--- citation: Naumanns tidskrift 1877 s. 762 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1877 s. 762 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-12-14 keywords: - Lagfart url: "https://ratiolex.se/naumann/1877/s-762/" source: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1877 s. 762 Utgör den omständighet, att, vid en jordafsöndring, föreskrifven afgäld icke blifvit af Konungens befallningshafvande för densamma vederbörligen faststäld, hvadan ej heller afsondringen blifvit i jordebokens afsöndringslista intagen, laga anledning för domstol att förklara lag- --- Genom köpebref af den 6 April 1877 hade Hans Persson och hans hustru Barbro Olofsdotter, såsom egare af hemmanet n:o sub. 2 i Närby om 4-öres och 18 penningeland, till disponenten Uno Ulin försålt det till nämnda hemman hörande s. k. Källviks skogsskifte, utgörande i areal 31 tunnland, med dertill hörande strand, vatten och ståndskog emot en köpeskilling af 6,000 kr. och »den årliga afgäld till stamhemmanet, som af K. bef:de komme att bestämmas». Med företeende af detta köpebref äfvensom fastebref för säljarne å omförmälda hemman, anhöll Ulin vid södra Helsingslands östra tingslags här.rätt om lagfart å berörda köp. Genom beslut den 11 April 1877 utlät sig här.r:n att, enär Ulin ej visat, att afgäld blifvit af K. bef:de för ifrågavarande jordafsöndring vederbörligen faststäld, och derförinnan afsondringen icke i jordebokens afsöndringsbilaga intoges, förklarades lagfartsansökningen hvilande. Öfver detta beslut anförde Ulin besvär hos k. Svea hofrätt: Det vore ingenstädes i lag föreskrifvet, att den pröfning af afgäld å jordafsöndring, som tillkomme K. bef:de, skulle hafva egt rum, innan lagfart finge beviljas. Ej heller tillhörde det domaren att såsom en kronans uppbördsman vaka deröfver att skatten af hemmanet kunde till kronan utgå. Då enligt 17 § i lagfartsförordningen den 16 Juni 1875 förteckning å beviljade lagfarter skulle för hvart ting inom åtta dagar derefter till K. bef:de insändas, finge ju K. bef:de derigenom kännedom om skedda afsöndringar s. 763 Sida 763 i årgången börjar här och kunde följaktligen derefter vidtaga erforderliga åtgärder för afgäldens bestämmande. Pä grund häraf och då genom öfverklagade beslutet lagfartsärendet endast onödigt uppehölles, yrkade Ulin: att, med undanrödjande af samma beslut, ärendet måtte visas åter till här.r:n för förnyad laglikmäktig behandling. Uti infordradt utlåtande yttrade här.r:ns ordförande: K. bef:de kunde ej vara pligtig att på grund af insända förteckningar å beviljade lagfarter vidtaga åtgärder uti ifrågavarande hänseende. Erfarenheten hade visat, att innehafvare af afsöndring ofta uraktläto att hos K. bef:de göra ansökning om bestämmande af afgälden, i händelse lagfart redan beviljats. : Inom tingslaget, der en mängd afsöndringar egde rum, hade samma praxis som i förevarande mål förut tillämpats. I det fall, hvarom nu vore fråga, kunde ganska stora svårigheter uppstå för afgäldens åsättande, sedan lägenhetsinnehafvaren fått tillfälle att afverka skogen. Genom utslag den 8 Augusti 1876 fann hofr:n, med afseende å stadgandena i 9 § 2 mom. och 17 § 1 mom. i K. F. den 6 Augusti 1864 angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, ej skäl att göra ändring i här.r:ns beslut. Om detta utslag förenade sig assessorn JBoivie, samt v. här.höfd:ne Edelstam, referent, friherre von Friesendorff och Wåhlin. Från beslutet var assessorn Moberg skiljaktig ocli yttrade: »Som de af här.r:n åberopade omständigheter, att K. bef.de icke ännu faststält den afgäld, som af jordafsöndringen skulle komma att utgå, och att afsöndringen derförinnan icke blefve intagen i jordebokens afsöndringsbilaga, icke, enligt min åsigt, utgjort laga anledning för här.r:n att förklara ifrågavarande lagfartsansökning hvilande; alltså varder här.r:ns beslut af mig undanröjdt, och har här.r:n att, uppå anmälan, åter företaga lagfartsärendet och dermed vidare lagligen förfara.» Ulin sökte i und. ändring: Om det varit lagstiftarens s. 764 Sida 764 i årgången börjar här mening, att den i 1864 års K. F. föreskrifna pröfning af K. bef.de borde föregå lagfarten, hade sådant ock tvifvelsutan blifvit i författningen bestämdt uttaladt. En sådan föreskrift skulle dock lända till stort men i handel ocli vandel, enär en köpare derigenom kunde få vänta ganska länge, innan han erhölle lagfart å en jordafsöndring och i följd deraf komme i tillfälle att låta inteckna den köpta jorden, genom hvilket dröjsmål han mången gång blefve urståndsatt att gälda köpeskillingen., Målet föredrogs den 14 December 1877 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Naumann, Huss, Lindhagen, Svedelius, Hernmarck och Östergren); och enär de af domstolarne åberopade skäl och lagrum ej utgjort laga anledning för här.r:n att förklara ifrågavarande lagfartsansökningen hvilande, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter lagligt, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa ärendet åter till häradsrätten, som hade att detsamma till ny laglikmätig behandling företaga. Just-råden Södergren, Naumann och Huss funno ej skäl att i hofr.ns utslag göra ändring. Antecknas i Minnesboken. s. 765 Sida 765 i årgången börjar här Högsta Domstolens Minnesbok för år 1877. Högsta Domstolens Minnesbok år 1877. 50 o a- - 601. . 660 = -S .3 90,4 E an --- Källa: Naumanns tidskrift 1877, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.