--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 489 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 489 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1877-12-03 keywords: - Äktenskapsförord url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-489/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 489 Äktenskapsförord ogilladt derföre att det ej varit styrkt af två vid handtingens upprättande ojäfvige vittnen. Giftermålsbalkens 8 kap. 1 § enligt K. F. den 33 Juli 1818. --- Uti Torna häradsrätts äktenskapsförords protokoll d. 21 Januari 1874 intogs en den 30 Oktober 1873 daterad afhandling emellan Jöns Persson i Kumlatofta och Helge Nilsson, såsom fader och giftoman för Bengta Helgesdotter, af följande innehåll: »I anseende till förestående äktenskap emellan mig Jöns Persson och pigan Bengta Helgesdotter, har jag med hennes fader och giftoman Helge Nilsson slutit det förord, att bemälda min tillkommande kära maka skall, i vederlag för hvad hon i vårt bo införer, njuta och erhålla laga giftorätt med hälften af min nu egande enskilda fastighet N:o 1 /2 mtl Kumlatofta; dock fästes härvid det vilkor, att om Bengta Helgesdotter skulle före mig aflida utan att efterlemna bröstarfvingar, äro hennes arfvingar endast berättigade att återfå allt hvad hon i vårt bo infört, hvaremot ofvannämnda fastighet jemte hela lösöreboet odeladt tillfaller mig»; och fanns å förordet, som var försedt med förklarande af Helge Nilsson att han å sin dotters vägnar med detsamma åtnöjdes, dels en så lydande anteckning: »att dessa förord blifvit frivilligt ingångna samt undertecknade före vigseln, intyga vi såsom på en gång närvarande vittnen: Nils Mårtensson. Jöns Larsson», dels intyg af pastor, att äktenskapsförordet blifvit för pastorsembetet uppvist före vigseln den 31 Oktober 1873. Sedan Jöns Persson aflidit, efterlemnande såsom sterbhusdelegäre enkan Bengta Helgesdotter med en son samt 2 barn i ett föregående gifte med aflidna Karna Nilsdotter, uttog Knut Nilsson i Efverlöf, i egenskap af förmyndare för Jöns Perssons barn i förra giftet, stämning till Torna här.- rätt å Bengta Helgesdotter och Helge Nilsson, den sistnämnde s. 490 Sida 490 i årgången börjar här såsom förmyndare för hennes son med Jöns Persson, under yrkande, att afhandlingen af den 30 Oktober 1873 mätte förklaras kraftlös, så att den icke vid blifvande utredning af boet efter Jöns Persson komme att medföra inskränkning af Knut Nilssons myndlingars lagliga rätt. Till stöd för stämningspåståendet anförde Knut Nilsson dels att afhandlingen vore till riktigheten bestyrkt af jäfvigä vittnen, enär Nils Mårtensson vore Helge Nilssons syskonbarn och Jöns Larsson Bengta Helgesdotters morbroder och svåger till Helge Nilsson, dels att afhandlingen, äfven om dess tillkomst lagligen styrktes, i allt fall icke kunde anses såsom ett verkligt äktenskapsord med afseende å dess vilkorliga bestämmelser, så beskaffade, att de ej skulle kunnat tillämpas vid boskilnad i båda makarnes lifstid, utan endast efter deras död. Bengta Helgesdotter, som medgaf de uppgifna skyldskapsförhållandena för vittnena, bestred allt afseende å käromålet, enär äktenskapsförordet i öfrigt lagligen upprättats samt jemväl blifvit i enlighet med föreskrifterna i 8 kap. G. B. lagfaret. Bengta Helgesdotter och Helge Nilsson åberopade 4 vittnen i målet, deribland Nils Mårtensson, till stöd för hvilkens ojäfvighet anfördes, att Helge Nilsson blifvit stämd allenast för att i målet höras, och att han dessutom, såsom öfver 60 år gammal, vore berättigad att blifva entledigad från förmynderskapet och sålunda från målet skild. Sedan här.-r:n genom särskildt beslut tillåtit Nils Mårtensson att i saken vittna, med förklarande, att här.-r:n ville framdeles pröfva verkan af hans vittnesmål, blefvo vittnena afhörda och intygade Nils Mårtensson, att vittnet, som samtidigt med Jöns Larsson bevittnat ifrågavarande afhandling, dervid iakttagit, att Jöns Persson och Helge Nilsson varit ense om bestämmelserna i afhandlingen, hvilken Jöns Persson uppgaf skrifvaren Winberg hafva uppsatt. Kyrkoherden Pålsson, att vittnet, som förrättat vigseln, kunde intyga, att äktenskapsförordet blifvit af Jöns s. 491 Sida 491 i årgången börjar här Persson och Bengta Helgesdotter gemensamt framlemnadt till vittnet, som försett handlingen med behörigt bevis derom. Skrifvaren Winberg, att vittnet, uppå begäran af Jöns Persson, uppsatt äktenskapsförordet och ombestyrt handlingens inlemnande till här.-rm. Nils Harvigsson, att vittnet vid ett besök hos Jöns Persson några dagar före hans död dervid hört Jöns Persson, som ehuru sjuk varit fullt redig, i förtroende omtala, att han med sin hustrus fader upprättat äktenskapsförord, enligt hvilket henne tillagts hälften af egendomen, på det hon ej måtte efter mannens död komma att lida nöd. Sedan härefter här.-rm uppå ansökan af Helge Nilsson entledigat honom från förmynderskapet och förordnat Bengta Helgesdotter att öfvertaga detsamma, yttrade här.-r:n i utslag den 13 Mars 1876, att enär Nils Mårtensson icke, såvidt visadt vore, stode i jäfskapsförhållande till Bengta Helgesdotter, blefve hans vittnesberättelse tillerkänd verkan af laga bevis; och som genom de i saken hörde vittnens utsago vore styrkt, att Jöns Persson ocli Helge Nilsson, den sistnämnde å sin dotter, då omyndiga Bengta Helgesdotters vägnar, före makarnes äktenskap upprättat den genom stämningen klandrade handling, hvarmed i öfrigt så förfarits, som 8 kap. 1 § G. B. efter dess lydelse i Kongl. förordningen den 13 Juli 1818 stadgade; alltså och då berörda handling tilläde Bengta Helgesdotter, för den händelse hon öfverlefde Jöns Persson, giftorätt uti hälften af hans förut egande ett halft mtl N:o 1 Kumlatofta, ogillades Knut Nilssons talan. Knut Nilsson vädjade till hofr:n öfver Skåne och Blekinge: Här.-r:ns åtgärd att, med Helge Nilssons entledigande från förmynderskapet, förordna Bengta Helgesdotter till förmyndare för sonen, hvilkens rätt vore af rättegången beroende, hade varit mindre välbetänkt. Om man nödvändigt velat medverka att få Helge Nilsson från saken skiljd, hade dock bort förordnas förmyndare, som ej haft stridig rätt med den omyndige. Emellertid torde berörda åtgörande i saken ej verka något till Bengta Helgesdotters förmån, enär lagens mening vore, att vittnena vid äktenskapsförords upp- s. 492 Sida 492 i årgången börjar här rättande skola vara ojäfviga, likasom vid testamente. Äfven om Nils Mårtenssons vittnesmål vore laga bevis, hvilket bestredes, vore handlingen ej derigenom lagligen styrkt; och vore densamma i allt fall genom sitt vilkorliga innehåll icke att betrakta såsom något äktenskapsförord utan såsom ett testamente, eller snarare en »juridisk nullitet». Hofr:n, som i dom den 30 December 1876 faststälde här.-r:ns utslag, i hvad detsamma innefattade förklarande att Nils Mårtensson icke vore jäfvig att i förevarande sak vittna, utlät sig i öfrigt, att emedan 8 kap. 1 § G. B., sådant detta lagrum lyder i Kongl. förordningen den 13 Juli 1818, föreskrefve ej mindre att, derest man och qvinna eller giftoman, å mös vägnar, ville göra äktenskapsförord, skulle de det upprätta före vigseln skriftligen och med två vittnen, än äfven att förord, hvarmed ej så förfarits, skulle vara kraftlöst; ty och som de personer, Jöns Larsson och Nils Mårtensson, hvilka bevittnat ifrågavarande såsom äktenskapsförord åberopade handling, ostridigt vore den förre morbroder till Bengta Helgesdotter och svåger till Helge Nilsson och den sednare, eller Nils Mårtensson, syskonbarn till Helge Nilsson; samt följaktligen båda vid förordets upprättande befunnit sig i det nära slägtskapsförhållande till de i afhandlingen deltagande personerne, att de icke enligt lag kunnat till vittnen derom åberopas; alltså och då ifrågavarande handling icke blifvit bevittnad af två ojäfviga personer och således ej heller vore att anse såsom ett lagligen upprättadt äktenskapsförord, pröfvade hofr:n rättvist att, med upphäfvande af här.-r:ns utslag, förklara det förmenta äktenskapsförordet kraftlöst, i hvad det anginge Knut Nilssons myndlingars rätt. Bengta Helgesdotter fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Änskönt hofr:n funnit Nils Mårtensson ojäfvig, hade dock hans vittnesmål frånkänts laga verkan. En handlings laga bestånd måste bero af bevisningen derom när rättegång uppstår. Först då måste vittnena vara ojäfviga i förhållande till parterne. På grund häraf och hvad i öfrigt i saken förekommit yrkades fastställelse af här.r:ns utslag. s. 493 Sida 493 i årgången börjar här Knut Nilsson anmärkte, att hofr:ns dom i fråga om Nils Mårtensson ej vore inkonseqvent, enär en sak vore bevisningen om en handlings tillvaro, en annan om handlingens lagenliga form; och i förra hänseendet hade hofr:n ej utlåtit sig. Äktenskapsförord vore ett undantag från lagens stadgande i allmänhet. Föreskriften om dess yttre form, två ojäfviga vittnen, måste derföre oeftergifligt vara fullgjord. N. Rev. (rev.-sekr:ne von Bahr och Åbergsson samt konst. rev.-sekr:n Norberg, föredragande) yttrade i afgifvet betänkande: »Emedan af stadgandet i 8 kap. 1 § Giftermåls- Balken, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen den 13 Juli 1818, följer, att äktenskapsförord skall, för att vara gällande, då klander deremot väckes, bestyrkas af två ojäfviga vittnen, hvilka vid handlingens upprättande varit i sådan egenskap tillstädes och densamma underskrifvit; ty och som af de två personer, hvilka såsom vittnen tecknat sina namn å ifrågavarande handling af den 30 Oktober 1873, den ene, Jöns Larsson, ostridigt står i det skyldskapsförhållande till Bengta Helgesdotter, att han icke, emot 17 kap. 7 § Rättegångs-Balken, lagligen kunnat angående handlingens tillkomst på ed i målet höras; alltså och då följaktligen samma handling icke är så styrkt, att den, emot Knut Nilssons bestridande, må såsom lagligt äktenskapsförord anses, hemställer N. Rev. i und., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa det domslut, hvari hofr:n stannat.» Saken föredrogs den 7 November 1877 inför H. D.; och enär ifrågavarande handling icke blifvit af två ojäfvige vittnen bestyrkt och förthy icke kunde såsom lagligen upprättadt äktenskapsförord anses, pröfvade H. D:s fleste ledamöter (just.-råden Carleson, Olivecrona, Svedelius, Hernmarck och Wedberg) rättvist fastställa det slut, hvaruti hofr:n stannat. Just.-rådet Rabe yttrade: »Jag finner väl den omständighet, att de å ifrågavarande handling såsom vittnen antecknade personer varit jäfvige att densamma bevittna, icke ensamt för sig föranleda dertill, att, på sätt hofr:n antagit, handlingen ej må för ett lagligen upprättadt äktenskapsför- s. 494 Sida 494 i årgången börjar här ord anses; men emedan hvad de i saken hörde vittnen berättat enligt mitt omdöme icke, emot Knut Nilssons bestridande, utgör fullt bevis derom, att, före Jöns Perssons och Bengta Helgesdotters vigsel, hennes giftoman och Jöns Persson aftalat såsom ofvanberörda handling innehåller och densamma underskrifvit, pröfvar jag rättvist fastställa hofr:ns domslut.» Just.-rädet Almqvist yttrade: »Emedan det är vordet upplyst och styrkt, att ifrågavarande af Jöns Persson och Bengta Helgesdotters målsman jemte två vittnen undertecknade samt af det ena, i förevarande sak på ed hörda vittnet bekräftade äktenskapsförord blifvit, innan Jöns Persson och Bengta Helgesdotter sammanvigdes, för vigselförrättaren uppvisadt och derefter inom i lag föreskrifven tid genom handlingens inlemnande till här.r:n och införande i rättens protokoll, offentliggjordt; ty och enär, på grund af hvad i saken för öfrigt förekommit, kan antagas vara utredt, att dessa åtgärder skett med Jöns Perssons vetskap och tillgörande,' pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla här.r:ns utslag.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 3 December 1877. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.