--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 193 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 193 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-07-11 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-193/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 193 Angående olofligt beträdande af jernväg och ohörsamhet mot jernvägstjenstemans tillsägelse att derifrån aflägsna sig. --- Uppå angifvelse af trafikchefen vid Malmö-Ystads jernvägsaktiebolag W. Waldenström, yrkade länsmannen O. Holst vid Oxie och Skytts här.rätt laga ansvar å drängen Per Larsson på Börringe för det denne den 26 Februari 1877 olofligen beträdt omförmälda jernväg och icke åtlydt honom af vederbörande jernvägstjensteman meddelad tillsägelse att från jernvägen sig aflägsna. Per Larsson medgaf, att han ifrågavarande dag gått på banan mellan Oxie och Svedala stationer, men ansåg sig varit dertill berättigad, enär han icke af banbetjeningen erhållit tillsägelse att sig aflägsna; och uppgaf Larsson vidare, att han inemot Svedala station mött banmästaren Sjöstedt, hvilken dervid tillsport honom huruvida han hade »gångbiljett», och då Per Larsson härtill nekat, affordrat honom 5 kr., hvilket belopp Per Larsson förklarat sig icke innehafva utan genmält: »skrif till Börringe, så får ni penningar, ty jag tjenar hos grefve Beckfriis». Åklagaren, som upplyste, att personer tillätos gå på banan emot lösen af s. k. gångbiljett, yrkade ansvar å Per Larsson jemlikt Kongl. Circ. den 28 Maj 1859 samt 19 och 24 kapp. Strafflagen. I målet åberopade vittnen intygade: stationsbokhållaren Franssen: att, i anledning af från Skabersjö ankommet telegram derom, att två personer oaktadt dem meddeladt förbud gingo på banan, vittnet jemte banmästaren Sjöstedt gått ut från stationen att möta dem; att då vittnena mött Per Larsson och en annan person gående å banvallen, vittnena tillsagt dem att derifrån aflägsna sig, hvartill Per Larsson, genmält, att detta icke anginge Naumann, Tidahr. f. lagstiftn. etor 16:de årg. 13 s. 194 Sida 194 i årgången börjar här Ang. olofligt beträdande af jernväg. dem, enär grefve Beckfriis nog svarade för honom; att Per Larsson emellertid medföljt till stationen, der hans namn antecknats, samt att ett bantåg straxt derefter inkommit å stationen ; banmästaren Sjöstedt: att vittnet ifrågavarande dag mött Per Larsson på banan och tillsagt honom derifrån bortgå, hvartill denne genmält, att han icke brydde sig om banbetjeningen. Genom utslag den 1 Oktober 1877 utlät sig här.r:n: att som Malmö-Ystads jernväg, hvilken egdes af enskildt bolag, genom K. Br. den 4 Februari 1873 förklarats skola åtnjuta samma skydd, som enligt 19 kap. 11, 12 och 13 §§ Strafflagen tillkomme dylika af staten utförda anläggningar, samt vid sådant förhållande det i Kongl. Circ. den 28 Maj 1859 stadgade vitesförbud af 5 rdr för den, som olofligen beträdde statens inhägnade jernbanor eller bangårdar, och 10 rdr för den, som icke åtlydde vederbörande jernvägstjenstemans särskildt meddelade tillsägelse att från sådan jernbana eller bangård sig aflägsna, icke kunde tillämpas med afseende å enahanda förseelser, begångna å ifrågavarande jernvägsanläggning; alltså och då icke visadt vore, att åtalade förfarandet ledt till hinder eller uppehåll i jernvägens begagnande eller att skada deraf uppkommit, ogillades åtalet. Styrelsen för jernvägsaktiebolaget äfvensom trafikchefen Waldenström anförde besvär, anmärkande att fara, olycka eller åtminstone hinder i trafiken obestridligt kunnat af Larssons tilltag uppstått. Per Larsson ansåg, att, derest icke 1859 års Kongl. Circ. blifvit genom strafflagen upphäfdt, detsamma i allt fall icke vore tillämpligt å enskild jernväg. Hofr:n öfver Skåne och Blekinge (hofrättsrådet, frih. Wrede, assessoren Anderberg och v. här.höfd. Senell) fann enligt utslag den 20 December 1877 skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i här.r:ns utslag. Hofrättsrådet Bergenstråhle, med hvilken presidenten Munch af Rosenschöld sig förenade, anförde: »Af hvad i s. 195 Sida 195 i årgången börjar här målet förekommit är upplyst, att Per Larsson, en dag i Februari månad detta år, utan att dertill hafva erhållit vederbörligt tillstånd, beträdt Malmö-Ystads jernväg samt gått å samma jernväg emellan derå befintliga stationerna Oxie och Svedala, äfvensom att Per Larsson, derom tillsagd, vägrat att aflägsna sig från jernvägen; och enär, derest hvar och en utan lof skulle ega beträda jernvägen och dess område, härigenom påtagligen skulle uppstå oordning och förorsakas hinder i trafiken, pröfvar jag, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, jemlikt 19 kap. 12 § Strafflagen, rättvist döma Per Larsson att för livad han sålunda låtit komma sig till last böta 10 kr. till kronan.» Styrelsen och trafikchefen fullföljde saken till Kongl. Maj:t och ansågo, att i hvad fall som helst Per Larsson väl borde anses lika med den, som utan lof tager sig väg öfver annans egor. Målet föredrogs den 11 Juli 1878 inför H. D., hvars rieste ledamöter, just.råden Rabe, Huss, von Segebaden, Svedelius och Östergren, funno ej skäl att i hofr:ns utslag göra ändring. Just.råden friherre Leuhusen och Almqvist funno väl Per Larssons tilltag att olofligen begagna jernvägen såsom gångväg icke vara att hänföra under något af de i 19 kap. Strafflagen förekommande stadganden, men då uppenbart vore, att genom jernvägars beträdande af fotgängare skada å vägen och banvallen kunde uppkomma, pröfvade just.råden skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, döma Per Larsson, enligt 24 kap. 11 § i nämnda lag, att för ifrågavarande förseelse böta 25 kr. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.