--- citation: Naumanns tidskrift 1879 s. 593 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1879 s. 593 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1879-01-23 keywords: - Förmyndare url: "https://ratiolex.se/naumann/1879/s-593/" source: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1879 s. 593 Beträffande faders företrädesrätt att vara förmyndare för sina barn. --- För hattmakaren A. Zetterblads tvenne minderåriga söner hade efter hustruns år 1873 timade död Olof Nilsson i Öxna blifvit förordnad till förmyndare. Vid rådst.r:n i Uddevalla anhöll Zetterblad att i stället för Olof Nilsson varda förordnad till barnens förmyndare. Derigenom skulle barnen befrias från att vidkännas ett drygt förmyndarearvode. Olof Nilssons hustru, barnens mormoder, vore vid ganska hög ålder och vid hennes död blefve Olof Nilsson jäfvig att med förmynderskapet sig befatta. Zetterblad hade för öfrigt inköpt sina barns fastigheter, som utgjordes af delar i trenne tomter i Uddevalla. Navmann, Tidskr. f. lagstiftn. etc. 16:de årg. s. 594 Sida 594 i årgången börjar här Olof Nilsson bestred bifall till Zetterblads ansökning på den grund, att det vore för barnen fördelaktigast att Olof Nilsson innehade deras medel, som bestode af inteckningar i Zetterblads fastighet. Genom utslag den 10 December 1877 utlät sig rådst.- r:n: att emedan Olof Nilsson, hvilken, såsom gift med de omyndigas modermoder, vore behörig att å mödernesidan bevaka deras rätt och bästa, bestridt att afträda förmynderskapet, till hvars skötande han vore skicklig och vederhäftig, samt Zetterblad icke uppgifvit än mindre visat laga skäl för Olof Nilssons entledigande, kunde ansökningen icke bifallas. Zetterblad klagade i Göta hofrätt och företedde intyg af borgmästaren i Uddevalla, att Zetterblad ansåges fullt vederhäftig för förmynderskapet. Zetterblad anförde: Då hans skicklighet att omhänderhafva förmynderskapet ej bestridts, syntes honom hans egenskap af fader ensamt berättiga honom, då han så önskade, att framför annan person vara barnens förmyndare. Olof Nilsson bodde på 3 mils afstånd från staden, der barnen vistades. Han vore förty ur stånd att taga närmare vård och tillsyn om barnen. Hans enda besvär med förmynderskapet vore att omhänderhafva barnens i skuldebref bestående arf och för detta besvär uppbure han ett drygt arvode, som eljest kunnat inbesparas. Vården om och tillsynen af barnen hvilade uteslutande på Zetterblad. I ingifven förklaring anförde Olof Nilsson bland annat: Han hade utan sitt hörande förordnats till barnens förmyndare, men befarade att egennytta låge till grund för Zetterblads yrkande. Olof Nilsson ifrågasatte icke Zetterblads vederhäftighet, men det vitsord Olof Nilsson af rådst.r:n fått innefattade mera än det af Zetterblad företedda. Olof Nilsson hade för öfrigt aldrig ämnat beräkna något förmyndarearvode. Genom utslag den 2 April 1878 fann hofr:n skäl icke hafva förekommit ledande till ändring i rådst.r:ns utslag. Om detta utslag förenade sig presidenten Lemchen, hofrättsrådet Lejman och assessoren Bratt. s. 595 Sida 595 i årgången börjar här Referenten, assessoren Fagerberg, med hvilken hofrättsrådet Hessle och v. här.höfd. Wennberg instämde, yttrade: »Då Zetterblad, som enligt härstädes företedt, af borgmästaren O. E. Sandegren den 5 sistlidne Januari utfärdadt bevis är vederhäftig att omhänderhafva sina barns medel, enligt 20 kap. 1 § Ä. B. eger framför annan vara sina barns förmyndare samt han tillkännagifvit sin önskan att öfvertaga förmynderskapet för dem, pröfvar jag lagligt, med upphäfvande af öfverklagade utslaget, entlediga Olof Nilsson från befattningen att vara förmyndare för Zetterblads barn.» 1 hofr:ns utslag sökte Zetterblad i und. ändring och företedde intyg såväl af borgmästaren i Uddevalla, att Zetterblad vore skicklig att öfvertaga förmynderskapet och städse gjort sig känd för redbarhet, som af pastor att Zetterblad städse gjort sig känd för ett stadgadt och aktningsvärdt uppförande samt vore fullt lämplig att såsom förmyndare vårda den egendom, som tillhörde barnen, hvilka sjelfve vistades hos fadern samt väl vårdades och uppfostrades. Målet föredrogs den 23 Januari 1879 inför H. D. (i närvaro af just.råden frih. Leuhusen, Carleson, Olivecrona, Huss, von Segebaden, Hernmarck och Wedberg); och då Zetterblad enligt företedda bevis vore både vederhäftig och skicklig att öfvertaga förmynderskapet för sina omyndiga barn, fann H. D. honom, jemlikt 20 kap. 1 § Ä. B., vara berättigad att nämnda förmynderskap sjelf omhändertaga; i följd hvaraf, med undanrödjande af domstolarnes beslut, ärendet visades åter till rådst.r:n, som hade att detsamma på anmälan ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara. --- Källa: Naumanns tidskrift 1879, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.