--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 122 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 122 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-06-18 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-122-2/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 122 Köpare (A.) af egendom utfärdar en handling, enligt hvilken han förklarade sig vilja lemna säljaren (B.) en summa af 12,000 kr. så framt en tillämnad skogsafverkning gaf i årlig behållning 15,000 kr. m. m- Före utgången af samma år säljer A. egendomen till X. B. yrkar nu, --- Genom afhandling den 8 April 1872 försålde Johan Johansson vid Eklund till bruksegaren C. F. Norling egendomen Östfora, under förbehåll för säljaren att få från skogen bortföra vissa qvantiteter sleepers och stängsel m. m. utan ersättning. Den 28 Juli 1872 uppgjordes emellan parterne nytt köpekontrakt, vid hvars underskrifvande köparen skulle inträda i oinskränkt disposition af då å egendomen varande skog, med vissa obetydligare inskränkningar. Samma dag utfärdade köparen en så lydande handling: »Som jag är sinnad uppgöra kontrakt om afverkning af skogen å den af mig i dag köpta Östfora egendom i Jerlåsa socken och hoppas derpå få en god behållning, vill jag härmed tilldela herr J. Johansson en summa af 12,000 rdr rmt, att utgå med 2,000 rdr rmt om året och betalas första gången den 14 Mars 1874, samt sedan lika mycket samma tid i efterföljande fem år, så framt skogsafverkningen vid Östfora med underlydande lemnar mig en årlig behåll- s. 123 Sida 123 i årgången börjar här ning af 15,000. rdr rmt, förutom de 60,000 rdr rmt jag i förskott på affären detta år betingat mig. Men skulle den årliga behållningen icke uppgå till föreskrifna belopp, minskas den summa, som jag härmed tillförsäkrar herr Johansson, i förhållande derefter. Östfora den 28 Juli 1872. C. F. Norling. Bevittnas af Carl G. Carlsson. L. Carlsson.» Sedan Norling emellertid före utgången af 1872 försålt egendomen till Molnebo bruk, instämde Johansson honom till Wagnsbro här.rätt med yrkande om bans förpligtande att på grund af ofvananmärkta handling till Johansson betala den 14 Mars 1874 förfallne 2,000 rdr och samma dag 1875 likaledes förfallne 2,000 rdr, jemte 6 procent ränta från de särskilda förfallodagarne, samt att den 14 Mars hvarje af åren 1876—1879 utgifva likaledes 2,000 rdr tillika med 6 procent ränta. Norling erkände, att åberopade handlingen vore af honom utfärdad, men bestred allt afseende å käromålet under anförande: Då aftalet uppgjordes voro konjunkturerne för bergshandteringen särdeles gynnsamma och till följd deraf kolprisen otroligt höga. Om dessa förhållanden i flera år fortfarit eller kontrakt med solida köpare till sådana pris kunnat afslutas, så hade äfven köpet af Östfora och skogsafverkningen derstädes blifvit en särdeles gynsam affär. Underhandlingar inleddes i sådan riktning både med Bångbro aktiebolag och Molnebo bruk, men kunde ej bringas till stånd på sådane vilkor, att de voro för Norling betryggande. Dels började man i slutet af 1872 ana, att Bångbro bolag ej skulle kunna i längden fortsätta sin verksamhet, dels afböjdes en sådan uppgörelse af egarne till Molnebo bruk i bref, som till Norling ankommit från bruksegaren K. af den 29 Augusti 1872 af innehåll, att K. ej kunde inlåta sig på ett köp af de utaf Norling erbjudna 40,000 stigar kol, men att, om denne ville att affären skulle komma till stånd, saken måste på annat sätt ordnas, exempelvis på sådant sätt, att Norling till Molnebo försålde hela egendomen Östfora. Då nu sådane svårigheter uppreste sig emot realiserandet af den vid köpet af Östfora uppgjorda plan, nödgades Norling, som fruk- s. 124 Sida 124 i årgången börjar här tade en snar förändring i konjunkturerne, gä in pâ K:s förslag att till Molnebo bruk sälja egendomen, hvilket skedde den 12 September 1872. Den upprättade förbindelsen vore gällande endast för den händelse Norling kunde uppgöra en fördelaktig realisation af skogen. Huru fördelaktig denna realisation skulle blifva innan Johansson ens egde begära någon andel deraf, kunde man finna, då Norling först skulle erhålla en behållen inkomst af 60,000 rdr samt sedermera derutöfver årligen 15,000 rdr innan de omskrifne 2,000 rdr skulle utgå. Om en sådan uppgörelse kunnat komma till stånd, hade Norling ingalunda velat undandraga sig att erlägga hvad öfverenskommelsen innehölle. Nu hade emellertid förbindelsen förlorat all kraft och verkan, sedan ett sådant förhållande, under förutsättning hvaraf den blifvit utfärdad, derefter icke inträffat; och det villkorliga aftal, hvarpå förbindelsen vore grundad, hade ej innefattat ringaste hinder för Norling att förfoga med Östfora såsom honom bäst syntes. Om Norling kunnat sälja egendomen på ett för honom fördelaktigt sätt, vore detta hans ensak. Johansson åter erinrade, att Norling ej visat, att han ej genom kolförsäljning från Östfora kunnat få en årlig behållning af 15,000 rdr. Nu hade emellertid Norling omöjliggjort sådant, enär han sålt egendomen utan att derom underrätta Johansson. Denne borde ej blifva lidande genom ett sådant förfarande, som egt rum utan hans vetskap och samtycke. Följaktligen måste det belopp, som genom förbindelsen blifvit Johansson tillförsäkradt, anses inbegripet i den köpeskilling, Norling erhållit på en gång genom egendomens försäljning. Efter det åtskillige af Johansson åberopade vittnen blifvit i saken afhörde, anförde denne vidare: Förbindelsen vore utfärdad i sammanhang med och vid försäljningen af Östfora, då köpeskillingen i sjelfva kontraktet utsattes till 78,000 rdr, under det att förbindelsen utfärdades å 12,000 rdr, så att hela beloppet uppgick till 90,000 rdr. I strid med kontraktet af den 8 April 1872 intogs i det sednare s. 125 Sida 125 i årgången börjar här kontraktet af den 28 påföljde Juli den bestämmelse, att Norling skulle genast från sistnämnda kontrakts underskrifvande inträda i oinskränkt disposition af all å egendomen varande skog, i hvilken disposition Norling icke på något sätt af Johansson hindrats. Fastän Johansson med löfte från Norlings sida om erhållande af ytterligare 12,000 rdr öfvertalats' att underskrifva det senare kontraktet, deri vilkoren voro till Norlings förmån betydligt ändrade, sökte dock denne till vedergällning för Johanssons tillmötesgående beröfva honom hans rättmätiga fordran. Norlings uppgifna skäl för sitt handlingssätt, att nämligen kolprisen voro för höga, gåfve än mera stöd åt den försäkran förbindelsen lemnade Johansson, enär behållningen af skogsafverkningen blefve större i samma mån som kolprisen stego. Att Norling genom försäljningen haft betydligt större behållning än om han under en längre tid skolat afverka skogen, bevisades bäst deraf, att Norling föredragit en sådan realisation. Hans tillvägagående finge och kunde emellertid icke inverka på Johanssons rätt att utfå omstämda beloppet, som enligt förbindelsens innehåll endast kunde för Johansson blifva mindre i det fall, att den årliga behållningen på skogsafverkningen ej uppginge till föreskrifna belopp, då den summa, som tillförsäkrats Johansson, skulle minskas i förhållande derefter. Norling hade emellertid påstått, att han erbjudit Johansson en mindre andel, men undandrog sig slutligen jemväl detta löfte. Deraf framginge, att då Norling invändt, att han icke haft någon del i bestämmandet af beloppen i förbindelsen, det också ålåge honom, men icke Johansson, att visa hvilket belopp skogsafverkningen kunnat lemna. och att detta varit mindre än det kalkylerade. Derigenom att Norling ej följt aftalets bestämmelser med Johansson och förbindelsen om skogsafverkningen, qvarstod Norlings skyldighet att fullt utbetala till Johansson hvad Norling utfäst, äfven om aftalet varit vilkorligt. Under förutsättning å Johanssons sida, att Norling skulle fullgöra aftalet i förbindelsen i afseende å kolafverkningen, dess begynnande, fortsättning och fullbordande, hade visserligen betalningstermi- s. 126 Sida 126 i årgången börjar här nema blifvit bestämda så, att betalningen skulle till Johansson utgå i sex år, men vid det förhållande, att Norling, genom att Johansson ohördan och utan hans medgifvande underlåta att verkställa kolningen, hvarigenom den förutsättning, som aftalet betingat, upphört uteslutande genom Norlings vållande, hade denne också dermed förverkat rättigheten till årliga afbetalningarne, hvilka till följd häraf måste anses till betalning förfallna. Norling bestred allt afseende å hvad Johansson anfört. I utslag den 22 Juni 1876 utlät sig här.r:n: att emedan omförmälda af Norling den 28 Juli 1872 utfärdade förbindelse, hvarpå Johanssons i saken instämda fordringsanspråk vore grundadt, uttryckligen förutsatte afslutande af kontrakt rörande afverkning af skog vid egendomen Östfora under vissa år; ty och som densammas ordalydelse i öfrigt icke föranledde dertill, att i följd deraf Norling kunde anses hafva varit förhindrad att utan Johanssons bifall försälja omförmälda fasta egendom; alltså och då, efter det sådan försäljning egt rum, förbindelsen icke vidare kunde ega tillämplighet, samt Johansson icke heller visat, att han för ett så beskaffadt fall skulle af Norling annorledes åtnjuta godtgörelse, blefve Johanssons i saken förda talan ogillad. Johansson vädjade till Svea hofrätt: Norlings försäkran i förbindelsen, dels att han redan betingat sig 60,000 rdr i förskott, dels att endast i det fall, att skogsafverkningen ej lemnade honom uppgifna beloppet, Johanssons fordran på 12,000 rdr skulle i förhållande derefter minskas, hade tryggat Johansson vid förbindelsen, hvadan han, i förhoppning att varda bibehållen vid Norlings försäkran, utfärdat köpekontraktet, utan att deri förbjuda Norling att utan Johanssons bifall sälja egendomen. Ett sådant vilkor hade dessutom varit stridande emot 1 kap. 2 § J. B. och K. F. den 1 Maj 1810. Enligt dom den 15 November 1877 pröfvade hofr:n rättvist gilla här.r:ns utslag. Johansson fullföljde saken till Kongl. Maj:t under yr- s. 127 Sida 127 i årgången börjar här kande om vittnesförhör med uppgifven person, som varit till här.r:n instämd att vittna, men uteblifvit. Norling bestred det begärda vittnesförhöret och yrkade fastställelse af domstolens beslut. N. Rev. (rev.sekr:ne Fàhræus, föredragande, och von Bahr, samt konst, rev.sekr. Norberg) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t, med afslag å Johanssons begäran om vittnesförhör, måtte pröfva rättvist fastställa hofr:ns dom. Saken föredrogs den 23 Maj 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Carleson, Wretman, Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen och Wedberg), dervid N. Rev:s betänkande bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 18 Juni 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.