--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 301 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 301 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-10-23 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-301/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 301 Intrång i patenträtt. (Gahns «amykos-aseptin« och Barnängens tekniska fabriks «balsamiska amykos-aseptin«). Jfr. årg. 1876, sid. 128. --- Den 23 Maj 1871 erhöll fabriksidkaren H. Gahn patent under 12 års tid på ett af honom uppfunnet kemiskt preparat, benämndt »amykos», hvilket patent Grahn sedermera öfverlät å aseptin-amykos-aktiebolaget i Upsala. I den beskrifning Gahn vidfogade sin patentansökan hette det, att amykos vore ett kemiskt preparat, hvilket bereddes dels såsom enkel amykos och dels såsom concentrerad amykos; att i begge preparaterne inginge en dekokt på kryddnejlikor och vatten, hvari glycerin upplöstes; att enkel amykos tillreddes genom att i denna dekokt upplösa borsyra, hvartill, för erhållande af en angenämare lukt och smak, tillsattes en obetydlig qvantitet ætheroljor; att den concentrerade amykosen bereddes genom att i kryddnejlikedekokten upplösa borsyra jemte borax eller soda; att dessa preparater ovilkorligen dödade infusorier, som voro skadliga för den menskliga organismen, samt att preparaterna i följd af denna egenskap användas såsom kosmetiska medel och begagnades dels såsom munvatten, dels såsom hudvatten och dels såsom hårvatten. s. 302 Sida 302 i årgången börjar här År 1873 sökte innehafvaren af firman »barnängens tekniska fabrik», grosshandlaren W. Holmström hos kommerskollegium på 5 års tid patent på en förbättring af Gahns uppfinning, hvilken förbättring Holmström benämnde »balsamisk amykos-aseptin». Den af Holmström ingifna beskrifningen innehöll, att oaktadt de ofantligt goda egenskaper, Gahns patenterade amykos och aseptin besute, vore dock önskligt att på ett eller annat sätt förminska deras irriterande verkan; att genom en serie experimenter Holmström lyckats att helt och hållet borttaga denna verkan genom att till Gahns blandning tillsätta vissa balsamiska ämnen, hvilka hvar för sig voro ypperliga kosmetiska medel; att Holmström gifvit dessa medel ett gemensamt namn »balsamisk amykos-aseptin» men efter de olika ändamål, som med dem afsågos, betecknat dem med 3 olika specialnamn: »skönhetsmedel», »hårconservator» och »munvatten»; att dessa fabrikater så tillverkades, att i 2 kannor Gahns blandning ytterligare upplöstes vissa qvantiteter benzoë, tolubalsam, pecubalsam, myrrha och glycerin; samt att de mest framstående fördelame af dessa preparat låge just i de lösta balsamerne, hvilka ej förut af någon användts, hvarför Holmströms patent uteslutande afsåge att i Gahns blandning ytterligare upplösa balsamiska ämnen. Den 8 April 1873 tilläde kommerskollegium Holmström på 5 års tid patent å det genom beskrifningen uppgifna sätt att af den för Gahn patenterade amykos bereda vissa preparat, af Holmström benämnda »balsamisk-amykos-aseptin». I Augusti 1875 uttog aseptin-amykos-aktiebolaget stämning å Holmström till Stockholms rådst.-rätt under yrkande, att som Holmströms patenträtt bestode endast deri, att det tillåtits honom, att till Gahns blandning tillsätta och deri upplösa balsamiska ämnen och att såmedelst tillreda sin »balsamiska amykos-aseptin» utaf amykos, som Gahn tillverkat, men Holmström företagit sig att, utan bolagets medgifvande, för tillverkning af samma preparat sjelf verkställa den blandning, hvarå Gahns patent vore gällande, och så- s. 303 Sida 303 i årgången börjar här lunda gjort intrång i den Gahn meddelade patenträtt, Holmström måtte derför fällas till ansvar jemlikt 13 § i patentförordningen. Bolaget anförde till vidare utveckling af sin talan, att af Holmströms beskrifning framginge, att för åstadkommande af hans preparat erfordrades en redan färdigberedd blandning; men då denna blandning utgjorde just den uppfinning, hvarå Gahn erhållit patent, vore bolaget, såsom innehafvare af Gahns patent, berättigadt att med alla andras uteslutande färdigbereda berörda blandning. Då nu emellertid Holmström sjelf tillverkat denna blandning, hade han gjort intrång i bolagets patenträtt, hvadan han vore förfallen till ansvar. Holmström medgaf, att han begagnat sig af det honom meddelade patentet och i enlighet med detsamma tillverkat balsamisk amykos-aseptin, utan att han dertill begagnat af Gahn eller bolaget fabricerad amykos, men förklarade, att han ansåge sig icke hafva varit .lagligen pligtig att köpa Gahns aseptin för att deri inblanda sina balsamer, lika litet som en förbättrare af maskiner vore skyldig inköpa förste uppfinnarens maskiner för att derå anbringa förbättringar. Sedermera under rättegången dref Holmström den satsen, att hans fabrikat vore ett annat preparat än den Gahnska uppfinningen och ett fullkomligt sjelfständigt kemiskt preparat, till stöd för hvilken åsigt han hufvudsakligen anförde, att i Holmströms preparat visserligen inginge borsyra och glycerin, hvilka ämnen Gahn jemväl använde, men detta ansåge Holmström ej vara af någon betydelse, då dessa ämnen redan från uråldriga tider begagnats dels såsom medicin och dels för andra ändamål, och Gahn dessutom ej erhållit eller kunnat erhålla något privilegium exclusivum på att använda dessa ämnen; att Gahns uppfinning bestode deri, att han till kryddnejlikedekokten tillsatte glycerin och borsyra, hvaremot Holmström i borsyra och glycerin upplöste de nämnda balsamerna och alldeles uteslöt nejlikedekokten, hvilken just visat sig vara irriterande; att Holmströms uppfinning just låge i dessa balsamer, hvilkas användande i en s. 304 Sida 304 i årgången börjar här viss mängd och pä ett visst sätt gifvit Holmströms uppfinning dess värde; att de i Holmströms patentbeskrifning förekommande orden »att till Gahns blandning tillsätta» finge icke så förstås, som dermed afsetts att begagna Gahns blandning i alla dess beståndsdelar eller i samma proportioner, utan endast att Holmström till en del skulle begagna samma medel som Gahn, nemligen borsyra och glycerin; att påståendet, det Holmström skulle vara pligtig köpa amykos af Gahn för att deraf bereda sitt kemiska preparat, vore så mycket orimligare, som det väsentliga i Gahns uppfinning, nemligen kryddnejlikedekokten, icke användes af Holmström, utan i stället förenämnda balsamer; att om Holmström till sitt preparat använde Gahns amykos, skulle han alldeles förderfva preparatet samt upphäfva dess ändamål och verkan: samt att, då de sätt och de medel, Holmström begagnade för tillredande af sitt fabrikat, voro andra eller åtminstone delvis andra än de sätt och de medel, Gahn använde för beredande af sin amykos, ansåge sig Holmström icke hafva gjort något intrång i Gahns patenträtt. I en föregående rättegång emellan bolaget och annan person angående intrång i Gahns ifrågavarande patenträtt hade företetts följande jemväl i denna sak åberopade yttranden och utlåtanden, nemligen: l:o) af professorn i medicin och physiologisk kemi i Upsala Л. T. Almén af den 15 Juni 1872, deri det heter: »Borsyrans i patentet omnämnda förmåga att döda infusorier och förhindra organiska ämnens förskämning har varit mig alldeles obekant till dess jag derom upplystes af Gahn sommaren 1868. Hvarken före eller efter patentets uttagande har jag sett några uppgifter derom, att denna borsyrans förruttnelsevidriga (antiseptiska) egenskaper förr varit kända än mindre använda såsom konserveringsmedel eller beståndsdel i något skönhetsmedel eller cosmeticum. Jag anser derför Gahn vara den, som först icke blott upptäckt dessa den fria borsyrans förruttnelsevidriga egenskaper, utan äfven först hafva användt desamma till organiska ämnens conservering och såsom beståndsdel i cosmetiska eller skönhetsmedel och s. 305 Sida 305 i årgången börjar här följaktligen anser jag äfven alla andra cosmetica och blandningar, i hvilka fri borsyra ingår såsom verksam beståndsdel, vara föranledda af Gahns upptäckt och rätteligen böra anses såsom mer eller mindre lika efterhärmningar af denna. Af amykosens beståndsdelar hafva glycerin och æteroljor länge varit allmänt använda såsom cosmetica, hårmedel och salfvor. Kryddnejlikor hafva varit kända och använda för att förekomma mögling. Borax har äfven begagnats i dylika cosmetica. På grund häraf synes mig uppenbart att den fria borsyran är den enda nya, ovanliga samt karakteristiska beståndsdel i Gahns amykos.» I detta yttrande har professoren i chirurgi i Upsala C. B. Mesterton förklarat sig till alla delar instämma. 2:0) Af föreståndaren för teknologiska institutet K. Styffe, som bland annat yttrar: att Gahn onekligen tillkomme förtjensten att hafva närmare undersökt borsyrans egenskap att motverka organiska ämnens förruttnelse; och ingen hade före honom begagnat sig deraf till konservering af födoämnen; att borsyran hade denna egenskap, eller vore hvad man kallar antiseptisk, hade förut länge varit kändt och uppgåfves af flere såväl äldre som nyare författare; att om det vore kändt, att ett ämne besute egenskapen att motverka förruttnelse eller förskämning, kunde icke användningen af detsamma för detta ändamål anses såsom en ny uppfinning, som borde med patent belönas; att, hvad anginge amykosen, densamma endast vore en blandning af ämnen, hvilka länge varit använda i medicin, och kunde svårligen anses vara annat än ett läkemedel och af denna anledning ej föremål för patent; att af de ämnen, som ingingo i amykos, hade glycerin, kryddnejlikor, æteriska oljor och borax länge varit begagnade just till cosmetica, och att, då den fria borsyrans antiseptiska egenskap länge varit bekant, Styffe ansåge amykos icke vara en ny uppfinning, som kunde vara föremål för patent, äfven om den icke vore ett läkemedel. 3:o) Af kommerskollegium till Kongl. Maj:t i nämnde Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 20 s. 306 Sida 306 i årgången börjar här ЗОВ Intrång i patenträtt. rättegång, deruti kollegium, efter att hafva gendrifvit Styffes åsigt, att amykosen såsom ett läkemedel ej skulle vara föremål för patent, hufvudsakligen anför: att frågan huruvida uppfinningen borde anses såsom ny eller icke, jemlikt 12 och 14 § i patentförordningen, tillhörde domstols pröfning och icke borde af kollegium undersökas och bedömas; att så länge patentskyddet vore i lagstiftningen medgifvet och uppfinnaren tillförsäkradt, vore det af vigt att den, för vissa fall i sakens egen natur liggande, svårighet att inom de af lagstiftaren åsyftade gränser upprätthålla detta skydd, icke blefve än mera förökad derigenom, att skyddet kunde kringgås eller göras overksamt medelst vidtagande af någon för uppfinningens ändamål oväsentlig eller mindre väsentlig förändring i hvad till uppfinningen hörde, för att på grund af den sålunda åstadkomna olikheten få det i hufvudsaken oförändrade och blott i bisak förändrade föremålet för ett patent att i dithörande rättsfrågor betraktas såsom någonting annat än den patenterade uppfinningen, och på denna väg kunna obehörigen tillegna sig frukten af hvad den egentliga uppfinnaren uttänkt eller uppdagat. För att ådagalägga den väsentliga verkan, de af honom använda balsamiska ämnen egde, företedde Holmström intyg af öfverkirurgerne C. G. Santesson i Stockholm, C. J. Ask i Lund och J. Nicolaysen i Christiania, deruti yttrades, af Santesson: att medlet hade visat en fördelaktig verkan såsom renande och befordrande läkning, och att god grund funnes att antaga, det detta medel skulle vinna en vidsträckt användning i såväl den chirurgiska som den medicinska praktiken genom den framstående antiseptiska verkan i förening med det fördelaktiga inflytande på såriga och retade ytor, som glycerinet och de jemte detta i lösningen ingående balsamiska ämnena i och för sig egde; af Ask, som i öfrigt instämde med Santesson, att sjukdomsfall, som trotsat hvarje annan under längre tid använd behandling, på en jemförelsevis kort tid blifvit fullständigt botade efter begagnandet af den balsamiska amykos-aseptinen; samt af Nicolaysen, som jemväl förenade sig i Santessons uttalade mening, att medlet s. 307 Sida 307 i årgången börjar här hade den fördel framför annan i handel varande amykosaseptin, att det icke smärtade vid användandet på sårytor. Bolaget åter åberopade såsom stöd för sin talan den omständigheten, att kommerskollegium i Februari 1873 afslagit en af Holmström gjord ansökning om patent å rätt att sjelfständigt bereda balsamisk amykos-aseptin genom upplösning af balsamiska ämnen i borsyrelösning, samt att patent å beredande af dylikt preparat beviljats Holmström först sedan han inskränkt sin ansökan till rätt att få upplösa halsamiska ämnen i Gahns amykosblandning. Bolaget företedde berörde ansökningshandlingar, deraf inhemtades, att den af Holmström i Februari 1873 inlemnade beskrifning vore, med undantag af ingressen, ord för ord lika med den af honom påföljde April inlemnade, hvarå patent följde, endast med den skilnad, att då i den första beskrifningen det hette: »dessa mina fabrikater tillredas så, att i 2 kannor concentrerad borsyrelösning ytterligare upplösas» etc., så vore i den senare beskrifningen orden »concentrerad borsyrelösning» utbytta mot orden »Gahns blandning». Den 11 Februari 1873 yttrade kommerskollegium i anledning af den första ansökningen, att, då det sålunda framstälda sätt att åstadkomma ett preparat, kalladt balsamisk amykos-aseptin, icke vore af beskaffenhet att kunna anses hvarken såsom sådan ny uppfinning eller sådan förbättring af äldre dylik, att erhållande af patent derå vore förenligt med grundsatsen i 2 § af patentförordningen, funne kollegium det sökta patentet icke böra beviljas. Holmström genmälde i anledning häraf, att kollegii första beslut grundade sig på ett misstag, hvilket dock kollegium rättat genom att sedermera medgifva honom patent. I utslag den 4 Mars 1876 utlät sig rådst.-r:n, att enär Holmström, hvilken erhållit patent å ett af honom uppfunnet sätt att af den för Gahn patenterade amykos bereda så kallad balsamisk amykos-aseptin, erkänt, att han för samma beredning, i stället för att förskaffa sig Gahns aseptin, sjelf tillverkat den behöfliga aseptinen, funne rådst.-r:n Holmström s. 308 Sida 308 i årgången börjar här vara öfvertygad att hafva gjort inträng i Gahns patenträtt, hvilken innehades af aseptin-amykos-aktiebolaget, och dömde förthy Holmström, jemlikt 13 § i K. F. den 19 Augusti 1856, att derför böta 200 kr., deraf hälften till patentinnehafvaren och hälften till de fattige i den församling, der Holmström vore boende. Holmström klagade hos Svea hofrätt. Enligt utslag den 25 Januari 1877 fann hofr:n ej skäl att i rådst.-r:ns utslag göra ändring. Om detta utslag förenade sig fiskalen Lundberg samt v. häradsh:ne Ahlgren och Elliot. Frän beslutet voro fiskalen Westrin och hofr.-rådet Schöning skiljaktige, hvarvid den förre afgaf följande yttrande, deruti hofr.-rådet Schöning instämde: »Ehuru upplyst är, att, efter det dels fabriksidkaren Gahn genom kommerskollegii den 23 Maj 1871 meddelade patentbref erhållit patent under 12 års tid å ett kemiskt preparat, benämndt »amykos», och dels Holmström genom bemälda kollegii den 8 April 1873 utfärdade patentbref tillagts patent under fem års tid å ett genom till kollegium ingifven beskrifning uppgifvet sätt att af den för Gahn patenterade amykos bereda vissa preparat, benämnda »balsamisk amykos-aseptin», Holmström vid tillverkningen af preparat, som han kallat balsamisk amykosaseptin, icke begagnat den af Gahn eller aseptin-amykosaktiebolaget, å hvilket Gahns patenträtt sedermera öfvergått, fabricerade amykos, utan sjelf låtit till alla delar verkställa blandningen af de ämnen, hvaraf preparatet bestått, samt dervid användt till en del ämnen af samma slag som dem, hvilka, enligt den af Gahn å hans uppfinning till kollegium ingifna beskrifning, uti amykos inginge; likväl och som Holmström härigenom desto mindre kan, enligt min åsigt, anses hafva gjort sig skyldig till ansvar för intrång i patenträtt, som, med afseende å stadgandet uti 2 § 3 mom. af K. F. den 19 Augusti 1856 angående patenter, Gahn icke genom det honom meddelade patentet kunnat vinna privilegium att, med alla andras uteslutande, använda de ämnen, hvaraf amykos är sammansatt, i de fall, då ämnena icke s. 309 Sida 309 i årgången börjar här aro sammansatta pä enahanda sätt som amykos; alltså finner jag, som lemnar den af aseptin-amykos-aktiebolaget förda talan utan afseende, skäligt i anledning af Holmströms besvär att, med ändring af rådst.-r:ns utslag, Holmström från ansvars- och ersättningsskyldighet befria.» Holmström fullföljde målet till Kongl. Maj:t och anhöll om vittnesförhör med en apothekare och en pharmaceut till bestyrkande af ett intyg, deruti desse uppgifvit: att i den balsamiska amykos-aseptin, Holmström beredde, någon dekokt å kryddnejlikor icke begagnades eller kunde begagnas, enär dess användande skulle förderfva Holmströms fabrikat och helt och hållet upphäfva det med hans uppfinning afsedda ändamålet, nämligen att förtaga den irriterande verkan, som den Gahnska aseptinen i följd af nejlikedekokten medförde, samt att attestanterne, som vore laboranter vid Barnängens tekniska fabrik och beredde den balsamiska amykosaseptinen, kunde intyga, att denna vore ett från Gahns amykos skiljdt kemiskt preparat. Vid målets föredragning den 23 Oktober 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck), fann H. D. icke skäl att bifalla Holmströms i de underdåniga besvären framstälda anhållan om vittnesförhör eller att i hofr:ns utslag göra ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.