherre J. Staël von Holstein skiljaktig och yttrade: »Emedan Weguelin icke ens sökt utreda, att de åtkomsthandlingar rörande ifrågavarande hemman, som må vara erforderliga för fastställande af inteckning deri till säkerhet för det af Weguelin åberopade kontrakt, äro af den art, att de icke genom Weguelins egna föranstaltanden kunna åtminstone i giltiga afskrifter anskaffas, och vid sådant förhållande Lars Larsson, som icke till någon åtgärd i detta hänseende sig förbundit, ej emot sitt bestridande kan dertill förpligtas, instämmer jag i det slut, hvari hofr:ns öfrige ledamöter stannat.» Uti hofr:ns dom sökte Weguelin ändring. Då 1860-års kontrakt vore af upplåtaren underskrifvet och af vittnen bestyrkt samt upplåtaren fortfarande egde ifrågavarande hemman och Weguelin till följd af transporter behörigen innehade kontraktet, vore ju Weguelin, utan upplåtarens medgifvande, lagligen berättigad att till säkerhet för kontraktets bestånd erhålla inteckning i hemmanet, om blott upplåtarens åtkomst dertill styrktes. Upplåtaren vore följaktligen pligtig s. 56 Sida 56 i årgången börjar här att medverka dertill, att de upplåtna rättigheterna finge under den aftalade tiden åtnjutas, d. v. s. förhjelpa till intecknings erhållande medelst företeende af sina åtkomsthandlingar. Weguelin kunde icke förstå i hvilket afseende han brustit i sin bevisningsskyldighet. Han yrkade förty fastställelse af här.r:ns utslag. Lars Larsson erinrade, att, då han icke förbundit sig att medgifva den sökta inteckningen, vore han icke pligtig att förhjelpa Weguelin till en sakrätt, som komme att inverka på hemmanets värde och bestånd. N. Rev. (rev.sekr. Lagergren, föredragande, och von Bahr samt t. f. rev.sekr. Westman) afgaf följande betänkande: »Enär ostridigt är, att Lars Larsson, såsom egare af 4 öres- 61/5 penningeland n:o sub 4 i Svedja utfärdat afhandlingen den 23 September 1860, hvarigenom rättighet till skogsafverkning under 50 år å hemmanets mark blifvit till Måns Persson i Storbyn eller hans rättsinnehafvare upplåten, samt Weguelin, till hvilken nämnda rättighet, enligt hvad upplyst är, öfvergått, förklarat sig icke känna när eller huru Lars Larsson blifvit egare till hemmanet, och följaktligen urståndsatt att sjelf förskaffa sig sådane åtkomsthandlingar, som för den upplåtna rättighetens betryggande medelst inteckning äro erforderliga; alltså hemställer N. Rev., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla det slut, hvari här.r:n i hufvudsaken stannat; dock att tiden, inom hvilken Lars Larsson bör tillhandahålla Weguelin åtkomsthandlingarne, bestämmes till en månad före 1876 års hösteting i tingslaget.» Saken föredrogs den 17 Juli 1876 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden Cramér, friherre Leuhusen, Carleson, Wretman, von Segebaden och Hernmarck) pröfvade rättvist fastställa hofr:ns dom. Just.rådet von Hofsten biföll N. Rev:s betänkande. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 8 Augusti 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.