--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 366 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 366 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-10-30 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-366/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 366 Vid laga skifte öfverenskomma delegarne, att den, som erhölle mera åker, skulle till den, som erhölle mindre, betala odlingsersättning med visst proportioneradt penningebelopp. Ett af hemmanen i byn, hvilket egdes af W. vid tiden för tillträdet af de nya skifteslotterna, försäljes --- Under åren 1847—1860 förrättades laga skifte i Ljusfalls by, dervid den 26 September 1857 emellan skiftesdelegarne träffades en förening, deruti det bland annat hette: »Såsom odlingshjelp bestämdes 75 rdr rmt för hvarje uppskattadt tid, som betalas af den, som erhållit öfverproportion af åker, till dem, som deraf erhållit mindre än dem tillkommer», hvarjemte öfverenskommelse träffades derom, att odlingsersättningen skulle betalas den 1 Maj året efter tillträdet. Detta skifte afslutades den 23 Oktober 1860; och tillträddes de nya skiftena följande år. Under tiden för skiftet var fabriksidkaren J. A. Wikström egare af 42 mtl i Ljusfall, nämligen 32 mtl Vestergården och 1 mtl Mellangården, men år 1867 blefvo dessa hemmansdelar å exekutiv auktion från Wikströms konkursmassa försålda till J. A. Malmeström. Ar 1868 den 18—22 Augusti instälde sig landtmätare i Ljusfalls by för att, på vederbörandes anmodan, verkställa uträkning af de till följd af laga skiftet utgående ersättningar för odling m. m., och skulle enligt denna uträkning för Malmeströms berörda 42 mtl i odlingsersättning utgå 177 kr. 40 öre från à mtl Mellangärden, som tillhörde C. J. Andersson m. fl. Malmeström, som 1874 försålde sina 32 mtl till C. A. Molin, yrkade sedermera vid 1876 års hösteting med Helle- s. 367 Sida 367 i årgången börjar här stads och Tjellmo tingslag åläggande för C. J. Andersson m. fl. att utgifva ifrågavarande odlingsersättning, 177 kr. 40 öre jemte ränta. C. J. Andersson och hans medparter bestredo käromålet, enär Wikström vid tiden för laga skiftet varit egare af ifrågavarande 32 mtl, vid hvilket förhållande odlingsersättningen tillkommit honom personligen. Vid hemmanets exekutiva försäljning till Malmeström hade icke något särskildt förbehåll angående odlingsersättningen träffats, hvadan densamma icke kunnat till honom öfvergå. Malmeström anmärkte, att han vid exekutiva auktionen köpt hemmanet sådant det befanns, hvaraf följde, att Wikströms rätt till odlingsersättningen öfvergått på Malmeström, helst han i hvarje fall vore innehafvare af Wikströms och hans konkursmassas rätt till odlingsersättningen; och företedde Malmeström till stöd för denna sin åsigt i afskrift följande af sysslomännen i Wikströms konkurs utfärdade »Fullmakt för innehafvaren att af C. J. Andersson m. fl. uttaga och qvittera den stubb- och odlingsersättning, 177 kr. 40 öre, som med anledning af laga kraftvunnet skifte tillkommer de hemmansdelar i Ljusfalls by, som tillhört J. A. Wikströms konkursmassa». C. J. Andersson och hans medparter ansågo denna fullmakt icke förtjena något afseende, enär det ej vore visadt, att borgenärerne i Wikströms massa lemnat sysslomännen tillstånd att utfärda densamma. Dessutom vore fordringen preskriberad för Wikström och hans konkursmassa, enär de icke inom 10 år från 1862, då fordringen skolat gäldas, utkräft densamma. Förrättningen af 1868, då odlingsersättningen uträknades, hade nämligen icke blifvit påkallad af Wikström eller hans konkursmassa utan af Malmeström. Anledningen hvarför Wikström icke utkräft odlingsersättningen hade varit den, att Andersson och hans medparter haft motsvarande genfordran hos Wikström, hvilken fordran grundade sig derpå, att de vid skiftet från Wikströms dåvarande innehaf bekommit åker, som varit vanhäfdad, i utbyte emot väl häfdad åker. Härom åbe- s. 368 Sida 368 i årgången börjar här ropades dels handlingarne vid laga skiftet, som utvisade, att delegarne öfverenskommit att till hvarje tid vanhäfdad åker skulle lemnas 16 lass gödsel, dels attest af två personer, att C. J. Andersson och hans medparter vid skiftet fått viss jord, som derförinnan tillhört Wikström och vid skiftet varit genom hafresåning utsinad och vanhäfdad. Malmeström bestred såväl preskriptionsinvändningen, enär odlingsersättningen blifvit till beloppet bestämd först 1868, som ock motpartens uppgift om genfordran för vanhäfd. C. J. Andersson och hans medparter yrkade, att, derest käromålet bifölles, de måtte få qvitta sin genfordran för vanhäfd, den de uppgåfvo till 187 kr. 50 öre. Här.r:n utlät sig i utslag den 9 April 1877, att ehuru omstämda fordringen icke lagligen kunde anses preskriberad eller förfallen i följd af försummad bevakning, då samma fordran icke blifvit till beloppet bestämd förr än genom landtmäteri-förrättningen år 1868, som verkstälts för uträkning af de i följd af laga skiftet i Ljusfalls by utgående ersättningar för odling och vanhäfd, fastän förrättningen endast kommit att omfatta odlingsersättningen; likväl och emedan så beskaffad fordran tillhört Malmeström allenast i hans egenskap af egare till ofvannämnde inköpte fastigheter, men han redan år 1874 upphört att ega desamma, och han således icke i laga ordning gjort sin fordringsrätt gällande under den tid, då han egt fastigheterna, till hvilkas uppodling ersättningsmedlen skolat användas; ty och enär en af sysslomännen i Wikströms konkurs den 6 September 1876 utfärdad, af Malmeström i saken företedd fullmakt för innehafvaren att uttaga och qvittera ifrågavarande ersättningsbelopp, såsom tillkommande de hemmansdelar i Ljusfall, hvilka tillhört Wikström under laga skiftet, men sedermera blifvit inköpte af Malmeström, icke förtjenade afseende, helst fullmakten utgifvits sedan Wikströms konkurs afslutats och sysslomännens befattning med konkursboet upphört, kunde stämningspåståendet icke bifallas. s. 369 Sida 369 i årgången börjar här Malmeström vädjade till Göta hofrätt och anförde, att som han vid förrättningen 1868, då ersättningsbeloppet bestämdes, varit égaré till ifrågavarande || mtl, tillhörde ock ersättningen honom personligen. Dessutom hade han, under den tid han egt hemmanet, på dess odling af egna medel användt mera än ersättningens belopp. Hofr:n yttrade i dom den 7 December 1877: att af handlingarne i saken inhemtades, hurusom vid laga skiftet i Ljusfalls by genom öfverenskommelse emellan delegarne i byn blifvit bestämdt att den, som genom skiftet erhölle mera åker än som på hans egolott i förhållande till öfrige lotterna i skifteslaget belöpte, skulle till den, som erhölle mindre, betala odlingsersättning med visst penningebelopp för hvarje uppskattadt tid af hvad som bruste; och emedan — i betraktande af det med nämnda ersättning således afsedda ändamål, att bereda godtgörelse för förlust i följd deraf, att den till något skifteslagets hemman genom skiftet fallna nya egolott omfattade mindre område odlad jord än som vederborde, — uppenbart vore, att omförmälda ersättning rätteligen borde utgå till den, som drabbats af dylik förlust, eller, hvilket vore dermed liktydigt, till den, som vid den tid, då de nya skifteslotterna tillträddes, vore egare till det hemman, hvartill icke bekommits tillbörlig myckenhet odlad jord, ehvad ersättningen vid denna tid varit till beloppet uträknad eller icke; ty och som upplyst vore, att ifrågavarande 42 mtl Vestergården och t mtl Mellangärden Ljusfall vid tiden för tillträdet af de nya skifteslotterna, hvilket skett år 1861, tillhört Wikström, samt häraf följde, att omstämda odlingsersättningen också tillkommit honom; alltså och då denna hans fordran hvarken derigenom, att Malmeström af Wikströms konkursmassa sedermera inköpt berörda hemmansdelar eller annorledes, så vidt visadt blifvit, öfvergått på Malmeström, och han följaktligen saknat behörighet att väcka anspråk på utbekommande af samma fordran, funne Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 24 s. 370 Sida 370 i årgången börjar här hofr:n ej skäl att på Malmeströms vadetalan meddela ändring i här.r:ns utslag. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Freïdenfelt samt v. häradshöfdingarne Andersson, referent, och Lindbäck. Assessoren Svalander, med hvilken assessoren von Sydow sig förenade, yttrade: »Lika med här.r:n anser jag Malmeströms i målet framstälda fordringsanspråk icke vara förfallet i följd af försummad bevakning; och emedan den odlingsersättning, som i anledning af laga skiftet i Ljusfalls by skolat utgå från C. J. Anderssons och hans medparters hemmansdel till egaren af }2 mtl Vestergården och 1 mtl Mellangården, icke blifvit i vederbörlig ordning uträknad och till beloppet bestämd förr än den 22 Augusti 1868, hvarförinnan följaktligen den fordran, som egaren af sistsagde två hemmansdelar i nämnda hänseende egt, icke lagligen kunnat hos Andersson och hans medparter uttagas, samt Wikström, hvilken vid tiden, då enligt öfverenskommelse emellan delegarne vid laga skiftet den i följd deraf uppkommande odlingsersättning bort utgå, egt omförmälta 12 mtl Vestergården och 1 mtl Mellangården, öfverlåtit samma hemmansdelar å Malmeström, utan att Wikström förut påfordrat uträkning af odlingsersättningen eller vid öfverlåtelsen förbehållit sig rätt att sjelf uppbära det belopp, som enligt framdeles blifvande liqvid kunde bestämmas böra till hemmansdelarnes egare utgifvas, eller under sin egotid bevisligen afstått från odlingsersättningen; ty och som vid desse förhållanden Malmeström, såsom den der vid tiden för liqviden angående odlingsersättningen egt 11 mtl Vestergården och 1 mtl Mellangården, varit behörig att ifrågavarande belopp hos motparterne uppbära, och denna Malmeströms rätt, hvilken efter liqvidens hållande måste anses tillkomma honom personligen, icke förringats deraf, att han sedermera sålt hemmansdelarne; alltså pröfvar jag för min del lagligt att, med ändring af här.- r:ns utslag, förpligta C. J. Andersson och hans medparter att emot qvitto till Malmeström genast utgifva fordrade s. 371 Sida 371 i årgången börjar här 177 kr. 40 öre jemte 6 procent ärlig ränta derå frän den 22 Oktober 1868 till dess liqvid sker. C. J. Andersson och hans medparter hafva qvittningsvis yrkat, att af Malmeström utfå ersättning med 187 kr. 50 öre för den vanhäfd, hvari dem vid skiftet tillagd åker befunnits; men då C. J. Andersson och hans medparter emot Malmeströms bestridande icke visat om eller i hvilken mån de vid skiftet erhållit vanhäfdad jord, samt således grund saknas för verkställande af uträkning och liqvid emellan parterne angående detta ersättningsanspråk, finner jag nämnda yrkande ej till någon åtgärd föranleda.» Malmeström sökte ändring och yrkade bifall till käromålet på samma grunder, som anförts af de skiljaktiga ledamöterne i hofr:n. N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Dickson) hemstälde, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla hofr:ns dom. Saken föredrogs den 27 September 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Naumann, von Hofsten, Olivecrona, Lindhagen, Svedelius, Hernmarck och Wedberg), dervid det underdåniga betänkandet bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.