--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 675 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 675 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-03-29 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-675/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 675 Tullförsnillning och biträde dervid, eller icke? Tullstadgans 155 och 156 §§. --- T. f. advokatfiskalen hos Kongl. generaltullstyrelsen H. C. Öhnell pâstod vid Stockholms rädst.rätt ansvar â restauratrisen Christina Langren för det hon den 30 Augusti 1877 sökt olofligen införa 13 buteljer vin, som frän utrikes ort ankommit med ångfartyget Motala, hvarjemte yrkades, att jungmannen â nämnda fartyg J. Simonsson mätte fällas till laga ansvar för det han varit i berörda förbrytelse delaktig, äfvensom att såväl ifrågavarande vin som det dertill hörande emballage, bestående af 2 korgar, 2 handdukar och ett lakan, hvilket allt vid omförmälda tillfälle tagits i beslag, måtte dömas förbrutet. Langren medgaf, att hon, som vore egare till vinet, underlåtit att till förtullning angifva detsamma samt vidtalat Simonsson att till hennes bostad hembära vinet, der det skolat användas åt hennes sjuke son; uppgifvande Langren, att emballaget vore fartygets tillhörighet. Simonsson vidgick, att han, som hade sig ålagdt att vid förefallande behof biträda restauratrisen med sakers forslande, i nämnda afsigt ombord å fartyget emottagit ifrågakomna gods utan kännedom om huruvida vinet varit tullbehandladt eller icke; och medgaf jemväl Simonsson, att han vid beslagstillfället till en början förklarat att vinet tillhörde kaptenen, hvilken uppgift han sedermera ändrat dertill, att detsamma vore styrmannens egendom. s. 676 Sida 676 i årgången börjar här Genom utslag den 26 September 1877 dömde rådst.r:n, under åberopande af 155 och 156 §§ i tullstadgan den 7 December 1860, förenämnda 13 buteljer vin förbrutna, hvarjemte Langren fälldes att böta godsets halfva värde med 7 kr. 43 öre; men enär de två korgar, hvari vinet förvarats och hvilka, enligt upprättadt besigtningsinstrument, varit gamla och begagnade, likasom de tvenne handdukar och ett lakan, hvilka vid beslaget jemväl anhållits och i afseende hvarå besigtningsmännen förklarat sig icke kunna bestämma huruvida desamma, som alla varit begagnade, varit af utländsk eller svensk tillverkning, icke kunde hänföras till de i 156 § 3 mom. tullstadgan omnämnda forslingsredskap, som, då under forsling anträffadt gods borde anses förverkadt, jemväl skulle vara förbrutna, samt icke heller visadt vore, att nämnda korgar, handdukar och lakan tillhörde godsegaren eller någon annan, som funnes hafva egt kännedom om den olofliga införseln eller skälig anledning att den misstänka, förklarades det å dessa effekter väckta konfiskationsanspråk icke kunna bifallas; äfvensom och då emot Simonsson icke annat förhållande blifvit ådagalagdt, än det af honom medgifna, eller att han, som haft sig ålagdt biträda Langren med sakers bärande, af henne emottagit ifrågavarande gods för att till hennes hemvist forslas, utan kännedom huruvida detsamma varit tullbehandladt eller ej, ansågs Simonsson icke vara öfvertygad att hafva egt vetskap om Langrens försök till varans olofliga införsel, hvadan han icke kunde till ansvar fällas. Öhnell besvärade sig hos Svea hofrätt: Simonssons blotta förebärande, att han icke haft vetskap om godset varit tullbehandladt eller ej, syntes icke kunna befria honom från ansvar. Hvad emballaget anginge, funnes samma skäl att konfiskera korgar, handdukar och lakan som buteljerna. I utslag den 20 November 1877 fann hofr:n skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda till ändring i rådst.r:ns utslag. Öhnell fullföljde målet till Kongl. Maj:t: Såväl Simonssons uppgift, att han såsom jungman haft till åliggande att biträda restauratrisen med sakers forslande som att han varit okunnig om, huruvida vinet varit tullbehandladt eller s. 677 Sida 677 i årgången börjar här icke, vore osannolik, helst han vid beslagstillfället haft olika uppgifter om egaren till vinet. Målet föredrogs den 29 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Naemann, von Hofsten, Huss, von Segebaden och Lindhagen), dervid H. D. fann skäl ej vara anfördt, som kunde verka ändring i hofr:ns utslag. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.