--- citation: Naumanns tidskrift 1878 s. 750 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1878 s. 750 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-05-21 url: "https://ratiolex.se/naumann/1878/s-750/" source: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1878 s. 750 Köpeaftal angående möbler, som blitvit levererade, men priset icke slutligen bestämdt. Köparen gör konkurs, och säljaren yrkar att massans syssloman måtte förpligtas återställa möblerna eller utgifva deras värde enligt räkning. Grunderna i 35 och 38 §§ Konkurslagen. --- I April månad 1874 gjorde disponenten J. Skröder hos tapetseraren C. F. Wennström beställning af ett parti möbler, men, sedan Wennström i Augusti månad samma år till Skröder afsändt möblerna jemte räkning, aflät Skröder den 10 nästderpåföljde September till Wennström bref, deri Skröder, efter det han erkänt sig hafva emottagit räkningen, vidare yttrade: »Då emellertid nästan hvarenda post är högre än hvad vi sistlidne April öfverenskommo om, återkallar jag. denna öfverenskommelse i ert minne och återsänder räkningen att omskrifvas i öfverensstämmelse dermed. Skulle ni emellertid icke godvilligt ingå på att leverera sakerna till öfverenskommet pris, så stå de här för eder räkning.» Sedermera gjorde Skröder konkurs, som började den 21 December 1874. I den öfver Skröders tillgångar och skulder upprättade förteckning blefvo hvarken möblerna upptagna såsom tillgång eller Wennström antecknad såsom fordringsegare i afträdda boet. Angående möblerna innehåller denna förteckning följande: »Då räkningen å de möbler, tapetseraren Wennström levererat och hvilka nu förvaras å öfra våningen på Norslund, blifvit af gäldenären protesterad såsom för hög, med förklarande att möblerna stodo för Herr Wennströms räkning, samt gäldenären förty anser möblerna såsom Wennströms egendom, uppföres här, med omnämnande af möblerna, såsom tillgång det förskott gäldenären till herr Wennström utbetalt med kr. 1,532: 43.» Efter stämning till 1876 års vårting med Kopparbergs och Aspeboda tingslag yrkade Wennström, under åberopande af här ofvan omförmälda förhållanden, att Skröder och bank- s. 751 Sida 751 i årgången börjar här direktören Oscar Karlsson, hvilka blifvit utsedde till sysslomän i Skröders konkurs, måtte förpligtas att till Wennström återställa möblerna eller, om de derutinnan bruste, personligen och hvilkendera gälda gitte utgifva möblernas värde enligt räkning med 4,553 kr. 30 öre jemte ränta. Skröder ocli Karlsson genmälde: Då möblerna blifvit af Skröder bestälda och till honom levererade samt jemväl funnes qvar i boet vid den tid konkursen uppstod, vore möblerna ock Skröders tillhörighet. Något lagligt aftal om handelns återgång hade icke egt rum. Af Skröders yttrande i åberopade brefvet att möblerna stodo »för Wennströms räkning» följde icke, att Wennström vore att anse såsom egare till möblerna. Wennström erinrade att aftalet emellan honom och Skröder icke vore fullständigt, då visst pris å möblerna icke blifvit bestämdt. Konkursförvaltningen syntes också hafva delat den åsigten att möblerna tillhörde Wennström, enär någon åtgärd för godsets försäljning icke blifvit vidtagen. Häremot anmärkte sysslomännen, att det visserligen ansetts lämpligt att dröja med möblernas försäljning tills vidare, då tvist uppstått om eganderätten till möblerna. Visst pris vid köpeaftalet måste dock desto heldre anses hafva af Wennström antagits, som han icke allenast, enligt räkning, af Skröder fordrat särskildt specificerade belopp, utan äfven fortfarande sökte göra samma på räkning grundade fordran gällande mot konkursboet. Efter genstämning yrkade sysslomännen, att, derest Wennströms käromål bifölles, honom måtte varda ålagdt att till konkursboet utgifva dels bekommet förskott 1,600 kr. med ränta, dels ock 476 kr. 43 öre, motsvarande värdet af tyg, som Skröder tillsläppt. Genom utslag den 30 September 1876 utlät sig här.r:n: att emedan, enligt hvad upplyst och ostridigt vore, omstämda möblerna, efter beställning eller emellan Skröder och Wennström i April månad 1874 träffadt aftal om köp, blifvit under påföljande Augusti månad och således före Skröders den 21 December samroa år började konkurs hos honom aflemnade s. 752 Sida 752 i årgången börjar här samt i hans bo vid sistnämnda tid funnits, utan att sedermera vara af Wennström afhemtade; ty och dä samma gods följaktligen, utan afseende å vare sig den omständighet, att Skröder, som icke åtnöjts med den af Wennström fordrade betalning, uti skrifvelse den 10 September 1874 förklarat, att godset, i brist af öfverenskommelse i berörda afseende, hos honom stode för Wennströms räkning och hvad i öfverensstämmelse härmed blifvit i bouppgiften om egendomen antecknadt, eller det förhållande, att Wennström för dessa och andra hos honom samtidigt bestälda varor icke njutit full betalning, mäste anses hafva tillhört Skröder, dä offentlig stämning å hans borgenärer utfärdades, samt fortfarande till konkursboet räknas; alltså kunde, jemlikt grunderna i 38 § jemförd med 35 § i konkurslagen, Skröder och Karlsson icke emot sitt bestridande förpligtas att ifrågakomna gods till Wennström utlemna; och som, beträffande Wennströms påstående att vederparterne måtte kännas skyldige att personligen eller hvilkendera bäst gälda gitte till Wennström utgifva värdet af berörda gods jemte ränta, Karlsson, så vidt visadt vore, ej annorledes än såsom god man och syssloman i konkursen med godset tagit befattning, samt Skröder, mot hvilkens konkursbo Wennström ej syntes hafva vändt sitt fordringsanspråk, under vägran att godkänna den af Wennström till stöd för krafvet åberopade räkning, jemväl fortfarande bestridt att utsökta beloppet gälda, samt detsamma icke blifvit lagligen styrkt, kunde Wennströms stämningstalan icke heller i denna del bifallas. I anledning af hvad beträffande hufvudkäromålet sålunda blifvit dömdt, ansåg här.r:n genkäromålet icke påkalla särskildt yttrande. Wennström vädjade till Svea hofrätt. Eganderätt till möblerna kunde icke uppkomma allenast genom beställningen, utan först sedan priset blifvit bestämdt, hvilket senare dock icke skett. Skröder hade blott fått löfte om köp. Den vid här.r:n företedda räkningen hade endast till uppgift att visa Wennströms anspråk, i fall godset icke utlemnades. Skröder invände, att Wennström icke före konkursens början ingått på Skröders erbjudande om återgång af köpet. s. 753 Sida 753 i årgången börjar här Karlsson uteblef. I dom den 25 Oktober 1877 fann hofr:n ej skäl att i här.r:ns utslag göra annan ändring, än att, enär, brad anginge frågan om Skröders personliga ansvarighet för betalning af omstämda möblerna, Skröder icke visat, vare sig att lägre pris för möblerna, än som Wennström i åberopad räkning upptagit, varit aftaladt, eller att berörda pris vore för högt beräknadt, Skröder förpligtades att till Wennström utgifva betalning för möblerna med fordrade 4,553 kr. 30 öre jemte fem procent ränta derå från stämningsdagen, 14 dagar före början af 1876 års vårting med tingslaget, till dess betalning följde. Uti denna dom sökte Wennström i und. den ändring, att konkursmassans sysslomän måtte varda ålagdt att till Wennström utlemna möblerna eller, om detta icke bifölles, att Wennström ur konkursboet och af gäldenären måtte tillerkännas den af hofr:n å utdömda beloppet stadgade ränta från den 24 Mars 1876, då stämningen skulle hafva blifvit svaranderne delgifven. N. Rev. (rev.sekr. von Bahr, konst, rev.sekr. Norberg och t. f. rev.sekr. Cöster, den sistnämnde föredragande) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom såvidt talan mot densamma blifvit fullföljd. Saken föredrogs den 2 Maj 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofslen, Olivecrona, Hernmarck och Wedberg), dervid, enär det uppgifna köpeaftalet angående ifrågavarande möbler ej kommit till fullbordan och Wennström följaktligen egt möblerna, återtaga, H. D:s flesta ledamöter pröfvade rättvist att sålunda ändra hofr:ns dom i hvad den blifvit öfverklagad, att Wennström förklarades berättigad att möblerna återbekomma, derest han icke hellre åtnöjdes med den honom af hofr:n tilldömda ersättning. Just.råden Naumann ocli Olivecrona biföllo det und. betänkandet. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 21 Maj 1878. Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 15:de årg. 48 --- Källa: Naumanns tidskrift 1878, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.