--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 256 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 256 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-07-31 keywords: - Förfalskning url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-256/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 256 Förfalskningsbrott eller bedrägeri? --- Sedan Matts Jansson Söderström i Mars 1872 till landtbonden Hans Söderman i Lynäs försålt en häst för 150 kr., som betalades med en af Söderman utgifven revers å köpesumman, afyttrade åter, hösten samma år, Söderman en annan häst till Söderström för 200 kr., vid liqvid hvaraf sålunda skulle tillgått, att Söderström lemnat kontant 50 kr. jemte en handling, som skulle vara Södermans till Söderström utfärdade revers, men som sedermera befunnits vara allenast en efterapning af samma skuldsedel. Med anledning häraf anmälde Söderman förhållandet för länsmannen J. A. Landén, som tilltalade Söderström vid Södra Helsinglands östra tingslags här.rätt under yrkande om ansvar för förfalskningsbrott. Söderman företedde såväl det skuldebref, som skulle vara det äkta, som ock den afskrift deraf, hvilken Söderman i liqvid erhållit. Det förra, som var öfverkorsadt med blyertsstreck, var af följande lydelse: »Till innehafvaren häraf eller ordres betalar undertecknad till den 1 Oktober samma år en penningesumma stor (150) etthundrafemtio rgs jemte 6 procent ränta till betalning sker, full valuta är bekommen som härmed reverseras och försäkras af Söderala och Lynäs den 13 Martius. Säger 150 rgs jemte 6 procent. Söderala och Lynäs d. 12 Mars 1872. Hans Söderman, Låntagare. s. 257 Sida 257 i årgången börjar här På en gång närvarande vittnen: Olof Svensson. Jon Gustaf Larsson. begge i Lynäs.» Den andra handlingen var så lydande: »Till innehafvaren häraf eller ordres betalar jag undertecknad den första Oktober detta år en låntagen penningesumma stor säger (150) etthundrafemtio Riksdaler Riksmynt jemte laga renta ifrån dato till full betalning sker, full valuta är bekommit som härmed reverseras och försäkras af Söderala och Lynäs den 12 Mars 1872. Seger 150 Rdr Rmt. H. Söderman. Vittnar: 01. Svensson, son Gustaf. begge i Lynes.» Söderström medgaf, att han af Söderman erhållit en revers på 150 kr. vid försäljning till denne af en häst, men denna revers hade vid ett tillfälle blifvit uppblött, hvarför Söderström lagt densamma i ett fönster för att torka. Då Söderström åter skulle taga reversen, hade densamma varit borta. Söderström vidgick jemväl, att han lemnat Söderman en afskrift af reversen, när han af denne erhöll liqvid. Vid ett sednare rättegångstillfälle påstod Söderström, att han vid förra tillfället icke erkänt, det han lemnat Söderman afskrift af reversen å 150 kr., och uppgaf vidare angående affärerna emellan honom och Söderman, att, när Söderman utfärdade reversen på 150 kr., hade Söderström tillika erhållit en särskild borgensförbindelse, ingången af bönderna Lars Larsson och C. Hellstrand i Lynäs, samt att då Söderström sedermera på hösten köpte en häst af Söderman, hade Söderström kontant betalat 50 kr., hvaremot återstående 150 kr. qvittats mot den fordran Söderström egde hos Söderman på grund af dennes revers, hvilken blifvit genom väta uppblött, hvarför Söderström återstält borgensförbindelsen samt lemnat särskilt qvitto. Söderman förklarade Söderströms uppgift om borgensförbindelsen vara sanningslös, men vitsordade deremot hans Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 17 s. 258 Sida 258 i årgången börjar här uppgift om qvittot, hvilket af Söderman företeddes och var så lydande: »Undertecknad erkänner härmed, att jag denna dag erhållit full liqvid för den revers, som jag utaf Hans Söderman erhöll den 12 Mars innevarande år å en summa af etthundrafemtio Rdr Rmt och erkänner jag, att jag afskrifvit originalet till den revers jag nu till Hans Söderman öfverlemnar och förbinder mig att återlämna äfven originalet häraf. Söderala och Lynäs den 30 Okt. 1872»; och var qvittot bevittnadt af ofvanbemälde Lars Larsson och Hellstrand. De båda personer, hvilkas namn förekomma som vittnen å originalskuldebrefvet, intygade sammanstämmande på ed, att de bevittnat detta skuldebref, som derefter öfverlemnats till Söderström; att någon fråga om borgen då alls icke förekommit; att de af Söderström uppgifna borgesmännen vid tillfället icke ens varit närvarande, samt att vittnena icke kände till eller bevittnat den andra reversen. Söderström bestred vittnesmålen. Härefter hördes de vittnen, som undertecknat qvittot. Hellstrand intygade: att vittnet, som jemte Lars Larsson i Lynäs någon dag i Oktober månad 1872, såsom vittnet ville minnas, varit på besök hos Söderman, dervid iakttagit, att Söderström för en häst, som han skulle köpt af Söderman, lemnat denne i betalning dels kontant 50 kr. och dels en revers å 150 kr.; att vittnet, som närmare betraktat reversen och tyckt sig finna, att såväl Södermans namn som vittnenas icke voro sig lika, af sådan anledning ifrågasatt, huruvida icke reversen vore falsk; att Söderström dervid till en början påstått, att reversen vore den rätta, men slutligen uppgifvit, att han haft Södermans revers jemte andra handlingar liggande i sin plånbok, som vid ett tillfälle blifvit uppblött, hvarför Söderström af reversen tagit en afskrift, eller just den handling vittnet granskat; att då vittnet gjort Söderström uppmärksam på fel i afskriften, som vittnet icke kunnat antaga, att Söderman skulle begått, hade Söderström genmält, att originalreversen varit så uppblött, att han icke kunnat läsa allt, utan måst skrifva en del ur minnet;.att s. 259 Sida 259 i årgången börjar här vittnet afrådt Söderman att inlösa afskriften, men att, sedan Söderström under mänga eder försäkrat, det han förstört originalet, Söderman emottagit afskriften, sedan han likväl först bekommit qvittot, som derpå bevittnats af vittnet jemte Lars Larsson, samt att vittnet, som sedermera sett originalreversen, icke kunnat finna att densamma varit uppblött. Söderström erkände till en början riktigheten af detta vittnesmål, men bestred detsamma vid ett sednare rättegångstillfälle, under förklarande att han aldrig godkänt detta vittnesmål. Ånyo hörd vidgick Hellstrand sin berättelse endast med den förändring, att Söderström vid omvittnade tillfället först uppgifvit, att han förstört originalskuldebrefvet, men sedermera påstått, att han hade detsamma qvar i småbitar, dem han lofvade återställa. Vidare intygade Hellstrand, att den af Söderman vid här.r:n företedda afskriften vore samma handling, som Söderström vid omvittnade tillfället lemnat Söderman. Lars Larsson berättade: att vittnet jemte Hellstrand varit närvarande vid det tillfälle på hösten 1872, då Söderström af Söderman tillhandlat sig en häst; att Söderström såsom liqvid lemnat den i målet företedda handling, som hade till vittnen Olof Svensson och »son Gustaf»; att då vittnet eller Hellstrand anmärkt, att handlingen icke vore riktig, Söderström försäkrat, att densamma vore det rätta af Söderman utfärdade skuldebrefvet; att, sedan Söderman och vittnena granskat skuldebrefvet och funnit, att allt vore skrifvet af samma hand, hade Söderström slutligen vidgått, att den lemnade handlingen vore en afskrift, som Söderström gjort efter originalskuldebrefvet; att Söderström uppgifvit att anledningen härtill varit den, att originalet blifvit uppblött, samt tillika edeligen försäkrat, att originalet icke befunne sig i annan mans ego; att Söderström vid tillfället lofvat att lemna Söderman bitarne af det uppblötta skuldebrefvet, samt att, till följd af dessa försäkringar, Söderman tagit afskriften i afbetalning å köpeskillingen för hästen, mot det s. 260 Sida 260 i årgången börjar här att Söderström utfärdade qvittot, som bevittnades af vittnet jemte Hellstrand. Söderström bestred vittnesmålet. Handlanden L. Molin i Löten vittnade, att han af Söderström emottagit Södermans originalskuldebref dels mot kontant valuta och dels såsom betalning för matvaror; samt att vittnet efter lagsökning, enligt K. bef:des i Gefleborgs län utslag den 30 Juni 1873, af Söderman bekommit liqvid för reversen. Söderström bestred Molins vittnesmål under förklarande, att denne aldrig lemnat Söderström vare sig varor eller kontanta penningar emot någon revers. Detta mål anhängiggjordes den 31 Oktober 1877, eller mer än 5 år efter den dag, då Söderström lemnat Söderman ifrågakomna afskrift, hvilket skedde den 30 Oktober 1872; och skedde anhängiggörandet sålunda, att, sedan Söderström blifvit instäld för här.r:n för undergående af ransakning för stöld, uppträdde Landén och åtalade Söderström för nu ifrågavarande brott. Här.r:n yttrade i utslag den 20 December 1877: att emedan Söderström, oaktadt sitt nekande, vore genom hvad i målet förekommit lagligen öfvertygad att hafva, dels vid liqvid med Söderman för ett af denne till Söderström försåldt kreatur, med anspråk på qvittning å den köpesumma, Söderström skolat betala, lemnat Söderman ett med dennes namn undertecknadt, till innehafvaren stäldt skuldebref å 150 kr. under förklarande, att berörda skuldebref varit det verkliga, af Söderman utfärdade, ehuru Söderström slutligen måst vidgå, att den lemnade handlingen varit allenast en af Söderström gjord afskrift, dels ock till annan person bortbytt ett Per Jonsson genom stöld frånhändt hästkreatur, för hvars åtkomst Söderström icke kunnat afgifva någon redogörelse, i följd hvaraf Söderström, äfven om han ej verkstält sjelfva tillgreppet af ifrågavarande häst, likväl måste anses hafva egt kännedom om att hästen varit stulen, och således vore, jemlikt 20 kap. 16 § strafflagen, skyldig att för hästens värde straffas såsom för stöld; ty och då Söder- s. 261 Sida 261 i årgången börjar här ström tillförene undergått bestraffning för första resan stöld, blefve, i förmågo af 12 kap. 4 och 21 §§, samt 20 kap. 1, 11 och 18 §§ nämnda lag, Söderström, hvilken gjort sig skyldig för förfalskningsbrott till straffarbete i 2 år och att för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig samt för andra resan stöld till straffarbete i 2 år och att för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig, dömd att i en bot undergå straffarbete i 4 år och vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Utslaget understäldes Svea hofrätts pröfning, der Söderström besvärade sig under anförande: Han bestrede, att den skuldsedel, hvarpå vittnet Molin lagsökt Söderman, varit densamma, som Söderman lemnat Söderström. Äfven om förhållandet vore sådant, kunde dock Söderströms förfarande att på den af honom ur minnet tagna afskriften förmå Söderman att utbetala skuldsedelns belopp, ehuru Söderström med sig vetat, att den skulle vara till annan person öfverlemnad såsom valuta för varor, icke rubriceras såsom förfalskningsbrott, utan såsom bedrägeri. Söderström hade ju för Söderman uppgifvit, att handlingen utgjorde en afskrift af skuldsedeln. Hofr:n yttrade i utslag den 8 April 1878: beträffande angifvelsen mot Söderström om förfalskningsbrott, att, emedan, genom hvad i målet hörda vittnen intygat och för öfrigt förekommit, upplyst vore, att sedan Söderström, hvilken i Mars 1872 af Söderman bekommit ett af denne utfärdadt skuldebref å 150 kr., den 30 Oktober samma år vid uppgörande af liqvid med Söderman såsom betalning framlemnat en med Södermans namn undertecknad handling, Söderström, efter det fråga uppstått om densammas äkthet, till en början förklarat, att den vore omförmälda, af Söderman utfärdade skuldebref, och slutligen, vidgående att den företedda handlingen endast vore en afskrift af skuldebrefvet, påstått, att hufvudskriften blifvit skadad af väta och derefter för honom förkommit, samt till bevis om den mellan honom och Söderman uppgjorda liqviden utfärdat en handling af innehåll, att Söderström erhållit full liqvid för det s. 262 Sida 262 i årgången börjar här af Söderman utgifna skuldebref, hvilket Söderström jemväl förbunde sig till Söderman återställa; ty och som tillika upplyst vore att Söderman derefter blifvit för skuldebrefvet af annan person lagsökt och nödgats detsamma infria, hvaraf följde, att Söderströms uppgifter vid berörda liqvid varit sanningslösa, samt uppenbart vore, att Söderström genom samma uppgifter förledt Söderman att såsom betalning emottaga ifrågavarande afskrift; men hvad sålunda låge Söderström till last icke vore att till förfalskningsbrott hänföra, utan måste såsom bedrägeri betraktas; alltså och då samma bedrägeri icke blifvit förr än den 31 Oktober 1877 åtaladt och således ej inom den i 5 kap. 14 § strafflagen stadgade tid af fem år, funne hofr:n Söderström ej kunna till ansvar i denna del af målet fällas. Om detta utslag förenade sig hofrättsrådet Rezelius samt assessorerne Widström och Munthe. V. här.höfdingarne Selling och J. Ahlgren voro af skiljaktig mening och funno, genom hvad i målet hörda vittnen intygat och för öfrigt förekommit, Söderström vara lagligen öfvertygad att hafva egt vetskap derom, att det af honom, på sätt här.r:n yttrat, vid liqvid med Söderman använda skuldebref varit falskt; och dömde derföre desse ledamöter, jemlikt 12 kap. 4, 6 och 21 §§ strafflagen, Söderström att för förfalskningsbrott hållas till straffarbete i 2 år samt vara medborgerligt förtroende för alltid förlustig. Åklagaren fullföljde saken till Kongl. Maj:t och ansåg genom hvad i målet förekommit ådagalagdt, att Söderström falskeligen skrifvit ett skuldebref i Södermans namn och derefter hos denne uttagit beloppet. På grund häraf yrkades upphäfvande af hofr.r:ns och fastställelse af här r:ns utslag. Målet föredrogs den 31 Juli 1878 inför H. D., hvars fleste ledamöter (just.råden frih. Leuhusen, Almqvist, Wretman ocli von Segebaden) funno skäl ej vara anfördt, som i hofr:ns utslag, såvidt det blifvit öfverklagadt, kunde verka ändring. Just.råden Södergren, Huss och Östergren yttrade, att s. 263 Sida 263 i årgången börjar här enär Söderström, hvilken i Mars mânad 1872 af Söderman bekommit ett af denne utgifvet skuldebref å 150 kr., vore öfvertygad att hafva falskeligen i Södermans namn skrifvit ett skuldebref af ungefärligen samma lydelse, som det af Söderman utgifna, samt den 30 Oktober samma är begagnat det falska skuldebrefvet för att erhålla qvittning å en skuld till Söderman; alltså och då hvad sålunda låge Söderström till last, efter just.rådens omdöme, vore till förfalskningsbrott att hänföra, pröfvade just.råden skäligt, med upphäfvande af hofr:ns utslag i öfverklagade delen, jemlikt 12 кар. 4 och 21 §§ strafflagen, döma Söderström att för förfalskningsbrott hållas till straffarbete i 2 år samt för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.