--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 407 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 407 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-10-30 keywords: - Underexekutor url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-407/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 407 Tillämpning af föreskriften i 8 § af K. F. den 28 Juni 1798, att underexsekutor eger, utan Konungens befallnh:ds särskilda förordnande, meddela verkställighet å laga kraftvunna domar och utslag endast i det fall att summan är bestämd. --- Genom dom den 18 Oktober 1875, som af hofr:n öfver Skåne och Blekinge i dom den 10 Mars 1876 faststäldes, förpligtade rådst.r:n i Lund f. bokhandlaren G. Ekberg att s. 408 Sida 408 i årgången börjar här fardagen den 31 Mars 1876 till artisten G. Möller i Helsingborg och komministern В. Möller i Eringsboda såsom viderboende afträda af Ekberg inköpta 8/10 af huset och tomten n:o 322 i Lund med tillhörande fäladslott och åtskillige lösörepersedlar, äfvensom att återbära den af G. Möller och B. Möller den 2 Augusti 1875 i rådst.r:n insatta och af Ekberg den 23 i samma månad lyftade löseskilling 9,920 kr. jemte 5 procent ränta derå från den 2 Augusti 1875 till den dag, då egendomen blefve afträdd eller betalning dessförinnan komme att ske, hvaremot G. Möller och B. Möller ålades att godtgöra Ekberg vissa af honom hafde kostnader med 107 kr. 2 öre. Ekberg fullföljde saken hos Kongl. Maj:t och klagade derjemte öfver att hofr:n, i anledning af hans anhållan om hänvisning för fullföljd af underdånig klagan i saken, medelst revisionsutslag den 7 April 1876 föreskrifvit bland annat att Ekberg borde hos K. bef:de eller i taka händer nedsätta den honom till återbärande ådömda löseskillingen jemte 5 procent ränta derå från den 2 Augusti 1875 till nedsättningsdagen. I dom den 29 December 1876 fann Kongl. Maj:t hofr:n hafva saknat anledning att såsom vilkor för sakens fullföljd föreskrifva Ekberg att nedsätta den löseskilling med ränta, som hans vederparter hos r:n nedsatt och Ekberg fått mot borgen lyfta, hvaremot domstolarnes beslut, hvarigenom G. Möllers och B. Möllers lösningsanspråk bifallits, af Kongl. Maj:t faststäldes, i följd hvaraf G. Möller och B. Möller skulle ega att emot den redan utgifna löseskillingen och den särskildt stadgade godtgörelsen af 107 kr. 2 öre den 31 Mars 1877 tillträda ifrågakomna 810 af omförmälda fastighet ocli lösören, hvarjemte hvad domstolarne i öfrigt angående löseskillingen yttrat på det sätt rättades, att samma af G. Möller och B. Möller insatta löseskilling skulle å nämnda tillträdesdag tillfalla Ekberg efter afdrag för dels hvad af den till hans fångesmän utfästa köpesumman då vore oguldet och dels hvad fastigheten eljest bevisligen häftade för, äfvensom Ekberg ålades att för den under rätte- s. 409 Sida 409 i årgången börjar här gången lyftade löseskillingen vidkännas ränta efter 5 för hundra årligen från den 2 Augusti 1875 till afträdesdagen. Den 17 April 1877 instälde sig exsekutionsförvaltaren i Lund, på grund af magistratens derstädes order, hos Ekberg och — till gäldande af berörda löseskilling 9,920 kr. jemte 5 procent ränta derå från den 2 Augusti 1875 till den 31 Mars 1877 826 kr. 67 öre, tillsamman utgörande, efter afdrag af den Ekberg tillerkända särskilda godtgörelse till belopp af 107 kr. 2 öre, 40,639 kr. 65 öre jemte utmätningsumgälder 3 kr. 25 öre — skref i mät åtskillig till 151 kr. 37 öre uppskattad lös egendom, hvaraf en del af Ekberg uppgafs vara annan tillhörig. Ekberg öfverklagade utmätningsförrättningen hos K. bef:de i Malmöhus län och yrkade densammas upphäfvande, enär Kongl. Maj:ts dom icke innehölle, att Ekberg skulle utgifva den af vederparterne insatta löseskilling, utan tvärtom att densamma skulle tillfalla Ekberg. Visserligen föreskrefves i nämnda dom, att härvid dock skulle afdragas hvad af den till Ekbergs fångesmän utfästa köpesumma vore oguldet äfvensom det belopp, hvarför fastigheten bevisligen häftade; men någon utredning om beloppet af oguldna köpeskillingen eller andra gravationer hade icke förekommit; och om än så skett, så skulle dock utmätning icke kunnat derpå omedelbart grundas. G. Möller och B. Möller anmärkte, att Kongl. Maj:ts dom icke kunde annorlunda tolkas än att Ekberg derigenom blifvit förpligtad att återbära så stor del af den utaf honom lyftade löseskilling, som motsvarade dels hvad vid afträdestiden vode oguldet å den af Ekberg utfästa köpeskilling och dels den i fastigheten intecknade gäld; och åberopades till stöd för denna åsigt en Kongl. Maj:ts dom i liknande mål emellan andra parter af den 19 April 1875, derigenom Kongl. Maj:t förpligtat köparen af en stadsfastighet att till en annan person, på grund af dennes naborätt, afträda den köpta fastigheten och tillika förpligtat köparen, som lyftat den af nabon nedsatta löseskillingen, att denna återbära till så stor del af löseskillingen, som motsvarade såväl den i fastigheten s. 410 Sida 410 i årgången börjar här intecknade skulden som ock den vid fastighetens afträdande oguldna delen af utfästa köpesumman, äfvensom att erlägga ränta å löseskillingen från nedsättningsdagen till afträdesdagen.■ Medelst utslag den 7 Juni 1877 utlät sig K. bef:de: att då Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda dom endast bestämde de grunder, hvarefter G. Möller och B. Möller kunde återbekomma de af dem såsom löseskilling för 3/10 af ifrågavavarande fastighet med tillhörigheter nedsatta 9,920 kr. eller någon del deraf, samt vederbörande underexsekutor icke blifvit bemyndigad att med tillämpning af dessa grunder bestämma beloppet, funne K. bef:de skäligt upphäfva öfverklagade utmätningsförrättningen, såvidt den afsett att uttaga förberörde 9,920 kr., hvaremot K. bef:de funne Ekberg icke hafva anfört skäl, ledande till ändring af öfverklagade utmätningsförrättningen i öfrigt. Parterne besvärade sig ömsesidigt. G. Möller och B. Möller yrkade att utmätningen i dess helhet måtte godkännas. Kongl. Maj:ts dom borde tolkas i sammanhang med hvad domstolarne i saken yttrat. Domstolarne hade förklarat, att då Ekberg medgifvit, att intet af köpeskillingen blifvit guldet, han skulle återbära hela den af honom lyftade löseskillingen. Domstolarne, som härvid förbisett, att Ekberg kunde under den tid, som förflutit efter det han gjorde detta medgifvande och till dess fastigheten afträddes, komma att göra afbetalning å köpeskillingen, hade genom sitt berörda stadgande betagit Ekberg rättigheten att qvittningsvis godtgöra sig hvad han sålunda kunde komma att före afträdesdagen gälda. Kongl. Maj:ts dom syntes nu endast haft till ändamål att skarpt framhålla denna Ekbergs rättighet, utan att likväl befria honom från stadgade återbäringsskyldigheten. Med en sådan uppfattning af Kongl. Maj:ts dom måste Ekberg derigenom anses förpligtad att återbära så stor del af den lyftade löseskillingen, som motsvarade den vid fastighetens afträdande oguldna köpeskilling jemte intecknad skuld. Denna tolkning af Kongl. Maj:ts dom vunne stöd af den deri gifna föreskrift, att Ekberg skulle. s. 411 Sida 411 i årgången börjar här vidkännas ränta å den lyftade löseskillingen. En motsatt tolkning af Kongl. Maj:ts dom vore orimlig. Dessutom kunde Kongl. Maj:ts dom icke verkställas, utan under förutsättning att Ekberg derigenom ålagts återbära, livad han enligt samma dom ej egde behålla. Ekberg anförde: K. bef:de hade upphäft utmätningen, såvidt den angick kapitalet, men i öfrigt, d. v. s. beträffande räntan och exsekutionskostnaden, faststält utmätningen. Utmätningen för räntan hade dock af samma skäl, som gälde i fråga om utmätning af kapitalet, varit lagstridig, vid hvilket förhållande Ekberg ej heller varit skyldig att vidkännas utmätningskostnaden. Dessutom hade Ekberg, i följd af föreskriften i revisionsutslaget, i taka händer nedsatt icke blott hela löseskillingen utan äfven räntan derå till nedsättningsdagen. Dessa medel hade Ekberg ännu icke återfått, hvadan, då han redan nedsatt räntan liksom kapitalet, han icke kunde vara skyldig att ytterligare vidkännas samma ränta eller att förränta kapitalet efter det han i följd af domstols beslut deponerat detsamma. B. Möller och G. Möller påpekade, att sedan föreskrifterna i revisionsutslaget angående löseskillingens nedsättande blifvit af Kongl. Maj:t undanröjde, det stått Ekberg, men ej motparterne, öppet att när som helst återtaga de deponerade medlen, dem B. Möller och G. Möller ej lyftat. Ekberg åberopade rådst.r:ns i Lund protokoll den 27 Augusti 1877, utvisande, att B. Möller och G. Möller till rådst.r:n instämt en af de löftesmän, som borgat för den af Ekberg lyftade löseskillingen, med yrkande om åläggande för denne löftesmän att gälda hvad Ekberg af samma löseskilling bort men icke förmått återbära; samt att B. Möller och G. Möller i sammanhang härmed jemväl instämt Ekberg med påstående att han måtte förklaras skyldig utgifva samma löseskilling med ränta efter afdrag af dels hvad han enligt Kongl. Maj:ts dom egde deraf behålla och dels af 195 kr. 85 öre, som redan blifvit. hos Ekberg exsekutivt uttagne, detta vare sig att en sådan skyldighet kunde anses redan åligga Ekberg på grund af Kongl. Maj:ts dom eller icke; s. 412 Sida 412 i årgången börjar här och hade rådst.r:n förklarat sina ledamöter jäfvige att taga befattning med målet, hvaremot hofr:n, som ansett detsamma hafva blifvit af särskilda rådst.r:n onödigt uppskjutet, undanröjt detta rådst.r:ns beslut och förständigat rådst.r:n att målet pä anmälan ånyo upptaga. Hofr:n yttrade i utslag den 23 November 1877: att som Ekberg icke visat sig vara behörig att föra talan angående den del af det genom ifrågavarande förrättning utmätta gods, som enligt Ekbergs vid utmätningen gjorda uppgift vore annan tillhörig, kunde besvären derutinnan ej upptagas till pröfning af hofr:n, som ej funne skäl att med anledning af Ekbergs besvär i öfrigt göra ändring i K. bef:des utslag; men emedan, vidkommande den af B. Möller och G. Möller förda talan, Ekberg icke ens uppgifvit, att han till säljarne af omförmälda gård guldit någon del af utfästa köpeskillingen, hvadan lagligt hinder för verkställande af utmätning till gäldande af löseskillingen i dess helhet icke förefunnes, blefve K. bef:des utslag i den af B. Möller och G. Möller öfverklagade delen af hofr:n upphäfdt och utmätningen faststäld. Ekberg fullföljde saken till Kongl. Maj:t: Han hade hvarken hos K. bef:de eller i hofr:n vidhållit sin vid utmätningen gjorda uppgift, att viss del af utmätta godset skulle vara annan tillhörig. I hvarje fall hade han varit behörig att söka freda det hos honom befintliga gods från utmätning för skuld, som efter föregifvande skulle vara hans, men af honom till riktigheten bestredes. Enligt K. F. den 7 Augusti 1766 hade B.. Möller och G. Möller varit pligtige att, innan fastigheten till dem afträddes, till Ekberg utbetala löseskillingen eller den del deraf, som honom tillkomme, och sådant vid lösningsrättens förlust. B. Möller och G. Möller hade emellertid satt sig i besittning af fastigheten och hade derjemte obestridd dispositionsrätt till den af Ekberg redan utgifna löseskilling, men sökte likväl samtidigt att ånyo i dubbel måtto uttaga densamma hos Ekberg, nämligen dels å exsekutiv väg och på grund af dom, som ingalunda förpligtade Ekberg att utbetala löseskillingen, utan tvärtom s. 413 Sida 413 i årgången börjar här berättigade honom att densamma behålla, efter vissa afdrag, hvilkas belopp B. Möller och G. Möller voro pligtige att ådagalägga, dels ock genom ny stämning till domstol. På grund häraf yrkades, att Kongl. Maj:t måtte »undanrödja samtlige de obehörige utmätningsåtgärderne». N. Rev. (rev.sekr:ne Herslow, föredragande, och Åbergsson samt t. f. rev.sekr. Westman) yttrade i afgifvet betänkande: »Enär af den utaf B. Möller och G. Möller hos rådst.- r:n insatta och af Ekberg lyftade löseskilling något visst bestämdt belopp icke är genom Kongl. Maj:ts dom den 29 December 1876 Ekberg till återbärande ådömdt, och magistraten i Lund vid sådant förhållande, jemlikt 8 § i K. F. den 28 Juni 1798, icke egt att, utan K. bef:des befallning, på grund af samma dom hos Ekberg uttaga något af nämnda löseskilling; samt, hvad angår den del af Kongl. Maj:ts dom, derigenom Ekberg ålagts att å löseskillingen vidkännas viss ränta, denna lagligen icke kan annorledes än i sammanhang med öfriga bestämmelser i domen vinna verkställighet, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med ändring af såväl hofr:ns som K. bef:des utslag, ifrågavarande utmätningsförrättning i dess helhet undanrödja». Målet föredrogs den 25 September 1878 inför H. D., hvars flesta ledamöter (just.råden Naumann, Olivecrona, Lindhagen, Hernmarck och Wedberg) pröfvade rättvist gilla hofr:ns utslag. Just.råden von Hofsten och Svedelius pröfvade rättvist att, med ändring af hofr:ns utslag, gilla K. bef:des beslut. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 30 Oktober 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.