--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 460 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 460 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-12-28 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-460/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 460 A. säljer varor till В., hvilken betalar dessa med accepterad vexel daterad i September 1875 att inlösas tre månader derefter. Detta sker icke på förfallodagen, hvarefter B. i Januari 1876 försättes i konkurstillstånd. Under tiden hade varorna afgått med sjölägenhet --- J. P. Hornung i Middlesbro i England sålde i September 1875 till Gefle varfsaktiebolag 150 tons tackjern, 230 tons smideskol, 111 tons cokes och 140 st. mattor, hvilka varor inlastades i fartyget »Kong Karl» i Middlesbro. Fartyget råkade under öfverresan ut för storm och inkom i hafveri till Göteborg samt undergick derstädes reparation. Såsom betalning för varorna hade bolaget accepterat s. 461 Sida 461 i årgången börjar här en den 23 September 1875 utstäld vexel å 643 pd 11 sh. 4 pence att betalas 3 månader derefter. Vexeln infriades emellertid icke â förfallodagen, hvarefter bolaget den 17 Januari 1876 försattes i konkurstillstånd. Till den 3 April 1876 instämde Hornung till rådst.-r:n i Gefle bolagets konkursmassa, dervid han anförde: Att fartyget efter i Göteborg undergången reparation väntades till Gefle; men då bolaget instält sina betalningar innan vexeln till betalning förfallit och bolaget sedermera råkat i konkurs, hvarefter massan vägrat infria vexeln, så ansåge Hornung sig vara berättigad att qvarhålla lasten, derest icke konkursmassan ville betala densamma genom att infria vexeln. På grund häraf yrkade Hornung, att konkursboet måtte förklaras oberättigadt art emottaga samma last, derest borgenärerne ej betalade densamma eller vexeln infriades. Hornung åberopade l:o) Certepartie, uppgjordt den 10 September 1875 emellan Hornung och befälhafvaren å »Kong Karl», börjande sålunda: »Det är denna dag ömsesidigt öfverenskommet emellan kapten Jacobsen å fartyget »Kong Karl», hvarå han är befälhafvare, och J. P. Hornung, agent för befraktarne af sagda fartyg för närvarande resa härifrån till Gefle, att sagda fartyg skall afgå till Gielles varf och der inlasta 200 tons jern, 250 tons kol och resten cokes och, sedan fartyget är så lastadt, skall befälhafvaren med fartyget afsegla till Gefle och aflemna samma last till sagde befraktares order. (Härefter följa bestämmelser om frakt och liggedagar). Denna befraktning är afslutad genom J. P. Hornung för räkning annan person, boende utomlands, och är det öfverenskommet, att allt ansvar för den förre upphör i hvarje hänseende så snart han har afskeppat lasten. — — — — H. Jacobsen. J. P. Hornung.» 2:o) En den 23 September 1875 daterad faktura, stäld på Gefle varfs aktiebolag och upptagande bolaget till last dels de ifrågavarande varorna och dels assurans till belopp af 20 pd 13 sh. 4 pence; slutande fakturans belopp på 643 pd 11 sh. 4 pence. s. 462 Sida 462 i årgången börjar här 3:o) Konnossement, utfärdadt af Jacobsen den 23 September 1875, deri hån erkände sig hafva emottagit 150 tons tackjern, 111 tons cokes och 230 tons smideskol att levereras i Gefle; varande konnossementet utfärdadt i tre exemplar. Jemväl konkursmassans gode män företedde i hüfvudskrift ett exemplar af konnossementet, å hvars baksida fanns tecknadt »J. P. Hornung». 4:o) Ifrågavarande vexel, utstäld af Hornung den 23 September 1875 till Gefle varfsaktiebolag att 3 månader derefter till Guilletmot & Weyland betala 643 pd 11 sh. 4 pence; innehållande vexeln vidare, att valuta emottagits enligt endossement efter kurs, som vore å förfallodagen gällande. 5:0) Intyg af notarius publicus i Gefle, att vexeln den 24 December 1875 för bristande betalning i laga ordning protesterats. • Hornung anförde: Då den omtvistade varan ännu låge qvar i fartyget och således ej levererats före bolagets konkurs, vid hvilket förhållande och enär köparen ej ens fått tillfälle bese och godkänna densamma, handeln ej gått i fullbordan, och då varorna blifvit skepparen anförtrodde af Hornung och icke af bolaget, som aldrig derom med honom aftalat, ansåge Hornung sin rätt till ifrågakomna varor, som således icke kunde sägas hafva kommit köparen tillhanda, fullkomligt klar. Konkursmassan genmälde, att lasten redan blifvit af fartygets befälhafvare för bolagets räkning emottagen; att i samma stund skepparen tecknade konnossementet samt Hornung emottog och endosserade detsamma, afhände han sig eganderätten till lasten, hvaremot skepparen åtog sig att hålla lasten tillhanda åt den, som innehade det endosserade konnossementet; att vid sådant förhållande intet aftal emellan skepparen och lastegaren erfordrats; att eganderätten till lasten äfven på den grund öfvergått till bolaget, att den inlastats för bolagets räkning och fraktats på bolagets risk, hvilket framginge af den ingifna fakturan, deruti assurans funnes bolaget debiterad; samt att Hornung på grund häraf s. 463 Sida 463 i årgången börjar här vore pligtig i likhet med andra borgenärer ingå i konkursmassan. Härpå svarade Hornung, att den omständigheten, att assurans för varan blifvit i fakturan debiterad bolaget, icke kunde verka aftalets fullbordan, enär allenast till följd af vanlig coutume afsändare plägade assurera varan för emottagarens räkning och, om den ginge förlorad, hölle sig till assuransersättningen; att i allt fall assuranskontraktet, som vore ett särskildt vinst- och förlustkontrakt, ej inverkade pä frågan, samt att accept af vexeln ej finge anses såsom betalning utan allenast såsom löfte om sådan. Vid målets afgörande i rådst.-r:n yppade sig olika meningar. T. f. brottmålsnotarien Berlin yttrade: »Som ostridigt är, att Hornung den 23 September 1875 uti fartyget »Kong Karl» inlastat ifrågavarande af honom till Gefle varfsaktiebolag försålda parti tackjern, smideskol och cokes, jemte bastmattor, samt Hornung, hvilken i certeparti, upprättadt med fartygets befälhafvare, H. Jacobsen, fritagit sig från ansvar för lasten så snart densamma blifvit afskeppad, låtit assurera varorna för bolagets räkning äfvensom till bolaget öfversändt det af Jacobsen å lasten tecknade konnossement in blanko endosseradt, hvarefter Hornung å varornas fakturabelopp utstält vexel å bolaget, å hvilken vexel han ock erhållit bolagets accept; alltså och då i följd häraf samt med afseende jemväl å vanligt handelsbruk omförmälda varor måste anses hafva blifvit af Hornung till Jacobsen för bolagets räkning öfverlemnade, samt bolaget först derefter sökt att blifva i konkurs försatt, finner jag Hornungs yrkande om att bolaget må förklaras till samma varor oberättigadt icke kunna bifallas.» T. f. magistratssekreteraren Troilius utlät sig: »Som Hornung medgifvit, att han i September månad år 1875 i Middlesbro till Gefle varfsaktiebolag försålt omstämda varupartiet, och Hornung derefter för detsammas öfverförande hit till staden befraktat fartyget »Kong Karl», samt deraf måste antagas, att befälhafvaren å fartyget H. Jacobsen fått emottaga s. 464 Sida 464 i årgången börjar här ifrågavarande varor för aktiebolagets räkning, fasthellre som Hornung, efter det han träffat aftal med Jacobsen, att denne skulle vid framkomsten aflemna lasten till Hornungs order, till aktiebolaget öfversändt konnossementet å lasten behörigen endosseradt, och dessutom Hornung, som ombesörjt lastens försäkring, påfört aktiebolaget afgift derför äfvensom för assuransbrefvet; alltså och då, om än, såsom invändt blifvit, Hornung icke för varorna bekommit betalning, änskönt berörda konnossement före aktiebolagets först den 17 Januari 1876 började konkurs blifvit från Hornung aflemnadt till aktiebolaget i utbyte mot aktiebolagets accepterade vexel å fakturabeloppet, likväl det fall, som afses uti det af Hornung till stöd för sin talan åberopade lagstadgande, 38 § konkurslagen, icke i denna sak är för handen; ty och som Jacobsen jemlikt 97 § sjölagen är förpligtad att utlemna lasten till den, som enligt konnossementet visar sig vara behörig lastemottagare, pröfvar jag — jemväl med fästadt afseende derå, att aktiebolaget, såsom innehafvare före konkursens början af konnossementet, kunnat med laga verkan till annan person detsamma öfverlåta och den flytande lasten afyttra, hvilket innebär, att aktiebolaget till samma last förvärfvat eganderätten, äfvensom å det förhållande, att, derest fartyget hit anländt redan 1875, hvilket uppenbarligen vid dess befraktande åsyftats och hvilket i vanliga fåll med säkerhet bort hafva inträffat, lasten ostridigt skolat till aktiebolaget aflemnas, men den omständigheten, att fartyget af storm och deraf orsakadt hafveri blifvit förhindradt från att då framkomma, icke rimligen kan leda till förringande af aktiebolagets rätt till berörda i fartyget ännu befintliga last — rättvist ogilla käromålet och förklara Hornung oberättigad att omstämda lasten återfå.» Häremot anförde rådmannen Mellin: »Ehuru i saken förekommit, att, efter det Hornung enligt certeparti af den 23 September 1875 med fartyget »Kong Karl», kapten H. Jacobsen, aflastat ifrågakomna utaf Hornung under samma dag till Gefle varfsaktiebolag försålda parti tackjern, smideskol, cokes och bastmattor, att till befraktarens order här s. 465 Sida 465 i årgången börjar här i staden aflemnas, Hornung erhållit varfsaktiebolagets tre månader derefter till betalning förfallna accept à 643 pd 11 sh. 4 pence, hvaremot varfsaktiebolaget fått emottaga ett af Hornung in blanco endosseradt konnossement å lasten; likväl och emedan varfsaktiebolaget sedermera instält sina betalningar och iråkat konkurs, samt sagda vexel ej kan anses hafva emottagits i liqvid under annat vilkor, än att densamma skulle å förfallotiden inlösas; ty och då kaptenen Jacobsen ej heller, såvidt visaclt är, haft varfsaktiebolagets uppdrag att såsom bolagets ombud godset af Hornung emottaga, och detsamma vid sådant förhållande och ehuru för varfsaktiebolagets räkning och risk aflastadt, ej heller kan anses vara å lastningsorten af varfsaktiebolaget eller af annan för dess räkning emottaget, finner jag, jemlikt 38 § konkurslagen den 18 September 1862, rättvist att, med bifall till käromålet, förklara svarandebolaget oberättigadt att omstämda lasten erhålla annat än emot betalning af ofvannämnda vexel. Med anledning häraf blef den 1 Maj 1876 såsom rådst.-r:ns utslag afkunnadt, att rådst.-r:n funne käromålet icke kunna bifallas. Hornung fullföljde talan till Svea hofrätt, dervid åberopande hvad han i rådst.-r:n anfört. Bolaget bestred ändringssökandet under yrkande om fastställelse af rådst.-r:ns utslag. Hofr:n yttrade i dom den 28 December 1876: att enär ofvannämnda utaf bolaget accepterade vexel icke blifvit inlöst och betalning för varorna således ej blifvit erlagd; ty och som befälhafvaren å »Kong Karl» icke, såvidt visadt vore, haft bolagets uppdrag att såsom dess ombud emottaga varorna, vid hvilket förhållande desamma icke kunde anses hafva blifvit å lastningsorten af bolaget eller af annan för dess räkning emottagna, samt varorna ej heller sedermera kommit bolaget tillhanda, pröfvade hofr:n rättvist, jemlikt 38 § konkurslagen, med ändring af rådst.-r:ns utslag, förklara konkursboet icke vara berättigadt att erhålla ifrågakomna varor med mindre bolaget dem betalade. Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. s. 466 Sida 466 i årgången börjar här Sysslomannen i bolagets konkursmassa sökte ändring, dervid åberopande livad förut å bolagets sida anförts. N. Rev. (konst. rev.-sekr:ne Norberg och Lilienberg samt t. f. rev.-sekr. Westman, föredragande), hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Saken föredrogs den 27 November 1877 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.-råden frih. Leuhusen, Wretman, Huss, Svedelius och Östergren) biföllo N. Rev:s hemställan. Just.-råden Södergren och Naumann förenade sig i det yttrande, att som, enligt hvad af de företedda handlingarne och parternes anförande samt sjelfva de i afseende på deras lagliga verkan omtvistade händelsernas förlopp, uppenbart vore, det emellan Gefle varfsaktiebolag och Hornung slutna köp afsett att, i hvad dess verkställighet å säljarens sida anginge, detsamma, såsom vanligt vore då det gällde varornas försändning sjöledes emellan långt skiljda handelsplatser, skulle bringas till fullbordan icke så, att för Hornung såsom säljare skulle vara nödigt att sjelf eller genom ombud i köparens hemort till honom öfverantvarda varorna efter dessas, ankomst till stället, utan dermed, att till bolaget såsom köpare, hvar som helst det kunde ske, aflemnades sådant konnossement å de på fartyg afsända varorna, i förmågo hvaraf bolaget vore, med andras uteslutande, berättigadt att varorna såsom sin tillhörighet från det ankommande fartyget uttaga; med hvilken utväg för handelns bedrifvande det öfverensstämde, att den för köpeskillingsbeloppet dragna vexel kunde, i utbyte mot konnossementet, förses med bolagets ovilkorligt förbindande accept innan fartyget med varorna hunnit till bestämmelseorten anlända; samt utredt och ostridigt vore, att Hornung före bolagets försättande i konkurs tillstält bolaget så beskaffadt konnossement, inrättadt att gälla i hvarje innehafvares hand; alltså och enär efter detta tillgörande för bestämmande af eganderätten till de utskeppade varorna, hvarvid icke skett något förbehåll om behörighet för Hornung att i någon händelse, antingen konnossementet qvarblefve i första emottagarens hand eller s. 467 Sida 467 i årgången börjar här blefve till annan öfverlåtet, denna i utbyte mot ovilkorlig vexelaccept utgifna handling från bolaget eller annan innehafvare återfordra eller öfver varorna före, vid eller efter deras ankomst till bestämmelseorten vidare förfoga eller eljest lägga något hinder för skepparens i 97 § sjölagen och jenväl denna lags öfriga bestämningar angående konnossements betydelse och verkan grundade, således alls icke på möjligheten i någon förutsättning af skepparens enskilda ombudsmannaskap för varuemottagaren beroende skyldighet att, efter ankomsten till bestämmelseorten, utlemna lasten till konnossementets innehafvare, vare sig bolaget eller annan person, till hvilken denna handling kunde hafva blifvit öfverlåten, här, enligt just-rådens tanke, icke kunde anses vara för handen det fall, hvarom i 38 § konkurslagen sägs, att säljaren icke före köparens konkurs till honom eller annan för hans räkning aflemnat varorna, pröfvade, för sin del, just.-råden rättvist, med ändring af hofr:ns dom, rådst.-r:ns utslag att gilla. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 28 December 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.