--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 699 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 699 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-03-20 keywords: - Äktenskapsförord url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-699/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 699 Mannen A. påstår, att en afhandling, benämnd äktenskapsförord, med deri gjordt tillägg, skall tillerkännas betydelse af ett mellan honom och qvinnan B. ingånget kontrakt, hvilket skulle vara för hennes arfvingar förbindande. --- Enkan Karin Jonsdotter upprättade den 22 Juni 1872 en af henne och skräddaren Erik Hedlund undertecknad, af två personer bevittnad afhandling, benämnd öfverenskommelse och af följande lydelse: »Vi förbinda oss att med hvarandra ingå äktenskap — — — Till säkerhet för fullgörande af denna förbindelse — — — hafva vi äfven gjort följande bestämmelse: — — — När endera af oss med döden afgår, skall den efterlefvande sitta i orubbadt bo af qvarlåtenskapen, såväl i gård som lösören»; och var å af handlingen tecknadt följande: »Det å andra sidan stående äktenskapsförord, som vi undertecknade å ömse sidor ingått, är denna dag i så måtto ändradt, att, om ej något äktenskap blifver af, skola dessa förmåner, hvilka jag utfäst till Erik Hedlund, lika fullt vara gällande, som i öfverenskommelsen af den 22 Juni 1872 står antecknadt. Den 6 Juli 1873. Karin Jonsdotter. E. Hedlund. Vittnen: H. E. Müller. Constanse Müller.» Förenämnde H. E. Müller och Constanse Müller blefvo såsom vittnen för dödsfall afhörde och intygade sammanstämmande, att Karin Jonsdotter vid fullt och sundt förstånd och af fri vilja undertecknat ofvanberörda tillägg, men kunde deremot icke erinra sig huruvida hon förklarat handlingen innefatta hennes yttersta vilja. Karin Jonsdotter afled den 1 Januari 1874 och efterlemnade såsom närmaste arfvingar Lars Jonssons i Heden omyndiga barn. Ofvannämnda afhandling blef icke af Hedlund bevakad såsom testamente. Anders Jonsson och under rättegången sedermera aflidne Jon Jonsson i Svedja uttogo derefter, i egenskap af förmyn- s. 700 Sida 700 i årgången börjar här dare för aflidne Lars Jonssons barn, stämning å Hedlund under påstående, att som ofvanberörda afhandling, hvarigenom enligt Hedlunds förmenande bemälde omyndiga barns modermoder Karin Jonsdotter skulle till Hedlund hafva borttestamenterat all sin qvarlåtenskap, icke innefattade ett testamente, hvarigenom Karin Jonsdotter till förmån för Hedlund förordnat om sin förmögenhet, hvilket ock bestyrktes deraf, att de personer, hvilka såsom vittnen undertecknat berörda handling, icke kunnat intyga, att Karin Jonsdotter förklarat densamma innefatta hennes yttersta vilja och testamente, samt Karin Jonsdotter, som efterlemnat bröstarfvingar, i följd deraf ej egt genom testamente om all sin qvarlåtenskap förordna, och af handlingen tillkommit under omständigheter, då Karin Jonsdotter icke fått göra bruk af sin fria vilja, berörda handling måtte förklaras kraftlös samt Hedlund, hvilken alltifrån Karin Jonsdotters död varit i besittning af henne tillhöriga lägenheten Mariedal, förpligtas att genast derifrån afflytta äfvensom till Anders Jonsson och bans medpart utlemna all den ôfriga egendom, Karin Jonsdotter lemnat efter sig, i enlighet med den upprättade bouppteckningen, med undantag af de varor och kreatur, Lars Jonsson redan bekommit. Den vid här.r:n företedda bouppteckningen af den 16 Januari 1874 upptog tillgångarne till kr. 3,714: 40 samt skulderna, — deribland åtskilliga poster, dem Hedlund uppgifvit sig hafva att fordra för det han tillhandagått enkan i flera år med hvarjehanda inom hus förefallande göromål, försett huset med födoämnen, påkostat skötseln af jorden, tillsett enkan under hennes sjukdom samt lemnat föda och skötsel åt en ko, kr. 2,625 — till kr. 2,828: 68. Anders Jonsson och hans medpart anförde: Den ifrågavarande handlingen vore hvarken gåfvobref eller äktenskapsförord samt saknade jemväl karakter af kontrakt, enär Hedlund, som icke haft något af sterbhuset att fordra för hjelp, underhåll och skötsel, m. m., sålunda icke lemnat någon valuta för de genom afhandlingen utfästa förmåner. Hedlund hade nämligen icke egnat Karin Jonsdotter och hennes s. 701 Sida 701 i årgången börjar här fastighet mera arbete än som blifvit godtgjordt genom de förmåner, han hos henne åtnjutit. På grund häraf och då Hedlund icke bevakat handlingen såsom testamente, yrkades bifall till käromålet och att, derest Hedlund ej ville ställa borgen, som af motparterne kunde godkännas, qvarlåtenskapen måtte sättas i taka händer till dess här.rättens utslag vunnit laga kraft. Hedlund genmälde: Ifrågavarande handling vore ingalunda något testamente, utan ett kontrakt, hvarigenom Karin Jonsdotter utfäst godtgörelse till Hedlund för de förmåner hon af honom åtnjutit. Då nemligen Karin Jonsdotter icke kunnat med kontanta medel godtgöra hvad Hedlund under tio års tid till boets och hushållets underhåll med penningar och arbete bidragit, hade hon velat lemna honom ersättning härför genom att låta honom i sin lifstid disponera hennes qvarlåtenskap; och bestred Hedlund på grund häraf allt afseende å käromålet. Här.r:n yttrade i utslag den 14 December 1875: att ehuru upplyst och styrkt vore, att Karin Jonsdotter och Hedlund dels genom en den 22 Juni 1872 daterad skriftlig handling öfverenskommit, att Karin Jonsdotter och Hedlund skulle med hvarandra ingå äktenskap, till säkerhet för hvilken förbindelses fullgörande Karin Jonsdotter i nämnda handling stadgat, bland annat, att Hedlund skulle tillika med Karin Jonsdotter sköta deras, såsom orden lydde, gemensamt blifvande hemman n:o sub 5 om 2 öresland i Norrby, dock ondast i afseende på hvad gården- beträffade, ocii att, efter den enes död, den efterlefvande skulle sitta i orubbadt bo, dels ock genom ett den 6 Juli 1873 å nyssnämnda handling gjordt tillägg förordnat, »att om ej något äktenskap blefve af» skulle de förmåner, som Karin Jonsdotter till Hedlund utfäst, likafullt »vara gällande, som i öfverenskommelsen af den 22 Juni 1872 stode antecknade»; likväl och emedan Hedlund i ett under rättegången ingifvet skriftligt anförande förklarat, att berörda handling ej vore något af Karin Jonsdotter upprättadt testamente, samt Karin Jonsdotter, som i omförmälde tillägg benämnt öfverenskommelsen under den s. 702 Sida 702 i årgången börjar här 22 Juni 1872 »äktenskapsförord», följaktligen ej kunde antagas hafva haft för afsigt att tillerkänna nämnda öfverenskommelse någon annan betydelse; ty och som ostridigt vore, att äktenskap ej kommit till stånd emellan Karin Jonsdotter och Hedlund, samt omförmälda öfverenskommelse med dertill gjorda tillägg så mycket mindre kunde anses innefatta vare sig gåfva eller testamente, som, utom det att handlingens ordalydelse ej lemnade rum för den tydning, att samma handling innefattade ett gåfvobref, såsom vittnen i saken afhörde sadelmakaren H. E. Müller och dennes dotter Constanse Müller, hvilka bevittnat den skriftliga öfverenskommelsen af den 22 Juni 1872 med dertill gjorda tillägg, förmält sig hvarken veta huruvida de förmåner, som Karin Jonsdotter gifvit Hedlund, vore att anse såsom testamente eller gåfva, eller kunde påminna sig, att Karin Jonsdotter den 6 Juli 1873 förklarade, att hennes då gjorda förordnande innefattade hennes yttersta vilja; alltså pröfvade här.r:n rättvist förklara, att någon rätt till större eller mindre del af Karin Jonsdotters qvarlåtenskap på grund af nämnda öfverenskommelse och tillägg icke, mot vederparternes bestridande, kunde Hedlund tillerkännas, såsom följd hvaraf, det ålåge Hedlund att genast från Mariedal afflytta och att i öfverensstämmelse med den af honom upprättade, under edsförpligtelse underskrifna, bouppteckningen efter Karin Jonsdotter, till Anders Jonsson och Jon Jonsson utlemna den Karin Jonsdotters qvarlåtenskap som ej redan kunde vara af dem derifrån afförd; Hedlund obetaget att, efter särskild stämning, mot vederparterne föra den talan om utbekommande af förment fordran hos Karin Jonsdotter, hvartill Hedlund kunde finna sig befogad; dock att Hedlund, jemlikt 18 kap. 3 § A. B., finge behålla hvad genom den klandrade handlingen skulle vara honom gifvet, der han derför stälde borgen, som till vederhäftigheten blifvit styrkt af kyrkoherden i församlingen eller vederbörande kronobetjent; eljest skulle det stå i qvarstad eller i gode mäns händer och vård intilldess frågan om afhandlingens bestånd blifvit afgjord genom utslag, som vunnit laga kraft. s. 703 Sida 703 i årgången börjar här Hedlund vädjade till Svea hofrätt under vidhållande af sitt påstående, att ifrågakomne afhandling måste tolkas såsom ett kontrakt, hvilket icke kunde ensidigt brytas. Enligt dom den 18 Januari 1877 fann hofr:n ej skäl att i här.r:ns utslag göra ändring. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Schöning, fiskalen Lundberg samt v. här.höfd:ne Ahlgren och Elliot. Från beslutet var fiskalen Westrin skiljaktig och yttrade: »Som ifrågavarande den 22 Juni 1872 och den 6 Juli 1873 upprättade afhandlingar, hvilka Hedlund inför här.r:n förklarat innefatta, icke något till hans förmån af Karin Jonsdotter gjordt testamentariskt förordnande, utan endast ett äktenskapsförord och en öfverenskommelse, det Hedlund skulle under sin lifstid vara i besittning af Karin Jonsdotters efterlemnade egendom, ej äro af beskaffenhet att på de af Hedlund sålunda åberopade grunder medföra rätt för Hedlund till större eller mindre del af Karin Jonsdotters qvarlåtenskap; alltså finner jag ej skäl att, på Hedlunds klagan, göra ändring i här.r:ns domslut.» Hedlund fullföljde saken till Kongl. Maj:t. N. Rev. (rev.sekr:ne Lagergren och Abergsson, den senare föredragande, samt t. f. rev.sekr. Cöster) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär ifrågavarande afhandling med deri gjorda tillägg, hvarigenom Karin Jonsdotter förklarat att, jemväl för den händelse Hedlund icke komme att träda i äktenskap med henne, Hedlund skulle efter hennes död blifva i orubbad besittning af hennes qvarlåtenskap, icke kan, på sätt Hedlund påstått, tillerkännas betydelsen af ett emellan hooch Karin Jonsdotter ingånget kontrakt, hvilket såsom sådant skulle vara för hennes arfvingar förbindande; ty och som afhandlingen icke blifvit såsom testamente åberopad af Hedlund eller, såvidt handlingarne utvisa, lagligen bevakad, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa det slut, hvari domstolarne i saken stannat.» Vid sakens föredragning den 20 Mars 1878 inför H. D (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Wret- s. 704 Sida 704 i årgången börjar här man, Naumann, von Hofsten och Lindhagen) bifölls det underdåniga betänkandet. Kongl. Majds dom utgafs den 11 April 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.