--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 650 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 650 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-04-11 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-650/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 650 Om jordeganderätt till grufva. Mutsedel icke delgifven jordegare. Denne sistnämndes underlåtenhet att anmäla sig vid utmålsläggningen. K. F. --- Kronolänsmannen F. A. Andersson och bokhållaren P. Hedström instämde till Grangärdes tingslags här.rätt Inspektoren L. Öberg under påstående, att, enär de enligt af handling den 27 November 1872 förvärfvat jordegarerätten till alla de malmfyndigheter, som funnos å J. Svanbergs mark i Grängesberget, men Öberg, som innehade åtskilliga fyndigheter i nämnda mark och bland dem Lönnfalls-, Davidsoch en del af Kärns- samt Änges- och Mellangrufvorna, ehuru han ej vore lagligen berättigad till jordegandeandel i nämnde grufvor, likväl sökte att göra Andersson och Hedström stridig den rätt, dem på grund af ofvanberörda afhandling tillkomme, det måtte förklaras, att, utan hinder af Öbergs anspråk, jordegarerätten till omförmälda grufvor, såvidt de vore å J. Svanbergs mark belägna, tillhörde Andersson och Hedström. Till stöd för käromålet företedde Andersson och Hedström en den 27 November 1872 af J. Svanberg undertecknad, med vittnesintyg försedd afhandling af innehåll, att Svanberg till Andersson och Hedström försålde, mot en köpesumma af 10 rdr samt rättighet att framdeles, i mån som medel kunde inflyta, erhålla hälften af den förtjenst, som köparne möjligen komme att erhålla, jordegarerätten till alla å J. Svanbergs mark i Grängesberget befintliga jernmalmsfyndigheter, såväl redan upptäckta som de, hvilka framdeles s. 651 Sida 651 i årgången börjar här kunde påträffas; och var till säkerhet för afhandlingens bestånd inteckning den 31 Januari 1873 meddelad i J. Svanbergs fastighet i Grängesberget. Öberg svarade, att de ifrågavarande grufvorne erhållit utmål redan år 1829, hvilket styrktes af ett utaf bergmästaren C. F. Nordenson den 23 Oktober 1873 utfärdadt intyg; att Öberg under en lång följd af år innehaft dessa grufvor, hvilka varit af honom behörigen försvarade alltsedan 1838; att den af motparterne åberopade, af J. Svanberg utfärdade afhandling icke kunde göras gällande mot Öberg, enär bemälde Svanbergs fångesman, Israel Svanberg, redan 1858 genom köp för everldelig tid afträdt mark till omtvistade grufvorne samt derigenom erkänt, att han icke hade något eganderättsanspråk till desamma, hvilket framginge af en utaf Öberg företedd, den 1 Maj 1858 af Israel Svanberg jemte annan person upprättad, behörigen bevittnad handling, så lydande: »För mark till efterskrifne grufvors utmål hafva undertecknade uppburit icke allenast den ersättning vi begärt, nämligen 90 rdr pr tunnland — — utan äfven af 50 procent förhöjning deröfver, således för — — — — (4 grufvor) — — de fem nu ifrågavarande grufvorne --------- — 3: 60 st. — — — Summa 38: 65; och som vi nämnda summa till fullo uppburit, afhända vi oss ifrågavarande mark för everldeliga tider och qvittera härmed köpeskillingen.» Öberg styrkte vidare att han, enligt meddelad hviloståndsresolution, erhållit hvilostånd å grufvorna först från den 1 Augusti 1870 på tre års tid och derefter den 30 Juni 1873 under ytterligare två år; förmenande Öberg, att klander icke, emot stadgandet i 11 § af grufvestadgan, finge gälla i hvad det afsåge försummelse, som egt rum för längre tid tillbaka än två år före klandrets instämmande. Härtill genmälde Andersson osh Hedström: De författningar, som varit gällande då ifrågavarande grufvor blifvit inmutade, innehölle föreskrift för inmutare att af mutsedel gifva jordegare bevislig del, äfvensom att jordegare inom 3 månader derefter hade att afgifva svar, huruvida han önskade deltaga i grufarbetet. Öberg hade icke ens visat, att s. 652 Sida 652 i årgången börjar här mutsedlar å grufvorna blifvit utfärdade, än mindre, att jordegaren deraf fått del, vid hvilket förhållande jordegaren eller hans rätts innehafvare, Andersson och Hedström, fortfarande vore bibehållne vid deras rätt att efter jordegareandelen deltaga i brytningen. Enligt Öbergs förmenande utvisade den omständigheten, att utmål till ifrågavarande grufvor blifvit, på sätt bergmästarens intyg utmärkte, utlagdt år 1829, att mutsedeln blifvit jordegaren delgifven, enär utmålsförrättningen icke kunnat försiggå med mindre dervid företetts bevis att jordegaren fått del af mutsedeln samt att han blifvit till förrättningen kallad. Påstode deremot Andersson och Hedström att så icke tillgått eller att utmålsförrättningen sålunda skulle varit olaglig, tillkomme det dem att sådant bevisa. Dessutom hade den rätt, jordegaren kunde hafva egt, gått förlorad, då han icke vid utmålsläggningen anmält sig vilja begagna sin jordegareandel. Andersson och Hedström fäste vidare uppmärksamheten derå, att utmål till grufvorna blifvit anvisade innan Öberg inmutat desamma. Öberg genmälde härtill: Ifrågavarande grufvor hade före Öbergs inmutning varit sönade. De till grufvorna anvisade utmål, som varit genom rosen och linier utstakade och sålunda fullkomligt synliga, hade Öberg fått behålla, hvilket förhållande han visserligen icke vore beredd att styrka, men ej heller ansåge erforderligt, enär inmutare af sönade grufvor, åt hvilka utmål förut varit anvisade, utan någon vidare åtgärd plägade få tillgodonjuta dessa utmål. I afseende å den af Öberg åberopade afhandling af 1858 anmärkte Andersson och Hedström, att denna handling allenast afsåge försäljning af mark till upplag af malm och kunde sålunda ej innebära, att jordegareandelen till grufvorna blifvit öfverlåten, enär derom ej funnes någon antydan i handlingen. Öberg åter ansåg, att då af handlingen innefattade upplåtelse på everldelig tid, vore deraf tydligt, att densamma afsåge eganderätt till grunden, hvarmed följde jordegareandelen i grufvorna; och då denna således redan varit af s. 653 Sida 653 i årgången börjar här Israel Svanberg öfverlåten, hade dennes efterträdare, J. Svanberg, som ej fått egendomen med annan eller bättre rätt än fadern innehaft densamma, icke varit i besittning af den rättighet, som han till Andersson och Hedström upplåtit. Inspektoren C. M. Sellman och Bengt Jonsson, hvilka tecknat sig såsom vittnen å afhandlingen af 1858, intygade, på ed hörde, den förre: att vittnet icke kunde uppgifva om med afhandlingen afsetts att till Öberg afstå endast mark till utmål åt grufvorne, eller huruvida afhandlingen jemväl innefattat afsägelse af jordegarerätten; samt den sednare: att vittnet bevittnat ifrågakomna afhandling, som vid tillfället redan varit uppsatt, men att vittnet icke kunde erinra sig hvad dervid sig tilldragit. Här.r:n utlät sig i utslag den 6 Mars 1876: att enär K. F. om grufvors utmål m. m. den 20 Oktober 1741, hvilken varit gällande den tid, då omtvistade grufvor blifvit angifna och följaktligen måste på förevarande rättsfall tillämpas, innehölle, att angifvare af grufva vore skyldig att af honom meddelad mutsedel bevisligen gifva jordegaren del, och att jordegare ålåge att inom viss af bergmästaren bestämd tid af högst tre månader derefter förklara huruvida han ville af den honom i berörda egenskap tillkommande rätt sig begagna, men Öberg, mot Anderssons och Hedströms bestridande, icke styrkt, att de å jernmalmsgrufvorne Lönnfalls-, Davids-, Kära-, Anges- och Mellangrufvorne utfärdade mutsedlar i behörig ordning blifvit vederbörande jordegare delgifne och sådant desto mindre kunde, på sätt Öberg förmenat, anses vara styrkt genom ett af Öberg åberopadt, af bergmästaren C. F. Nordenson den 23 Oktober 1873 utfärdadt intyg, att utmål år 1829 blifvit grufvorna tilldelade, som de vid tiden för utmålsläggningen gällande författningar icke innehölle några bestämmelser derom, att utmålssökande för vinnande af utmål vore skyldig att styrka detjordegare af mutsedel erhållit del; förty och som, äfven om, på sätt Öberg invändt, vederbörande jordegare vid utmålsläggningen icke anmält sig att komma i åtnjutande af jordegarerätten, s. 654 Sida 654 i årgången börjar här denna omständighet icke kunde föranleda dertill att jordegaren gått berörda rätt förlustig, enär förenämnda författningar icke innehölle något stadgande i sådan syftning, att jordegarerätten förlorades, derest jordegaren icke vid utmålsläggningen derå framstälde anspråk, samt det följaktligen måste vara nuvarande jordegare öppet att af jordegarerätten komma i åtnjutande; alltså och då den af Öberg åberopade af handling den 1 Maj 1858 med afseende å dess beskaffenhet icke kunde, emot Anderssons och Hedströms bestridande, tillerkännas någon verkan, för såvidt den Anderssons och Hedströms rätt anginge, samt Öberg medgifvit, att omförmälda grufvor, med undantag af 65,605 qvadratfot af utmålet för Kärngrufvan, voro belägna inom det egoområde i Grängesberget, Andersson och hans medpart visat tillhöra J. Svanberg, men denne genom afhandling den 27 November 1872 till Andersson och Hedström försålt jordegarerätten till alla å hans mark befintliga jernmalmsfyndigheter, förklarades Andersson och Hedström berättigade komma i åtnjutande af jordegarerätten eller hälften i omförmälda Lönnfalls-, Davids-, Kärn-, Änges- och Mellangrufvorna, i hvad de å J. Svanbergs mark voro belägna. Öberg vädjade till Svea hofrätt: Han hade icke sjelf inmutat ifrågavarande grufvor utan köpt dem af förutvarande égaré, hvadan han sålunda ej varit förbunden att för grufvorna söka utmål. Nu gällande grufvestadga bestämde, att, om jordegare ville begagna sin rätt att deltaga i grufarbete, borde anmälan derom ega rum sednast vid utmålsläggningen. Detta stadgande, jemfördt med 24 § af samma författning, tycktes gifva vid handen, att rätt till jordegareandel skulle,* för att ej anses vara försuten, anmälas inom 6 månader från det jordegaren blifvit om påbörjadt grufveföretag underrättad. Sådan underrättelse hade i förevarande fall lemnats den 1 Maj 1858, hvadan jordegarerätten 6 månader derefter blifvit prescriberad. Andersson och Hedström bestredo ändringssökandet. I dom den 19 April 1877 yttrade hofr:n, att emedan, enligt åberopade af bergmästaren Nordenson den 23 Okto- s. 655 Sida 655 i årgången börjar här ber 1873 utfärdade intyg, utmål blifvit år 1829 tillagdt ifråga“ varande fem grufvor, samt antagas borde, att utmålsläggningen, som ej enligt handlingarnes föranledande blifvit öfverklagad, icke egt rum innan utsatt tid var förbi, inom hvilken jordegaren bort yttra sig om han ville i arbetet deltaga eller ej; ty och som ostridigt vore, att Öberg, till hvilken J. Svanbergs företrädare å omförmälda hemman, hans fader Israel Svanberg, jemte en annan person, enligt vittnesmål af inspektören C. M. Sellman, genom en af Öberg hos här.r:n företedd af handling den 1 Maj 1858 för everldeliga tider mot qvitterad köpeskilling afhändt sig mark till omtvistade grufvors utmål, under en lång följd af år innehaft och ännu innehade samma grufvor; men Andersson och Hedström icke ens uppgifvit, att för vederbörande hemmansinnehafvare anspråk på jordegarerätt till någon af dessa grufvor blifvit framstäldt, innan J. Svanberg den 27 November 1872 utfärdat den öfverlåtelsehandling, hvarpå Andersson och Hedström grundat sin talan i saken, samt de icke heller i ôfrigt anfört någon omständighet, som, emot hvad å Öbergs sida i saken förekommit, kunde anses göra sannolikt, att rätt till andel i grufvorna J. Svanberg såsom jordegare tillhörde, då hans berörda öfverlåtelse år 1872 meddelades; alltså pröfvade hofr:u rättvist, med ändring af här:r:ns utslag, Anderssons och Hedströms ifrågavarande talan att ogilla. Andersson och Hedström fullföljde saken till Kongl. Maj:t och yrkade, under åberopande af hvad förut af dem i saken yttrats, fastställelse af här.r.ns utslag. Öberg, som bestred ändringssökandet, företedde, efter skriftvexlingstiden, en den 5 Januari 1834 för F. W. Tholerus å Davidsgrufvan utfärdad mutsedel, å hvilken fanns tecknadt af Israel Svanberg, att han erhållit del deraf samt »afstode alla anspråk på jordegarerätten till förmån för inmutaren eller dess rätts innehafvare». N. Rev. (konst, rev.sekr. Lilienberg samt t. f. rev.- sekr:ne Westman, föredragande, och Cöster) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. s. 656 Sida 656 i årgången börjar här Saken föredrogs den 14 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Habe, Huss och Lindhagen), dervid N. Rev:s betänkande bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 11 April 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.