--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 422 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 422 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-12-11 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-422/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 422 Skogsafverkningskontrakt för 50 år. Tvist derom huruvida endast den skog var såld, som vid kontraktets ingående höll 12 tum i stubben och derutöfver, eller äfven yngre skog. Ersättning, att bestämmas af gode män, för obehörig afverkning. --- Den 29 December 1855 upprättades emellan åtskilliga hemmansegare i Handog, å ena, samt Magnus Andersson i Korsta, å andra sidan, ett så lydande kontrakt: »Underskrifne hemmansegare uti Handogs by upplåta och försälja härigenom till kyrkovärden Magnus Andersson eller dess rättsinnehafvare för en tid af 50 år från nedanskrifne dag afverknings- och nyttjanderätten till all under våra hemman å det s. k. fäbodelandet, som oskiftadt är, nu växande och under nämnda tid tillväxande furuskog, som innehåller 12 tum och derutöfver, men icke under, i stubben om 1 alns höjd från marken; förbehållande oss likväl att, om vi så nödigt finna, gagna skog å samma trakt till husbehof». Detta kontrakt, som till säkerhet för dess bestånd, jemlikt K. F. den 9 November 1844, intogs i Liths här.-rätts inteckningsprotokoll och derefter till inteckningen behörigen förnyades, blef sedermera af Magnus Andersson transporterait på Sunds bolag. Till 1874 års hösteting med Liths härad uttog Sunds bolag stämning å Erik Andersson, Salomon Pehrsson, Johan Eliasson, Erik Pehrsson, Pehr Ersson och Olof Andersson, emellan hvilka ifrågavarande fäbodeland skiftats, äfvensom å Olof Paulsson, hvilken sistnämnde enligt kontrakt af den 19 Maj 1873 för en tid af 35 år och 8 dagar från kontraktets dag af Olof Andersson inköpt all å dennes fäbode- s. 423 Sida 423 i årgången börjar här landsskifte befintlig furuskog, som kunde till afsalu användas och vore under 12 verktum öfver stubben på en alns höjd från marken; yrkande bolaget, att bemälde hemmansegare måtte förpligtas att till bolaget utgifva ersättning för det de under vintern 1873—74 olofligen afverkat och till afsalu användt uppgifvet antal träd under 12 verktum i stubben 1 aln från marken. Jordegarne, som medgåfvo att det uppgifna antalet träd fällts å deras skiften, förklarade, att de enligt kontraktet sålt allenast den skog, som vid kontraktets upprättande höll 12 tum i stubben och derutöfver, men ingalunda den skog, som då var under 12 tum i stubben. På grund häraf ansågo de sig icke hafva öfverskridit sin kontraktsenliga rätt, hvadan käromålet bestreds. Olof Paulsson, som jemväl vidgick, att han låtit fålla de å Olof Anderssons skifte afverkade träd, åberopade det dem emellan upprättade kontrakt. Sunds bolag anmärkte, att enligt ordalydelsen i kontraktet hade derigenom försålts icke blott de träd, som vid försäljningstillfället uppgått till den uppgifna dimensionen, utan äfven de träd, som under kontraktstiden tillväxte till nämnda dimensioner, hvadan motparterne varit till den erkända afverkningen oberättigade. Härtill genmälde jordegarne: Vid den tid, då kontraktet upprättades, var virke med 12 tums dimension i storändan knappast säljbart, utan kunde afyttras först då det uppnådde 12 tum i lilländan. Derföre och då den skog, som vid kontraktets upprättande höll 12 tum vid stubben 1 aln från marken, ansågs kunna under de kontraherade 50 åren tillväxa till den storlek, att den blefve säljbar, hade byamännen med det i kontraktet förekommande uttrycket »under nämnda tid tillväxande furuskog, som innehåller 12 tum och derutöfver» etc. endast åsyftat, att den skog, som vid kontraktets upprättande höll allenast 12 tum vid stubben och således icke var säljbar sådan den då befanns, skulle under den kontraherade tiden tillväxa till erforderlig storlek. Ett i målet afhördt vittne, som förmälde sig hafva s. 424 Sida 424 i årgången börjar här varit närvarande vid aftalet emellan Handogs byamän och Magnus Andersson rörande ifrågavarande skogsupplåtelse och skrifvit det derom upprättade kontrakt, uppgaf, att, enligt vittnets uppfattning, med försäljningen afsetts den skog, som vid salutillfället innehöll 12 tum och derutöfver i stubben, samt att kontrahenternes mening, såvidt vittnet uppfattat och i kontraktet uttryckt densamma, vid aftalet varit, att, om under de kontraherade 50 åren något träd tillväxte så, att det uppginge till eller öfverstege 12 tum i stubben, skulle det tillhöra köparen, men att, så länge det ännu icke växt till nämnda dimension,, det skulle vara säljarnes egendom. Parterne bestredo å ömse sidor vittnets tolkning af kontraktet; och anmärktes af bolaget, att detsamma icke kunde medgifva, det säljarne skulle vara egare af träden så länge dessa ännu icke uppnått det uppgifna tumtalet, samt af byamännen, att den af vittnet antagna tolkning af kontraktet skulle hafva till följd att, så snart ett träd närmade sig storleken af 12 tum i stubben, säljarne skulle kunna genom dess afverkande förhindra köparen att deraf komma i besittning, hvilket skulle medföra skogens utödande. Här -r:n yttrade i utslag den 29 Juni 1875: att, enär åt ifrågavarande på bolaget dåmera transporterade kontrakt af den 29 December 1855, med afseende å ordalydelsen i detsamma, icke kunde gifvas annan tolkning, än att derigenom upplåtits rätt till icke allenast de träd, som vid den tidpunkt, då försäljningen egde rum, innehållit uppgifna tumtal på angifha afstånd från marken, utan äfven sådana träd, som genom tillväxande under den i kontraktet utsatta tid af 60 år kunde uppnå den storlek, att de uppginge till eller öfverstege nämnda mått, samt i saken icke vore lagligen styrkt, att på grund af särskildt aftal eller annorledes kontraktet i berörda afseende borde annorlunda förstås, än ordalagen sålunda inneburo; ty och som vid sådant förhållande byamännen icke kunde anses berättigade att under den tid, kontraktet afsåge, å ifrågakomna mark: bedrifva afverkning till afsalu eller åt annan person sådan afverkning upplåta, men å deras sida vore medgifvet, att följande såg- s. 425 Sida 425 i årgången börjar här timmerträd till afsalu der afverkats, nämligen å Erik Pehrssons och Salomon Pehrssons skifte 98 st., â Erik Anderssons skifte 38 st., å Per Erssons skifte 87 st, å Johan Eliassons skifte 38 st. samt å Olof Anderssons skifte 21 st., sistnämnda antalet af Olof Paulsson, till hvilken Olof Andersson, jemlikt åberopade afhandling den 19 Maj 1873, upplåtit under viss tid rätt till den å Olof Anderssons fäbodelandsskifte befintliga furuskog under förberörda tumtal; alltså och då det icke blifvit mot Erik Anderssons och hans medparters bestridande visadt, att byamännen, hvilka genom förstomförmälda kontrakt tillförsäkrats rätt att till husbehof använda äfven af den försålda skogen, obehörigen afverkat eller låtit afverka mera än nyssnämnda af dem medgifna antal träd, blef den af bolaget i saken förda talan sålunda bifallen, att Erik Andersson och öfriga 5 jordegarne förpligtades att till bolaget utgifva ersättning för ofvanberörda å deras skiften ostridigt till afsalu afverkade träd, hvar och en för det antal, som å hans skifte afverkats, hvilken ersättning skulle, i händelse parterne derom icke åsämjdes, bestämmas af 3 gode män, af hvilka parterne skulle utse en å hvardera sidan och de sålunda utsedde, eller, om de ej kunde derom öfverenskomma, kronofogden i orten den tredje. De 6 jordegarne jemte Olof Paulsson vädjade till Svea hofrätt, under yrkande om sakens återförvisning till här.-r:n för vittnesförhör med 2:a vittnet å kontraktet, Nils Olofsson, och dennes konfrontering med förut hörda kontraktsvittnet; och företedde parterne en af Nils Olofsson utfärdad attest af innehåll, att han, som tillkallats att bevittna ifrågavarande kontrakt, uppfattat detsamma sålunda, att byamännen derigenom försålt den furuskog, som då var 12 tum och derutöfver i stubben på 1 alns höjd från marken, men från köpet undantagit sådan furuskog, som då var under 12 tum i stubben. Enligt dom den 9 November 1876 pröfvade hofr:n, utan afseende å Erik Anderssons och hans medparters begäran om vittnesförhör, rättvist gilla här.-r:ns utslag. s. 426 Sida 426 i årgången börjar här Erik Andersson och hans medparter sökte ändring hos Kongl. Maj:t. Enligt kontraktet hade säljarne uppenbarligen egt att genast efter detsammas undertecknande nedhugga all skog af mindre dimensioner än 12 verktum i stubben, vid hvilket förhållande väl den omständigheten, att säljarne ej begagnat sig af denna sin rätt, icke borde föranleda dertill, att köparen skulle för intet åtkomma den skog, som säljarne sig förbehållit. På grund häraf yrkades, att käromålet måtte ogillas eller att saken måtte till här.-r:n återförvisas, på det de måtte blifva i tillfälle att genom kontraktsvittnets afhörande styrka, att aftalet borde så tolkas, som de uppgifvit. N. Rev. (rev.-sekr:ne von Bahr och Herslow, föredragande, samt konst, rev.-sekr. Lilienberg) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. Saken föredrogs den 6 November 1877 inför H. D.; och emedan, på sätt domstolarne yttrat, afverkningskontraktet måste så tolkas, att genom detsamma upplåtits jemväl de träd, som genom tillväxt under kontraktstiden uppnådde den i kontraktet omförmälda tjocklek; ty och då Erik Andersson och hans medparter icke ens uppgifvit, mindre visat, att de afverkade träd, hvarom fråga vore, ej hört till dem, som enligt en sådan tolkning af kontraktet, bolaget tillkomme, funno H. D:s fleste ledamöter, (just.-råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann och Lindhagen), ej skäl att göra ändring i hofr:ns dom. Just.-råden von Hofsten och Huss biföllo det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.