--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 535 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 535 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1878-11-26 keywords: - Testamente url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-535/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 535 Testamente klandras af A. på den grund, att testamentsgifverskan icke skulle varit vid sundt och fullt förstånd. Då denna talan ogillats af första domstolen, tillägger A. hos Hofrätten den grund för sin klandertalan, att en af testamentstagarne B. dött före testamentsgifverskan, så --- Genom testamente af den 10 November 1861, med tilllägg dertill af den 18 Januari 1862 och den 25 Mars 1869, förordnade Stina Petersdotter i Pilås, att all hennes qvarlåtenskap skulle efter hennes död tillfalla hennes stjufbarn Katarina Simonsdotter och Peter Simonsson, med vilkor att desse skulle utbetala fem tusen rdr till Stina Petersdotters syskonbarn och deras afkomlingar. 1869 den 11 Mars utfärdade Stina Petersdotters syskon- s. 536 Sida 536 i årgången börjar här barn Beata Svensdotter till den förstnämnda ett qvitto af följande lydelse: »Sedan mitt syskonbarn enkan Stina Petersdotter genom testamente, upprättadt den 10 November 1861, förordnat, att jag och hennes öfriga tre syskonbarn eller deras afkomma skulle frän hennes bo utfå 5,000 rdr rmt vid den näst efter hennes död infallande fardag, så har hon, för att hjelpa mig och mina barn, förskottsvis lemnat hvad på min eller deras andel belöper med 1,250 rdr, hvilken summa härmedelst qvitteras med erkännande, att min eller mina barns ofvannämnda andel af testamentsgåfvan blifvit till fulla beloppet betald, hvarigenom allt anspråk på arf efter Stina Petersdotters frånfälle förfaller, hvilket härmed i vittnens närvaro erkännes. Beata Svensdotter.» (med hand på papperet.) Tre vittnen. 1872 den 26 April upprättade Stina Petersdotter följande förändrade testamente: »Efter moget betänkande och såsom en tacksamhetsgärd för den tjenstaktighet och välvilja, som mina stjufbarn Peter Simonsson och Katarina Simonsdotter alltid visat mig, har jag funnit mig föranlåten att i så måtto förändra mitt förut till dem gifna testamentariska förordnande, nämligen: Då jag med döden aflider, skall all min befintliga egendom, bestående af såväl fastigheterna Pilås Månsagård och Pilås Axelsgård, som äfven all befintlig lösegendom tillfalla ofvannämnda mina två stjufbarn, Peter Simonsson och Katarina Simonsdotter, till lika fördelning dem emellan. Dock på det mina öfriga arfvingar ej må kunna göra vidare anspråk på fastigheterna eller annat laga arf efter mig, skola testamentstagarne till mina syskonbarn eller deras laga arfvingar i ett för allt utbetala kontant 2,500 rdr till lika delning emellan hvarje hufvudgren — — —. Men som mitt syskonbarn Beata Svensdotter eller hennes barn redan förskottsvis erhållit 1,250 rdr, så skall hon, Beata Svensdotter eller hennes arfvingar uteslutas från vidare arfslott, och den ofvan till mina syskonbarn anvisade summa 2,500 rdr minskas med så stort belopp, som på Beata Svensdotter kunnat belöpa; men ingen får af samma Beata Svensdotter åter- s. 537 Sida 537 i årgången börjar här fordra något af hvad hon sålunda förskottsvis erhållit, ändock att på mina öfriga syskonbarn ej belöper en lika stor arfslott, som hon redan erhållit.» — — — Peter Simonsson dog den 16 Juni 1873 efterlemnande tio barn. ч Stina Petersdotter ailed den 12 Juni 1875 och efterlemnade såsom sina närmaste arfvingar sitt syskonbarn Beata Svensdotter och hennes syster Johanna, förutom barn och barnabarn efter tre aflidna syskonbarn till Stina Petersdotter. Vid bouppteckningen uppgafs boet (bestående dels af förutnämnda två hemman, hvilka varit henne enskildt tillhöriga, och dels af lösbo till värde af 8,327 kr. 52 öre) af stjufdottern Katarina Simonsdotter och hennes son. I stämning å Katarina Simonsdotter och aflidne Peter Simonssons barn till Uppviddinge här.rätt yrkade sedermera Beata Svensdotter, att som Stina Petersdotter vid upprättandet af sitt senaste testamente i följd af sin höga ålder, 89 år, och ett omkring 10 år derförut erhållet slag i hufvudet, icke varit vid fullt och sundt förstånd, utan blifvit lockad till testamentets upprättande, såväl ofvannämnda testamente som Beata Svensdotters qvitto af den 11 Mars 1869, hvars verkliga innehåll Beata Svensdotter icke uppfattat, måtte ogillas, och Katarina Simonsdotter oclr Peter Simonssons barn åläggas att till Beata Svensdotter redovisa Stina Petersdotters fasta och lösa egendom jemte dess afkastning, efter afdrag af hvad som tillkomme Beata Svensdotters syster Johanna. Katarina Simonsdotter och Peter Simonssons barn invände, att Beata Svensdotter saknade rätt att klandra ifrågavarande testamente, enär hon genom ifrågavarande qvitto afsagt sig all rätt till arf efter Stina Petersdotter. Beata Svensdotter medgaf väl att hon, då hennes namn skrefs på qvittot, hållit sin hand derpå, men förklarade, att hon dervid saknat all kännedom om qvittots innehåll i dess helhet. I hvarje fall hade hon emellertid icke genom detsamma frånsagt sig rätten att klandra testamentet. Beata Svensdotters ombud, som var gift med en s. 538 Sida 538 i årgången börjar här dotter till henne, uppgaf att han af en slägting till Stina Petersdotters aflidne man emottagit ifrågavarande qvitto och derefter ombesörjt, att detsamma blifvit försedt med Beata Svensdotters namnunderskrift och bevittnadt, vid hvilket tillfälle qvittots innehåll blifvit af honom uppläst med undantag af slutorden »hvarigenom allt anspråk på arf efter Stina Petersdotters frånfälle förfaller». De trenne vittnen, som intygat Beata Svensdotters namnunderskrift, hördes härefter och berättade, att qvittot vid ifrågakomne tillfälle blifvit uppläst för och godkändt af Beata Svensdotter, som dervid hållit handen på papperet; men tilllade två af vittnena, att de icke kunde uppgifva huruvida hela qvittots innehåll eller allenast en del deraf vid tillfället upplästs. Båda testamentsvittnena intygade: Den 25 April 1872, då vittnena besökt Stina Petersdotter för att enligt erhållet uppdrag värdera hennes fastigheter, vidtalade hon dem att åt henne uppsätta ett testamente, enär det hon förut låtit skrifva icke skulle blifvit riktigt upprättadt. Med anledning häraf hade vittnena samtalat med Stina Petersdotter om på hvad sätt hon ville förordna om sin egendom, samt lofvat att följande dag återkomma till henne och då medhafva ett af ena vittnet skrifvet testamente. Sedan ena vittnet uppsatt det nu klandrade testamentet, hade bägge vittnena följande dag eller den 26 April åter besökt Stina Petersdotter, hvarvid testamentet blifvit uppläst och af henne förklarats innehålla hennes yttersta vilja; och hade ena vittnet, uppå Stina Petersdotters anmodan, skrifvit hennes namn under testamentet. Stina Petersdotter hade dervid varit vid förståndets fulla bruk och handlat fullkomligt frivilligt samt uppgifvit anledningen hvarför hon upphäft sitt förra testamente vara den, att hon funnit stjufbarnen hafva visat henne så stor tjenstaktighet, att hon derför velat nedsätta den i förra testamentet bestämda lösesumman till halfva beloppet, och tillade det ena vittnet, att vittnet icke varit bekant med Stina Petersdotter före den dag, då hon anmodat vittnet att uppsätta testamentet. Som vittnet emellertid befarat, att s. 539 Sida 539 i årgången börjar här Stina Petersdotter till följd af ålderdomssvaghet icke skulle kunna uppfatta ett testamentes innehåll, hade vittnet inlåtit sig i samtal med henne under loppet af omkring en timma. Härunder hade Stina Petersdotter tydligt tillkännagifvit huru hon ville att med hennes egendom skulle efter heniies död förfaras, och i öfrigt ådagalagt ett för hennes ålder ovanligt redigt förstånd. Under samtalet hade vittnet föreslagit Stina Petersdotter att tänka på sina fattiga slägtingar, hvarvid hon genmält, att de redan bekommit tillräckligt. Tillika hade Stina Petersdotter anmärkt, att hon vid upprättandet af förra testamentet, hvarigenom hennes arfvingar tillagts fem tusen rdr, icke betänkt att denna summa utgjorde så många »daler», som hon under samtalet med vittnet vid närmare eftertänkande funnit, och att, om nämnda belopp, 5,000 rdr, skolat till arfvingarne utgå, hennes stjufbarn skulle nödgats så godt som köpa fastigheterna i boet; och hade vittnet, för att än ytterligare förvissa sig om, att Stina Petersdotters vilja rörande hennes qvarlåtenskap verkligen vore sådan, som hon uttalat den för vittnet, icke genast velat uppsätta testamentet, utan lofvat att återkomma följande dag med ett testamente, upprättadt i enlighet med hennes vilja. Då vittnet dagen derpå den 26 April återkommit med ett sålunda uppsatt testamente, hade Stina Petersdotter ånyo redogjort, i öfverensstämmelse med hvad hon föregående dagen yttrat, huru hon ville förordna om sin egendom, hvarefter detsamma blifvit uppläst, underskrifvet och bevittnadt. Andra vittnet tillade, att Stina Petersdotter den 26 April 1872, då testamentet underskrifvits, talat om dess innehåll och uttryckt sin belåtenhet dermed, så att vittnet kunnat förstå, att hon uppfattat detsammas innehåll. Åtskilliga andra vittnen intygade, att Stina Petersdotter under senaste åren af sin lefnad haft sina själsförmögenheter i behåll.. Här.r:n yttrade i utslag den 15 Juni 1876: att enär tre vittnen sammanstämmande intygat, att Stina Petersdotter varit vid sundt och fullt förstånd och handlat af fri vilja s. 540 Sida 540 i årgången börjar här då bon låtit upprätta klandrade testamentet, ogillades Beata Svensdotters påstående. Beata Svensdotter vädjade till Göta hofrätt under fullföljande af sitt yrkande om testamentets ogillande i dess helhet på den grund, att Stina Petersdotter saknat sina sinnens fulla bruk; men om käromålet på denna grund icke kunde bifallas, yrkades, att, enär Stina Petersdotters stjufson Peter Simonsson dött före henne, och ifrågavarande testamente derigenom upphört att gälla i afseende på den Peter Simonsson tillagda hälft af qvarlåtenskapen, samt det utaf motparterne åberopade qvittot icke utmärkte, att Beata Svensdotter afsagt sig den henne enligt lag tillkommande arfsrätt efter Stina Pettersdotter, vederparterne måtte förpligtas att inom viss tid och vid vite låta upprätta artskifte efter Stina Petersdotter och derefter, så snart detsamma vunnit laga kraft, till Beata Svensdotter utgifva den del af arfvet, som enligt skiftet henne tillkomme. Katarina Simonsdotter och hennes medparter bestredo ändringssökandet och anmärkte, hvad särskildt anginge det nu framkomna påståendet, att testamentet skulle hafva förfallit i afseende å den Peter Simonsson tillagda del, att, då Beata Svensdotter icke hos här.r:n sålunda framstält sitt käromål, förtjenade detta påstående icke något afseende, helst Beata Svensdotter i allt fall genom qvittot afsagt sig sin arfsrätt. Hofr:n yttrade i dom den 4 Maj 1877, efter att till hufvudsaklig del omförmält här ofvan anmärkta handlingar, att då Beata Svensdotters förklarande i ofvanåberopade, till Stina Petersdotter utfärdade handling af den 11 Mars 1869 om frånträdande af anspråk på arfsrätt efter den senare uppenbarligen tillkommit endast under förutsättning att ofvannämnda, derförinnan upprättade testamenten skulle vinna tillämpning, men dessa testamenten icke ens, såvidt handlingarne utmärkte, blifvit bevakade, funne hofr:n berörda handling ej, på sätt Katarina Simonsdotter och hennes medparter förmenat, innefatta hinder för Beata Svensdotter att föra talan om tillgodonjutande af den rätt, henne såsom arf- s. 541 Sida 541 i årgången börjar här vinge efter Stina Petersdotter kunde tillkomma, hvarför den i denna syftning gjorda invändning af hofr:n ogillades; samt att, livad Beata Svensdotters instämda talan anginge, hofr:n väl, lika med här.r:n, funne klandrade testamentet af den 26 April 1872 vara till verkligheten bestyrkt; men då upplyst vore, att Peter Simonsson före Stina Petersdotter aflidit, och testamentet, som icke innehölle någon föreskrift huru i sådant fall med den Peter Simonsson tillagda andel af hennes qvarlåtenskap skulle förhållas, följaktligen, såvidt det rörde samma andel, till all verkan förfallit, pröfvade hofr:n lagligt att, med ändring af här.r:ns utslag beträffande hufvüdsaken, sålunda bifalla Beata Svensdotters talan härutinnan, att henne af den del af Stina Petersdotters qvarlåtenskap, som enligt testamentet bort tillfalla Peter Simonsson, om han henne öfverlefvat, tillerkändes så stor lott, som Beata Svensdotter på grund af arfsrätt tillkomme, hvilken lott borde genom arfskifte utredas och derefter af Katarina Simonsdotter och hennes medparter, hvilka, enligt hvad upplyst vore, tagit qvarlåtenskapen i besittning, till Beata Svensdotter utlemnas. Om denna dom förenade sig hofrättsrådet Hessle samt assessorerne Fagerberg och Stahlberg. Referenten, assessoren Bratt, yttrade: »Som Beata Svensdotter erkänt, att hon låtit teckna sitt namn under en af Katarina Simonsdotter och dennas medparter i saken åberopad handling af den 11 Mars 1869, hvarigenom Beata Svensdotter utan förbehåll eller vilkor afsagt sig all rätt till Stina Petersdotters qvarlåtenskap, samt Beata Svensdotter icke visat eller ens gjort sannolikt, att hon blifvit svikligen förledd att handlingen godkänna, finner jag ej skäl bifalla Beata Svensdotters anhållan om vittnesförhör angående Stina Petersdotters själsförmögenheters tillstånd vid tiden för klandrade testamentets upprättande, eller göra ändring i här.r:ns utslag.» Hofrättsrådet Lejman utlät sig: »Lika med referenten finner jag, som icke kan till pröfning upptaga hvad Beata Svensdotter härstädes yrkat utöfver den i saken ågångna stämningen, ej skäl bifalla Beata Svensdotters anhållan om s. 542 Sida 542 i årgången börjar här vittnesförhör med uppgifne personer; och enär genom den i sahen förebragta bevisning blifvit ådagalagdt, att klandrade testamentet i behörig ordning tillkommit; alltså och då Beata Svensdotter, hvilken, enligt hvad jemväl måste anses styrkt, af Stina Petersdotter under hennes lifstid bekommit 1,250 kr., genom testamentet uteslutits från vidare rätt till Stina Petersdotters qvarlåtenskap, finner jag ej skäl göra ändring i motvädjade utslaget.» Katarina Simonsdotter och Peter Simonssons barn fullföljde saken till Kongl. Maj:t, de sistnämnda under åberopande af hvad i saken förut anförts och särskildt fästande uppmärksamheten derå, att Stina Petersdotter i ifrågavarande testamente förordnat, att, som »Beata Svensdotter eller hennes barn redan förskottsvis erhållit 1,250 rdr, så skulle hon eller hennes arfvingar uteslutas från vidare arfslott.» Beata Svensdotter bestred ändringssökandet: Hon kunde icke anses hafva blifvit genom testamentet utesluten från lott i den del af qvarlåtenskapen, med afseende hvarå testamentet förfallit, enär det icke finge antagas hafva varit Stina Petersdotters afsigt att, under det nu inträffade, i testamentet ej omförmälda fall, göra Beata Svensdotter arfslös. N. Rev. (rev.sekr:ne von Bahr och Herslow, den senare föredragande, samt t. f. rev.sekr. Lilliestråle), yttrade i underdånigt betänkande: »På de af hofr:n anförda grunder och enär den uti ifrågavarande testamente meddelade föreskrift att, som Beata Svensdotter eller hennes barn redan förskottsvis erhållit 1,250 kr., hon skulle från vidare arfslott uteslutas, med anledning af testamentets innehåll i öfrigt icke kan, på sätt Katarina Simonsdotter och hennes medparter invändt, tydas så, som skulle Beata Svensdotter derigenom vara utestängd från rätt till andel i den del af Stina Petersdotters qvarlåtenskap, med afseende hvarå, i följd deraf att Peter Simonsson före Stina Petersdotter aflidit, testamentet förlorat tillämplighet, hemställer N. Rev. i underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla det slut, deri hofr:n stannat.» Sedan handlingarne cirkulerat, företogs saken den 4 s. 543 Sida 543 i årgången börjar här November 1878 till afgörande inför H. D., hvars flesta ledamöter, just.råden Södergren, von Segebaden, Svedelius och Östergren, biföllo det underdåniga betänkandet. Just.rädet Almqvist, med hvilken just.rådet, frih. Leuhusen sig förenade, yttrade: »Emedan den i hofr:ns dom åberopade, af Beata Svensdotter den 11 Mars 1869 utfärdade bevittnade handling innefattar förklarande af Beata Svensdotter att hon, mot af Stina Petersdotter då erhållna och qvitterade 1,250 rdr, afstode från allt vidare anspråk på arf efter Stina Petersdotter, samt vid sådant förhållande Beata Svensdotter icke är lagligen behörig till den genom stämningen väckta talan om klander af Stina Petersdotters ifrågavarande testamentariska förordnande och om redovisning för hennes qvarlåtenskap, pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofr:ns dom, gilla det slut, hvari här.r:n stannat.» Just.rådet Huss anförde: »Emedan den af Beata Svensdotter genom stämning i saken anhängiggjorda talan går derpå ut, att Stina Petersdotters till förmån för hennes stjufbarn den 26 April 1872 upprättade testamente måtte på anförda grunder förklaras ogiltigt, och att Katarina Simonsdotter och hennes medparter i följd deraf måtte förpligtas att redovisa hennes efterlemnade egendom, till pröfning af hvilken talan här.r:n jemväl inskränkt sitt domslut, samt vid sådant förhållande hofr:n, efter mitt omdöme, icke lagligen egt att, emot Katarina Simonsdotters och hennes medparters bestridande, till bedömande upptaga Beata Svensdotters, för det fall att testamentet funnes lagligen gällande, utöfver stämningens innehåll först i hofr:n framställda yrkande, att henne måtte tillerkännas arfslott i den del af Stina Petersdotters qvarlåtenskap, med afseende hvarå, till följd deraf att Peter Simonsson aflidit före Stina Petersdotter, testamentet saknade tillämplighet, varder hofr:ns i anledning af Beata Svensdotters sistberörda yrkande meddelade yttrande, meo veto, undanröjdt.» Kongl. Maj:ts dom utgafs den 26 November 1878. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.