--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 477 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 477 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-12-11 keywords: - Arrendator url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-477/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 477 Tvist huruvida boställsarrendator, som af ordförande i sjösänkningsbolag undfått och qvitterat ersättning för utrifna fiskebyggnader, varit berättigad att detta ersättningsbelopp uppbära eller borde detsamma återlemna. --- Högsbytorps by utgöres af hemmanet N:o 1, V4 mtl och kaptensbostället N:o 2 och 3 om 1 /s mtl. Landtbrukaren Hartzell, såsom arrendator af berörda boställe, uttog år 1865 till Handbörds här.-rätt stämning å hemmansegaren Johan Andersson i nämnda by med påstå- s. 478 Sida 478 i årgången börjar här ende att undfå del i ett ålfiske, hvilket denne innehade i den s. k. Torpeström. Här.-r:n yttrade i utslag den 8 Juni 1865: att då vattenfallet Torpeström, deruti ifrågavarande ålfiske vore inrättadt, låge längs Högsbytorps bys egor och ej vore deladt emellan de särskilda hemmanen i byn, samt Hartzell, såsom arrendator af bostället, följaktligen under sin arrendetid egde del i detta strömfall efter boställets del i byn, men Johan Andersson låtit bygga ålfisket, ålades, jemlikt 17 kap. 1 § och 20 kap. 1 § B. B., Johan Andersson att till Hartzell under dennes arrendetid afstå så stor del af ålfisket, som motsvarade boställets andel i byn, emot lösen, beräknad efter sjelfva fiskebyggnadens värde och bestämd af gode män. Åtskilliga hemmansegare väckte år 1866 fråga om sänkning af Em-ån vid Torpeström och utrifning af der varande vattenverk, i anledning hvaraf undersökning den 27 Augusti 1866 hölls af landtmätare, hvarvid det i Em-ån belägna ålfisket till Högsbytorp uppskattades till ett värde af 650 kr., deruti inberäknad ersättning för sjelfva fiskebyggnaden med 50 kr. Sedermera öfvergick arrenderätten till Högsbytorps boställe till Johan Petter Nilsson i Urkullen, hvilken enligt kontrakt af den 16 September 1865 af kaptenen C. Drangel arrenderade bostället från den 16 Mars 1867. Johan Petter Nilsson uttog derpå stämning å Johan Andersson till här.-r:n och yrkade, under åberopande af här.-r:ns ofvan anmärkta utslag, dennes förpligtande att till Johan Petter Nilsson afträda så stor del i ifrågavarande ålfiske, som belöpte på boställets 1 У8 mtl. Sedan behörigt regementsombud för bevakande af boställets rätt blifvit i saken hördt och biträdt Johan Petter Nilssons framstälda talan, ålade här.-r:n genom utslag den 3 Oktober 1867, under åberopande af sitt förut meddelade utslag, Johan Andersson att till Johan Petter Nilsson, såsom dåvarande arrendator af bostället, frånträda så stor del af ifrågavarande ålfiske, som motsvarade boställets del i byn emot lösen, på sätt i föregående utslaget blifvit bestämdt. s. 479 Sida 479 i årgången börjar här Ar 1876 instämde kammarherren H. af Harmens till Aspelands här.-rätt Johan Petter Nilsson och yrkade, att som denne, såsom innehafvare af ifrågavarande kaptensboställe, utaf den derå belöpande andel i den summa, hvartill ett för sänkning af Em-ån utrifvet ålfiske värderats, fått af Harmens, i egenskap af ordförande i direktionen för det bolag, som för sänkningen af ån bildats, emottaga den 22 September 1868 33 kr., den 18 Mars 1869 200 kr., den 24 April 1869 100 kr. och den 17 Juli 1871 100 kr., men Johan Petter Nilsson saknat laglig rätt att samma belopp uppbära, Johan Petter Nilsson måtte varda ålagdt att till Harmens återgälda beloppen med sammanräknadt 433 kr. jemte ränta. I genstämning framstälde Johan Petter Nilsson påstående, att Harmens måtte förpligtas att till honom, hvilken tillkomme 9/11-delar i berörda, till 650 kr. uppgående ersättningssumma, utgifva återstående oguldne 98 kr. 82 öre jemte 6 procent årlig ränta å hela den Johan Petter Nilsson tillkommande löseskilling 531 kr. 82 öre från den 27 December 1866, då bolaget öfvertagit ålfisket. Harmens företedde och åberopade 4 särskilda af Johan Petter Nilsson utfärdade qvittenser af den 22 September 1868, 18 Mars 1869, 24 April 1869 och 17 Juli 1871 å tillsammans 433 kr., utvisande, att Johan Petter Nilsson af doktor Moberger uppburit 33 kr. och öfriga beloppet af Harmens. Johan Petter Nilsson erkände dessa qvittenser, men bestred motpartens behörighet att föra talan om ifrågavarande medels återbärande, enär boställsdirektionen icke väckt ringaste anspråk på desammas återbekommande och indelningshafvaren öfverlåtit sin rätt på Nilsson, hvarom åberopades följande af Drangel den 1 November 1867 utfärdade bevis: »Att arrendatorn af bostället Högsbytorp Johan Petter Nilsson eger rättighet att för den tid, han arrenderar nämnda boställe, uppbära de inkomster, som kunna blifva af det derstädes varande ålfiske och som skulle tillfalla indelningshafvaren.» Johan Petter Nilsson anmärkte vidare, att den s. 480 Sida 480 i årgången börjar här i Handbörds här.-rätts föregående utslag stadgade lösen, som han haft att utgifva för boställets andel i fiskebyggnaderna, blifvit bestämd till 54 kr. Här.-r:n utlät sig i utslag den 8 Maj 1876: att enär Johan Petter Nilsson på grund af åberopade handlingarne endast i egenskap af arrendator af bostället och följaktligen endast så länge arrendet varade egde att för boställets del begagna ålfisket, samt han således ej egt rätt till den af bolaget utgifna lösen till större del, än som kunde motsvara hvad han sjelf efter ofvannämnda utslag såsom lösen för boställets andel af ålfisket erlagt, hvilket enligt Johan Petter Nilssons ej motsagda uppgift varit 54 kr.; alltså och då Harmens med Johan Petter Nilssons bevis styrkt och denne jemväl medgifvit, att han af den vid sänkningsföretaget bestämda lösen för ålfisket fått uppbära 433 kr., och Johan Petter Nilssons gjorda invändning, att Harmens icke vore behörig att återfordra ifrågasatta lösen vid det förhållande, att boställsdirektionen vid Kongl. Kalmar regemente ej gjort påstående derom, icke förtjenade afseende, funne här.-r:n rättvist att, med ogillande af Johan Petter Nilssons talan i öfrigt, berättiga Johan Petter Nilsson till ersättning för nyssberörde 54 kr., men förpligta honom att genast till Harmens emot qvitto gälda tillbaka återstoden af den uppburna lösen 379 kr. jemte 5 procent ränta derå från den 6 December 1875, då Johan Petter Nilsson uttagit sin stämning och således varit stämd, till dess betalning komme att ske. Johan Petter Nilsson vädjade till Göta hofrätt, anförande: Han hade genom rättegång förskaffat bostället delaktighet i ifrågavarande ålfiske och erlagt den bestämda lösen för fiskebyggnaden. Utan dessa åtgärder skulle bostället icke fått del i den af åsänkningsbolaget för det utrifna fisket erlagda lösen. Vid sådant förhållande fordrade billigheten, att Nilsson ensam komme i åtnjutande af boställets andel i sistnämnde lösen. Derföre hade icke heller boställsdirektionen gjort anspråk på ifrågavarande medel. Genom utrifning af fisket hade Johan Petter Nilsson gått s. 481 Sida 481 i årgången börjar här miste om rätten att begagna fisket under återstående arrendetiden. Bolaget, som det i hvarje fall ålegat att betala denna lösen, kunde lagligen icke återkräfva dessa medel, än mindre borde väl Harmens ega att, utan vederbörligt uppdrag, i eget namn och för sin enskilda räkning återfordra desamma. På grund häraf yrkade Johan Petter Nilsson bifall till sin efter genstämning förda talan. Harmens bestred ändringssökandet. Enligt dom den 15 December 1877 fann hofr:n ej skäl meddela den af Johan Petter Nilsson sökta ändring i här.-r:ns utslag. Johan Petter Nilsson sökte ändring hos Kongl. Maj:t under yrkande om bifall till sin genstämning; anförande Nilsson: Boställsdirektionen hade icke hos åsänkningsbolaget gjort anspråk på ifrågavarande lösen, dertill direktionen dåmera, efter mer än 10 års förlopp, förlorat all rätt. Bolaget hade varit skyldigt att gälda ifrågavarande lösen och hade jemväl verkligen erlagt densamma dels till Nilsson och dels till Harmens. Den sistnämnde hade icke visat fullmakt från detta bolag ocli vore således obehörig att i saken föra talan, liksom Harmens ej heller visat fullmakt af Moberger, som af ifrågavarande medel utbetalt 33 kr.; och uppgaf Nilsson, att han frånträdt ifrågakomna arrende år 1872. , Harmens uteblef. N. Rev. (rev.-sekr:ne Poignant, von Bahr och Herslow, den sistnämnde föredragande) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär Harmens icke, emot Johan Petter Nilssons bestridande, styrkt sig vara behörig föra talan för det för sänkning af Em-ån bildade bolag, ur hvars tillgångar de till Johan Petter Nilsson uti ifrågavarande hänseende erlagde medel ostridigt utgått, samt Harmens icke heller visat, att saken rörer hans enskilda rätt, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Majst måtte pröfva rättvist i så måtto ändra hofr:ns dom, att den af Harmens instämda talan ogillas.» Saken föredrogs den 16 November 1877 inför H. D.; Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. s. 482 Sida 482 i årgången börjar här och emedan upplyst vore, att Johan Petter Nilsson vid den tid, då han fick emottaga ifrågavarande, för utrifne fiskebyggnader å bostället Högsbytorp belöpande, ersättningsmedel 433 kr., såsom arrendator innehade samma boställe, samt Harmens icke visat, att Johan Petter Nilsson saknat befogenhet att i nyssnämnda egenskap medlen uppbära, funno H. D:s flesta ledamöter (just.-råden Wretman, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Svedelius) med ändring af domstolarnes beslut, Johan Petter Nilsson icke kunna, i anledning af Harmens i denna sak förda talan, förpligtas att någon del af berörda medel återbära; hvaremot och då, beträffande genkäromålet, Johan Petter Nilsson, redan innan detsamma anhängiggjordes, frånträdt omförmälde arrende, hofr:ns dom i denna del gillades. Just.-rådet Södergren yttrade, att som, efter det parterne vid de af Harmens uppgifna tillfällen varit ense derom, att Johan Petter Nilsson borde ifrågavarande medel uppbära och derföre utbetalning af dem till Johan Petter Nilsson skett utan vilkor om rätt för Harmens till framtida talan om betalningens återgång, Harmens, som icke ens uppgifvit, att Johan Petter Nilsson genom något osant föregifvande eller på annat obehörigt sätt förledt Harmens till nämnda betalningsåtgärd, enligt just.-rådets tanke icke tillkomme att de erlagda medlen från Johan Petter Nilsson återfordra; men åter Johan Petter Nilsson icke styrkt sin förmenta rätt till den ytterligare betalning, han i sin genstämning yrkat, pröfvade för sin del just.-rådet rättvist bifalla det slut, som i N. Rev:s betänkande blifvit tillstyrkt. Just.-rådet Naumann biföll det underdåniga betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 December 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.