--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 385 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 385 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-10-30 url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-385/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 385 Rådhusrätt ålägger kärandepart A. med ed betyga: att sedan vederparten B. infriat en å X utstäld vexel å 2,000 kr., A., som uppgafs hafva med X. drifvit gemensam trävarurörelse, icke åt B. öfverlåtit ett omstämdt antal bjelkar, med rättighet för B. att, vid liqvid om --- Till Stockholms rådst.rätt instämde landtbrukaren J. F. Kallin fabrikören A. W. Lundström med yrkande om åläggande för denne att till Kallin erlägga betalning med 2,288 kr. 55 öre för 134 st. bjelkar, innehållande 3,8141/, kub.fot, som år 1875 afhemtats från Bofarasjön och Kilafors-elfven. Lundström godkände fordrade beloppet, men yrkade att derifrån skulle afdragas en hans vexelfordran hos handlanden S. Henriksson å 2,000 kr. jemte ränta derå från vexelns förfallodag den 28 Juli 1874 till den 21 påföljde Augusti eller tillsamman 2,008 kr.; och uppgaf Lundström beträffande sin berörda motfordran, att Kallin och Henriksson drifvit trävaruaffärer för gemensam räkning; att då Henriksson vändt sig till Lundström för att genom hans bemedling erhålla penningar till affären, hade Lundström den 28 Maj 1874 å Henriksson dragit en vexel å 2,000 kr. att betalas två månader derefter, hvilken vexel Henriksson accepterat och belånat i Helsinglands enskilda bank; att Henriksson emellertid å förfallodagen den 28 påföljde Juli försummat att inlösa vexeln, hvarför Lundström nödgats såsom trassent infria densamma; att, med anledning deraf, emellan Lundström och Kallin träffats den öfverenskommelse, att Lundström skulle af Kallin inköpa ifrågavarande parti bjelkar med rätt för Lundström att å köpeskillingen afdraga sin motfordran hos Henriksson, hvarefter Kallins ombud G. Naumann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. 25 s. 386 Sida 386 i årgången börjar här Bergström den 21 påföljde Augusti till Lundström öfverlåtit bjelkpartiet. För att styrka dessa sina uppgifter åberopade Lundström följande handlingar: l:o) Telegram från Lundström till Kallin af den 29 Juli 1874. »Jag har i dag måst inlösa Henrikssons accept 2,000 kr., hvilka användts till timmerutdrifningen. I händelse ni ej skulle vilja trassera en ny vexel på samma belopp med Henrikssons accept till min order, ser jag mig nödsakad begära honom i konkurs.» 2:0) Telegram från Kallin till Lundström af den 31 Juli 1874. »Någon vexel kan jag ej trassera, men lofvar att i första rummet försöka sauvera Eder.» 3:0) Telegram från Lundström till Kallin af den 4 Augusti 1874. »Innan af mig tillämnad åtgärd vidtages, hvilken medför obehag både för Henriksson och Er, frågas, om Ni vill ansvara för min fordran af Henriksson såsom för egen skuld och när Ni densamma betalar?» 4:o) Telegram från Kallin till Lundström af den 5 Augusti 1874. »Vill Tit. taga virke för beloppet, skall vi nu lemna det.» 5:o) Bref från. Kallin till Lundström af den 6 Augusti 1874. »Jag vill mera än gerna fria Er från att förlora på Henriksson; men naturligtvis vill jag sjelf ej heller förlora och föreslår derföre att, om Henriksson ej har något emot,, så lemna vi virke för beloppet. Skulle Ni vilja gå in härpå, så underrätta mig.» 6:o) Telegram från Lundström till Kallin af den 15 Augusti 1874. »Ingår på att taga timmer för Henrikssons skuld till pris, som andra betalt. Henriksson nöjd dermed. Telegrafera Bergström order att utlemna det.» 7:o) Följande af G. Bergström den 21 Augusti 1874 utfärdade handling: »De bjelkar, som äro tillhöriga Herr J. F. Kallin och märkte med T och befinnas ligga i vattendraget emellan Kiblafors bruk och Bofarasjön och dels i nämnda sjö, öfverlåtas på Herr W. Lundström med full eganderätt. Bjelkarnes antal skall vara omkring 150 à 160 st.» s. 387 Sida 387 i årgången börjar här 8:0) Telegram från Lundström till Kallin af den 21 Augusti 1874. »Hvad kosta bjelkarne kub.foten Bofarasjön? Magnus Jonsson nyligen sålt till Skutskär för 60 öre.» 9:0) Bref från Kallin till Lundström af den 16 September 1874. »Jag förmodar att H. H. nu intummat bjelkarna och skulle derföre anhålla om tumsedel; men skulle detta ej vara gjordt, så verkställ det genast. Sandarne har köpt mina andra bjelkar till 60 öre kub.foten; men de voro mycket mindre.» 10:o) Bref från Lundström till Kallin af den 31 December 1874. »Henriksson och jag varit uppe till Bofarasjön för att intumma bjelkarna; men jag fann för godt att vänta till våren med intumningen, då jag fick se, huru de lågo till. När de komma ned på sjön Bergviken, lär tumningen lämpligt kunna ske på samma gång som flottläggningen, och skall derefter meddela H. H. kub.innehållet. Då jag anser att bjelkarne böra hinna till betäckandet af min fordran, sedan de blifvit realiserade, har jag ej bevakat i Henrikssons konkurs, hvartill jag ej heller blifvit kallad, emedan Henriksson förmodligen ej upptagit mig såsom fordringsegare.» Il:o) Bref från Kallin till Lundström af den 22 Februari 1875. »Skrifvelsen af den 31 December har jag emottagit och finner deraf, att H. H. ej intummat bjelkarne i Bofarasjön; men af skrifvelsen synes mig, som att H. H. skulle vilja för min räkning försälja dem. Jag vill derföre göra H. H. uppmärksam på, att H. H. enligt telegram bjöd mig 60 öre kub.foten och härpå svarade jag att detta antoges och att Bergström skulle få lemna dem, ty jag antager hellre detta, fast det är litet, än att hafva vidare kostnader; men som Bergström ej kunde lemna dem, skall jag skrifva och lemna fullmakt till Jan Jansson, att han för min räkning utlemnar bjelkarna och öfvervarar tumningen; men för att hafva saken klar är bäst att H. H. sänder mig ett så lydande kontrakt, så skall, jag sända ett sådant åter: »Af Herr J. F. Kallin öfvertager jag alla de bjelkar, han har i Bofarasjön märkta med T, till ett bestämdt pris à 60 öre s. 388 Sida 388 i årgången börjar här kub.foten; och skall köpesumman betalas genast efter intumningen, dock skall först afräknas å köpesumman en af S. Henriksson till Helsinglandsbanken accepterad vexel å 2,000 kr., som Kallin är skyldig taga i liqvid». Naturligtvis är det bäst för' H. H. att hafva en skriftlig förbindelse från mig, ty som saken nu står, är den i händelse af dödsfall ej bindande, ty H. H. eger intet annat skriftligt från mig än telegrammet, och naturligt är H. H. måste hafva någon skriftlig handling från mig, om det skall vara gällande. Skulle det vara H. H. olägligt att betala öfverskottet kontant, i händelse det blir något, så utfäst annan tid.» 12:o) Bref från Kallin till Lundström af den 18 April 1875. »Åberopande mitt bref af den 22 Februari, vill jag härmed fråga, om H. H. vill taga bjelkarna i Bofarasjön till 60 öre kub.foten enl. Tit. telegram och på de konditioner, jag bestämt i mitt förra bref, ty i annat fall säljer jag bjelkarne till annan person och H. H. får då skylla sig sjelf. Svara mig derföre med omgående om H. H. vill stå på köpet, ty på annat vis afhänder jag mig ej en bjelke, ty H. H. telegraferade till mig och bjöd mig 60 öre kub.foten; detta antog jag och telegraferade att Bergström eller Henriksson skulle uttumma dem; men intetdera är gjordt.» Kallin bestred Lundströms qvittningsrätt, anförande: Kallin och Henriksson hade aldrig varit kompanjoner, utan hade Kallin endast genom särskildt aftal af Henriksson tillhandlat sig först den ena och sedermera jemväl den andra hälften af Henrikssons afverkningsrätt i Norrland. Kallin hade visserligen underhandlat med Lundström om timmerleverans och dervid lofvat denne att söka fria honom från förlust å Henriksson samt i sådant afseende medgifvit att i liqvid för timret taga ifrågavarande vexel, men något gällande aftal hade icke blifvit emellan parterne afslutadt. Den af Lundström företedda öfverlåtelsehandlingen af G. Bergström utaf den 21 Augusti 1874 vore väl af Bergström utfärdad, men Kallin hade icke befullmäktigat honom till en dylik öfverlåtelse. Dessutom utvisade Lundströms bref af den 31 December 1874 och Kallins af den 22 Februari s. 389 Sida 389 i årgången börjar här 1875, att timret icke blifvit af Bergström aflemnadt. Skriftvexlingen parterne emellan visade, att det varit Kallins mening att till Lundström försälja timret mot bestämdt pris och att endast i sammanhang med dylikt fast köp medgifva Lundström rätt att låta vexeln gå i liqvid; och hade Kallin till yttermera visso tillstält Lundström ett förslag till kontrakt, hvarpå Lundström dock icke lemnat något svar. Det tycktes hafva varit Lundströms mening att taga timret endast i kommission till försäljning för Kallins räkning och på hans bekostnad, hvilken afsigt tydligt framginge af ett bref från Lundström af den 6 Juli 1876, som Kallin erhållit efter det han sjelf tillskrifvit Lündström med anledning deraf, att Kallin genom annan person fått veta, att Lundström dåmera tillegnat sig timret. Vidare framginge af parternes bref, att Kallin gjort ifrågavarande timmeraffär beroende af Henrikssons samtycke, hvilket dock icke bevisligen lemnats. Kallin hade dessutom aldrig lofvat att i liqvid om timret taga vexeln såsom god betalning. Det vore vanligt att en säljare i liqvid för de sålda varorna emottoge vexel, dragen af köparen och accepterad af tredje man; men aldrig ifrågasattes, att icke säljaren, vid bristande betalning hos acceptanten, egde hålla sig till köparen, trassenten. I förevarande fall utmärkte icke den åberopade korrespondensen, att Kallin, derest han toge vexeln i liqvid, afsagt sig sin återgångstalan emot Lundström såsom trassent. Hösten 1874 och ännu in i Februari 1875 hade Kallin hoppats att för vexeln kunna få betalning af Henriksson; men första vilkoret härför hade varit, att affären emellan parterne hastigt kommit till stånd och att Kallin i sammanhang dermed bekommit vexeln, enär han derförinnan icke kunnat hålla sig till Henriksson. Lundström hade ännu icke till Kallin affemnat vexeln, vid hvilket förhållande och då alla Henrikssons tillgångar numera vore af hans borgenärer realiserade, Kallin icke på några vilkor ville medgifva qvittningsrätt för vexeln, enär sådant skulle vara utan betydelse och allenast föranleda en onödig omgång; och företedde Kallin ofvanåberopade bref från Lundström af den 6 Juli 1876, s. 390 Sida 390 i årgången börjar här hvilket var af följande lydelse: »Jag har fått emottaga edert ärade af 31 Maj och får i afseende å bjelkarna meddela, att under förra året nedficks ej flera än 134 st., hvilka enligt försäljningsräkning af Skutskär uppgingo till 2,288 kr. 55 öre. Då bjelkarne emellertid både måste flottas och med hästar sedan nedsläpas till Bergviken och sedan per jernväg nedforslas till Söderhamn, gingo omkostnaderna derför till ett ganska högt belopp, och utgöra de inalles 495 kr. 91 öre. Lägger man då till räntan på de för eder och Henrikssons räkning utbetalte 2,000 kr., så skulle en rest uppstå af emellan 400 å 500 kr. Om de tilläfventyrs qvarvarande bjelkarne möjligen nedkomma i år eller redan nedkommit, derom har jag ännu intet hört; men så snart de nedkommit och på bästa sätt blifvit realiserade, så skall ytterligare redogörelse lemnas.» Lundström genmälte, att Kallin i flere af sina bref begagnat ordet »vi», hvarigenom han antydt, att han och Henriksson hade affärer för gemensam räkning; att köpeaftalet parterne emellan verkligen kommit till stånd, hade Kallin å flere ställen i sina bref erkänt, såsom i brefvet af den 16 September 1874, deruti Kallin uppmanat Lundström att, derest intumning af bjelkarne ej redan skett, genast verkställa sådan, och i brefvet af den 22 Februari 1875, deruti Kallin förklarat, att han antagit Lundströms anbud af 60 öre per kub.fot och tillåtit Bergström att utlemna bjelkarne, samt i öfrigt uppfattat köpet såsom giltigt, ehuru han fästat uppmärksamheten på behofvet af skriftligt kontrakt för händelse af dödsfall; att priset å bjelkarne varit tillräckligt bestämdt genom Lundströms utfästelse att köpa bjelkarne till pris, som andra betalt, äfvensom genom Lundströms senare upplysning, att Magnus Jonsson nyligen sålt för 60 öre per kub.fot, hvilket pris Kallin erkänt sig hafva accepterat; att någon meningsskiljaktighet endast förekommit derom huruvida detta öfverenskomna pris afsåge virket, fritt levereradt i Söderhamn, såsom Lundström uppfattat parternes öfverenskommelse, eller liggande i Bofarasjön, så- s. 391 Sida 391 i årgången börjar här som Kallin påstått; men att i hvarje fall parterne afsett ett fast och ovilkorligt köp. Ett i målet afhördt vittne intygade, att en dag i Augusti eller September 1874, då vittnet varit på besök hos Lundström, till denne inkommit en person, som blifvit af Lundström för vittnet förestäld såsom ombud för Kallin och under namn af Bergström; att denne dervid till Lundström yttrat, att Kallin åt honom uppdragit att till Lundström öfverlemna det Kallin tillhöriga bjelkparti i Bofarasjön; att vittnet, som afvetat, att Lundström nödgats infria en vexel för Henriksson, och tagit för gifvet, att Lundström genom berörda bjelkparti skulle erhålla betalning för sin fordran hos Henriksson, sedermera vid ett tillfälle i slutet af September 1874, då vittnet sammanträffat med Kallin och Henriksson och fråga uppstått om berörda transaktion, anmärkt, att som Henriksson vore på obestånd, det vore orätt att gynna Lundström på Henrikssons andra borgenärers bekostnad; att Henriksson och Kallin härtill genmält, att meningen vore att göra alla Henrikssons borgenärer rätt; samt att Henriksson flera gånger uttryckt sin belåtenhet med att Lundström genom bjelkpartiet skulle erhålla betalning för sin fordran. Genom utslag den 16 Juli 1877 föreläde rådst.r:^ med afseende å hvad i saken förekommit, Kallin att å viss dag, om han förmådde, med ed betyga, att, sedan Lundström infriat en af honom å Henriksson den 28 Juli 1874 utstäld och af denne godkänd vexel å 2,000 kr., Kallin, som med bemälde Henriksson drifvit gemensam trävarurörelse, icke för att betäcka Lundströms berörda vexelfordran hos Henriksson åt Lundström öfverlåtit omstämda 134 bjelkar, emot visst aftaladt pris samt med rättighet för Lundström att vid liqvid om bjelkarne räkna sig till godo ofvanberörda vexelbelopp, hvarjemte rådst.r:n förklarade, att rådst.r:n ville meddela vidare utlåtande i saken sedan sig visat om Kallin ginge eden eller ej, eller å edgångstiden förfallolöst uteblefve, i hvilket sistnämnda fall han ansåges hafva åt eden brustit. Kallin vädjade till Svea hofrätt: Han bestrede fort- s. 392 Sida 392 i årgången börjar här farande att något köp kommit till stånd och än mera, att Kallin förbundit sig att i liqvid emottaga vexeln utan rätt till återgångstalan emot Lundström. Det hade i allt fall ålegat rådst.r:n att sjelf pröfva innehållet och verkan af de emellan parterna angående affären vexlade skrifterna, hvadan det varit olagligt att ålägga Kallin en sådan pröfning. På grund häraf yrkade Kallin, att hofr:n, med undanrödjande af edgångsbeslutet, måtte återförvisa saken till rådst.r:n. Uti dom den 13 December 1877 yttrade hofr:n, att som hvad i saken förekommit icke vore af beskaffenhet att edgång på grund deraf bort Kallin åläggas, blefve, med ändring af rådst.r:ns utslag, Kallin från den honom ådömda edgång befriad. Lundström fullföljde saken till Kongl. Maj:t. N. Rev. (rev.sekr. Herslow, föredragande, samt t. f. rev.sekr:ne Cöster och Dickson) hemstälde i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte finna skäl icke hafva förekommit till ändring i hofr:ns dom. Saken föredrogs den 1 Oktober 1878 inför H. D. (i närvaro af just.råden Södergren, frih. Leuhusen, Almqvist, Naumann, Rabe, Olivecrona och Huss), dervid det underdåniga betänkandet bifölls. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.