--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 677 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 677 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-03-21 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-677/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 677 Skydd för varumärken. Konvention meifan Sverige och Norge å ena samt Tyska riket å andra sidan d. 19 och 24 Juni 1872. --- I stämning till rädst.r:n i Malmö yrkade parfymören William Rieger i Frankfurt am Main, att som tvålfabrikören J. Andersson, hvilken vid Malmö tvålfabrik eftergjort en af Rieger uppfunnen tvålsort och utsläppt densamma i allmänna rörelsen, utan Riegers tillstånd å denna sin tillverkning användt ekitetter, försedda med Riegers namn och samma text, som Rieger å sitt tvålfabrikat begagnade, och dymedelst utgifvit berörda tvålsort vara af Rieger tillverkad, hvarigenom hans välkända fabrikat, hvilket vore vida bättre än Anderssons, råkat i vanrykte, och betydlig förlust tillskyndats Rieger genom minskad omsättning, Andersson måtte dömas till ansvar samt förpligtas att med 750 kr. godtgöra Rieger för blifvande utslagets införande i 100 af Sveriges tidningar. Till stöd för käromålet åberopade Rieger en emellan konungarikena Sverige och Norge samt tyska kejsarriket den 19 och 24 Juni 1872 afslutad konvention angående ömsesidigt skydd för varumärken m. m.; hvarjemte förevisades två tvålstycken, det ena af Riegers tillverkning och det andra köpt hos Andersson, hvilka båda tvålstycken voro inlagda i cylinderformiga kapslar, öfverklistrade med röda etiketter samt försedda med lika lydande text å engelska språket. Anderssons etiketter voro dock af mörkare färg än s. 678 Sida 678 i årgången börjar här Riegers och icke såsom dessa försedda med aftryck af prismedaljer. A omslagspapperet innanför kapseln och omkring ett af Andersson inlemnadt tvålstycke af Riegers tillverkning var fästad en särskild mindre etikett med påskrift: »William Rieger, Frankfurt on the Maine». Vidare företedde Rieger ett från Andersson den 14 Februari 1876 till E. Lamberti i Stockholm stäldt bref, deri utbjöds »transparent raktvål i röda etuier, lika god med den äkta, till 5 kr. pr dussin med 40 procent rabatt.» Andersson bestred käromålet och anförde: För 10 år sedan hade han köpt de af honom till ifrågavarande tvålsort använda etiketter af en handelsresande. Först genom stämningen hade han fått veta, att en tvålfabrikant funnes med namnet Rieger. Ehuru etiketterne till bägge fabrikaterne hade samma text, vore de dock olika i andra afseenden, hvilket såväl som tvålarnes olika utseende borde förekomma förvexling dem emellan. Den åberopade konventionen kunde ej tillämpas med afseende å stämplar och märken, som börjat begagnas redan före konventionens utfärdande. Anderssons fabrikat vore dessutom icke, i likhet med det äkta, försedt med Riegers fabriksmärke. I allt fall hade Rieger icke styrkt, att han användt ifrågavarande etiketter innan Andersson började använda desamma. Jemte det Rieger, i enlighet med framstäldt yrkande, lemnades öppet att i fall af befogenhet emot Andersson utföra särskild talan om ersättning för den skada och förlust, som genom åtalade förfarandet blifvit Rieger tillskyndad, utlät sig rådst.r:n i öfrigt genom utslag den 23 Juni 1876: att emedan upplyst vore, att Andersson till en vid Malmö tvålfabrik tillverkad tvålsort, som han i allmänna rörelsen till försäljning utsläppt, begagnat kapslar och etiketter försedda med Riegers namn och alldeles enahanda text, som Rieger å omslag till dylika af honom förfärdigad tvål anbringat och sålunda gifvit sin tillverkning sken af annans vara; alltså och enär på grund af den emellan konungarikena Sverige och Norge samt tyska kejsarriket den 19 och 24 Juni 1872 afslutade konvention, angående ömsesidigt skydd för varumärken s. 679 Sida 679 i årgången börjar här m. m., Rieger vore för varor, som af honom förfärdigats, här i riket tillförsäkrad lika skydd med svensk undersåte för sin tillverkning, dömdes Andersson, likmätigt 22 kap. 16 S. L., att för hvad han sålunda låtit komma sig till last böta 75 kr. Parterne besvärade sig å ömse sidor hos hofr:n öfver Skåne och Blekinge, Rieger under yrkande om högre bötesansvar samt under fullföljande af påståendet om 750 kr:s godtgörelse för utslagets införande i svenska tidningar. Enligt utslag den 8 Augusti 1876 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i öfverklagade delar af rådst.r:ns utslag. Rieger fullföljde saken till Kongl. Maj:t med enahanda påståenden som i hofr:n. Vid målets föredragning den 21 Mars 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Wretman, Naumann, von Hofsten och Lindhagen) pröfvade H. D. skäligt sålunda ändra domstolarnes beslut, att Andersson skulle, för hvad han i målet låtit komma sig till last, böta 300 kr. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.