--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 670 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 670 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-04-30 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-670/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 670 Beträffande löftesmäns skyldighet att infria ett till aktiebolag eller ordres stäldt skuldebref, ehuru bolagets namn blifvit, utan deras hörande, öfverstruket af gäldenären och i stället ditsatt annan långifvares namn samt reversen hos denne belånad. --- Handlanden C. G. Kjerman instämde till Stockholms rådst.rätt stationsskrifvarne A. C. Hallin och A. Engelbreckt under påstående att de, hvilka en för begge och begge för en ingått borgen såsom för egen skuld för ett af stationsskrifvaren P. Nilsson den 20 Juni 1876 utgifvet skuldebref å 500 kr. jemte 6 procent ränta, måtte förpligtas att till Kjerman såsom innehafvare af berörda skuldebref genast utgifva förskrifna beloppet jemte ränta. Den ifrågavarande borgensförbindelsen, daterad den 19 Juni 1876 och tecknad å baksidan af en revers, var så lydande: »För å andra sidan tecknade förbindelses riktiga uppfyllande gå undertecknade i borgen, en för begge och begge för en, såsom för egen skuld.» Den å framsidan tecknade skuldförbindelsen lydde sålunda: »Till industri-kredit-aktie-bolaget i Stockholm eller ordres betalar undertecknad sex månader à dato en låntagen summa stor 500 kr. med derå löpande sex procent ränta tills betalning sker. Full valuta bekommen, som försäkras. Stockholm den 20 Juni 1876. P. Nilsson.» Under rättegången upplystes, att Nilsson ett par da- s. 671 Sida 671 i årgången börjar här gar efter den 20 Juni â reversen öfverstrukit ordet »industrikredit-aktiebolaget» och i stället skrifvit deröfver orden »Herr M. Ekelund»; och var â reversen tecknadt intyg af två personer, att Nilsson verkställt öfverstrykningen och deröfver tillskrifvit orden »Herr M. Ekelund». Hallin och Engelbrecht genmälde å stämningen, att då de den 19 Juni 1876 tecknat borgen å ifrågavarande förbindelse, hade denna varit stäld till industri-kredit-aktiebolaget eller ordres. Dagen derefter eller någon af de närmaste dagarne efter den 19 Juni hade till deras kunskap kommit åtskilliga, förut för dem obekanta förhållanden, hvilka förorsakat, att de förlorat allt vidare förtroende till förbindelsens utgifvare Nilsson. Af denna anledning hade Hallin och hans medpart vändt sig till Nilsson med begäran att få åter sina under borgensförbindelsen tecknade namn, hvarvid Nilsson förklarat, att förbindelsen redan vore belånad och att penningar å densamma bekommits. Hallin och Engelbreckt hade emellertid fått veta, att Nilsson lemnat in förbindelsen till industri-kredit-aktiebolaget för belåning, men att låneansökningen afslagits. De hade då den 22 Juni skriftligen hos bolaget anhållit, att deras under borgesmeningen tecknade namn måtte utstrykas, hvarvid det svar lemnats, att förbindelsen i oförändradt skick utlemnats till Nilsson; och hade denne sedermera vidtagit den omnämnda förändringen med densamma. Som reversen emellertid kommit att erhålla helt annan lydelse än då Hallin och hans medpart å densamma tecknat borgen, samt de förutsättningar, under hvilka deras borgen tillkommit, sedermera till följd af den utaf gäldenären egenmäktigt vidtagna förändringen bortfallit, ansågo Hallin och Engelbreckt, att deras ansvarsskyldighet för den ifrågavarande borgen upphört att gälla, hvadan de bestredo käromålet till alla delar. Kjerman medgaf, att Nilsson vidtagit den ifrågavarande förändringen utan borgensmännens samtycke, hvilken omständighet Kjerman dock ansåg icke inverka på saken vid det förhållande att förbindelsen varit ställd till industri-kredit- s. 672 Sida 672 i årgången börjar här aktiebolaget eller ordres, och sålunda gällande i hvar mans hand. I dom den 14 Februari 1877 utlät sig rådst.r:n: att emedan ostridigt vore, att ifrågavarande af Nilsson utgifna skuldebref, då Hallin och Engelbreckt derå tecknade borgen, var stäldt till industri-kredit-aktiebolaget i Stockholm eller ordres, samt att Nilsson sedermera å skuldebrefvet öfverstrukit ordet »industri-kredit-aktiebolaget» och i dess ställe ditskrifvit »Herr M. Ekelund», utan att utverka sig borgensmännens samtycke till denna förändring; ty och som Hallins och Engelbreckts betalningsskyldighet i följd af ifrågadarande borgen borde bedömas efter de vilkor, hvarunder ve sådan skyldighet sig åtagit, i hvilket afseende förbindelsen för dem medfört betalningsskyldighet allenast till industrikredit-aktiebolaget eller den person, som genom bolagets öfverlåtelse blifvit af skuldebrefvet och borgensförbindelsen innehafvare; alltså och då utaf ofvanberörda å skuldebrefvet gjorda förändring måste anses framgå, att detsamma blifvit belånadt icke hos industri-kredit-aktiebolaget utan hos ofvanbemälde Ekelund, genom hvilkens öfverlåtelse det sedermera kommit i Kjermans hand, kunde dennes emot Hallin och Engelbreckt i saken förda talan icke bifallas. Om denna dom förenade sig rådmannen Arwidsson och v. här.höfd. Normelli, hvaremot ordföranden, rådmannen Ström, yttrade: att som Hallin och Engelbreckt medgifvit, att de tecknat ifrågavarande borgen, och skuldförbindelsen, såsom stäld till industri-kredit-aktiebolaget eller ordres, innefattade lof att låta densamma komma i annans hand; alltså och då det af Hallin och Engelbreckt anmärkta förhållande, att gäldenären sedermera utan deras vetskap gjort den nämnda öfverstrykningen och deröfver skrifvit »Herr M. Ekelund» icke kunde, med afseende å förbindelsens berörda innehåll, föranleda till Hallins och Engelbreckts befrielse från deras borgensansvarighet, pröfvade rådmannen i förmågo af 10 kap. 9 § H. B. och 4 kap. 4 § U. B., rättvist förpligta Hallin och Engelbreckt, hvilkendera af dem det bäst gälda gitte, att till Kjerman, emot återbekommande af skuldförbindelsen, s. 673 Sida 673 i årgången börjar här genast utgifva 500 kr. med 6 procent ränta derå frän den 20 December 1876 till dess liqvid komme att ske. Kjerman vädjade till Svea hofrätt: Hallins och Engelbreckts borgensförbindelse innefattade, att de hade enahanda skyldighet som gäldenären till hvilken som helst innehafvare af skuldebrefvet. Den omständigheten, att borgensförbindelsen varit daterad en dag tidigare än sjelfva skuldförbindelsen utvisade, att borgensmännen, då de iklädde sig ansvar för förbindelsen, icke ens kunde känna dess innehåll, och att det vore dem likgiltigt såväl till hvilken person densamma komme att utställas som å hvilket belopp den komme att lyda. På grund häraf hade gäldenären varit oförhindrad att förfara med borgensförbindelsen efter godtfinnande. Enligt dom den 15 November 1877 pröfvade hofr:n rättvist gilla rådst.r:ns dom. Om denna dom förenade sig hofr.rådet frih. Leuhusen, referent, assessorerne Moberg och Almgren samt fiskalen Westrin. Ifrån beslutet var v. här.höfd. Groll skiljaktig och yttrade: »Emedan Hallin och Engelbreckt medgifvit, att de tecknat ifrågavarande löftesskrift, enligt hvilken de, en för begge och begge för en, borgat såsom för egen skuld för riktiga uppfyllandet af en utaf stationsskrifvaren Nilsson den 20 Juni 1876 utgifven förbindelse att sex månader derefter betala 500 kr. med derå löpande sex procent ränta till dess betalning skedde; ty och som, vid det förhållande att skuldförbindelsen, då Hallin och Engelbreckt derunder tecknade sin borgen, var stäld till industri-kredit-aktie-bolaget eller ordres och följaktligen utan anteckning om öfverlåtelse betalningsgild till en hvar, som af förbindelsen i god tro blifvit innehafvare, den omständighet, att ordet »industri-kreditaktiebolaget» blifvit utan Hallins och Engelbreckts vetskap å förbindelsen öfverstruket och ersatt med annat namn och att förbindelsen derefter hos annan enskild person belånats, så mycket mindre kan föranleda till deras befriande från ansvarsskyldighet för förskrifna beloppet, som de icke ens Naumann, Tidskr, f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 43 s. 674 Sida 674 i årgången börjar här uppgifvit att deras ansvar för återbetalning af försträckningen skulle, derest densamma af industri-kredit-aktie-bolaget lemnats, varit förenadt med några vilkor af beskaffenhet att vid försträckningar i allmänhet enskilda emellan ej kunna göras gällande; alltså pröfvar jag för min del rättvist, med ändring af rådst.r:ns utslag, förpligta Hallin och Engelbreckt, en för begge och begge för en, att till Kjerman, såsom innehafvare af förbindelsen, emot 'erhållande af densamma, genast utgifva förskrifna beloppet 500 kr. jemte 6 procent ränta derå från den 20 Juni 1876, till dess betalning sker.» Kjerman fullföljde saken till Kongl. Maj:t. N. Rev. (rev.sekr. Herslow samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Lilliestråle, föredragande,) yttrade i afgifvet betänkande, att som Hallin och Engelbreckt medgifvit, att de å ifrågavarande skuldebref tecknat borgen, en för begge och begge för en såsom för egen skuld, samt den omständighet, att skuldebrefvet sedermera utan deras vetskap blifvit förändradt och belånadt hos annan person än den, till hvilken det ursprungligen utfärdats, så mycket mindre torde föranleda till Hallins och Engelbreckts befriande från ansvarsskyldighet för förskrifna beloppet, som skuldebrefvet, då borgen derå tecknades, var stäldt till industri-kreditaktiebolaget i Stockholm eller ordres och således innehöll lof att låta det komma i annans hand, samt Hallin och Engelbreckt icke ens uppgifvit, att deras betalningsansvar skulle, derest försträckningen’ blifvit lemnad af nämnda bolag, varit förenadt med vilkor af beskaffenhet att ej kunna göras gällande vid försträckningar i allmänhet enskilda personer emellan; alltså hemstälde N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist, med ändring af domstolarnes beslut, förpligta Hallin och Engelbreckt, en för begge och begge för en, att, mot erhållande af skuldebrefvet i hüfvudskrift, till Kjerman betala förskrifna beloppet 500 kr. med utfäst sex procent årlig ränta derå från skuldebrefvets utgifningsdag den 20 Juni 1876, till dess betalning komme att ske. Saken föredrogs den 4 April 1878 inför H. D. (i när- s. 675 Sida 675 i årgången börjar här varo af just.råden Södergren, Wretman, Naumann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Östergren), dervid det underdåniga betänkandet bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 April 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.