--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 639 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 639 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-04-04 keywords: - Skifte url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-639/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 639 Egoutbyte verkstäldt i den ordning skiftesstadgan föreskrifver, eller icke? En afsöndrad lägenhet dervid icke omnämnd. Yrkad återgång af samma afsöndring enligt II § af K. F. den 6 Aug. 1864. Påfordrad ersättning för mistning af lägenheten. --- Genom afhandling den 29 Mars 1858 uppläto enkan Theodora Gustafva Andersson, hennes son 0. T. Andersson samt C. B. Lundvall, den sistnämnde såsom förmyndare för enkan Anderssons då omyndige son Carl Gustaf Andersson, till sjömannen C. A. Pettersson, hans hustru och arfvingar s. 640 Sida 640 i årgången börjar här på 49 år, räknade från afhandlingens dag, mot viss panteskilling, en lägenhet å utmarken till hemmanen 3 mtl n:o 8 och 3/s mtl n:o 14 Wallda Thorås. Till säkerhet för afhandlingens bestånd blef inteckning i dessa hemman den 28 Januari 1859 faststäld och den 20 Juni 1867 förnyad. Efter Petterssons död öfverläto hans enka och barn den 4 April 1861 lägenheten till Anders Börjesson, hvilken den 4 April 1862 transporterade densamma å Lars Petter Andersson.■ Af ofvanomförmälda hemman 1/s mtl n:o 8 Wallda Thorås blef Andreas Nilsson égaré, derigenom att han den 27 September 1859 af enkan Andersson tillhandlade sig 176 mtl och den 15 Oktober 1863 af hennes son Carl Gustaf Andersson köpte återstående 1/6 mtl. Uti afhandlingarne angående dessa köp bestämdes att Andreas Nilsson skulle tillträda hemmansdelarne de dagar då köpen egde rum, men deremot blef ofvanberörda lägenhet icke omnämnd. Vid laga skifte, som år 1845 öfvergått Wallda Thorås, hade hemmanen n:r 8 och 14 fått sina egor hvar för sig utlagda. Detta oaktadt fick Andreas Nilsson ej tillråda alla de egor, som vid skiftet tilldelats n:o 8, utan erhöll i stället en del till n:o 14 hörande egor. Den rättegång, som i anledning häraf uppkom emellan Andreas Nilsson och Carl Gustaf Andersson, hvilken senare då ensam egde hemmanet n:o 14, bilades på det sätt, att Carl Gustaf Andersson förband sig lemna Andreas Nilsson fyllnad, så att denne genom landtmätares försorg skulle tilldelas så mycket jord af sistnämnda hemman, som efter uppskattning rätteligen borde tillkomma hemmanet n:o 8. På grund af denna uppgörelse verkställde kommissionslandtmätaren H. B. A. Hansson åren 1871 och 1872 egoutbyte, hvarigenom hela den förpantningsjord, som innehades af Lars Petter Andersson, kom att ligga inom det Andreas Nilsson tillagda egoområdet. Fastställelse å egoutbytet blef dock ej sökt. I särskilda stämningar till Fjäre häradsrätt yrkade sedermera Andreas Nilsson: dels att, enär de till Anders Börjesson och Lars Petter Andersson gjorda öfverlåtelserna af s. 641 Sida 641 i årgången börjar här ifrågavarande lägenhet icke blifvit af vederbörande jordegare godkändt, Anders Börjesson och Lars Petter Andersson måtte varda ålagda att lägenheten till Andreas Nilsson genast afträda, dels ock att enkan Theodora Gustafva Andersson och hennes son Carl Gustaf Andersson, såsom Andreas Nilssons fångesmän, måtte förpligtas hålla honom skadeslös för den förlust han lidit derigenom, att han varit och fortfarande vore i mistning af berörda lägenhet, samt i sådant afseende till honom utgifva 35 kr. årligen »från de särskilda tillträdesdagarne» intill dess han komme i besittning af lägenheten. Anders Börjesson och Lars Petter Andersson bestredo käromålet, enär inteckning till säkerhet för beståndet af kontraktet om lägenheten vore meddelad. Enkan Andersson iakttog ej inställelse i målet, men Carl Gustaf Andersson bestred afseende å kommissionslandtmätaren Hanssons öfver omförmälda förrättning utfärdade bevis, ehuru Andersson ej uttryckligen förnekade att egoutbytet kommit till stånd. Då tillförlitlig utredning emellertid icke vunnits huruvida lägenheten vore belägen på de egor, som tillhörde n:o 8 eller n:o 14, eller huruvida den tillhörde det 1/6 mtl, som Andersson sålt, eller det V6 mtl, som hans moder afyttrat, bestred Andersson det mot honom framstälda yrkandet. Sedan afhörda vittnen intygat, att behållna årliga inkomsten af lägenheten kunde uppskattas till minst 35 kr., utlät sig här.r:n genom utslag den 15 Juli 1876: att som det egoutbyte, hvilket, på sätt här ofvan blifvit nämndt, egt rum emellan ifrågavarande /3 mtl n:o 8 och 3/8 mtl n:o 14 Wallda Thorås, icke tillkommit i den ordning lag stadgade, och således ej medförde gällande kraft, hvaraf följde att Andreas Nilsson för sin hemmansdel /3 mtl n:o 8 Wallda Thorås ej egde annan jord än den, som vid laga skiftet tilllagts samma hemmansdel; alltså och då det icke blifvit visadt, att den omstämda jorden till större eller mindre del vore belägen inom det område, hvilket vid laga skiftet utlagts till sistnämnda hemmansdel, ogillades käromålet. Naumann, Tidskr. S. lagstiftn. etc. 15:de årg. 41 s. 642 Sida 642 i årgången börjar här Andreas Nilsson vädjade till Gröta hofrätt, som i dom den 15 Juni 1877 yttrade: att hofr:n funne den omständigheten, att det jordutbyte, som, på sätt Andreas Nilsson uppgifvit, egt rum emellan ifrågavarande, af honom från enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson inköpta + mtl n:o 8 och det den sistnämnde tillhöriga § mtl n:o 14 Wallda Thorås, icke tillgått i den för egoutbyten i lag stadgade ordning, ej utgöra hinder för beståndet af berörda jordutbyte, hvarigenom, enligt hvad kommissionslandtmätaren Hansson, efter verkstäld undersökning i afgifvet embetsbevis intygat, hela omstämda lägenheten, som ursprungligen afsöndrats från både + mtl n:o 8 och § mtl n:o 14 Wallda Thorås, fallit inom området för omförmälda af Andreas Nilsson inköpta + mtl; och ehuru Anders Börjesson och Lars Petter Andersson icke visat, att de öfverlåtelser, genom hvilka de blifvit innehafvare af ifrågavarande lägenhet, skett med tillstånd af vederbörande jordegare, samt vid sådant förhållande Andreas Nilsson, såsom blifven egare af den hemmansdel, hvartill lägenheten hörde, vore berättigad, enligt 11 § i K. F. angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864, att, oansedt inteckning till säkerhet för beståndet af ursprungliga upplåtelsen af lägenheten blifvit såväl uti 4 mtl n:o 8 som uti § mtl mo 14 Wallda Thorås den 28 Januari 1859 faststäld och den 20 Juni 1867 förnyad samt således fortfarande vore gällande, påfordra återgång af berörda upplåtelse; dock som Andreas Nilsson icke erbjudit sig fullgöra det för berörda återgång i nämnda lagrum stadgade vilkor, eller att till lägenhetens innehafvare gälda skälig lösen, pröfvade hofr:n lagligt fastställa här.r:ns beslut, så vidt Andreas Nilssons i förevarande sak mot Anders Börjesson och Lars Peter Andersson framstälda påståenden ogillats; likasom, fastän i de afhandlingar, genom hvilka Andreas Nilsson köpt $ mtl n:o 8 Wallda Thorås, icke gjorts förbehåll rörande lägenheten, och Andreas Nilsson i följd deraf måste anses lagligen berättigad till ersättning för mistning af densamma, hofr:n likväl, då det icke vore utredt huru stor del deraf s. 643 Sida 643 i årgången börjar här legat pä Andreas Nilssons egor innan han fått sig tilldelad jord från 11:0 14 Wallda Thorås, eller i hvad mån denna del eller hela lägenheten tillhörde de särskilda hemmanslotter, han köpt af enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson, samt grund således saknades för bestämmandet af den ersättning, enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson borde till Andreas Nilsson gälda, jemväl i denna del af saken faststälde det slut, hvartill här.r:n kommit. Om denna dom förenade sig assessoren KorseTI och v. här.höfd. Koch. Referenten v. här.höfd. Andersson, med hvilken assessoren von Sydow instämde, var hvad angick Andreas Nilssons talan mot enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson skiljaktig och yttrade: »Enär Andreas Nilsson, fastän uti de emellan honom samt enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson upprättade köpeafhandlingar om $ mtl n:o 8 Wallda Thorås icke finnes något nämndt i afseende å ifrågavarande lägenhet, i allt fall och äfven om det skedda jordutbytet icke egt rum, varit på grund af den i berörda + mtl fastställda inteckningen, om hvars tillvaro det stått Andreas Nilsson fritt att före köpeaftalens uppgörande skaffa sig kännedom, underkastad, utan rätt till ersättning af enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson, enahanda inskränkning i afseende på dispositionen af den jord, hvilken till lägenheten afsöndrats från sagda 1 mtl, som nu, efter jordutbytet, eger rum beträffande all till lägenheten hörande jord; samt Andreas Nilsson icke visat i hvad mån förlust honom tillskyndats derigenom att, i följd af jordutbytet, lägenheten i dess helhet kommit att höra ensamt till det af Andreas Nilsson inköpta I mtl n:o 8 Wallda Thorås, och tillförlitlig grund således saknas för bedömande af Andreas Nilssons mot enkan Andersson och Carl Gustaf Andersson framstälda ersättningsanspråk, gillar jag jemväl det slut, hvartill här.r:n i denna del af saken har kommit.» Assessoren Svalander deremot fann för sin del ej skäl att i här.r:ns utslag göra ändring. I hofr:ns dom sökte Andreas Nilsson i und. ändring: s. 644 Sida 644 i årgången börjar här Dä de skedda öfverlåtelserna varit olagliga, yrkade han, att Anders Börjesson eller Lars Peter Andersson, hvilkendera lägenheten nu innehade, mätte förpligtas afträda densamma antingen utan lösen eller, om det ej kunde bifallas, mot lösen. Andreas Nilsson företedde nu vederbörande domhafvandes bevis derom att den till säkerhet för upplåtelsen af lägenheten meddelade inteckning numera upphört att gälla. — Hans anspråk på ersättning för mistning af lägenheten vore desto mera befogadt, som ett af kommissionslandtmätåren Hansson utfärdadt, nu företedt bevis innehölle, att, om någon del af lägenheten skulle finnas inom de å kartan utstakade gränserna för hemmanet n:o 8, denna del måste vara högst obetydlig. I afgifvet betänkande hemstälde N. Rev. (konst, rev.- sekr. Norberg samt t. f. rev.sekr:ne Lilliestråle och Hasselrot, den sistnämnde föredragande), att Kongl. Maj:t på de af här.r:n anförda skäl måtte pröfva rättvist gilla det slut, hvartill hofr:n i saken kommit. Vid sakens föredragning den 12 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Rabe, Huss och Lindhagen) blef N. Rev:s betänkande af H. D. bifallet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 4 April 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.