--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 320 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 320 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-10-17 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-320/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 320 Ansvar å lots för det han af vårdslöshet satt fartyg på grund (ångfartyget "Sydkusten"). Kgl. Reglementet för lots- och fyrstaterna d. --- Ångfartyget »Sydkusten», fördt af ångfartygsbefälhafvaren C. J. Nordström, afgick den 24 Juli 1876 på aftonen från Norrköping till Lübeck. Sedan lotslärlingen N. J. Boqvist följande morgon vid solens uppgång klockan 4 vid vackert väder öfvertagit kommandot, grundstötte fartyget klockan 1/26 på morgonen omkring 1 mil från Waldemarsvik vid s. k. Kråksmålaström under full fart, dock utan att stanna, men med den påföljd, att vid framkomsten till Waldemarsvik ett af propellerbladen befanns afslaget. Då fartyget framkommit till destinationsorten, afgaf Nordström in- s. 321 Sida 321 i årgången börjar här för konsuln i behörig ordning sjöförklaring, under edlig förpligtelse underskrifven af 3 utaf besättningen; och tillskref Nordström den timade olyckshändelse den omständigheten, att Boqvist, ehuru af honom varskodd, hållit för nordligt i farvattnet. Vid den undersökning, som med anledning af grundstötningen hölls inför rådst.r:n i Norrköping, yrkade Nordström att, i enlighet med 2 af Motala varf i Norrköping utfärdade qvitterade räkningar, af Boqvist utbekomma skadeersättning med tillhopa 1,059 kr. 76 öre. Beträffande olyckshändelsen uppgaf Boqvist, att, sedan han ifrågavarande dag klockan 1/2 5 på morgonen emottagit kommandot å »Sydkusten» för att lotsa fartyget till Waldemarsvik och ankommit till Kråksmålaström, som utgjorde ett trängre sund i viken med en muddrad ränna i sandbotten af 40—50 fots bredd och 14 1/2 fots djup, hade fartyget, som låg 11 fot djupt, med full fart, såsom vanligt vore med så pass grundgående fartyg, ingått i rännan; att Boqvist, som kort derefter förmärkt, att fartyget i strömmen grundstött med aktern, vid framkomsten till Waldemarsvik af maskinisten erhållit underrättelse om att ett af propellerbladen någon stund förut gått förlorad!: att Boqvist sedermera, vid verkstäld undersökning af strömmen funnit, att en del stenar, som tillförene legat fast i strömbankens sandlager, sannolikt genom många ångares passerande derstädes med full fart, legat nedfallna i strömmen, livilket ej varit händelsen då Boqvist förut undersökt farvattnet; att Boqvist, som antoge det vara möjligt, att ångfartyget med propellern kommit emot en dylik sten, af sådan anledning icke ville bestrida, att propellerbladet förlorats under hans lotsning, men att Boqvist icke ville medgifva det framstälda ersättningsanspråket, då förlusten härrört af en ren olyckshändelse. På anmälan af lotsfördelningschefen, löjtnanten Henrik Werner, företog krigsrätten vid flottans station i Stockholm målet till handläggning, hvarvid allmänna åklagaren emot Boqvist framstälde laga ansvar för vållande till grundstötningen. Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 21 s. 322 Sida 322 i årgången börjar här I utslag den 15 December 1876 ansåg krigsr:n det vara ostridigt, att ångfartyget »Sydkusten» den 25 Juli 1876 klockan y2 6 på morgonen vid passerande af den s. k. Kråksmålaström, under lotsning af Boqvist, i klart väder grundstött med den påföljd, att ett propellerblad afbrutits, och dömde förthy, enär Boqvist, hvilken till sitt fredande föreburit att stenar, som legat fast i strömbankens sandlager, nedramlat i segelrännan och att fartyget antagligen stött mot en sådan sten, icke i någon mån styrkt denna uppgift och ej heller haft något att erinra mot riktigheten af de i målet ingifna räkningar, enligt hvilka kostnaderne för fartygets iståndsättande uppgått till 1,059 kr. 76 öre, under åberopande af 41 § 2 mom. i reglementet för lots- och fyrstaterne, Boqvist, som förut icke varit för dylik förseelse straffad, att för det han af vårdslöshet under lotsning satt fartyg på grund, deraf ringa skada skett, böta 150 kr. samt att ersätta rederiet för ångfartyget »Sydkusten» kostnaden för skadans afhjelpande med nämnda belopp 1,059 kr. 76 öre. Boqvist klagade hos krigshofr:n: Motparten hade icke på ringaste sätt styrkt, att propellerbladet förlorats under den tid Boqvist lotsat fartyget eller att han fört detsamma ur rätta farleden. Stöten hade icke varit mera märkbar, än då rodret häftigt lägges åt sidan, hvilket Boqvist jemväl vid tillfället antagit vara fallet. Sjöförklaringen vore ej heller beedigad. Boqvist bestrede derföre att bladet afbrutits under den tid han lotsat. Dessutom vore antagligt, att bladet afslagits i den krångliga farleden utanför Norrköping eller eljest varit skadadt. Boqvist hade i allt fall icke godkänt räkningarne och kunde ej vara skyldig betala det belopp Nordström låtit sig affordras utan undersökning huruvida arbetet icke kunnat verkställas för billigare pris än det i räkningarne upptagna. Härtill genmälde Nordström, att Boqvist icke gittat i ringaste mån styrka sina lösa och obefogade antaganden om och när fartyget erhållit skadan; och kunde kostnaderne icke anses för högt tilltagne, då ersättning för tidspillan m. m. ej debiterats. s. 323 Sida 323 i årgången börjar här I utslag den 18 Maj 1877 yttrade krigshofr:n, att krigshofr:n väl funne, att ångfartyget »Sydkustens» den 25 Juli 1876, under lotsning af Boqvist, skedda grundstötning vid passerandet af Kråksmålaström måste tillskrifvas bristande uppmärksamhet af Boqvist, men att deremot det ej finge, emot Boqvists bestridande, anses lagligen styrkt, att den å fartygets propeller under ifrågavarande resa inträffade skada, om hvilken, såvidt undersökningsprotokollen gåfve vid handen, ej något vid sjelfva grundstötningen försports, utan först efter det fartyget anländt till Waldemarsvik kännedom erhållits, tillkommit af åtalade grundstötningen; och enär, vid sådant förhållande, af samma grundstötning, den der ej verkat något uppehåll för fartyget, som genast fortsatt resan till Waldemarsvik och omedelbart derefter vidare, någon skada ej bevisligen följt, ändrades på det sätt krigsr:ns utslag, att Boqvist befriades från den honom af krigsr:n ålagda skyldighet att ersätta kostnaden för afhjelpandet af den å ångfartyget »Sydkustens» propeller timade skada samt dömdes, för det han vid uppgifna tillfället af vårdslöshet satt samma ångfartyg på grund, att, jemlikt 41 § 2 mom. i reglementet för lots- och fyrstaterne den 9 Juli 1862, böta 75 kr. Nordström fullföljde målet till Kongl. Maj:t och anmärkte, att Boqvist icke under målets handläggning gjort någon invändning emot räkningarnes belopp, hvarjemte Nordström, under anhållan om vittnesförhör derest desamma bestredes, företedde intyg af styrmannen och maskinisten å »Sydkusten», deraf inhemtades, att de bägge tjenstgjort å fartyget då detsamma ifrågavarande den 25 Juli under Boqvists lotsning grundstött; att maskinisten, som varit nere i maskinrummet, genast förmärkt haltning i maskinen, samt att styrmannen, som varit uppe å däck, omedelbart af fartygets gång känt att skada träffat maskinen; att, då fartyget omkring 1/2 timma senare inkommit till Waldemarsvik, bägge tydligen sett, att ena propellerbladet var afslaget; samt att vid fartygets rengöring i torrdocka omkring 14 s. 324 Sida 324 i årgången börjar här dagar före olyckshändelsens inträffande propellern och dess blad befunnits i utmärkt skick. Uti ingifven förklaring anförde Boqvist: Då Nordström icke veterligen vore hufvudredare för fartyget och ej heller företett hufvudredarens fullmakt att i målet föra rederiets talan, saknade Nordström all befogenhet att i målet uppträda. Ansåge likväl Kongl. Maj:t besvären kunna till pröfning upptagas, bestrede Boqvist i allt fall vittnesförhöret, enär de till vittnen åberopade personerne icke vore i tillfälle att styrka, det propellerbladet genom Boqvists förvållande afbrutits. Antagligt vore, att propellern redan förut varit skadad, ehuru styrmannen och maskinisten först genom stöten gjorts uppmärksamma på maskinens ojemna gång. Dessutom hade Boqvist aldrig medgifvit, att skadan skett genom hans försummelse, helst kändt vore, att farvattnet utanför kusten vore uppfyldt med pålar, hvadan sannolikt vore, att en vakare (groft trästycke af 4 à 5 fots längd) kommit i propellern, som derigenom afbrutits, utan att Boqvist derför kunde gifvas någon skuld. Vid målets föredragning den 17 Oktober 1877 inför H. D. (i närvaro af just.-råden Wretman, Naumann, Olivecrona, Lindhagen och Hernmarck, generalmajoren Sandels och konteramiralen Lagercrantz) ansågo just.-råden Olivecrona och Hernmarck, att, i anledning af Boqvists i den underdåniga förklaringen gjorda invändning emot Nordströms behörighet att i målet fullfölja talan för ångfartyget »Sydkustens» rederi, Nordströms yttrande öfver förklaringen borde genom N. Rev:s försorg infordras; hvaremot H. D:s öfriga ledamöter förklarade sig beredde att målet i befintligt skick afgöra; och som Nordström, hvilken icke ens uppgifvit, att han egde del i det af honom förda ångfartyget »Sydkusten», ej styrkt, att han af fartygets hufvudredare blifvit lagligen befullmäktigad att hos Kongl. Maj:t öfverklaga krigshofr:ns ifrågavarande utslag, samt Nordströms egenskap af befälhafvare å nämnda fartyg icke enligt lag berättigade honom att å rederiets vägnar föra den af honom hos Kongl. Maj:t nu fullföljda talan; alltså funno H. D:s flesta ledamöter, med s. 325 Sida 325 i årgången börjar här bifall till Boqvists i förklaringen gjorda invändning, livad Nordström till vinnande af ändring i krigshofr:ns utslag anfört, icke kunna till pröfning upptagas. Då Nordström, utan anmärkning från Boqvists sida, vid krigsr:n såsom målsegare utfört talan och äfven i krigshofr:n uppträdt såsom Boqvists rätte motpart, samt Boqvist häremot ej förebragt någon omständighet, som gåfve anledning antaga annat förhållande än att Nordström egde rätt i saken tala, funno just.-råden Naumann och Lindhagen Boqvists först hos Kongl. Maj:t gjorda invändning emot Nordströms behörighet att i saken föra talan ej förtjena afseende. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.