--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 62 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 62 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1876-10-31 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-62/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 62 Angående tolkning af den i testamente förekommande bestämmelse: »efter begges vår död skall egendomen tillfalla våra barnbarn». --- Båtsmannen Carl. P. Moberg och hans hustru Elisabeth Moberg upprättade den 16 Juni 1862 ett testamente af följande innehåll: »Vi undertecknade äkta makar hafva efter noga betänkande och öfverläggning träffat den öfverenskommelse angående vår tillsamman förvärfvade egendom, att hvilkendera af oss, som den andra öfverlefver, skall qvarsitta i orubbad besittning af all vår lösa och fasta egendom, hvilken åter efter begges vår död skall tillfalla våra barnbarn, dock så att nyttjanderätten till den fasta egendomen får utöfvas af barnbarnens föräldrar under deras lifstid, utan arrende eller ersättning till barnen». Moberg afled den 7 Juli nämnda år och efterlemnade, utom enkan, två döttrar, af hvilka den ena Erika Christina, gift med handlanden Johan Granberg, hade 3 barn och den andra Lovisa Catharina, gift med garfvaren J. F. Sjöberg, hade 1 barn med Sjöberg och 4 barn i ett föregående gifte med garfvaren C. J. Forssell. Vid enkan Mobergs död hade dottern Erika Christina fortfarande endast 3 barn, hvaremot den andra dottern Lovisa Catharina med Sjöberg fått ytterligare 3 barn, så att hon vid modrens död hade tillsamman 8 barn. Vid arfskifte efter makarne Moberg kunde öfverenskommelse icke träffas, huruvida ofvanberörda testamente skulle tolkas så, att qvarlåtenskapen borde fördelas i lika lotter emellan alla barnbarnen, eller på det sätt att densamma skulle läggas i två jemngoda hälfter, hvilka derefter hvar för sig komme att skiftas i lika många delar som antalet af hustru Granbergs och hustru Sjöbergs barn. Med anledning häraf uttogo grosshandlanden C. H. Granberg, i egenskap af förmyndare för ofvanbemälde hand- s. 63 Sida 63 i årgången börjar här landen Granbergs tvä omyndige barn, och artisten C. J. Granberg, såsom myndig son till handlanden Granberg, stämning till rådst.:rn i Söderhamn å handlanden L. M. Jernberg, såsom förmyndare för Lovisa Catharina Mobergs fyra barn med Sjöberg, skomakaren C. O. Bodlund, såsom förmyndare för hennes tre omyndiga barn med Forssell, och handlanden B. Schöldström, såsom målsman för sin hustru, Lovisa Catharina Mobergs dotter i äktenskapet med Forssell, samt yrkade, att ifrågavarande testamente måtte förklaras böra tolkas sålunda, att ena hälften af makarne Mobergs qvarlåtenskap skulle tillfalla Erika Christina Mobergs barn och andra hälften Lovisa Catharina Mobergs barn i hennes begge äktenskap. Svaranderne bestredo käromålet och ansågo, att enligt testamentets ordalydelse en hvar af barnbarnen borde erhålla lika stor del af qvarlåtenskapen, som följaktligen borde delas i elfva lika lotter. Häremot erinrade käranderne: Det vore uppenbart, att makarne Mobergs syfte med testamentet varit att all deras efterlemnade egendom skulle skiftas i två delar och att, sedan döttrarne och deras män aflidit, arfskifte skulle inom hvardera lotten särskildt hållas, äfvensom att, till dess sådana skiften skett, den lösa egendomen skulle förvaltas af de omyndige barnbarnens förmyndare och af gode män för de myndige. Som handlanden Granberg redan år 1857 blifvit försatt i konkurstillstånd, hvilket fortfarit ännu vid tiden för testamentets upprättande, hade testamentsgifvarne säkerligen med testamentet åsyftat, icke att göra någon ändring i den lagbestämda arfsrätten, enligt hvilken qvarlåtenskapen skulle delas i två lika lotter, utan endast att förekomma att mågarne sattes i besittning af samma qvarlåtenskap, hvilken testamentsgifvarne önskade att åt barnbarnen bevara. Derest testamentet tolkades så, att samtlige barnbarnen skulle erhålla lika lotter, så följde deraf äfven, att makarne Moberg till sina testamentstagare utsett endast de vid testamentets upprättande lefvande barnbarnen. Genom en slik tolkning skulle dock ej mindre de tre barnbarn, som blifvit födda s. 64 Sida 64 i årgången börjar här efter testamentets tilkomst, än äfven de barn, makarne Mobergs döttrar ännu kunde komma att föda, blifva arflösa. Genom utslag den 8 Mars 1875 utlät sig rådst.r:n: att som ifrågavarande testamente innehölle, att efter makarne Mobergs död all deras fasta och lösa egendom skulle tillfalla deras barnbarn, samt, emot svarandernes bestridande, någon bevisning icke förekommit derom, att med berörda stadgande afsetts, att det ena barnbarnet skulle erhålla större' och det andra mindre lott, vid hvilket förhållande makarne Mobergs egendom borde emellan barnbarnen efter hufvudtalet fördelas; alltså och då åt testamentets stadgande icke skäligen kunde gifvas sådan tolkning, som äfven de af makarne Mobergs barnbarn, hvilka föddes efter båda makarnes död, skulle med stöd af testamentet kunna på andel i makarne Mobergs egendom göra anspråk, utan testamentet, såsom utgörande ett förordnande huru vid makarne Mobergs död med deras egendom borde förfaras, måste gälla till förmån för de barnbarn, hvilka lefde vid den sist aflidna makan Mobergs död, då testamentet skulle träda i verkställighet; ty blefve käromålet ogilladt. Grosshandlanden Granberg och artisten Granberg vädjade till Svea hofrätt, som, i dom den 16 december 1875, fann ej skäl att i rådst.r:ns utslag göra ändring. I denna dom sökte grosshandlanden Granberg och artisten Granberg ändring. I afgifvet betänkande hemstälde N. Rev. (rev.-sekr. Poignant, föredragande, och Lagergren samt konst, rev.-sekr. Norberg), att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Vid sakens föredragning den 4 Oktober 1876 inför H. D. (i närvaro af just.råden Wrelman, Naumann, Bolin, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Svedelius), blef N. Rev:s betänkande bifallet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 31 Oktober 1876. --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.