--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 544 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 544 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-01-16 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-544/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 544 Laga kraftvunnen dom, eller icke, beträffande testamente? Rättegångsbalkens 31 kap. 3 §. Resningsansökan. --- B. F. Tingbergs enka Anna Sofia Tingberg, född Forssell, afled den 23 Augusti 1873 i Stockholm. Den 4 September samma år lät vaktmästaren P. Berg vid Stockholms rådst.-rätt för dödsfalls skull afhöra. vittnen angående ett testamente, som enkan Tingberg skulle hafva skriftligen upprättat den 27 Januari 1873 och hvarigenom förordnats, att, sedan omkostnaderna för hennes begrafning och ôfriga dispositioner utgått, all hennes efterlemnade qvarlåtenskap skulle, »eftersom hon intet hade någon anhörig», tillfalla vaktmästaren Berg och hans barn. Testamentshandlingen var daterad, men ej underskrifven vare sig af enkan Tingberg eller af vittnen. Sedermera lät snickaren C. G. A. Tingberg vid nämnde rådst.-rätt den 17 September 1873 för dödsfalls skull afhöra vittnen angående ett testamentariskt förordnande, som enkan Tingberg skulle hafva den 18 förutgångne Augusti s. 545 Sida 545 i årgången börjar här upprättadt, dervid hon, enligt vittnesberättelserne, skulle hafva, pä fråga af Tingberg, huruvida all henne tillhörig egendom skulle efter hennes död tillfalla honom, vid sundt och fullt förstånd och af fri vilja dertill svarat ja samt tilllagt att detta vore hennes yttersta vilja. Till den 7 Oktober 1873 uttog emellertid Tingberg stämning till förenämnde domstol ä Berg under yrkande, att som denne genom bevakande af ett så kalladt testamentariskt förordnande om qvarlåtenskapen efter Tingbergs aflidna moder, ofvanbemälda enkan A. S. Tingberg, vållat hinder för Tingberg, hennes son och enda lagliga arfvinge, att qvarlåtenskapen efter henne omhändertaga och disponera, giltigheten af det utaf Berg bevakade testamentet måtte underkännas samt Tingberg förklaras berättigad att få öfver sin aflidna moders efterlemnade tillgångar obehindradt råda. Till ådagaläggande af sin befogenhet att i målet föra talan företedde snickaren Tingberg ett intyg så lydande: »Att herr Claes Gustaf August Berg är född den 6 November 1821 af föräldrarne: kammarskrifvaren i generalassistancekontoret Carl August Berg och h. h. Anna Sofia Forssell, samt att denna omförmälda Anna Sofia Forssell blef genom Stockholms stads konsistorii skiljobref af den 15 April 1823 skiljd från denne sin man C. A. Berg och ingick den 1 Maj 1831 nytt gifte med kontorsskrifvaren vid rikets ständers riksgäldskontor Bengt Fridolf Tingberg, detta varder härmedelst enligt å S:t Clara pastorsexpedition befintliga handlingar på begäran intygadt. Stockholm S:t Clara den 30 Aug. 1873. Frith. Grafström, pastor.» Derjemte förklarade Tingberg, att han vid sin första nattvardsgång, efter öfverenskommelse med sin moder, antagit namnet Tingberg i stället för Berg. Tingberg anmärkte vidare, att, ehuruväl Berg ännu icke tillstält honom rådst.-r:ns protokoll, som innefattade bevakning af ifrågavarande testamente, Tingberg i allt fall ansåge sig lagligen berättigad anhängiggöra och utföra sin klandertalan, enär den verkstälda bevakningen menligt inverkade på Naumann, Tidsfor, f. lagstiftn. etc. 14:de årg. 35 : s. 546 Sida 546 i årgången börjar här hans rätt såsom arfvinge efter enkan Tingberg; åberopande Tingberg af honom ingifne protokollsutdrag öfver de efter enkan Tingbergs död hållne vittnesförhör angående bägge testamentena, men anmärkte särskildt, att han ansåge det skriftliga testamentet, om än eljest giltigt, till all kraft och verkan upphäfdt genom det muntliga förordnandet. I ett skriftligt anförande förmälde Tingberg, att det af Berg bevakade testamentet saknade all underskrift; att icke två vittnen samtidigt varit närvarande; att icke styrkt vore, ens att testamentshandlingen vore samma papper, som ett vittne sett inläggas i det konvolut, som vore försedt med enkan Tingbergs påskrift,,eller att enkan Tingberg sjelf skrifvit handlingen; och yrkade Tingberg, på grund häraf att det testamentariska förordnande, hvaraf Berg vore innehafvare, måtte förklaras ogiltigt, samt denne anses oberättigad att klandra beståndet af det särskilda förordnande, som Tingbergs moder, till befästande af Tingbergs för öfrigt lagliga arfsrätt efter henne, meddelat. Berg lät afhöra flere vittnen, deribland dem, som förut hörts beträffande det muntliga testamentet, och yttrade skriftligen, det han ansåge genom vittnesmålen styrkt, att enkan Tingberg vid det tillfälle, då hon skulle hafva upprättat det muntliga testamentet, saknat den sinnesreda, att hon kunnat med laga verkan om sin qvarlåtenskap förordna, hvadan Berg yrkade, att Tingbergs påstående att, på grund af testamentet, komme i besittning af enkan Tingbergs qvarlåtenskap måtte ogillas. Hvad beträffade d:r Grafströms betyg, så vore derigenom icke styrkt, att den deri omförmalde Claes Gustaf August Berg vore samma person som snickaren Tingberg, hvarföre Berg hemstälde, att något afseende icke måtte fästas å betyget, helst enkan Tingberg i lifstiden i vittnes närvaro vid sundt och fullt förstånd förklarat, att snickaren Tingberg ej vore hennes son, samt makarne Tingberg dessutom ej förklarat honom såsom sådan, och han ej eller i denna egenskap funnes uppförd å makarnes prestbetyg. Det skriftliga testamentet ansåge Berg vara behörigen styrkt, hvadan han bestrede alla de an- s. 547 Sida 547 i årgången börjar här märkningar, som emot detsamma blifvit af Tingberg framstälde. Snickaren Tingberg åberopade sig på det muntliga testamentet, ehvad det kunde anses styrkt, att han vore son till enkan Tingberg eller ej. För den händelse det af Bergåberopade testamentet skulle anses giltigt, förbehöll sig Tingberg rätt till den honom tillkommande laglott ur enkan Tingbergs bo. Uti dom den 30 December 1873 förklarade rådst.-r:n, att som, emot Bergs bestridande, icke kunde anses ådagalagdt, att snickaren Tingberg vore samma person, som den uti ofvanomnämnda prestbevis omförmälde Claes Gustaf August Berg, och således arfvinge till enkan Tingberg, funne rådst.-r:n snickaren Tingberg, hvilken icke heller till bevakning anmält det af honom åberopade, utaf enkan Tingberg muntligen gjorda testamentet, sådant det innefattades uti rådst.-r:ns protokoll den 17 September 1873, ej vara behörig att i målet föra talan, hvadan stämningspåståendena lemnades utan afseende. Enligt åtecknadt bevis vann denna dom laga kraft. Till den 20 Januari 1874 uttog Tingberg ånyo stämning å Berg till Stockholms rådst.-rätt enligt ansökning af innehåll, att som snickaren Tingberg dåmera kommit i tillfälle att leda i bevis, det han vore aflidna enkan Tingbergs lagliga bröstarfvinge, och han tillika bevakat ett af henne i lifstiden till hans förmån upprättadt testamente å all hennes efterlemnade qvarlåtenskap, så anhölle han att, utan hinder af den först afgjorda rättegången parterne emellan, kallelse och stämning måtte utfärdas å Berg med påstående, att det af enkan Tingberg upprättade skriftliga testamente, som Berg sökt göra för sig gällande, måtte till alla delar ogillas och Tingberg förklaras berättigad att all qvarlåtenskap efter enkan Tingberg tillträda. Berg bestred att ifrågavarande mål finge till pröfning upptagas, enär Tingbergs nu instämda talan blifvit pröfvad s. 548 Sida 548 i årgången börjar här genom rådst.-r:ns laga kraftvunna dom af den 30 December 1873. Genom beslut af den 20 Januari 1874 förklarade rådst.-r:n omförmälda dom ej lägga hinder i vägen för rådst.- r:n att till pröfning upptaga Tingbergs efter den senast ingifna stämningen väckta påståenden. Berg anmälde missnöje med beslutet, hvilket antecknades till fullföljd i laga ordning. Tingberg företedde ett af kyrkoherden J. G. Lundberg utfärdadt intyg af innehåll, att Claes Gustaf August Berg vid sin konfirmation år 1838 antagit sin stjuffaders namn Tingberg, hvarjemte han, lät afhöra 4 vittnen, hvilka intygade hans identitet. Berg bestred emellertid fortfarande, såväl att Tingberg vore samma person, som enkan Tingbergs i d:r Grafströms attest omförmälde son, som det af Tingberg bevakade testamente, såsom både obestyrkt och obehörigen tillkommet. Rådst.-r:n yttrade i dom den 24 Mars 1874: att, emedan snickaren Tingberg med utdrag af Jakobs församlings kyrkoböcker styrkt, att Claes Gustaf August Berg, född den 6 November 1821, vore son af kammarskrifvaren Claes August Berg och hans hustru Anna Sofia Forssell, sedermera omgift med kontorsskrifvaren Bengt Fridolf Tingberg, samt att Claes Gustaf August Berg vid sin konfirmation i Jakobs församling år 1838 antagit sin stjuffaders namn Tingberg, hvilket förstnämnda förhållande jemväl vore af flere i saken hörde vittnen intygadt; ty och utan afseende å verkan af det utaf snickaren Tingberg åberopade testamente, ansåges han hafva lagligen styrkt sig vara son af enkan Tingberg och berättigad till den af honom i saken förda talan; och som mot den af Berg såsom testamente åberopade handling, daterad den 27 Januari 1873, förekommit, att densamma hvarken vore med enkan Tingbergs namnunderskrift försedd, än mindre blifvit, på sätt lagen i 16 kap. 1 § Ärfdabalken föreskrefve, af vittnen bestyrkt; alltså förklarades samma handling såsom testamente vara utan verkan samt hinder deraf för snickaren Tingberg icke möta att såsom enkan Tingbergs s. 549 Sida 549 i årgången börjar här lagliga bröstarfvinge tillträda sin aflidna moders qvarlåtenskap. Berg fullföljde talan mot såväl rådst.-r:ns beslut af den 20 Januari 1874 som förenämnda dom och yrkade bifall till sin hos rådst.-r:n gjorda invändning. Tingberg yrkade fastställelse af rådst.-r:ns dom under förklarande, att hans klandertalan icke kunde anses försuten, då Berg allt hittills underlåtit kommunicera honom testamentet. I dom den 16 December 1875 utlät sig Svea hofrätt: att, som upplyst vore, att, sedan snickaren Tingberg tillförene till rådst.-r:n instämt Berg med yrkande att ifrågavarande af Berg bevakade testamente måtte förklaras ogildt och Tingberg berättigas att obehindradt råda öfver enkan Tingbergs efterlemnade tillgångar, samt Tingberg jemväl i berörda rättegång åberopat ofvan omförmälda af enkan Tingberg muntligen gjorda förordnande, rådst.-r:n genom dom den 30 December 1873 förklarat snickaren Tingberg ej vara behörig att i målet föra talan och förty lemnat hans påstående utan afseende; alltså och då Tingberg låtit denna dom vinna laga kraft och icke ens uppgifvit, att han sökt och erhållit Konungens lof, att saken må ånyo skärskådas, funne hofr:n, med ändring af rådst.-r:ns den 20 Januari 1874 gifna beslut, Tingbergs i denna sak förda enahanda talan icke, emot 31 kap. 3 § R. B., kunna till pröfning upptagas; i följd hvaraf rådst.-r:ns i sjelfva målet meddelade dom blefve till all kraft och verkan undanröjd. Snickaren Tingberg sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande om fastställelse af rådst.-r:ns dom eller åtminstone sådan rättelse deri, att hans talan i testamentsfrågan icke måtte anses honom betagen, i hvilket afseende han anhöll om målets återförvisande till rådst.-r:n. I annat fall och enär uppenbara fel i rättegången förorsakat, att hans arfs- och testamentsrätt omintetgjorts, anhöll Tingberg, att Kongl. Maj:t måtte undanrödja rådst.-r:ns laga kraftvunna dom samt berättiga honom, att, utan hinder af samma dom, göra sitt arfs- och testamentsanspråk gällande. s. 550 Sida 550 i årgången börjar här N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, föredragande, konst, rev.- sekr. Herslow samt t. f. rev.-sekr. Westman) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Saken föredrogs den 11 December 1876 inför H. D., (i närvaro af just.-råden Almqvist, Carleson, Rabe, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck), hvarvid just.-rådet Hernmarch, med hvilken just.-råden Rabe och Carleson instämde, pröfvade rättvist gilla hofr:ns dom, i hvad den anginge snickaren Tingbergs påstående, att det af enkan Tingberg till förmån för Rerg den 27 Januari 1873 upprättade testamente måtte förklaras ogildt och snickaren Tingberg, såsom enkan Tingbergs arfvinge, berättigas tillträda hennes qvarlåtenskap. Vidkommande åter snickaren Tingbergs yrkande att,' på grund af ett utaf enkan Tingberg den 18 Augusti 1873 gjordt testamente, komma i besittning af hennes efterlemnade tillgångar; så enär någon talan derom icke blifvit väckt i den af Tingberg å vederparten utverkade stämning, som grundlagt den förut emellan parterne vid rådst.-r:n anhänggiga rättegång, samt följaktligen genom rådst.-r:ns deri den 30 December förenämnde år meddelade dom, hvarigenom Tingbergs stämningspåståenden lemnats utan afseende, icke blifvit, efter just.-rådets åsigt, öfver berörda fråga dömdt; alltså och då någon pröfning af Tingbergs omförmälda yrkande icke i förevarande sak hos rådst.-r:n egt rum, blefve, med upphäfvande af hofr:ns dom i denna del, saken derutinnan af just.-rådet visad åter till rådst.-r:n, som hade att densamma, uppå anmälan, ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara. Just.-rådet Lindhagen, med hvilken just.-rådet Olivecrona förenade sig, yttrade, att, enär snickaren Tingberg i den förut anhängiggjorda rättegången till stöd för sin då förda talan uttryckligen åberopat sig på det muntliga testamente, som skulle blifvit den 18 Augusti 1873 till hans förmån gjordt af enkan Tingberg, i anledning hvaraf parterne jemväl förebragt bevisning och motbevisning angående detta testamentes giltighet, hvarefter rådst.-r:n såsom skäl för sitt domslut åberopat jemväl den omständigheten, att nämnda s. 551 Sida 551 i årgången börjar här testamente ej blifvit af Tingberg bevakadt, prôfvade just.- rådet, pä dessa och de af hofr:n anförda skäl, rättvist gilla hofr:ns dom. Just.-rådet Almqvist yttrade, att, emedan genom rådst.-r:ns den 30 December 1873 gifna dom snickaren Tingbergs stämningspåståenden lemnats utan afseende på den grund allenast, att han ansåges icke hafva visat sig behörig till den i målet förda talan, och samma dom således icke innefattade hufvudsaklig pröfning af det klander, som vore af Tingberg väckt emot vederpartens anspråk på tillgångarne efter enkan Tingberg, ansåge just.-rådet, lika med hvad rådst.-r:n i sitt beslut den 20 Januari 1874 yttrat, bemälde rätts dom den 30 December 1873 icke utgöra hinder för pröfning af Tingbergs genom den sednare stämningen i nu förevarande rättegång väckta påståenden, i följd hvaraf just.-rådet funne skäligt att, med undanrödjande af hofr:ns dom, visa saken åter till hofr:n, som hade att densamma, på anmälan, åter företaga och dermed vidare lagligen förfara. Kongl. Maj:ts dom i saken skulle expedieras i enlighet med den af just.-rådet Hernmarck yttrade mening. Beträffande resningsansökningen funno H. D:s flesta ledamöter icke skäl att densamma bifalla. Just.-rådet Almqvist fann, med afseende å de af snickaren Tingberg numera förebragta nya skäl, jemlikt 31 kap. 3 § Rättegångsbalken, lagligt bevilja Tingbergs anhållan om resning, så att den sak, som ansetts vara afgjord genom rådst.-r:ns dom den 30 December 1873, finge ånyo skärskådas; och skulle Tingberg ega att i sådant hänseende anmäla sig hos rådst.-r:n, som hade att med saken lagligen förfara. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 16 Januari 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.