--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 24 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 24 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-03-23 keywords: - Öfversvämning url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-24/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 24 Arrendator T. af egendomen M. yrkar, att som landtbrukaren S. låtit på sin egendom A. gräfva en kanal till Norrsjön, derigenom öfversvämning orsakades på M:s strandegor, S. måtte förpligtas lägga allt åter som det förr varit. Vid sakens fullföljd hos Kongl. Maj:t förändrades --- Kaptenen C. J. Tjäder yrkade efter stämning till Långhundra här.rätt, att som landtbrukaren J. P. Sundgren å s. 25 Sida 25 i årgången börjar här Brollsta år 1871 företagit sig att från det vattendrag, hvarigenom vattnet utfölle från Gissjön i den på Sundgrens egendom Adra belägna Hundsjön, gräfva en kanal till Norrsjön, hvars vatten likaledes hade sitt utlopp i Hundsjön, i ändamål att sålunda öka vattentillgången för de Sundgren tillhöriga vid Norrsjöns berörda aflopp belägna Adra nedra qvarn och såg, men det Norrsjön sålunda olagligen beredda vattentillflöde förorsakade skada genom öfversvämning å strandegor, hörande under den till Tjäder på arrende upplåtna egendomen Morsta, Sundgren måtte förpligtas att lägga allt åter som det förr varit. Sundgren bestred käromålet och genmälde: Ifrågavarande kanal vållade icke någon skada för Morsta äng, enär vattenståndet i Norrsjön icke genom dikningen stege högre än tillåtet vore under den tid dämning ej finge ega rum. Omstämda afloppet hade redan i äldre tider utgjort ett afloppsdike för marken söder om Norrsjön, ehuru detsamma sannolikt ej stått i samband med Gissjöns gamla aflopp, alldenstund en jordbank af några famnars bredd funnits emellan Gissjöns aflopp och det ställe, der det nu upptagna diket börjat. Dessutom kunde genom vattnets ledande till Norrsjön någon skada icke tillskyndas Morsta äng, då vattenafloppet reglerades genom damlucka, hvarigenom detsamma kunde efter omständigheterna ledas till Norrsjön eller Hundsjön; och hade någon skada å Morsta egor så mycket mindre skett, som Sundgren endast vintertiden, då dämning i Norrsjön för nedra qvarnen och sågen varit tillåten, afledt vattnet till Norrsjön. Tjäder anmärkte, att i en sjö af ej större än 80 à 100 tids omfång vattenytan genom ökadt tillopp lätteligen stege och att, i förhållande derefter, marken vid sjön skulle lida mera skada. Af Sundgren åberopade vittnen intygade: det ena: att ifrågavarande dike förut icke stått i samband med vattendraget från Gissjön, utan varit derifrån skildt genom en jordhöjd, som sedermera blifvit genom gräfd; att vittnet icke kände å hvilka tider Sundgren ledt vattnet från Gissjön till s. 26 Sida 26 i årgången börjar här Norrsjön eller om derigenom skada tillskyndats Morsta egor, men att vittnet förmodade, det sådant ej skett, enär riklig tillgång på mäld ständigt funnits vid nedra qvarnen, ehuruväl vid starkare vattenflöde stundom inträffat, att vattnet icke så fort runnit af som under vanliga förhållanden; det andra: att vittnet, som år 1871 deltagit i arbetet vid upptagandet af ifrågavarande kanal, hvilken utgjorde ett gammalt aflopp, icke hade sig bekant om detsamma tillförene haft samband med Gissjön, samt att vittnet, som under första året efter kanalanläggningen varit förvaltare å Morsta, kunde intyga, att under samma tid någon skada icke tillskyndats Morsta egor. Här.r:n yttrade i utslag den 23 Mars 1875: att, emedan de omständigheter, att Sundgren icke ensam vore strandegare vid Norrsjön och att skada tilläfventyrs kunde genom starkare vattenflöde tillskyndas Morsta invid Norrsjön belägna egor, icke vore af beskaffenhet att utgöra lagligt hinder för Sundgren att, på sätt som skett, medelst den omstämda kanalen leda det från Gissjön kommande vattnet till Norrsjön, ogillades käromålet. Tjäder vädjade till Svea hofrätt och anförde, bland annat, att ifrågavarande kanal blifvit gräfd för att Sundgren skulle kunna, när Norrsjöns yta efter damluckans öppnande den 10 Maj började sjunka, i sjön utsläppa så mycket vatten, att qvarnens och sågens drifvande möjliggjordes äfven under den tid vattnet finge löpa fritt. I afgifven förklaring bestred Sundgren Tjäders befogenhet att i saken föra talan, då Tjäder allenast vore arrendator af Morsta egendom samt fråga icke vore om ersättning för förment skada; anförande Sundgren vidare, att ifrågavavande kanal eller rättare afloppsdike icke tillkommit för det af Tjäder angifna ändamål, utan i afsigt att afleda vattnet från’ Sundgrens egna egor till Norrsjön. Sundgren hade icke något år efter den 10 Maj och så länge dämning vore förbjuden ledt vatten från Gissjön till Norrsjön, utan alltid derunder afstängt vattnet, så att det förts från Gissjön direkt till Hundsjön, — en åtgärd som han äfven framgent s. 27 Sida 27 i årgången börjar här ämnade vidtaga, då väl icke någon torde kunna förvägra honom att å sina egor upptaga diken för vattnets aflopp. Hofr:n yttrade i dom den 11 Maj 1876: att enär anläggningen af ifrågavarande kanal, uti hvilken damluckor ostridigt vore anbragta, icke, såvidt handlingarne utvisade, skett Tjäder till skada eller men, pröfvade hofr:n rättvist här.r:ns domslut att fastställa. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet friherre Leuhusen, assessoren Almgren samt v. häradshöfd:ne Ahlgren och Elliot, den sistnämnde referent. Assessoren Moberg var från beslutet skiljaktig, dock endast så tillvida, att han på de af hofr:ns öfrige ledamöter åberopade skäl för sin del förklarade, att Tjäders i denna sak förda talan för närvarande icke kunde vinna bifall. Tjäder fullföljde saken till Kongl. Maj:t och sökte medelst företeende af vattenafvägningsinstrument, kartor och andra handlingar visa att Morsta egendom, som af honom innehades på arrende i 25 år, af ifrågavarande vattenafledning tillskyndats skada, samt yrkade förthy sådan ändring af hofr:ns dom, att egaren till Brollsta måtte förklaras icke vara berättigad, att insläppa vatten i Norrsjön till hvilken myckenhet som helst, utan att ett märke måtte sättas i Norrsjön motsvarande det före kanalens tillkomst vanliga vattenståndet, öfver hvilket märke vattnet ej finge stiga, försåvidt sådant vore beroende af egaren till Brollsta; och anhöll Tjäder att för bestämmande på nämnda sätt af vattenhöjden saken måtte varda till här.r:n återförvisad. Sundgren, som bestred allt afseende å de ingifna handlingarne, genmälde, att någon förhöjning i Norrsjöns vattenyta icke kunde genom ifrågavarande dike ega rum till följd af den obetydliga tillökningen i vattenmassan, som derigenom uppkomme och hvilken samtidigt afginge genom sågens jemnare verksamhet. Dessutom vore sågen anlagd efter behörig undersökning, hvadan jemväl yrkandet om märkets uppsättande i Norrsjön bestreds, helst derigenom för ett enstaka fall ändring skulle göras i lagen om dämningsrätt. s. 28 Sida 28 i årgången börjar här N. Rev. (rev.sekr:ne Lagergren, Glimstedt, föredragande, och von Bahr) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär, på sätt Sundgren invändt, den omständighet, att Tjäder på arrende innehar Morsta egendom, icke torde grundlägga behörighet för Tjäder att uti förevarande afseende för egendomen föra talan, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna Tjäders talan, sådan densamma blifvit hos Kongl. Maj:t fullföljd, icke kunna bifallas.» Saken föredrogs den 27 Februari 1877 inför H. D.; och som ifrågavarande kanal, hvarigenom vattnet leddes frän Gissjön till Norrsjön, blifvit af Sundgren utan vederbörligt tillstånd anlagd, samt handlingarne utmärkte, att genom det vatten, som sålunda insläpptes i Norrsjön, skada genom uppdämning vållades å egorna till egendomen Morsta; men Tjäder hos Kongl. Maj:t förklarat, att han medgåfve kanalens bibehållande i dess nuvarande skick, derest i Norrsjön anbringades ett märke, hvarutöfver vattnet under Tjäders arrendetid icke finge uppdämmas, såvidt egaren af Brollsta genom vattnets afstängande från kanalen kunde sådant hindra; alltså och med afseende å det förändrade skick, hvari saken sålunda kommit, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Rabe, Huss och von Segebaden) skäligt att, med undanrödjande af domstolarnes beslut, visa saken åter till här.r:n, som hade att densamma ånyo upptaga och dermed lagligen förfara. Just.rådet Almqvist yttrade: »Då Tjäders talan icke afser att vinna godtgörelse för honom genom ifrågavarande vattenledning tillskyndad skada, och frågan om lagligheten af denna anläggning icke må på käromål ensamt af Tjäder, såsom arrendator af egendomen Morsta, komma under pröfning, finner jag Tjäders fullföljda talan emot hofr:ns dom icke förtjena vidare afseende.» Just.rådet Hernmarck utlät sig: »Som Tjäder i de underdåniga påminnelserna icke fullföljt sitt till här.r:n instämda käromål, utan yrkat, att Sundgren måtte förklaras icke ega att i Norrsjön insläppa mera vatten än till den höjd, som motsvarar det före tillkomsten af ifrågavarande s. 29 Sida 29 i årgången börjar här kanal vanliga vattenståndet i sjön, och att för sådant ändamål ett märke, utvisande nämnda vattenstånd, måtte varda satt, men detta yrkande, efter min uppfattning, lagligen icke kan på den i förevarande sak, deri egaren af Morsta egendom ej heller är vorden hörd, ågångna stämning komma under pröfning, varder det underdåniga ändringssökandet af mig lemnadt utan vidare afseende.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Mars 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.