--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 587 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 587 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-03-07 keywords: - Brandsyn url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-587/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 587 Kan den, som underlåter att hafva de vid brandsyn anmärkta bristfälligheter å en kakelugn afhulpna inom föreskrifven tid, lagligen undgå det i Brandstadgan föreskrifna ansvar, emedan en handtverkare, som blifvit vidtalad att omsätta kakelugnen, förklarat sig förhindrad att i behörig --- Vid en i Juni månad 1876 hållen brandsyn å Östersunds lazarett föreskrefs, att kakelugnen uti den till dårhus begagnade lokalen skulle omsättas, men vid besigtning i September månad samma år befanns detta icke vara verkstäldt. I anledning häraf yrkade stadsfiskalen J. O. Olsson, å tjenstens vägnar, vid rådst.r:n ansvar å läroverksadjunkten N. D. Augustin, såsom syssloman vid lazarettet, för ofvanberörda underlåtenhet. Augustin åberopade till sitt fredande från åtalet kakelugnsmakaren 0. Franck, hvilken intygade, att Augustin kort efter brandsynen i Juni vidtalat Franck att innan nästa brandsyn omsätta ifrågavarande kakelugn. Genom utslag den 4 December 1876 utlät sig rådst.r:n: att enär Augustin, enligt hvad Franck upplyst, kort efter det den under Juni månad 1876 hållna brandsyn försiggått vidtalat Franck att omsätta kakelugnen, samt Franck äfven åtagit sig att detta arbete fullgöra, ansåge rådst.r:n, att vid sådant förhållande skäl saknades att ådöma Augustin något ansvar i målet, hvadan åklagarens deri förda talan lemnades utan afseende. Från detta beslut voro två af rådmännen skiljaktige och yttrade: att som det af Augustin föreburna hinder för fullgörande af brandsynens föreskrifter icke enligt deras förmenande kunde såsom nöjaktigt anses, borde Augustin, med stöd af 15 § 1 mom. af gällande brandstadga för rikets städer dömas att för åtalade underlåtelsen böta 5 kr. Öfver rådst.r:ns utslag anförde Olsson besvär hos Svea hofrätt: Brandordningens föreskrifter blefve helt och hållet s. 588 Sida 588 i årgången börjar här illusoriska, om det vore tillräckligt att, för att undgå ansvar för underlåtenhet att fullgöra meddelade föreskrifter, träffa aftal med en handtverkare, som helt enkelt uraktläte att uppfylla samma aftal. I ingifven förklaring erinrade Augustin, att han i ofvanberörda hänseende gjort allt hvad på honom kunnat ankomma, hvarjemte Augustin företedde ett af vederbörande borgmästare den 16 Februari 1877 utfärdadt bevis, att enligt de hos magistraten förda förteckningar å handtverkare i staden Östersund, derstädes då funnes blott en person, som utöfvade kakelugnsmakareyrket, nämligen ofvanbemälde Franck. I utslag den 19 Mars 1877 fann hofr:n ej skäl att göra ändring i rådst.r:ns utslag samt förpligtade Olsson att till Augustin, hvilken fordrat ersättning för kostnaderna i hofr:n, i sådant afseende utgifva 30 kr. Om detta utslag förenade sig hofr.rådet Forssell, assessoren friherre O. W. Staël von Holstein och v. här.höfd. Edelstam. Assessoren Moberg yttrade: »Som upplyst är, att Augustin såsom syssloman vid länslazarettet i Östersund underlåtit att hafva de vid brandsyn i Juni 1876 anmärkta bristfälligheter å en kakelugn i lazarettsbyggnaden afhulpna inom föreskrifven tid i September månad samma år; alltså finner jag för min del skäligt att, med ändring af rådst.r:ns utslag, fälla Augustin att derför, enligt 15 § 1 mom. i brandstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874, böta 5 kr. till lika fördelning emellan stadens kassa och åklagaren, vid hvilken utgång Augustin skall sjelf vidkännas sin förklaringskostnad.» I hofr:ns utslag sökte Olsson i und. ändring: Det vore orimligt att anse det en gårdsegare gjort nog för att ställa sig brandsyns föreskrifter till efterrättelse derigenom att han träffat aftal med en handtverkare. Om denne icke fullgjorde aftalet, borde gårdsegaren vända sig till en annan. Enligt ett af tvenne stadsvaktmästare den 9 April 1877 meddeladt intyg hade kakelugnsmakarne Ekholm och Bergström, den s. 589 Sida 589 i årgången börjar här förre sedan flera år tillbaka och den senare sedan våren 1876, varit boende i Östersund och derstädes utöfvat kakelugnsmakareyrket. Skulle åtalet mot förmodan ogillas, yrkade Olsson dock att varda befriad från den honom ådömda ersättning, enär han, vid det förhållande att tvenne ledamöter af rådst.r:n gillat hans uppfattning, haft skälig anledning till målets fullföljande hos hofr:n. Augustin förklarade sig icke kunna, emot borgmästarens officiella bevis, medgifva vitsord åt det af Olsson åberopade intyget. Äfven om flera kakelugnsmakare än Franck funnes i Östersund, hade Augustin i allt fall ej haft skäl eller ens rätt att vända sig till någon annan innan sig visat, huruvida Franck fullgjort sitt åtagande, hvilket åter icke kunnat ådagaläggas förr än vid synen i September. Målet föredrogs den 7 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden, Lindhagen och Östergren), dervid H. D:s fleste ledamötér funno skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns utslag kunde verka annan ändring, än att, med afseende å målets beskaffenhet, Olsson befriades från utgifvande af den Augustin tilldömda ersättning för kostnaderna å målet i hofr:n 30 kr. Just.råden Naumann, Lindhagen och Östergren förenade sig om följande mening: Som upplyst är att Augustin, såsom syssloman vid länslazarettet i Östersund, underlåtit att hafva de vid brandsynen i Juni 1876 anmärkta bristfälligheter å en kakelugn i lazarettsbyggnaden afhulpna inom föreskrifven tid i September månad samma år; alltså funno just.- råden skäligt att, med ändring af domstolarnes beslut, fälla Augustin att derför, enligt 15 § 1 mom. i brandstadgan för rikets städer den 8 Maj 1874, böta 5 kr., och blefvo kostnaderna i målet af bemälde ledamöter parterna emellan qvittade. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.